Festförsamling på vandring Jag läser just nu Matteus evangelium. Det slår mig att texten är full av bergsupplevelser. När Jesus blir frestad av djävulen förs han upp på ett högt berg där han kan skåda ut över världen. Bergspredikan, var sker den? På berget, förstås. Matteus berättar att Jesus ofta gick upp på berget för att be. En gång tar han med Petrus, Jakob och Johannes upp på ett berg där de får se honom i ett helt nytt ljus. Han samtalar med Mose och Elia och Guds mullrande stämma ljuder över dem när Petrus föreslår att de ska bosätta sig på platsen. Det första Jesus ber kvinnorna vid graven om, när han uppstått, är att de ska meddela lärjungarna att han väntar på dem på ett berg i Galileen. Visst är det så, det är inte bara Matteus evangelium som bjuder på berg. Vår tillvaro är full av klippor som vi ska ta oss uppför och nedför. Vi möter utmaningar, oväntade stup som tvingar oss till att tänka om. Men också utsiktsplatser med fantastiska vyer. Ibland är benen stumma. Orken och viljan att gå vidare tryter. Så är det att vara pilgrim – på vandring. Beslutet att bli pilgrim är något vi själva måste fatta, men vandringen gör vi aldrig ensamma. Vi går tillsammans som församlingsgemenskap. Vi har inte valt varandra, men får ta emot varandra som gåvor i vandringsgemenskapen. Men vi har också en medvandrare som gör all skillnad på resan. Jesus Kristus leder över alla bergets strapatser. Han låter oss efterhand förstå att vi har all anledning att känna oss trygga. Varför? För att det är Guds berg vi bestiger. "Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen" (Hebr 12:22-23). En festförsamling är det som går våren och sommaren till mötes. Låt oss njuta av denna tid tillsammans på bergets grönskande sluttningar!

Etiketter: Resan

POSTLINK torsdag, mars 20, 2008      0 comments