Sankt Björns resa
Den kämpande tron
1 Kungab 19:1-8
1 Kor 10:12-13
Luk 7:36-8:3
2:a söndagen i fastan: Den kämpande tron
En av fariséerna bjöd hem honom på en måltid och han gick in i fariséns hus och lade sig till bords. Det fanns nu en kvinna i staden som var en synderska och när hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon med en flaska balsam och ställde sig bakom honom, vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med tårarna och torkade dem med sitt hår och hon kysste ömt hans fötter och smorde dem med sin balsam.
När farisén som bjudit honom såg detta sade han för sig själv: "om denne man var en profet, skulle han veta vilken slags kvinna det är som rör vid honom. Hon är ju en synderska." Jesus sade som svar till honom: "Simon, jag har något att säga dig". "Säg det, mästare", sade han. "Två män hade skulder hos en penningutlånare, den ene fem hundra denarer och den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han deras skulder. Vem av dem kommer att älska honom mest?"Simon svarade: "Jag antar att det är den som fått mest efterskänkt". "Rätt tänkt", sade han till honom.
Och vänd mot kvinnan sade han till Simon: "Ser du den här kvinnan? Jag kom in i ditt hus och du gav mig inget vatten för fötterna, hon har vätt mina fötter med tårarna och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter sedan jag kom hit. Du har inte smort mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder eftersom hon älskat mycket. Den som får litet förlåtet, älskar litet." Och han sade till henne: "Dina synder är förlåtna!" De andra gästerna sade till varandra: "Vem är denne man som till och med förlåter synder?" Men han sade till kvinnan: "Din tro har räddat dig. Gå i frid!"
Strax efter detta reste han vidare genom byarna och städerna och han predikade och förkunnade Guds rikes goda nyheter. Lärjungarna var med honom liksom några kvinnor som blivit botade från onda andar och krankheter. Maria, kallad Magdalena som blivit befriad från sju demoner, Johanna, Herodes hovmarshalk Chusas hustru och Susanna och många andra som tjänade dem med sina tillgångar.
[Luk 7:36-8:3] Egen översättning från grekiskan
I
I fastans förberedelse följer vi Jesu väg till Jerusalem, lidandet och döden. Kvinnan smörjer Jesu fötter och det blir ett tecken på det som väntar Herren. Jesus vet att han ska dö. Inte för att en läkare sagt att han har en månad kvar att leva, inte för att han beslutat ta sitt eget liv eller drivs av ett stjärnornas öde. Nej, han vet att han har ett uppdrag att utföra, som innebär att ge sig själv till lösen för många. Säkert ligger det en stark Guds glädje i detta uppdrag. Men som avklädd Gud i mänsklig gestalt är nog dödsångesten också där ibland. Kvinnan förstår nog inte vad hon gör, Simon gör det verkligen inte, men Jesus vet. "Snart ska jag mördas".
II
Kvinnan är överväldigad av Jesus. Vad kan hon ge? Hon vill ge det dyraste hon äger. Kanske är hon van vid obekväma blickar, men här verkar det inte längre spela någon roll. Hon förödmjukar sig i en scen som skulle krascha vilket party som helst. Men Jesus tar emot hennes gåva.
III
Simon är en etablerad herre. Han tycker Jesus verkar vara en intressant person. Kanske är han en av de fariseer som beundrar honom på avstånd. I den scen som utspelas kommer bjudningen helt av sig. Denna pinsamma, syndiga kvinna. Här avslöjas Simons hjärta. Han är stolt. Han är nog jättetrevlig. Han är kanske en farisé som gillar Jesus, men han förstår inte att även han behöver Guds nåd.
IV
Jesus, kvinnan och Simon gör var sin resa. De behöver alla Guds nåd, men inte alla av dem vet om det. Jesus lever av den, inte minst inför den stundande uppgiften. Kvinnan kastar sig ut och tas emot av Jesus. Simon tror han har det, men Jesus lär honom.
V
Rent allmänt tror jag vi har ganska lätt för att "se ner på" oss själva. Men Gud vill resa oss upp. Jesus proklamerar Guds rikes glada budskap också för oss. Han säger till dig: "Din tro har räddat dig. Gå i frid!" Det betyder befrielse. Du behöver inte längre kräla i stoftet. Vi får börja vandra med Jesus, i en förnyad tro. I tacksamhet över att Jesus gick i döden för oss, i tacksamhet över att våra synder är förlåtna och att Gud tagit emot oss, i tacksamhet över att vi kommer att få se och förstå nya djup av Guds nåd om vi följer med Jesus.
1 Kor 10:12-13
Luk 7:36-8:3
2:a söndagen i fastan: Den kämpande tron
En av fariséerna bjöd hem honom på en måltid och han gick in i fariséns hus och lade sig till bords. Det fanns nu en kvinna i staden som var en synderska och när hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon med en flaska balsam och ställde sig bakom honom, vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med tårarna och torkade dem med sitt hår och hon kysste ömt hans fötter och smorde dem med sin balsam.
När farisén som bjudit honom såg detta sade han för sig själv: "om denne man var en profet, skulle han veta vilken slags kvinna det är som rör vid honom. Hon är ju en synderska." Jesus sade som svar till honom: "Simon, jag har något att säga dig". "Säg det, mästare", sade han. "Två män hade skulder hos en penningutlånare, den ene fem hundra denarer och den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han deras skulder. Vem av dem kommer att älska honom mest?"Simon svarade: "Jag antar att det är den som fått mest efterskänkt". "Rätt tänkt", sade han till honom.
Och vänd mot kvinnan sade han till Simon: "Ser du den här kvinnan? Jag kom in i ditt hus och du gav mig inget vatten för fötterna, hon har vätt mina fötter med tårarna och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter sedan jag kom hit. Du har inte smort mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder eftersom hon älskat mycket. Den som får litet förlåtet, älskar litet." Och han sade till henne: "Dina synder är förlåtna!" De andra gästerna sade till varandra: "Vem är denne man som till och med förlåter synder?" Men han sade till kvinnan: "Din tro har räddat dig. Gå i frid!"
Strax efter detta reste han vidare genom byarna och städerna och han predikade och förkunnade Guds rikes goda nyheter. Lärjungarna var med honom liksom några kvinnor som blivit botade från onda andar och krankheter. Maria, kallad Magdalena som blivit befriad från sju demoner, Johanna, Herodes hovmarshalk Chusas hustru och Susanna och många andra som tjänade dem med sina tillgångar.
[Luk 7:36-8:3] Egen översättning från grekiskan
I fastans förberedelse följer vi Jesu väg till Jerusalem, lidandet och döden. Kvinnan smörjer Jesu fötter och det blir ett tecken på det som väntar Herren. Jesus vet att han ska dö. Inte för att en läkare sagt att han har en månad kvar att leva, inte för att han beslutat ta sitt eget liv eller drivs av ett stjärnornas öde. Nej, han vet att han har ett uppdrag att utföra, som innebär att ge sig själv till lösen för många. Säkert ligger det en stark Guds glädje i detta uppdrag. Men som avklädd Gud i mänsklig gestalt är nog dödsångesten också där ibland. Kvinnan förstår nog inte vad hon gör, Simon gör det verkligen inte, men Jesus vet. "Snart ska jag mördas".
Kvinnan är överväldigad av Jesus. Vad kan hon ge? Hon vill ge det dyraste hon äger. Kanske är hon van vid obekväma blickar, men här verkar det inte längre spela någon roll. Hon förödmjukar sig i en scen som skulle krascha vilket party som helst. Men Jesus tar emot hennes gåva.
Simon är en etablerad herre. Han tycker Jesus verkar vara en intressant person. Kanske är han en av de fariseer som beundrar honom på avstånd. I den scen som utspelas kommer bjudningen helt av sig. Denna pinsamma, syndiga kvinna. Här avslöjas Simons hjärta. Han är stolt. Han är nog jättetrevlig. Han är kanske en farisé som gillar Jesus, men han förstår inte att även han behöver Guds nåd.
Jesus, kvinnan och Simon gör var sin resa. De behöver alla Guds nåd, men inte alla av dem vet om det. Jesus lever av den, inte minst inför den stundande uppgiften. Kvinnan kastar sig ut och tas emot av Jesus. Simon tror han har det, men Jesus lär honom.
Rent allmänt tror jag vi har ganska lätt för att "se ner på" oss själva. Men Gud vill resa oss upp. Jesus proklamerar Guds rikes glada budskap också för oss. Han säger till dig: "Din tro har räddat dig. Gå i frid!" Det betyder befrielse. Du behöver inte längre kräla i stoftet. Vi får börja vandra med Jesus, i en förnyad tro. I tacksamhet över att Jesus gick i döden för oss, i tacksamhet över att våra synder är förlåtna och att Gud tagit emot oss, i tacksamhet över att vi kommer att få se och förstå nya djup av Guds nåd om vi följer med Jesus.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK onsdag, februari 28, 2007 0 comments
Namne
Jag vill bara tala om att jag döpt om (bytt namn för att vara korrekt) min dator till "Waldenström". Detta ser jag som ett naturligt steg i processen att bli en riktig missionare.
Waldenstöm var Svenska Missionsförbundets förste stora ledare. Han blev invald i den första styrelsen vid bildandet 1878, även om han själv inte var närvarande och faktiskt bromsade samfundsbildandet. POSTLINK måndag, februari 26, 2007 4 comments
Jag vill bara tala om att jag döpt om (bytt namn för att vara korrekt) min dator till "Waldenström". Detta ser jag som ett naturligt steg i processen att bli en riktig missionare. Waldenstöm var Svenska Missionsförbundets förste stora ledare. Han blev invald i den första styrelsen vid bildandet 1878, även om han själv inte var närvarande och faktiskt bromsade samfundsbildandet. POSTLINK måndag, februari 26, 2007 4 comments
Prövningens stund
1 Mos 4:3-7
Jak 1:12-15
Matt 16:21-23
1:a söndagen i fastan: Prövningens stund
Från denna stund började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket under de äldste, översteprästerna och de skriftlärda och dödas och uppstå på tredje dagen. Men Petrus tog honom åt sidan och började att tala vett med honom: “Bevare dig väl! Herre, detta ska aldrig någonsin hända dig!” Men han vände sig mot Petrus och sade: “Håll dig undan, Satan. Du försöker hindra mig, för du tänker inte Guds tankar utan människors.”
[Matt 16:21-23] Egen översättning från grekiskan
Vem tänker egentligen Guds tankar? Det verkar ibland vara omöjligt att förstå sig på Gud. I går såg jag X-Men 3 "The last stand". I denna fenomenala berättelse finns en gestalt som helt oväntat återuppstår, efter att i 2:an offrat sitt liv för sina vänner. Men hon är inte densamme. Hon, som tidigare var en vänskaplig kämpe på de godas sida är nu en tvådelad personlighet där det goda ibland slår över i okontrollerad ondska. Det som gör detta till ett stort problem är att hon besitter långt mer utvecklade "gåvor" än någon annan mutant.
Jag tror att hon representerar en ganska vanlig Gudsbild. En allsmäktig Gud, som visserligen älskar genuint, men också har en okontrollerad ondskefull vrede som drabbar skapelsen. I slutstriden är Jean, som hon heter, en passiv betraktare av den våldsamma kamp som onda och goda mutanter utkämpar med sina "gåvor". Människorna går åt som smör i solsken, medan hon bara betraktar. Är det inte så som Gud betraktas av många. En cynisk, allsmäktig Gud som trots att han besitter kraft att hindra ondskan att drabba oskyldiga bara står vid sidan av och betraktar. Deism brukar det kallas.
I texten gör Jesus något märkligt. Petrus vill föra Jesus på bättre tankar. Gud är ju med honom, inte ska han behöva utstå allt detta onda. Han om någon är väl mäktigt beskyddad? Men Jesus identifierar denna tanke som demonisk, ja direkt från Satan själv. Kan Jesus vilja bli slagen av lidande och död? Det är en absurd, nästan sjuk tanke. Kan Jesus, som själv är Gud, välja lidandets väg. Varför skulle han göra det. Petrus förstår inte och uppenbarligen förstår inte heller Satan det.
I slutstriden i X-Men 3 agerar till slut Jean när hon själv är det enda hot som återstår. Hon låter person efter person gå upp i atomer. Detta måste stoppas. Hennes svaga punkt är den besvarade kärlek hon har till Wolverine, som lyckas ta sig fram till henne eftersom han har en förmåga att kunna självläka sin kropp mellan hennes upprepade angrepp. När de möts väcks den goda Jean av hans kärlek. Hon ber honom: "Save me!" Och trots sin innerliga kärlek till henne fäller han ut sina oförstörbara adamantklor rakt in i hennes hjärta. Budskapet: En cynisk, ond Gud dör av kärlek till de sina.
Guds tankar är högre än våra tankar, säger Jesaja. Petrus får erfara just detta. Och vi kan väl ibland ställa frågor till Gud som vi inte får besvarade. Frågor om ondskan och Guds godhet, inte minst.
Jag tror inte på en Gud som är ond, cynisk och frånvarande. Den Gud jag lär känna är god, kärlek, närvaro. Det är den Gud som söker det förlorade, som vill allas räddning. Jag har inte hela bilden, men litar på Guds Godhet. Jag tror på en Gud som valt lidandet och gått i döden i stället för mig.
1 Mos 4:3-7 Jak 1:12-15
Matt 16:21-23
1:a söndagen i fastan: Prövningens stund
Från denna stund började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket under de äldste, översteprästerna och de skriftlärda och dödas och uppstå på tredje dagen. Men Petrus tog honom åt sidan och började att tala vett med honom: “Bevare dig väl! Herre, detta ska aldrig någonsin hända dig!” Men han vände sig mot Petrus och sade: “Håll dig undan, Satan. Du försöker hindra mig, för du tänker inte Guds tankar utan människors.”
[Matt 16:21-23] Egen översättning från grekiskan
Vem tänker egentligen Guds tankar? Det verkar ibland vara omöjligt att förstå sig på Gud. I går såg jag X-Men 3 "The last stand". I denna fenomenala berättelse finns en gestalt som helt oväntat återuppstår, efter att i 2:an offrat sitt liv för sina vänner. Men hon är inte densamme. Hon, som tidigare var en vänskaplig kämpe på de godas sida är nu en tvådelad personlighet där det goda ibland slår över i okontrollerad ondska. Det som gör detta till ett stort problem är att hon besitter långt mer utvecklade "gåvor" än någon annan mutant.
Jag tror att hon representerar en ganska vanlig Gudsbild. En allsmäktig Gud, som visserligen älskar genuint, men också har en okontrollerad ondskefull vrede som drabbar skapelsen. I slutstriden är Jean, som hon heter, en passiv betraktare av den våldsamma kamp som onda och goda mutanter utkämpar med sina "gåvor". Människorna går åt som smör i solsken, medan hon bara betraktar. Är det inte så som Gud betraktas av många. En cynisk, allsmäktig Gud som trots att han besitter kraft att hindra ondskan att drabba oskyldiga bara står vid sidan av och betraktar. Deism brukar det kallas.
I texten gör Jesus något märkligt. Petrus vill föra Jesus på bättre tankar. Gud är ju med honom, inte ska han behöva utstå allt detta onda. Han om någon är väl mäktigt beskyddad? Men Jesus identifierar denna tanke som demonisk, ja direkt från Satan själv. Kan Jesus vilja bli slagen av lidande och död? Det är en absurd, nästan sjuk tanke. Kan Jesus, som själv är Gud, välja lidandets väg. Varför skulle han göra det. Petrus förstår inte och uppenbarligen förstår inte heller Satan det.
I slutstriden i X-Men 3 agerar till slut Jean när hon själv är det enda hot som återstår. Hon låter person efter person gå upp i atomer. Detta måste stoppas. Hennes svaga punkt är den besvarade kärlek hon har till Wolverine, som lyckas ta sig fram till henne eftersom han har en förmåga att kunna självläka sin kropp mellan hennes upprepade angrepp. När de möts väcks den goda Jean av hans kärlek. Hon ber honom: "Save me!" Och trots sin innerliga kärlek till henne fäller han ut sina oförstörbara adamantklor rakt in i hennes hjärta. Budskapet: En cynisk, ond Gud dör av kärlek till de sina.
Guds tankar är högre än våra tankar, säger Jesaja. Petrus får erfara just detta. Och vi kan väl ibland ställa frågor till Gud som vi inte får besvarade. Frågor om ondskan och Guds godhet, inte minst.
Jag tror inte på en Gud som är ond, cynisk och frånvarande. Den Gud jag lär känna är god, kärlek, närvaro. Det är den Gud som söker det förlorade, som vill allas räddning. Jag har inte hela bilden, men litar på Guds Godhet. Jag tror på en Gud som valt lidandet och gått i döden i stället för mig.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK fredag, februari 23, 2007 0 comments
Milsten
Idag meddelades jag högtidligen vara antagen som pastorskandidat av Svenska Missionskyrkan. Detta är en milsten på resan mellan Guds kallelse och tjänst. Ingen kan ju själv utropa sig till herde i Guds församling. Gud kallar, men kyrkan igenkänner och bejakar denna Guds kallelse.
Jag har en lång historia med Missionskyrkan. Redan som 15-åring cyklade jag omkring i kyrksalen i Immanuelskyrkan i Norrköping. Det var en härlig känsla. Får se när det blir tillfälle nästa gång. ;)
Kan man lära sig att älska en kyrka som inte är perfekt?
Kan man utöva inflytande i en kyrka med 60000 medlemmar?
Vem vet, det kanske jag redan gör?
Idag meddelades jag högtidligen vara antagen som pastorskandidat av Svenska Missionskyrkan. Detta är en milsten på resan mellan Guds kallelse och tjänst. Ingen kan ju själv utropa sig till herde i Guds församling. Gud kallar, men kyrkan igenkänner och bejakar denna Guds kallelse. Jag har en lång historia med Missionskyrkan. Redan som 15-åring cyklade jag omkring i kyrksalen i Immanuelskyrkan i Norrköping. Det var en härlig känsla. Får se när det blir tillfälle nästa gång. ;)
Kan man lära sig att älska en kyrka som inte är perfekt?
Kan man utöva inflytande i en kyrka med 60000 medlemmar?
Vem vet, det kanske jag redan gör?
Etiketter: Resan
POSTLINK torsdag, februari 22, 2007 3 comments
Är USA redo för en svart/kvinnlig president?
Det drar ihop sig för partierna att utse sin kandidat till presidentposten efter "Billy the kid" (skjuter först frågar sen). Demokraternas alternativ är en f.d First Lady, dock på egna meriter, eller en skön svart 2000-talets JFK (som röker).
Då frågar man i media: Är USA redo för en kvinnlig president? Är USA redo för en svart president? Deessa frågor tycker jag är mycket märkliga. Vaddå redo? Vad skulle det vara för speciellt med en viss hudfärg, som gör att man måste förbereda sig extra mycket? Är det några speciellt kvinnliga gener eller hjärnstrukturer som gör att landet måste förändras för att passa henne?
Visst, ledarskap bygger på förtroende. Förtroende är inte alltid rationellt. Men vad tror man skulle kunna hända? Är det inte politiken man för och förmågan att genomföra den som det handlar om? Såväl Hillarys som Baracks politiska agenda har presenterats i media och ingen av dem kommer från okändheten.
Kanske kan man säga att Bush berett vägen för både Clinton och Obama. USAs förtroende i omvärlden, och därmed landets förmåga att leda och påverka internationellt har halverats. USA längtar efter ett en president som kan lyssna. Någon som inte är van att alla lyder, som vet vad det är att bli motarbetad för den man är, men inte fallit till föga utan stått pall.
Klarar USA av en manlig, vit president?
Det drar ihop sig för partierna att utse sin kandidat till presidentposten efter "Billy the kid" (skjuter först frågar sen). Demokraternas alternativ är en f.d First Lady, dock på egna meriter, eller en skön svart 2000-talets JFK (som röker).
Då frågar man i media: Är USA redo för en kvinnlig president? Är USA redo för en svart president? Deessa frågor tycker jag är mycket märkliga. Vaddå redo? Vad skulle det vara för speciellt med en viss hudfärg, som gör att man måste förbereda sig extra mycket? Är det några speciellt kvinnliga gener eller hjärnstrukturer som gör att landet måste förändras för att passa henne?
Visst, ledarskap bygger på förtroende. Förtroende är inte alltid rationellt. Men vad tror man skulle kunna hända? Är det inte politiken man för och förmågan att genomföra den som det handlar om? Såväl Hillarys som Baracks politiska agenda har presenterats i media och ingen av dem kommer från okändheten.
Kanske kan man säga att Bush berett vägen för både Clinton och Obama. USAs förtroende i omvärlden, och därmed landets förmåga att leda och påverka internationellt har halverats. USA längtar efter ett en president som kan lyssna. Någon som inte är van att alla lyder, som vet vad det är att bli motarbetad för den man är, men inte fallit till föga utan stått pall.
Klarar USA av en manlig, vit president?
Etiketter: Politik
POSTLINK onsdag, februari 21, 2007 0 comments
”Minns du sången?”
Paulina Bylén har skrivit en mycket intressant artikel om den stigmatiserade kristna musiken i Sverige. Visst finns det många pinsamma inslag i den s.k. kristna musiken. Minns du sången...? Ett svenskt dansbandsfenomen med kristen värdegrund. Mina rötter har funnits mer i den belgiska industrielektronikan, varför jag ofta känt mig smått främmande i kristna kulturer.
Vi hyllar soul, Nick Cave och Johnny Cash. Musik som ofta handlar om Gud och Jesus. Men när svenska artister blandar in religion i musiken blir det pinsamt. Eller är det på väg att vända?
Svensk pop öppnar pärleporten
I artikeln ställs frågor som jag ofta frågat mig om det svenska musiklandskapet. Att överhuvudtaget vara kristen har, så länge jag varit det, varit ganska töntigt. Men nu är det en sanning som passerat bäst-före-datum. POSTLINK måndag, februari 19, 2007 0 comments
Paulina Bylén har skrivit en mycket intressant artikel om den stigmatiserade kristna musiken i Sverige. Visst finns det många pinsamma inslag i den s.k. kristna musiken. Minns du sången...? Ett svenskt dansbandsfenomen med kristen värdegrund. Mina rötter har funnits mer i den belgiska industrielektronikan, varför jag ofta känt mig smått främmande i kristna kulturer.Vi hyllar soul, Nick Cave och Johnny Cash. Musik som ofta handlar om Gud och Jesus. Men när svenska artister blandar in religion i musiken blir det pinsamt. Eller är det på väg att vända?
Svensk pop öppnar pärleporten
I artikeln ställs frågor som jag ofta frågat mig om det svenska musiklandskapet. Att överhuvudtaget vara kristen har, så länge jag varit det, varit ganska töntigt. Men nu är det en sanning som passerat bäst-före-datum. POSTLINK måndag, februari 19, 2007 0 comments
Kärlekens väg
Ester 4:12-17
1 Tim 2:4-6
Joh 12:20-33
Fastlagssöndagen: Kärlekens väg
Bland dem som rest upp för att tillbe på högtiden fanns det några greker. De kom till Filippos från Betsaida i Galiléen och framförde en önskan till honom: “Bäste Herre, vi önskar se Jesus.” Filippos gick till Andreas och berättade detta för honom och de gick tillsammans till Jesus och framförde deras önskan. Jesus svarade dem: “Tiden har kommit för människosonen att förhärligas. Sannerligen säger jag er, om inte fröet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt frö. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt eget liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv i den här världen ska bevara det. Den som tjänar mig måste följa mig och där JAG ÄR ska också den som tjänar mig vara. Den som tjänar mig ska Fadern ge ära.”
“Nu är min själ bedrövad och vad skulle jag säga? Fader, rädda mig från denna stund!? Nej, det är för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: “Jag har förhärligat det och jag ska åter göra det!” Folket som stod där och lyssnade sade att det var åska. Andra sade: “En ängel har talat till honom” Jesus responderade:”Det var inte för min utan för er skull som den rösten talade. Nu är denna världens dom. Nu ska denna världens herre kastas ut. Och jag, när jag lyfts upp över jorden, ska jag dra alla människor till mig.” Detta sade han för att indikera det sätt på vilket han skulle dö.
[Joh 12:20-33] Egen översättning från grekiskan
Jesus går före på kärlekens väg
Jesus talar om sig själv och sin egen väg. Om han älskade sitt eget liv och levde för sig själv skulle hans liv vara fruktlöst och meningslöst. Frukt och mening bär ett liv som går kärlekens väg, i tjänst för andra och i livets tjänst. Jesu eget uppdrag är att dö för alla för att deras liv ska ha mening och kunna bära frukt i Livets tjänst. Att han utför sitt uppdrag är en förutsättning för att alla andra ska kunna göra det. Att tjäna livet är att tjäna Jesus, Livets Herre, och den som tjänar Honom får ärva livet med honom. Får vara där Han är.
Att Jesus fullgör sitt uppdrag får dramatiska konsekvenser för det kosmos vi känner som vår värld. Domen över världen är Guds åtskillnad av liv och död. Liv och död går genom hela skapelsen. I domen måste Livet svälja döden. Därför måste Livets Herre utmana världens herre. Hans väg går genom döden. Han vet det, men tvekar inte. Varför inte rädda sitt liv? För att kärlekens Gud älskar och vandrar kärlekens väg.
I den stundande fastan följer vi Jesu förberedelse för hans uppdrag och betänker vår egen efterföljelse på kärlekens väg
Ester 4:12-171 Tim 2:4-6
Joh 12:20-33
Fastlagssöndagen: Kärlekens väg
Bland dem som rest upp för att tillbe på högtiden fanns det några greker. De kom till Filippos från Betsaida i Galiléen och framförde en önskan till honom: “Bäste Herre, vi önskar se Jesus.” Filippos gick till Andreas och berättade detta för honom och de gick tillsammans till Jesus och framförde deras önskan. Jesus svarade dem: “Tiden har kommit för människosonen att förhärligas. Sannerligen säger jag er, om inte fröet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt frö. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt eget liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv i den här världen ska bevara det. Den som tjänar mig måste följa mig och där JAG ÄR ska också den som tjänar mig vara. Den som tjänar mig ska Fadern ge ära.”
“Nu är min själ bedrövad och vad skulle jag säga? Fader, rädda mig från denna stund!? Nej, det är för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: “Jag har förhärligat det och jag ska åter göra det!” Folket som stod där och lyssnade sade att det var åska. Andra sade: “En ängel har talat till honom” Jesus responderade:”Det var inte för min utan för er skull som den rösten talade. Nu är denna världens dom. Nu ska denna världens herre kastas ut. Och jag, när jag lyfts upp över jorden, ska jag dra alla människor till mig.” Detta sade han för att indikera det sätt på vilket han skulle dö.
[Joh 12:20-33] Egen översättning från grekiskan
Jesus går före på kärlekens väg
Jesus talar om sig själv och sin egen väg. Om han älskade sitt eget liv och levde för sig själv skulle hans liv vara fruktlöst och meningslöst. Frukt och mening bär ett liv som går kärlekens väg, i tjänst för andra och i livets tjänst. Jesu eget uppdrag är att dö för alla för att deras liv ska ha mening och kunna bära frukt i Livets tjänst. Att han utför sitt uppdrag är en förutsättning för att alla andra ska kunna göra det. Att tjäna livet är att tjäna Jesus, Livets Herre, och den som tjänar Honom får ärva livet med honom. Får vara där Han är.
Att Jesus fullgör sitt uppdrag får dramatiska konsekvenser för det kosmos vi känner som vår värld. Domen över världen är Guds åtskillnad av liv och död. Liv och död går genom hela skapelsen. I domen måste Livet svälja döden. Därför måste Livets Herre utmana världens herre. Hans väg går genom döden. Han vet det, men tvekar inte. Varför inte rädda sitt liv? För att kärlekens Gud älskar och vandrar kärlekens väg.
I den stundande fastan följer vi Jesu förberedelse för hans uppdrag och betänker vår egen efterföljelse på kärlekens väg
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, februari 17, 2007 0 comments
Från Nod till Nåd
I morgon ska jag öva mig på att predika. Det är en möjlighet som bjuds THS-studenter. Det är en andakt i kapellet, men det hela brukar ofta kännas konstlat. Mer som ett övningstillfälle. Det hela filmas, granskas och kritiseras exegetiskt, kommunikativt och homiletiskt. Inget för den känslige alltså... ;)
För er som inte kan komma i morgon finns själva utkastet nedan. Viss inspiration av Waldenströms sköna evangeliska allegori Brukspatron Adamsson eller var bor du?
-------------------------
Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind, till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer. Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
[Heb 12:18-24]
Inledning
Jag förmodar att ingen av er varit i Nod. Det finns ingen plats med det namnet i Sverige. Ändå är det just där som vi alla lever våra liv.
Staden Nod
Vad är det för stad? I texten talas det lite kryptiskt om Abels blod. Hur var nu berättelsen om Kain och Abel?
Kain och Abel offrar var sin offergåva till Herren. Kain tar av markens grödor och Abel det bästa delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Kanske var Gud besviken på Kains vegetariska meny, kanske var det redan då ett förorenat hjärta som gjorde att Kains offer inte behagade Gud. Kain blir vred och varnas av Gud. När begäret blir havande föder det synd, med Jakobs ord. Kain går inte till Herren med denna fråga utan röjer undan sin konkurrens med våld. Han tror nämligen att hans offer var utmärkt, men förkastades i jämförelse med Abels. Han mördar sin egen bror. Denna bestialiska handling överumplar den goda skapelsen och marken ropar i panik inför Gud. Mord! Mord!
Herren hör och Herren ser. Han kommer och ställer obekväma frågor till Kain.
Var är din bror? Ännu finns tid för omvändelse. Här kan han fortfarande säga sanningen och bekänna sitt brott. Men han väljer förnekelsens väg. Vad har du gjort? Kain kläs av det fikonlöv han försökt gömma sig bakom och står naken och skyldig inför sin domare. Han förvisas från edens ljuva lustgård österut till Nod. I staden Nod råder rotlöshet och rastlöshet. Solen går upp här också och man arbetar också här i sitt anletes svett, men den trygghet som finns i Eden är fjärran. Människorna lever i fruktan för våld och död. Av omsorg om mördaren utfärdar därför Gud en lag: Om någon dödar Kain ska Gud hämnas sju gånger om.
I denna rastlöshet, rotlöshet och otrygghet lever vi. Vi vet inget annat. Vi har ju inga sköna minnen från Eden. Lagen reglerar våra samhällen för att våldet och orättvisan ska hållas något på avstånd. Men orättvisa och våld präglar vår jordiska tillvaro även om solen går upp också här i Nod.
Berget Sinai
Texten refererar till vad som hände på berget Sinai. På berget Sinai gavs lagen till Mose och Guds folk. Inte för att Gud gillar att straffa utan av omsorg om människorna. Sinaihändelsen präglades av skräck, fruktan för straff för den som kliver över den gräns Gud har satt ut. Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Guds helighet var för stark. Minnet satt kvar hos Guds folk. Det var en verklig, jordisk, fysisk och historisk händelse. Därför bär Sinai också en temporär och begränsad karaktär, precis som lagen.
Berget Sion
Låt mig få berätta om berget Sion. Det är ett berg, en stad och ett folk.
Sion är den stad där den levande Guden bor. Därför är det tillvarons centralpunkt och vilopunkt. Änglarna kommer och går på sina tjänsteuppdrag, men Gud är kvar i det himmelska Jerusalem. Ingen lag behövs i Guds närvaro. Minnet från Eden väcks till liv, men bleknar i jämförelse.
Sion är ett folk som har fest. Den fruktan som var på Sinai har förbytts i fest och glädje. Folket har sitt hem här, deras namn är skrivna i det himmelska Jerusalem. Vad är det för människor som är invånare här? Det är de "förstfödda". Jesus pekas ut som "Den förstfödde". De som följt honom på den väg han stakat ut till Sion är de förstfödda med honom. För de är i Kristus.
Sion är ett berg som inte kan rubbas. Det vilar på Guds Ord. Det är inte ett jordiskt berg som kan skakas och förgöras med nitroglycerin. Det är inte heller en avgränsad händelse i historien som fladdrar bort i tidens flod. Nej, Sion är Fast och evigt. Det har alltid funnits, kommer alltid att finnas och finns nu, as we´re speaking.
Vägskälet Nöd
Det står om Abraham i Heb 11: Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. ... han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt.
Var och en befinner vi oss på resa, och vi ställs alla inför dessa två berg. Sion och Sinai. På vägen mellan Nod och Nåd befinner vi oss då vid vägskälet Nöd där vi var och en konfronteras med vår egen synd. Hur vi svarar på Guds, allas domares fråga är avgörande för var vi hamnar. Den ena vägen går tillbaka till Nod och berget Sinai och den andra till Sion och Nåd.
Vi kan svara med förnekelse som Kain:
- Det där vet jag inget om!
Vi kan också svara som judarna på pingstdagen efter att Petrus kallat dem för Jesu mördare.
- Vad ska vi göra för att bli räddade?
När vi kommer i Nöd måste vi välja väg. Bara om vi vandrar på bekännelsens väg når vi fram till Guds Nåd.
Staden Nåd
Staden nåd, var ligger den?
Det finns en plats utanför Malå, mellan Skellefteå och Storuman som heter Nåda. Möjligen ligger den på en höjd, men knappast berget Sion. Så hur kommer vi då dit? Vi får gå tillbaka till texten.
I stycket innan refereras till Esau som sålde sin förstfödslorätt för att han var hungrig. Hebreerbrevet varnar för att låta otukt och ogudaktighet lura oss in på fel väg, vägen tillbaka mot Nod. Otukt och ogudaktighet – Varför denna moralpredikan, kanske någon tänker. Är inte det gammalmodigt, konservativt, intolerant. Var tog evangelium vägen?
Men det är inte längre våra synder som är problemet, de tar ju Gud hand om. Det finns förlåtelse för synd. Nej det är i vårt hjärta vägskälet finns. Är hjärtat förorenat som Kains eller tror vi Gud om hans godhet? Så att vi vågar visa oss svaga och ödmjuka.
Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
Inte förrän vi bekänner våra synder möter vi Guds nåd, förlåtelse och barmhärtighet.
När Herren frågar: Vad har du gjort?
kan vi svara honom med undanflykter eller tal om intolerans, men det kommer att leda oss tillbaka till Nod. Hebreerbrevet varnar oss: Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer. Vår Gud är en förtärande eld.
Men den som är ödmjuk och bekänner sin synd som synd, och inget mindre, finner Nåd. Finner sin förstfödslorätt. Finner sitt namn skrivet i Sion. Finner evig glädje och trygghet i det himmelska Jerusalem, den levande Gudens stad. För Jesu blod ropar starkare än Abels. POSTLINK torsdag, februari 15, 2007 1 comments
I morgon ska jag öva mig på att predika. Det är en möjlighet som bjuds THS-studenter. Det är en andakt i kapellet, men det hela brukar ofta kännas konstlat. Mer som ett övningstillfälle. Det hela filmas, granskas och kritiseras exegetiskt, kommunikativt och homiletiskt. Inget för den känslige alltså... ;)För er som inte kan komma i morgon finns själva utkastet nedan. Viss inspiration av Waldenströms sköna evangeliska allegori Brukspatron Adamsson eller var bor du?
-------------------------
Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind, till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer. Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
[Heb 12:18-24]
Inledning
Jag förmodar att ingen av er varit i Nod. Det finns ingen plats med det namnet i Sverige. Ändå är det just där som vi alla lever våra liv.
Staden Nod
Vad är det för stad? I texten talas det lite kryptiskt om Abels blod. Hur var nu berättelsen om Kain och Abel?
Kain och Abel offrar var sin offergåva till Herren. Kain tar av markens grödor och Abel det bästa delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Kanske var Gud besviken på Kains vegetariska meny, kanske var det redan då ett förorenat hjärta som gjorde att Kains offer inte behagade Gud. Kain blir vred och varnas av Gud. När begäret blir havande föder det synd, med Jakobs ord. Kain går inte till Herren med denna fråga utan röjer undan sin konkurrens med våld. Han tror nämligen att hans offer var utmärkt, men förkastades i jämförelse med Abels. Han mördar sin egen bror. Denna bestialiska handling överumplar den goda skapelsen och marken ropar i panik inför Gud. Mord! Mord!
Herren hör och Herren ser. Han kommer och ställer obekväma frågor till Kain.
Var är din bror? Ännu finns tid för omvändelse. Här kan han fortfarande säga sanningen och bekänna sitt brott. Men han väljer förnekelsens väg. Vad har du gjort? Kain kläs av det fikonlöv han försökt gömma sig bakom och står naken och skyldig inför sin domare. Han förvisas från edens ljuva lustgård österut till Nod. I staden Nod råder rotlöshet och rastlöshet. Solen går upp här också och man arbetar också här i sitt anletes svett, men den trygghet som finns i Eden är fjärran. Människorna lever i fruktan för våld och död. Av omsorg om mördaren utfärdar därför Gud en lag: Om någon dödar Kain ska Gud hämnas sju gånger om.
I denna rastlöshet, rotlöshet och otrygghet lever vi. Vi vet inget annat. Vi har ju inga sköna minnen från Eden. Lagen reglerar våra samhällen för att våldet och orättvisan ska hållas något på avstånd. Men orättvisa och våld präglar vår jordiska tillvaro även om solen går upp också här i Nod.
Berget Sinai
Texten refererar till vad som hände på berget Sinai. På berget Sinai gavs lagen till Mose och Guds folk. Inte för att Gud gillar att straffa utan av omsorg om människorna. Sinaihändelsen präglades av skräck, fruktan för straff för den som kliver över den gräns Gud har satt ut. Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Guds helighet var för stark. Minnet satt kvar hos Guds folk. Det var en verklig, jordisk, fysisk och historisk händelse. Därför bär Sinai också en temporär och begränsad karaktär, precis som lagen.
Berget Sion
Låt mig få berätta om berget Sion. Det är ett berg, en stad och ett folk.
Sion är den stad där den levande Guden bor. Därför är det tillvarons centralpunkt och vilopunkt. Änglarna kommer och går på sina tjänsteuppdrag, men Gud är kvar i det himmelska Jerusalem. Ingen lag behövs i Guds närvaro. Minnet från Eden väcks till liv, men bleknar i jämförelse.
Sion är ett folk som har fest. Den fruktan som var på Sinai har förbytts i fest och glädje. Folket har sitt hem här, deras namn är skrivna i det himmelska Jerusalem. Vad är det för människor som är invånare här? Det är de "förstfödda". Jesus pekas ut som "Den förstfödde". De som följt honom på den väg han stakat ut till Sion är de förstfödda med honom. För de är i Kristus.
Sion är ett berg som inte kan rubbas. Det vilar på Guds Ord. Det är inte ett jordiskt berg som kan skakas och förgöras med nitroglycerin. Det är inte heller en avgränsad händelse i historien som fladdrar bort i tidens flod. Nej, Sion är Fast och evigt. Det har alltid funnits, kommer alltid att finnas och finns nu, as we´re speaking.
Vägskälet Nöd
Det står om Abraham i Heb 11: Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. ... han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt.
Var och en befinner vi oss på resa, och vi ställs alla inför dessa två berg. Sion och Sinai. På vägen mellan Nod och Nåd befinner vi oss då vid vägskälet Nöd där vi var och en konfronteras med vår egen synd. Hur vi svarar på Guds, allas domares fråga är avgörande för var vi hamnar. Den ena vägen går tillbaka till Nod och berget Sinai och den andra till Sion och Nåd.
Vi kan svara med förnekelse som Kain:
- Det där vet jag inget om!
Vi kan också svara som judarna på pingstdagen efter att Petrus kallat dem för Jesu mördare.
- Vad ska vi göra för att bli räddade?
När vi kommer i Nöd måste vi välja väg. Bara om vi vandrar på bekännelsens väg når vi fram till Guds Nåd.
Staden Nåd
Staden nåd, var ligger den?
Det finns en plats utanför Malå, mellan Skellefteå och Storuman som heter Nåda. Möjligen ligger den på en höjd, men knappast berget Sion. Så hur kommer vi då dit? Vi får gå tillbaka till texten.
I stycket innan refereras till Esau som sålde sin förstfödslorätt för att han var hungrig. Hebreerbrevet varnar för att låta otukt och ogudaktighet lura oss in på fel väg, vägen tillbaka mot Nod. Otukt och ogudaktighet – Varför denna moralpredikan, kanske någon tänker. Är inte det gammalmodigt, konservativt, intolerant. Var tog evangelium vägen?
Men det är inte längre våra synder som är problemet, de tar ju Gud hand om. Det finns förlåtelse för synd. Nej det är i vårt hjärta vägskälet finns. Är hjärtat förorenat som Kains eller tror vi Gud om hans godhet? Så att vi vågar visa oss svaga och ödmjuka.
Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
Inte förrän vi bekänner våra synder möter vi Guds nåd, förlåtelse och barmhärtighet.
När Herren frågar: Vad har du gjort?
kan vi svara honom med undanflykter eller tal om intolerans, men det kommer att leda oss tillbaka till Nod. Hebreerbrevet varnar oss: Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer. Vår Gud är en förtärande eld.
Men den som är ödmjuk och bekänner sin synd som synd, och inget mindre, finner Nåd. Finner sin förstfödslorätt. Finner sitt namn skrivet i Sion. Finner evig glädje och trygghet i det himmelska Jerusalem, den levande Gudens stad. För Jesu blod ropar starkare än Abels. POSTLINK torsdag, februari 15, 2007 1 comments
Fantastisk resurs
Jag har snart en teologisk examen och kan konstatera att mycket fattas mig i kunskap och metoder. Jag har inte alls tränats på högskolan för att bli en andlig människa. Jag har läst mycket om bibeln, men lärt mig mycket lite att verkligen läsa den, än mindre att leva i den. Men det finns gott om resurser för den som önskar bli andlig och leva i bönen och ordet.
När det gäller teologi så hittade jag häromdagen denna fantastiska resurs: www.biblicaltraining.org. Det är fri teologiskt träning för alla som önskar, med lärare som tror på Jesus och har hög akademisk ackreditering.
För alla som funderar på pastorsvägen (och alla andra också) rekommenderar jag att läsa bibeln så mycket du kan innan du läser teologi på högskola. Jag hade glädjen att få bekanta mig med "den induktiva metoden" för bibelstudium på 90-talet. Ärligt talat ger den bättre och djupare bibelkunskap än de 60 poäng bibelvetenskap jag läst på högskolan. En kurs om denna metod finns att finna på denna sajt. POSTLINK torsdag, februari 15, 2007 0 comments
Jag har snart en teologisk examen och kan konstatera att mycket fattas mig i kunskap och metoder. Jag har inte alls tränats på högskolan för att bli en andlig människa. Jag har läst mycket om bibeln, men lärt mig mycket lite att verkligen läsa den, än mindre att leva i den. Men det finns gott om resurser för den som önskar bli andlig och leva i bönen och ordet. När det gäller teologi så hittade jag häromdagen denna fantastiska resurs: www.biblicaltraining.org. Det är fri teologiskt träning för alla som önskar, med lärare som tror på Jesus och har hög akademisk ackreditering.
För alla som funderar på pastorsvägen (och alla andra också) rekommenderar jag att läsa bibeln så mycket du kan innan du läser teologi på högskola. Jag hade glädjen att få bekanta mig med "den induktiva metoden" för bibelstudium på 90-talet. Ärligt talat ger den bättre och djupare bibelkunskap än de 60 poäng bibelvetenskap jag läst på högskolan. En kurs om denna metod finns att finna på denna sajt. POSTLINK torsdag, februari 15, 2007 0 comments
Fastan startar snart
Idag är alla hjärtans dag vilket betyder att det om en vecka är askonsdagen. Då inleds själva fastetiden, som pågår 40 dagar – fram till påsk. Fastetiden är en årlig påminnelse och förberedelse för firandet av Jesu död och uppståndelse, som så totalt förändrat historiens gång.
Att fasta är att avstå från något till förmån för något annat. Att under en avsatt tid bereda rum utöver det vanliga för att söka Herren i bön. Inte för att det man avstår nödvändigtvis är något dåligt. Man kan avstå något bra ett tag för något bättre. Ibland kan vi behöva göra oss av med sådant som är dåligt också, men det är något annat än fasta.
Jag har bestämt mig för att kraftigt begränsa mitt TV-tittande de närmaste 40 dagarna. Jag brukar ofta hamna framför TVn efter att barnen är i säng och Lina (som är gravid och behöver 9-10 timmars sömn) börjar slokna. Det är rätt många timmar i veckan som flyter bort och aldrig kommer åter. Det blir spännande att se vad jag gör av all den tid jag får till mitt förfogande.
Bön är naturligtvis prioriterat. Jag använder ofta tidebönsboken. Då och då mediterar jag också över någon bibeltext. I dessa stunder händer det att Jesus är närvarande på ett mycket oväntat sätt.
[Uppdaterad: Ja, en vecka tidig var jag varför jag gjort en liten modifikation. Jag får ytterligare en vecka med TVn, tack Sara!]
Har du några fasteplaner? POSTLINK onsdag, februari 14, 2007 1 comments
Idag är alla hjärtans dag vilket betyder att det om en vecka är askonsdagen. Då inleds själva fastetiden, som pågår 40 dagar – fram till påsk. Fastetiden är en årlig påminnelse och förberedelse för firandet av Jesu död och uppståndelse, som så totalt förändrat historiens gång.
Att fasta är att avstå från något till förmån för något annat. Att under en avsatt tid bereda rum utöver det vanliga för att söka Herren i bön. Inte för att det man avstår nödvändigtvis är något dåligt. Man kan avstå något bra ett tag för något bättre. Ibland kan vi behöva göra oss av med sådant som är dåligt också, men det är något annat än fasta.
Jag har bestämt mig för att kraftigt begränsa mitt TV-tittande de närmaste 40 dagarna. Jag brukar ofta hamna framför TVn efter att barnen är i säng och Lina (som är gravid och behöver 9-10 timmars sömn) börjar slokna. Det är rätt många timmar i veckan som flyter bort och aldrig kommer åter. Det blir spännande att se vad jag gör av all den tid jag får till mitt förfogande.
Bön är naturligtvis prioriterat. Jag använder ofta tidebönsboken. Då och då mediterar jag också över någon bibeltext. I dessa stunder händer det att Jesus är närvarande på ett mycket oväntat sätt.
[Uppdaterad: Ja, en vecka tidig var jag varför jag gjort en liten modifikation. Jag får ytterligare en vecka med TVn, tack Sara!]
Har du några fasteplaner? POSTLINK onsdag, februari 14, 2007 1 comments
Rysk demokrati
Rysslands Stockholmambassadör Alexander Kadakin om den ryska "demokratin":
"...rysk demokrati är inte något som vi vill diskutera med någon utomstående. Det är en fråga som vi själva måste besvara, nämligen vilken slags demokrati vi är i behov av. Vi tänker inte bedöma vår demokrati utifrån hur demokratibegreppet tolkas i Europa. Det finns för övrigt ingen som kan säga att demokratin är just enligt den modellen som man själv har valt. Det vill säga olika länder kan ha olika bedömningsgrad för vad demokrati är."
"...Det är helt enkelt så att en del har tagit på sig rollen av att vara pedagoger med siktet inställt på att försöka lära andra vad ordet demokrati betyder och hur det ska uttolkas. Vi behöver inte någon lärare.
När det gäller det tragiska mordet på journalisten Ana Politkovskaja så kan jag bara säga att det mordet chockerade även oss."
Behöver man säga mer? Inte värt jag gör. Då hamnar jag på en lista någonstans. Men det är ju intressant att även ambassadören kopplar samman den ryska formen av demokrati och mordet på Ana Politkovskaja. Vi ska inte räkna med att Ryssland blir demokratiskt i den bemärkelsen vi menar. Spännande att vara granne med den ryska björnen! Han är inte farlig bara man är varlig. Men man kan dock honom aldrig tro...
Saxat från SR:Ekots hemsida Mina kursiveringar.
Rysslands Stockholmambassadör Alexander Kadakin om den ryska "demokratin":
"...rysk demokrati är inte något som vi vill diskutera med någon utomstående. Det är en fråga som vi själva måste besvara, nämligen vilken slags demokrati vi är i behov av. Vi tänker inte bedöma vår demokrati utifrån hur demokratibegreppet tolkas i Europa. Det finns för övrigt ingen som kan säga att demokratin är just enligt den modellen som man själv har valt. Det vill säga olika länder kan ha olika bedömningsgrad för vad demokrati är."
"...Det är helt enkelt så att en del har tagit på sig rollen av att vara pedagoger med siktet inställt på att försöka lära andra vad ordet demokrati betyder och hur det ska uttolkas. Vi behöver inte någon lärare.
När det gäller det tragiska mordet på journalisten Ana Politkovskaja så kan jag bara säga att det mordet chockerade även oss."
Behöver man säga mer? Inte värt jag gör. Då hamnar jag på en lista någonstans. Men det är ju intressant att även ambassadören kopplar samman den ryska formen av demokrati och mordet på Ana Politkovskaja. Vi ska inte räkna med att Ryssland blir demokratiskt i den bemärkelsen vi menar. Spännande att vara granne med den ryska björnen! Han är inte farlig bara man är varlig. Men man kan dock honom aldrig tro...
Saxat från SR:Ekots hemsida Mina kursiveringar.
Etiketter: Politik
POSTLINK tisdag, februari 13, 2007 0 comments
Den som ber
Den som ber öppnar sin dörr för Gud
Den som ber kan inte längre förbli densamme
Den som ber är i Kristus hos Fadern
Den som ber vill Guds vilja
Den som ber lyssnar och hör Gud
Den som ber ser Guds rike komma
Den som ber i Jesu namn regerar med Kristus
Den som ber får
Den som ber är ett barn hos Gud
Ni ber, men får ingenting därför att ni ber illa [Jak 4:3]
Herre, lär oss att be [Luk 11:1]
Den som ber kan inte längre förbli densamme
Den som ber är i Kristus hos Fadern
Den som ber vill Guds vilja
Den som ber lyssnar och hör Gud
Den som ber ser Guds rike komma
Den som ber i Jesu namn regerar med Kristus
Den som ber får
Den som ber är ett barn hos Gud
Ni ber, men får ingenting därför att ni ber illa [Jak 4:3]
Herre, lär oss att be [Luk 11:1]
Etiketter: Bön
POSTLINK söndag, februari 11, 2007 0 comments
Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del VIII
Österländska sagor och västerländska medeltida legender hava mycket att förtälja om det hemlighetsfulla magnetberget, vilket som en ensam klippa reser sig upp ur den strandlösa oceanen.
Ve det fartyg, som kommer i dess närhet!
Magnetbergets hemlighetsfulla kraft drager i ett ögonblick ut allt Järn — varje spik, varje nagel, varje bult ur allt timmer ombord — och det stolta skeppet har plötsligt förvandlats
I mången saga sover sanningen som prinsessan Törnrosa i sitt sagoslott: vi måste se henne och väcka henne till medvetet liv.
Magnetberget finnes den dag i dag. I snart nitton århundraden har det lyft sin hjässa över tillvarons strandlösa ocean och de mållösa vågorna hava ej mäktat förvittra en enda liten sten därav.
Vår tillvaros magnetberg heter Golgata, och varje mänskligt lögnskepp, var det än så stort och präktigt, som kommit i dess närhet, har Korsets kraft dragit lögnens alla spikar ur. Men med vilken jättelik, myrliknande snabbhet, seghet och energi har ej människan genast skyndat att söka göra sig en flotte av spillrorna från sitt livsvrak för att styra undan och fly bort från det farliga berget med dess Kors på toppen!
Hon har styrt undan och hon har flytt den trygga hamnen och den säkra stranden. Hon har gjort sitt val. Hon har föredragit att som sagans flygande holländare föra en mållös och meningslös tillvaro, i en evig kretsgång irrande kring jordklotets yta.
Hon hade bara behövt lämna sitt odugliga vrak, kasta sig på djupet, och buren av kärlekens underbara golfström hade hon förts i land på magnetbergets strand. Hon hade fått svärja landets konung sin tro- och huldhetsed, och som Hans lyckliga undersåte hade hon fått leva trygg bland idel lyckliga likar, vilka alla lämnat sina livslögners skepp och från att hava varit vågornas och vindarnas lekbollar blivit sanningens bofasta livegna.
Men hon föredrog att fly — hon valde att driva omkring på en flotte av vrakspillror — och hon kallade sin rädsla mod och sin feghet för frihetsbegär.
Varifrån detta motstånd och denna rädsla?
Vadan denna vidunderlighet?
Unde hoc monstrum? et quare istuc?
Varför flyr människan sin Frälsare, Jesus Kristus och Honom Korsfäst?
Österländska sagor och västerländska medeltida legender hava mycket att förtälja om det hemlighetsfulla magnetberget, vilket som en ensam klippa reser sig upp ur den strandlösa oceanen. Ve det fartyg, som kommer i dess närhet!
Magnetbergets hemlighetsfulla kraft drager i ett ögonblick ut allt Järn — varje spik, varje nagel, varje bult ur allt timmer ombord — och det stolta skeppet har plötsligt förvandlats
I mången saga sover sanningen som prinsessan Törnrosa i sitt sagoslott: vi måste se henne och väcka henne till medvetet liv.
Magnetberget finnes den dag i dag. I snart nitton århundraden har det lyft sin hjässa över tillvarons strandlösa ocean och de mållösa vågorna hava ej mäktat förvittra en enda liten sten därav.
Vår tillvaros magnetberg heter Golgata, och varje mänskligt lögnskepp, var det än så stort och präktigt, som kommit i dess närhet, har Korsets kraft dragit lögnens alla spikar ur. Men med vilken jättelik, myrliknande snabbhet, seghet och energi har ej människan genast skyndat att söka göra sig en flotte av spillrorna från sitt livsvrak för att styra undan och fly bort från det farliga berget med dess Kors på toppen!
Hon har styrt undan och hon har flytt den trygga hamnen och den säkra stranden. Hon har gjort sitt val. Hon har föredragit att som sagans flygande holländare föra en mållös och meningslös tillvaro, i en evig kretsgång irrande kring jordklotets yta.
Hon hade bara behövt lämna sitt odugliga vrak, kasta sig på djupet, och buren av kärlekens underbara golfström hade hon förts i land på magnetbergets strand. Hon hade fått svärja landets konung sin tro- och huldhetsed, och som Hans lyckliga undersåte hade hon fått leva trygg bland idel lyckliga likar, vilka alla lämnat sina livslögners skepp och från att hava varit vågornas och vindarnas lekbollar blivit sanningens bofasta livegna.
Men hon föredrog att fly — hon valde att driva omkring på en flotte av vrakspillror — och hon kallade sin rädsla mod och sin feghet för frihetsbegär.
Varifrån detta motstånd och denna rädsla?
Vadan denna vidunderlighet?
Unde hoc monstrum? et quare istuc?
Varför flyr människan sin Frälsare, Jesus Kristus och Honom Korsfäst?
Etiketter: Lidman
POSTLINK söndag, februari 11, 2007 0 comments
Det levande ordet
Psalt 119:129-135
Rom 10:13-17
Joh 7:40-52
Sexagesima: Det levande ordet
När de hörde dessa ord var det någon i folkmassan som sade: “Detta är sannerligen en profet!” Andra sade:”Han är Messias!” Men andra sade: “Inte kommer Messias från Galiléen? Säger inte skriften att Messias härstammar från David och kommer från Davids by Betlehem?” Folket var oense om Jesus. Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.
Då kom tempelvakterna tillbaka till översteprästerna och fariséerna. De frågade dem: “Varför har ni inte fört bort honom?” De svarade: “Aldrig har en människa talat som han.” Fariséerna sade till dem:”Är ni också lurade? Är det någon av de styrande eller av fariséerna som tror på honom? Nej, det gör bara folket som inte känner lagen. En förbannelse vilar över dem!” Nikodemus, som tidigare kommit till Jesus och var en av dem, sade: “Vår lag dömer inte någon utan att man först hört och upplyst sig om vad denne gjort.”De svarade:”Inte är väl du också från Galiléen? Studera själv och du ska se att ingen profet kommer från Galiléen.”
[Joh 7:40-52] Egen översättning från grekiskan
Nyttan av en sjyst research
Det är gott att läsa skriften, men vi kan läsa den på fel sätt, så att vi inte ser längre än orden framför oss. Hade Fariséerna gjort en sjyst research hade de upptäckt att Jesus faktiskt var från Davids stad Betlehem och dessutom genom sin härkomst från Davids släkt. Men som så många journalister idag faller de för frestelsen att anlägga sitt smala, snåla och misstänkliggörande perspektiv. Ingenting kan öppna sådana människors ögon. Inga under, ingen eldskrift, inga änglar i världen kan öppna den som valt att stänga sig för Guds Ord. När det finns olika röster om vem Jesus är, och det gör det, behöver man lyssna på honom och se hur det verkligen ligger till.
Jag ser att läpparna rör sig, men jag hör inte vad du säger
Gud talar, men vi har inte förmågan att höra. Inte sällan är det den egna ställningen, makt, anseende, bekvämlighet, rädsla som stänger oss. Vi värnar om vår livsstil, men vad säger Gud? Jesus säger om Kafarnaum, som inte vill tro "Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag." (Matt 11:23) Liksom Fariseernas kunskap förblindade dom tenderar vetenskap och akademi att förhålla sig skeptiska till, eller förmer än evangelium. I teologi och kyrka talar vi om gudsbilder och förkastar vissa på basis av vår högre, bättre moderna förståelse. "Vi vet bättre idag." Det finns en gräns när våra självvalda gudsbilder blir avbilder, avarter, avgudar för vår tillbedjan. Och det började i vårt försvar för vår egen ställning. Börjar vi där är det också där vi slutar.
Isarna smälter, haven stiger
Men Gud är barmhärtig och tålmodig. Han bjuder oss att överge ensamhetens ö, Ego, och fly till honom innan vår bedrägliga säkerhets lugna plats dränks av det stigande havet. Noas ark är inte avställd, hon far än hit än dit över jordens yta för att rädda dem som hör hennes klara signal: Guds levande Ord, det sköna evanglium:
Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Rom 10:13-17
Joh 7:40-52
Sexagesima: Det levande ordet När de hörde dessa ord var det någon i folkmassan som sade: “Detta är sannerligen en profet!” Andra sade:”Han är Messias!” Men andra sade: “Inte kommer Messias från Galiléen? Säger inte skriften att Messias härstammar från David och kommer från Davids by Betlehem?” Folket var oense om Jesus. Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.
Då kom tempelvakterna tillbaka till översteprästerna och fariséerna. De frågade dem: “Varför har ni inte fört bort honom?” De svarade: “Aldrig har en människa talat som han.” Fariséerna sade till dem:”Är ni också lurade? Är det någon av de styrande eller av fariséerna som tror på honom? Nej, det gör bara folket som inte känner lagen. En förbannelse vilar över dem!” Nikodemus, som tidigare kommit till Jesus och var en av dem, sade: “Vår lag dömer inte någon utan att man först hört och upplyst sig om vad denne gjort.”De svarade:”Inte är väl du också från Galiléen? Studera själv och du ska se att ingen profet kommer från Galiléen.”
[Joh 7:40-52] Egen översättning från grekiskan
Nyttan av en sjyst research
Det är gott att läsa skriften, men vi kan läsa den på fel sätt, så att vi inte ser längre än orden framför oss. Hade Fariséerna gjort en sjyst research hade de upptäckt att Jesus faktiskt var från Davids stad Betlehem och dessutom genom sin härkomst från Davids släkt. Men som så många journalister idag faller de för frestelsen att anlägga sitt smala, snåla och misstänkliggörande perspektiv. Ingenting kan öppna sådana människors ögon. Inga under, ingen eldskrift, inga änglar i världen kan öppna den som valt att stänga sig för Guds Ord. När det finns olika röster om vem Jesus är, och det gör det, behöver man lyssna på honom och se hur det verkligen ligger till.
Jag ser att läpparna rör sig, men jag hör inte vad du säger
Gud talar, men vi har inte förmågan att höra. Inte sällan är det den egna ställningen, makt, anseende, bekvämlighet, rädsla som stänger oss. Vi värnar om vår livsstil, men vad säger Gud? Jesus säger om Kafarnaum, som inte vill tro "Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag." (Matt 11:23) Liksom Fariseernas kunskap förblindade dom tenderar vetenskap och akademi att förhålla sig skeptiska till, eller förmer än evangelium. I teologi och kyrka talar vi om gudsbilder och förkastar vissa på basis av vår högre, bättre moderna förståelse. "Vi vet bättre idag." Det finns en gräns när våra självvalda gudsbilder blir avbilder, avarter, avgudar för vår tillbedjan. Och det började i vårt försvar för vår egen ställning. Börjar vi där är det också där vi slutar.
Isarna smälter, haven stiger
Men Gud är barmhärtig och tålmodig. Han bjuder oss att överge ensamhetens ö, Ego, och fly till honom innan vår bedrägliga säkerhets lugna plats dränks av det stigande havet. Noas ark är inte avställd, hon far än hit än dit över jordens yta för att rädda dem som hör hennes klara signal: Guds levande Ord, det sköna evanglium:
Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, februari 10, 2007 0 comments
Såsom hönsen
Att staten intresserar sig för religionen, det är icke blott berättigat, utan det är hans oavvisliga plikt. Det vanliga talet, att religionen är den enskilde medborgai privatsak, som staten icke har någon rätt att befatta sig med, det är alldeles oriktigt. Det är statens plikt att begagna alla medel och befatta sig med allt, som kan befordra folkets utveckling och uppfostran till rättskaffens, laglydiga, goda medborgare. Han skall icke blott motverka och straffa det onda utan även befordra det goda. Och att religionen är det bästa medlet för detta ändamål, det kan ingen människa förneka, som ännu har sitt sunda förnuft i behåll. Tag bort religionen, och människan är då endast ett djur, som går på två ben såsom hönsen. Men för djurvärlden existerar ingen sedlighet eller rättfärdighet.
P. Waldenström ur Den kristna församlingen 6:e uppl. 1931 POSTLINK fredag, februari 09, 2007 0 comments
Att staten intresserar sig för religionen, det är icke blott berättigat, utan det är hans oavvisliga plikt. Det vanliga talet, att religionen är den enskilde medborgai privatsak, som staten icke har någon rätt att befatta sig med, det är alldeles oriktigt. Det är statens plikt att begagna alla medel och befatta sig med allt, som kan befordra folkets utveckling och uppfostran till rättskaffens, laglydiga, goda medborgare. Han skall icke blott motverka och straffa det onda utan även befordra det goda. Och att religionen är det bästa medlet för detta ändamål, det kan ingen människa förneka, som ännu har sitt sunda förnuft i behåll. Tag bort religionen, och människan är då endast ett djur, som går på två ben såsom hönsen. Men för djurvärlden existerar ingen sedlighet eller rättfärdighet. P. Waldenström ur Den kristna församlingen 6:e uppl. 1931 POSTLINK fredag, februari 09, 2007 0 comments
Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del VII
Denna världens furste.
Vi minnas från världskriget något som hette camouflage: gevär voro målade till trädgrenar, kanonbatterier voro träddungar, skyttegravar sågo ut som gräsmattor. Och flygspanarna sågo inte annat än trädgrenar och träddungar och gräsmattor — fotografiapparaterna uppe på spanarmaskinerna återgåvo intet annat än trädgrenar och träddungar och gräsmattor.
Men det var gevär och kanoner och skyttelinjer: icke leende liv utan levande död.
Den mänskliga intellektualiteten, vårt lätta, snabba allt fotograferande och registrerande medvetande — det är flygspanaren och kameralinsen, som oavbrutet arbeta på att kartlägga och bestämma tillvarons landskap.
Men den ser rosengirlander, där det är järnkedjor med hullingar inunder, fladdrande vimplar, där det är vinande slavpiskor, leende ansikten där det är ångestens och smärtans förvridna grimaser, kärlekens milda ömhet där det är åtråns oblyga glupskhet.
Hela den moderna världens tillvaro, sådan satan fått styra till världskartan och världsansiktet med hjälp av sina trälar i böckernas och tidningarnas stora förfalskarverkstad, den är ej annat den heller än ett jättelikt camouflage.
Den store statsmannen med järnviljan, den flammande idealiteten och det omutliga rättskravet — i partikonklaven och när millionleveranserna bestämdes — när det blev ett anblicks fasa för det egna livet: camouflage, min vän.
Den store professorn i moralitet, idealitet och självförsaelse biter läppen blodig och blir blek av ångestskräck, när grängesbergarna falla på börsen: camouflage, min vän.
Den store filantropen med det blödande hjärtat som samlar in andras pengar och sätter sitt namn på andras arbete, dekorationerna samlas på hans bröst och bankkontot växer.
Livsmodets och den suveräna människans store skapare, siaren som alltid såg de stora linjerna och de stora uppgifterna, han som alltid höll det mänskliga högt och heligt: en egenkär aktör, som springer efter småflickor.
Camouflage, min broder, ett ofantligt camouflage — en oerhörd svindel — ett bedrägeri med gigantiska proportioner!
Det är många människor som veta att sådant är livet och som tyst och likgiltigt le däråt: cyniska, själviska, bottenfrusna världsmänniskor, vilkas hjärtan blivit som spegelklar is invärtes — genomskådandets människor som exploatera svindeln, människorna bakom kulisserna, de som rycka i trådarna, de som bestämma programmen, de som dela ut rollerna.
Ett slags den ondes satraper och ståthållare på jorden, denna världens förvaltare, som pressa makt och millioner ur lustans och lastens och lögnens alla millioner trålar. Men även de hava sin herre, en fruktansvärd herre, även över deras huvuden och ryggar viner en slavpiska.
Och det hela är, som aposteln Jakob säger, en värld av orättfärdighet, där människorna leva utan hopp om frälsning, främmande för löftet, utan tro och utan ro — i bästa fall dövande tankens hunger och tystande tomhetens rop i hjärtat med arbete, intensivt arbete, arbete som opiat och självändamål — en värld där ingenting är heligt och som flyr för den Helige: Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Vi minnas från världskriget något som hette camouflage: gevär voro målade till trädgrenar, kanonbatterier voro träddungar, skyttegravar sågo ut som gräsmattor. Och flygspanarna sågo inte annat än trädgrenar och träddungar och gräsmattor — fotografiapparaterna uppe på spanarmaskinerna återgåvo intet annat än trädgrenar och träddungar och gräsmattor.
Men det var gevär och kanoner och skyttelinjer: icke leende liv utan levande död.
Den mänskliga intellektualiteten, vårt lätta, snabba allt fotograferande och registrerande medvetande — det är flygspanaren och kameralinsen, som oavbrutet arbeta på att kartlägga och bestämma tillvarons landskap.
Men den ser rosengirlander, där det är järnkedjor med hullingar inunder, fladdrande vimplar, där det är vinande slavpiskor, leende ansikten där det är ångestens och smärtans förvridna grimaser, kärlekens milda ömhet där det är åtråns oblyga glupskhet.
Hela den moderna världens tillvaro, sådan satan fått styra till världskartan och världsansiktet med hjälp av sina trälar i böckernas och tidningarnas stora förfalskarverkstad, den är ej annat den heller än ett jättelikt camouflage.
Den store statsmannen med järnviljan, den flammande idealiteten och det omutliga rättskravet — i partikonklaven och när millionleveranserna bestämdes — när det blev ett anblicks fasa för det egna livet: camouflage, min vän.
Den store professorn i moralitet, idealitet och självförsaelse biter läppen blodig och blir blek av ångestskräck, när grängesbergarna falla på börsen: camouflage, min vän.
Den store filantropen med det blödande hjärtat som samlar in andras pengar och sätter sitt namn på andras arbete, dekorationerna samlas på hans bröst och bankkontot växer.
Livsmodets och den suveräna människans store skapare, siaren som alltid såg de stora linjerna och de stora uppgifterna, han som alltid höll det mänskliga högt och heligt: en egenkär aktör, som springer efter småflickor.
Camouflage, min broder, ett ofantligt camouflage — en oerhörd svindel — ett bedrägeri med gigantiska proportioner!
Det är många människor som veta att sådant är livet och som tyst och likgiltigt le däråt: cyniska, själviska, bottenfrusna världsmänniskor, vilkas hjärtan blivit som spegelklar is invärtes — genomskådandets människor som exploatera svindeln, människorna bakom kulisserna, de som rycka i trådarna, de som bestämma programmen, de som dela ut rollerna.
Ett slags den ondes satraper och ståthållare på jorden, denna världens förvaltare, som pressa makt och millioner ur lustans och lastens och lögnens alla millioner trålar. Men även de hava sin herre, en fruktansvärd herre, även över deras huvuden och ryggar viner en slavpiska.
Och det hela är, som aposteln Jakob säger, en värld av orättfärdighet, där människorna leva utan hopp om frälsning, främmande för löftet, utan tro och utan ro — i bästa fall dövande tankens hunger och tystande tomhetens rop i hjärtat med arbete, intensivt arbete, arbete som opiat och självändamål — en värld där ingenting är heligt och som flyr för den Helige: Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK måndag, februari 05, 2007 0 comments
Uppenbarelsens ljus
Malaki 3:1-4
1 Tim 6:13-16
Luk 2:22-40
Kyndelsmässodagen: Uppenbarelsens ljus
Och när deras reningsdag enligt Mose lag kom tog de honom med sig till Jerusalem för att bära fram honom till Herren. Som det står skrivet i Herrens lag, att varje förstfödd av manskön ska kallas helig för Herren. Och de gav offret enligt Herrens lag (några duvor).
Nu fanns det en man i Jerusalem, som hette Symeon. Denne man var rättfärdig och from och han väntade på hoppets budskap till Israel. Den helige Ande var över honom. Den helige Ande hade visat honom att han inte skulle dö förrän han sett Herrens Messias. Anden förde honom till templet och när föräldrarna förde in barnet Jesus för att göra med honom enligt lagens bruk tog han honom i sina armar och sade:
“Nu, mästare, låter du din slav gå i frid enligt ditt löfte. För mina ögon har sett din frälsning, som du förberett i alla människors närvaro till att vara ett uppenbarelsens ljus för alla folk och till ära för ditt folk Israel.”
Barnets mor och far förundrades över vad som sades om honom. Symeon välsignade honom och sade till hans mor Maria: “Du förstår, han är ämnad att vara till fall och upprättelse för många i Israel och till att vara ett motståndets tecken – ett svärd ska gå genom din egen själ – så att hjärtas tankar ska uppenbaras hos var och en.”
Där var också Hanna Fanuelsdotter, en profet av Asers stam. Hon var gammal och hade levt med en man hon varit gift med i sju år. Hon var nu 84 år och änka. Hon lämnade aldrig templet utan var där i bön och fasta dag som natt. Vid den stunden kom hon och tillbad Gud och hon berättade om barnet för alla som väntade på Israels räddning.
När de gjort klart allt som lagen krävde återvände de till sin stad Nazaret. Barnet växte i visdom och styrka och Guds nåd var över honom.
[Luk 2:22-40] Egen översättning från grekiskan
På tempelplatsen som rymmer 10 000 människor sker något som inte skiljer sig från mängden. Men två personer ser vad som inte går att se.
Symeon är ledd av Anden. Ledd av Anden till denna plats, vid denna tidpunkt och detta mycket speciella barn. Han talar till Guds mor. "Din son är inte vem som helst. Han är hela världens frälsning." Och han bär Gud i sina armar.
Hanna är profet. Hon ser det Anden visar henne. Hon är gammal och talar till andra gamlingar. De har väntat länge och haft en känning av att något är på gång. Gud har hört deras rop och nu kommer den bäbis de väntat så länge på. Han ser ut som alla andra bäbisar som burits fram denna dag. Hans föräldrar ser ut som alla nyblivna föräldrar som passerat välsignelseplatsen i templet. Men Anden upplyser Hannas hjärta och sinne. Hon är en av de första att identifiera att tiden är inne, Guds rike är nära.
Uppenbarelsens ljus kommer genom Anden. Den som har Guds Ande ser vad andra inte kan se. Den som välkomnar Anden förvandlas i sina sinnen. På samma sätt som Hanna och Symeon får vi identifiera och vittna om Guds frälsning, som vi sett genom Anden. Vi blir som den gamle mannen bärare av frälsningen till världen. Guds son i vår famn till var och en som söker honom.
(Viss inspiration från Hans Johanssons predikan imorse på Bjärka-Säby)
1 Tim 6:13-16
Luk 2:22-40
Kyndelsmässodagen: Uppenbarelsens ljus
Och när deras reningsdag enligt Mose lag kom tog de honom med sig till Jerusalem för att bära fram honom till Herren. Som det står skrivet i Herrens lag, att varje förstfödd av manskön ska kallas helig för Herren. Och de gav offret enligt Herrens lag (några duvor).
Nu fanns det en man i Jerusalem, som hette Symeon. Denne man var rättfärdig och from och han väntade på hoppets budskap till Israel. Den helige Ande var över honom. Den helige Ande hade visat honom att han inte skulle dö förrän han sett Herrens Messias. Anden förde honom till templet och när föräldrarna förde in barnet Jesus för att göra med honom enligt lagens bruk tog han honom i sina armar och sade:
“Nu, mästare, låter du din slav gå i frid enligt ditt löfte. För mina ögon har sett din frälsning, som du förberett i alla människors närvaro till att vara ett uppenbarelsens ljus för alla folk och till ära för ditt folk Israel.”
Barnets mor och far förundrades över vad som sades om honom. Symeon välsignade honom och sade till hans mor Maria: “Du förstår, han är ämnad att vara till fall och upprättelse för många i Israel och till att vara ett motståndets tecken – ett svärd ska gå genom din egen själ – så att hjärtas tankar ska uppenbaras hos var och en.”
Där var också Hanna Fanuelsdotter, en profet av Asers stam. Hon var gammal och hade levt med en man hon varit gift med i sju år. Hon var nu 84 år och änka. Hon lämnade aldrig templet utan var där i bön och fasta dag som natt. Vid den stunden kom hon och tillbad Gud och hon berättade om barnet för alla som väntade på Israels räddning.
När de gjort klart allt som lagen krävde återvände de till sin stad Nazaret. Barnet växte i visdom och styrka och Guds nåd var över honom.
[Luk 2:22-40] Egen översättning från grekiskan
På tempelplatsen som rymmer 10 000 människor sker något som inte skiljer sig från mängden. Men två personer ser vad som inte går att se.
Symeon är ledd av Anden. Ledd av Anden till denna plats, vid denna tidpunkt och detta mycket speciella barn. Han talar till Guds mor. "Din son är inte vem som helst. Han är hela världens frälsning." Och han bär Gud i sina armar.
Hanna är profet. Hon ser det Anden visar henne. Hon är gammal och talar till andra gamlingar. De har väntat länge och haft en känning av att något är på gång. Gud har hört deras rop och nu kommer den bäbis de väntat så länge på. Han ser ut som alla andra bäbisar som burits fram denna dag. Hans föräldrar ser ut som alla nyblivna föräldrar som passerat välsignelseplatsen i templet. Men Anden upplyser Hannas hjärta och sinne. Hon är en av de första att identifiera att tiden är inne, Guds rike är nära.
Uppenbarelsens ljus kommer genom Anden. Den som har Guds Ande ser vad andra inte kan se. Den som välkomnar Anden förvandlas i sina sinnen. På samma sätt som Hanna och Symeon får vi identifiera och vittna om Guds frälsning, som vi sett genom Anden. Vi blir som den gamle mannen bärare av frälsningen till världen. Guds son i vår famn till var och en som söker honom.
(Viss inspiration från Hans Johanssons predikan imorse på Bjärka-Säby)
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, februari 04, 2007 2 comments