Sankt Björns resa
Andas ut
Följande kom till mig per mail:
>Den 1 februari 2007 mellan 19:55 - 20:00 är det tänkt att vi människor ska
>låta planeten andas ut ett ögonblick.
>
>Idén är att stänga av alla energikonsumerande verksamhet mellan 19:55 -
>20:00 den 1 februari 2007. Därmed genomförs det första kollektiva försöket,
>av jordens befolkning, i att spara energi. Förslaget kommer av Planet
>Alliance - där en mängd miljöorganisationer ingår - och sammanträffar med
>IPCCs
>utkommande rapport om klimatförändringar. Mängder av människor i massor av
>länder har redan fått detta email och kommer att delta.
>
>Och det enda Du behöver göra är att stänga av all energikonsumerande
>verksamhet i ditt hus under 5 minuter (19:55 - 20:00 den 1 Feb).
>Självklart kan du låta energin vara avstängd längre...
>Besparingen förväntas bli enorm om detta sker i en stor utsträckning och
>vår jord kommer att tacka oss...
>
>M.V.Hälsningar
>Din Planet
Själv kommer jag att vara på retreat på Bjärka-Säby och andas ut med hela min varelse när detta genomförs. Jag vill uppmana dig att vara med i denna energisparande manifestation. POSTLINK onsdag, januari 31, 2007 0 comments
Följande kom till mig per mail:
>Den 1 februari 2007 mellan 19:55 - 20:00 är det tänkt att vi människor ska
>låta planeten andas ut ett ögonblick.
>
>Idén är att stänga av alla energikonsumerande verksamhet mellan 19:55 -
>20:00 den 1 februari 2007. Därmed genomförs det första kollektiva försöket,
>av jordens befolkning, i att spara energi. Förslaget kommer av Planet
>Alliance - där en mängd miljöorganisationer ingår - och sammanträffar med
>IPCCs
>utkommande rapport om klimatförändringar. Mängder av människor i massor av
>länder har redan fått detta email och kommer att delta.
>
>Och det enda Du behöver göra är att stänga av all energikonsumerande
>verksamhet i ditt hus under 5 minuter (19:55 - 20:00 den 1 Feb).
>Självklart kan du låta energin vara avstängd längre...
>Besparingen förväntas bli enorm om detta sker i en stor utsträckning och
>vår jord kommer att tacka oss...
>
>M.V.Hälsningar
>Din Planet
Själv kommer jag att vara på retreat på Bjärka-Säby och andas ut med hela min varelse när detta genomförs. Jag vill uppmana dig att vara med i denna energisparande manifestation. POSTLINK onsdag, januari 31, 2007 0 comments
Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del VI
Valde han verkligen Honom? Var det verkligen han som valde Honom.
Ja, ett val var det och valet var fritt. Ära vare vår Gud därför! Fritt fick han välja Jesus till sin herre, fritt fick han kora den Korsfäste till sin konung.
Det var ingen som tvingade och ingen som förförde. Människan har fri vilja vid valet av Herre.
Men frågan är ej, hur jag ska få ett grepp om Jesus utan hur Jesus ska få ett grepp om mig. Det är något helt annat: jag – jag är inte med längre – jag har kommit ur räkningen, är satt ur spelet – jaget har bara en möjlighet i denna tillvaro: att välja Herre.
Detta är verkligen – en oerhörd och fruktansvärd verklighet – den eviga källan till frid och förtvivlan: människans enda fri- och rättighet som människa är, att hon rätt och frihet att på eget ansvar efter egen vilja välja sig Herre.
Större är inte den mångbesjungna och mångomtalade individuella friheten: man får välja Herre.
Var och en av oss är inspännd, inlänkad i ett oerhört, vidlyftigt, ödesbestämt sammanhang, som vi med våra skumma ögon och sömniga sinnen sent och alltför sällan urskilja verkligheten och betydelsen av.
Inget slavfängelse, inget tukthus, ingen gummiplantage rymde mer hopplöst fjättrade arbetshjon än vi äro, som i materiens värld till händer och fötter kedjade i kausalitetens ändlösa slavkedjor, framsläpa en till synes värdelös börda från en okänd avsändare till ett okänt mål.
Men människan blir fri genom att välja sig Honom till herre, som en gång har betalt lösepenningen med det enda gångbara mynt som livet känner: lidande och blod.
Men den som icke väljer Jesus Kristus, Guds korfäste Son, han väljer därmed denna världens furste. Ty valets fruktansvärdaste och farligaste hemlighet är den att det är ett val endast mellan två möjligheter: mellan denna världens furste och Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Ja, ett val var det och valet var fritt. Ära vare vår Gud därför! Fritt fick han välja Jesus till sin herre, fritt fick han kora den Korsfäste till sin konung.
Det var ingen som tvingade och ingen som förförde. Människan har fri vilja vid valet av Herre.
Men frågan är ej, hur jag ska få ett grepp om Jesus utan hur Jesus ska få ett grepp om mig. Det är något helt annat: jag – jag är inte med längre – jag har kommit ur räkningen, är satt ur spelet – jaget har bara en möjlighet i denna tillvaro: att välja Herre.
Detta är verkligen – en oerhörd och fruktansvärd verklighet – den eviga källan till frid och förtvivlan: människans enda fri- och rättighet som människa är, att hon rätt och frihet att på eget ansvar efter egen vilja välja sig Herre.
Större är inte den mångbesjungna och mångomtalade individuella friheten: man får välja Herre.
Var och en av oss är inspännd, inlänkad i ett oerhört, vidlyftigt, ödesbestämt sammanhang, som vi med våra skumma ögon och sömniga sinnen sent och alltför sällan urskilja verkligheten och betydelsen av.
Inget slavfängelse, inget tukthus, ingen gummiplantage rymde mer hopplöst fjättrade arbetshjon än vi äro, som i materiens värld till händer och fötter kedjade i kausalitetens ändlösa slavkedjor, framsläpa en till synes värdelös börda från en okänd avsändare till ett okänt mål.
Men människan blir fri genom att välja sig Honom till herre, som en gång har betalt lösepenningen med det enda gångbara mynt som livet känner: lidande och blod.
Men den som icke väljer Jesus Kristus, Guds korfäste Son, han väljer därmed denna världens furste. Ty valets fruktansvärdaste och farligaste hemlighet är den att det är ett val endast mellan två möjligheter: mellan denna världens furste och Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK tisdag, januari 30, 2007 0 comments
Jesus är vårt hopp
Jesaja 40:26-31
Jak 5:13-:16
Joh 5:1-9
4:e söndagen efter trettondedagen: Jesus är vårt hopp
Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
[Joh 5:1-9] Bibel 2000
Vill du bli frisk? Är en fråga som ställs till hela mänskligheten och var och en. Vad vill du bli frisk ifrån? Migrän, ryggont, en gammal krigsskada? Jesus frågar: Vill du bli frisk?
Kanske är det inte din kropp som trilskas utan dina relationer eller din psykiska hälsa. Bär du på ett tyngt samvete och är en syndare? Jesus frågar: Vill du bli frisk?
Kanske är det inte du själv, utan det samhälle du lever i som är sjukt? Är det din värld eller ditt klimat som är förkylt? Jesus frågar: Vill du bli frisk?
Vill du bli frisk, frågar Jesus? Om ditt svar är ja, vad hindrar dig? Vad ligger mellan dig och ditt tillfrisknande? Mannen Jesus mötte hade varit sjuk i 38 år och såg sitt tillfrisknande i Betesdabadet. De sjuka skockades, vattnet började svalla, folket kommer i rörelse. Men mannen hindrades från hälsan av sin sjukdom. Moment 22. Men Jesus frågar: Vill du bli frisk?
Jesus helar, upprättar och förlåter synd. Johannes visar gång på gång i sitt evangelium att Jesus bär evigt liv. "Är någon törstig, så kom till mig och drick!" Jesus bryter moment 22. Vill du bli frisk?
Jak 5:13-:16
Joh 5:1-9
4:e söndagen efter trettondedagen: Jesus är vårt hopp
Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
[Joh 5:1-9] Bibel 2000
Vill du bli frisk? Är en fråga som ställs till hela mänskligheten och var och en. Vad vill du bli frisk ifrån? Migrän, ryggont, en gammal krigsskada? Jesus frågar: Vill du bli frisk?
Kanske är det inte din kropp som trilskas utan dina relationer eller din psykiska hälsa. Bär du på ett tyngt samvete och är en syndare? Jesus frågar: Vill du bli frisk?
Kanske är det inte du själv, utan det samhälle du lever i som är sjukt? Är det din värld eller ditt klimat som är förkylt? Jesus frågar: Vill du bli frisk?
Vill du bli frisk, frågar Jesus? Om ditt svar är ja, vad hindrar dig? Vad ligger mellan dig och ditt tillfrisknande? Mannen Jesus mötte hade varit sjuk i 38 år och såg sitt tillfrisknande i Betesdabadet. De sjuka skockades, vattnet började svalla, folket kommer i rörelse. Men mannen hindrades från hälsan av sin sjukdom. Moment 22. Men Jesus frågar: Vill du bli frisk?
Jesus helar, upprättar och förlåter synd. Johannes visar gång på gång i sitt evangelium att Jesus bär evigt liv. "Är någon törstig, så kom till mig och drick!" Jesus bryter moment 22. Vill du bli frisk?
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, januari 28, 2007 0 comments
Sent skall syndaren vakna!
När jag åkte med Micke Finn till husgruppen häromdagen så frågade han om jag fortfarande lyssnade på elektronisk musik. Han framhöll att det finns befrielse för sådant.
Befrielse är härligt, men jag lyssnar fortfarande på elektronisk musik. Just nu är det mycket Front 242 Jag uppskattar en sådan sak som att de på sin hemsida skriver vilka instrument och grejer de använder. Detta gör ju mig till en typisk syntnörd. Men det är jag stolt över. Jag sätter dessutom en ära i att jag lyssnat på Front sedan 1986 ungefär och fortfarande gör det.
Några favoriter:
U-men
Triple X Girlfriend*
Sacrifice
Har du inte hört mina egna elektroniska alster så kan du göra det här<<
* Det är alltså inte jag som döpt denna sång, som handlar om leda och om döden. POSTLINK torsdag, januari 25, 2007 3 comments
När jag åkte med Micke Finn till husgruppen häromdagen så frågade han om jag fortfarande lyssnade på elektronisk musik. Han framhöll att det finns befrielse för sådant. Befrielse är härligt, men jag lyssnar fortfarande på elektronisk musik. Just nu är det mycket Front 242 Jag uppskattar en sådan sak som att de på sin hemsida skriver vilka instrument och grejer de använder. Detta gör ju mig till en typisk syntnörd. Men det är jag stolt över. Jag sätter dessutom en ära i att jag lyssnat på Front sedan 1986 ungefär och fortfarande gör det.
Några favoriter:
U-men
Triple X Girlfriend*
Sacrifice
Har du inte hört mina egna elektroniska alster så kan du göra det här<<
* Det är alltså inte jag som döpt denna sång, som handlar om leda och om döden. POSTLINK torsdag, januari 25, 2007 3 comments
Central teologi
Jaha, nu har man snart läst, formulerat och kritiserat teologi i fyra härliga år. Kanske är det dax att ställa sig frågan.
Vad är det centrala i den kristna teologin?
Alltså, om jag hamnar i situationen där en församling funderar över att anställa mig som deras herde för det kommande decenniumet kan det vara vettigt att försöka kommunicera till dem vad jag kommer att driva, vad jag prioriterar och värderar. Här spelar ordval en stor betydelse.
Några pusselbitar som är viktiga:
* TREENIGHETEN
Den immanenta treenigheten = den ekonomiska treenigheten. Dvs. Gud är sådan han visat sig vara i historien. Han har uppenbarat sig som treenig, därför är inte treenigheten bara en förklaringsmodell utan motsvarar verkligheten. Gud vill visa sig som den han är. Gud Fadern, skaparen, Sonen, frälsaren och den som uppenbarar Fadern, Anden, Guds närvaro och liv i hans folk. I vår lovsång och tillbedjan besvarar vi detta.
* UPPSTÅNDELSENS KRAFT
Något allvarlig har hänt med döden. I Jesu död och uppståndelse förändrades människans villkor fullständigt. Alla dog, men nytt och evigt liv är möjligt i Kristus. Detta har drabbat oss. Vi behöver därför inte längre vara rädda för att dö. Vi lever inte längre för oss själva, utan för honom.
* MISSION
Guds folk har fått livet och uppdraget att dela budskapet om livet till en avliden värld. Allt en församling gör bedöms enligt överensstämmelsen med detta uppdrag. Är det detta vi lägger våra pengar, vår tid och vår energi på?
Dessa tre är förutsättningar för den kristna gemenskapen. Bibeln ger oss förståelsen och förutsättningarna. POSTLINK onsdag, januari 24, 2007 2 comments
Vad är det centrala i den kristna teologin?
Alltså, om jag hamnar i situationen där en församling funderar över att anställa mig som deras herde för det kommande decenniumet kan det vara vettigt att försöka kommunicera till dem vad jag kommer att driva, vad jag prioriterar och värderar. Här spelar ordval en stor betydelse.
Några pusselbitar som är viktiga:
* TREENIGHETEN
Den immanenta treenigheten = den ekonomiska treenigheten. Dvs. Gud är sådan han visat sig vara i historien. Han har uppenbarat sig som treenig, därför är inte treenigheten bara en förklaringsmodell utan motsvarar verkligheten. Gud vill visa sig som den han är. Gud Fadern, skaparen, Sonen, frälsaren och den som uppenbarar Fadern, Anden, Guds närvaro och liv i hans folk. I vår lovsång och tillbedjan besvarar vi detta.
* UPPSTÅNDELSENS KRAFT
Något allvarlig har hänt med döden. I Jesu död och uppståndelse förändrades människans villkor fullständigt. Alla dog, men nytt och evigt liv är möjligt i Kristus. Detta har drabbat oss. Vi behöver därför inte längre vara rädda för att dö. Vi lever inte längre för oss själva, utan för honom.
* MISSION
Guds folk har fått livet och uppdraget att dela budskapet om livet till en avliden värld. Allt en församling gör bedöms enligt överensstämmelsen med detta uppdrag. Är det detta vi lägger våra pengar, vår tid och vår energi på?
Dessa tre är förutsättningar för den kristna gemenskapen. Bibeln ger oss förståelsen och förutsättningarna. POSTLINK onsdag, januari 24, 2007 2 comments
Fågelsången
Minns du när du hörde fåglarna sjunga senast? När såg du solen leka i talltopparna?
Jag tror att vi inte hör Gud för att vi omger oss med så mycket annat. Bilars buller och TVs bildflöde stimulerar oss så till den milda grad att vi inte kan ta in mer.
Jag minns fåglarnas sång från ett antal platser och tillfällen i mitt liv. I skogen bakom dagmammans hus i Hjulsbro, bland fäbodarna i Fryksås på 80-talet, i Klippan på bibelskolan -93.
Vad säger fåglarna? Jag tror att de sjunger skapelsens lov till Skaparen och Skaparens lockrop till människorna.
När bilen inte startade i morse, fick Jona och jag gå till dagis. På hemvägen hörde jag fåglarna sjunga. Och jag såg solens lek i talltopparna. POSTLINK tisdag, januari 23, 2007 1 comments
Minns du när du hörde fåglarna sjunga senast? När såg du solen leka i talltopparna?Jag tror att vi inte hör Gud för att vi omger oss med så mycket annat. Bilars buller och TVs bildflöde stimulerar oss så till den milda grad att vi inte kan ta in mer.
Jag minns fåglarnas sång från ett antal platser och tillfällen i mitt liv. I skogen bakom dagmammans hus i Hjulsbro, bland fäbodarna i Fryksås på 80-talet, i Klippan på bibelskolan -93.
Vad säger fåglarna? Jag tror att de sjunger skapelsens lov till Skaparen och Skaparens lockrop till människorna.
När bilen inte startade i morse, fick Jona och jag gå till dagis. På hemvägen hörde jag fåglarna sjunga. Och jag såg solens lek i talltopparna. POSTLINK tisdag, januari 23, 2007 1 comments
Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del V
När den unge martyren släpades fram till sitt kors, och han såg de fruktansvärda spikar, med vilka han skulle fastnaglas, utropade han till bödlarnas och åskådarnas förvåning: ”Herre, jag tackar Dig alldeles särskilt för dessa spikar.
Herre, jag har aldrig talat sanningen om korset, därför att jag aldrig varit fastspikad på det.
Herre, jag försökte göra Dig lätt och ljuv och angenäm och behaglig. Herre, jag dröjde vid allt, som var angenämt och lockande hos Dig, och utan att veta det ljög jag: för mig själv och andra. Det var det ljuva i Dig jag älskade, min egen njutning av Dig.
Judas förrådde Dig, men jag förfalskade Dig. Och farligare är förfalskaren, ty han förstör själva själens bild med sin förfalskning.
Men Herre, jag tackar Dig i detta ögonblick, att Du lätt Ditt ljus tränga ned i mitt mörker, att Du lät mig ana hurudan Du är: övermåttan svår, Herre, och frånstötande och hemsk för varje naturligt öga och varje mänskligt hjärta. Vägen till Dig är smal, och avgrunden invid är så fasansväckande djup och stor.
Herre, jag anar nu verkligheten av Ditt lidande och att inget lidande hittills varit verkligt för mig.
Herre, det behöves spikar för att en människa ska bli Ditt Kors trogen. Det behöves spikar för att nagla fast förfalskarens fingerfärdiga händer. Det behöves spikar för att fega och snabba människofötter ej skola kunna vad de vilja: löpa undan Dig.
Herre, det behöves den vassaste törnekrona för att ett människohuvuds tankar skola bliva sanna. Herre en människotunga måste dricka galla för att lära sig att icke ljuga.
Jag glömmer min ångest, jag glömmer mig själv. Jag jublar av glädje att jag valde Dig – Jesus Kristus och Honom Korsfäst.”
Herre, jag har aldrig talat sanningen om korset, därför att jag aldrig varit fastspikad på det.
Herre, jag försökte göra Dig lätt och ljuv och angenäm och behaglig. Herre, jag dröjde vid allt, som var angenämt och lockande hos Dig, och utan att veta det ljög jag: för mig själv och andra. Det var det ljuva i Dig jag älskade, min egen njutning av Dig.
Judas förrådde Dig, men jag förfalskade Dig. Och farligare är förfalskaren, ty han förstör själva själens bild med sin förfalskning.
Men Herre, jag tackar Dig i detta ögonblick, att Du lätt Ditt ljus tränga ned i mitt mörker, att Du lät mig ana hurudan Du är: övermåttan svår, Herre, och frånstötande och hemsk för varje naturligt öga och varje mänskligt hjärta. Vägen till Dig är smal, och avgrunden invid är så fasansväckande djup och stor.
Herre, jag anar nu verkligheten av Ditt lidande och att inget lidande hittills varit verkligt för mig.
Herre, det behöves spikar för att en människa ska bli Ditt Kors trogen. Det behöves spikar för att nagla fast förfalskarens fingerfärdiga händer. Det behöves spikar för att fega och snabba människofötter ej skola kunna vad de vilja: löpa undan Dig.
Herre, det behöves den vassaste törnekrona för att ett människohuvuds tankar skola bliva sanna. Herre en människotunga måste dricka galla för att lära sig att icke ljuga.
Jag glömmer min ångest, jag glömmer mig själv. Jag jublar av glädje att jag valde Dig – Jesus Kristus och Honom Korsfäst.”
Etiketter: Lidman
POSTLINK måndag, januari 22, 2007 0 comments
Jesus skapar tro
Jesaja 45:22-24
Gal 2:16-21
Joh 4:27-42
3:e söndagen efter trettondedagen: Jesus skapar tro
Just då kom hans lärjungar. De förundrades över att han talade med en kvinna. Men ingen frågade: “Vad vill du henne?” eller “Vad talar du med henne om?” Då lämnade kvinnan sitt vattenkrus och gick bort till byn och sa till människorna: “Kom och se en man som sagt mig allt jag gjort! Kan han vara Messias?”De gick från staden och var på väg till honom.
Samtidigt som detta hände sa lärjungarna, till Jesus: “Ät Rabbi!”Men han sa till dem: “Jag har mat att äta som ni inte känner till.” Då sa lärjungarna till varandra: “Har någon burit hit mat till honom?” Jesus sa till dem:“Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig, och fullborda hans verk. Säger ni inte: ‘4 månader och sedan är det skördetid’? Men jag säger er: Lyft era ögon och se att fälten är vita till skörd. Skördearbetaren får lön och samlar frukt till evigt liv. Ordet är sant som säger att en är han som sår och en annan han som skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte arbetat. Det är det andra som gjort och ni delar deras möda.
Det kom många samaritaner från staden som kommit till tro genom kvinnans ord när hon vittnat: “Han sade mig allt som jag gjort.” När så samaritanerna kom till honom bad de att han skulle stanna hos dem. Han stannade två dagar och många trodde genom hans ord. Men de sade till kvinnan: “Vi tror inte längre för orden du talat, för vi har själva hört och vet att detta är sannerligen världens frälsare.”
[Joh 4:27-42] Egen översättning från grekiskan.
När hon talat med honom en stund förstod hon att hon hade haft helt fel. Han såg ut som en helt vanlig man. Medellång, mörkt hår och skägg. Kläderna vittnade om att han var galilé, men annars var det inget som skilde honom från mängden. Hon hade ju erfarenhet av ett antal män och förebrådde sig själv för att hon inte märkt något speciellt med den här mannen.
Men orden avslöjade honom. Orden var som glöd, inte vanliga gråa, livlösa ord. De berörde henne ända in i hennes själs grund. Och han visste, det ingen människa kan veta. Den slöja som dolde honom föll som ett tygstycke från en fönsterglugg. Ljuset släpptes in. Orden om avslöjade henne blev orden som avslöjade honom. Messias? Ja, Messias!
De hade hört ryktet när det spred sig, som det brukar göra, längs stadens gator och torg. Märkligt var det, att hon som brukade hålla sig undan, nu talade på detta sätt. Orsak nog att undersöka vem det var som drack ur byns brunn. Knappast någon Messias?
Under tiden får också lärjungarna vara med om ett avslöjande. Kanske hade de inte förstått uppdraget överhuvud taget. Hade de ens förstått vem Jesus var? Hade de förstått att Jesus är det ord som ger världen liv. Hans ord avslöjade dem. Här stod de mitt i skörden och också de var skördearbetare. Han som var sänd med sanningens och livets Ord öppnade deras beslöjade ögon.
De ur staden utkallade tillbringade två dagar med Jesus. Det som förut var en tveksam undran fick skelett, muskler och hud. De skådade Messias. Kvinnan kallade ut dem, som den verkliga lärjungen, medan de 12 hämtade bröd för magen. Hennes vittnesbörd väckte dem men Jesus förvandlade dem: “Vi har själva hört och vet att detta är sannerligen världens frälsare.” Förut trodde de – nu vet de. Själva avslöjade och med en avslöjad frälsare inför sina ögon.
Jesus är inte vem som helst. Alla ser inte det. Men vi som är avslöjade bär ett vittnesbörd om det eviga livet, till världens frälsning. Fälten har vitnat till skörd.
Gal 2:16-21
Joh 4:27-42
3:e söndagen efter trettondedagen: Jesus skapar tro
Just då kom hans lärjungar. De förundrades över att han talade med en kvinna. Men ingen frågade: “Vad vill du henne?” eller “Vad talar du med henne om?” Då lämnade kvinnan sitt vattenkrus och gick bort till byn och sa till människorna: “Kom och se en man som sagt mig allt jag gjort! Kan han vara Messias?”De gick från staden och var på väg till honom.
Samtidigt som detta hände sa lärjungarna, till Jesus: “Ät Rabbi!”Men han sa till dem: “Jag har mat att äta som ni inte känner till.” Då sa lärjungarna till varandra: “Har någon burit hit mat till honom?” Jesus sa till dem:“Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig, och fullborda hans verk. Säger ni inte: ‘4 månader och sedan är det skördetid’? Men jag säger er: Lyft era ögon och se att fälten är vita till skörd. Skördearbetaren får lön och samlar frukt till evigt liv. Ordet är sant som säger att en är han som sår och en annan han som skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte arbetat. Det är det andra som gjort och ni delar deras möda.
Det kom många samaritaner från staden som kommit till tro genom kvinnans ord när hon vittnat: “Han sade mig allt som jag gjort.” När så samaritanerna kom till honom bad de att han skulle stanna hos dem. Han stannade två dagar och många trodde genom hans ord. Men de sade till kvinnan: “Vi tror inte längre för orden du talat, för vi har själva hört och vet att detta är sannerligen världens frälsare.”
[Joh 4:27-42] Egen översättning från grekiskan.
När hon talat med honom en stund förstod hon att hon hade haft helt fel. Han såg ut som en helt vanlig man. Medellång, mörkt hår och skägg. Kläderna vittnade om att han var galilé, men annars var det inget som skilde honom från mängden. Hon hade ju erfarenhet av ett antal män och förebrådde sig själv för att hon inte märkt något speciellt med den här mannen.
Men orden avslöjade honom. Orden var som glöd, inte vanliga gråa, livlösa ord. De berörde henne ända in i hennes själs grund. Och han visste, det ingen människa kan veta. Den slöja som dolde honom föll som ett tygstycke från en fönsterglugg. Ljuset släpptes in. Orden om avslöjade henne blev orden som avslöjade honom. Messias? Ja, Messias!
De hade hört ryktet när det spred sig, som det brukar göra, längs stadens gator och torg. Märkligt var det, att hon som brukade hålla sig undan, nu talade på detta sätt. Orsak nog att undersöka vem det var som drack ur byns brunn. Knappast någon Messias?
Under tiden får också lärjungarna vara med om ett avslöjande. Kanske hade de inte förstått uppdraget överhuvud taget. Hade de ens förstått vem Jesus var? Hade de förstått att Jesus är det ord som ger världen liv. Hans ord avslöjade dem. Här stod de mitt i skörden och också de var skördearbetare. Han som var sänd med sanningens och livets Ord öppnade deras beslöjade ögon.
De ur staden utkallade tillbringade två dagar med Jesus. Det som förut var en tveksam undran fick skelett, muskler och hud. De skådade Messias. Kvinnan kallade ut dem, som den verkliga lärjungen, medan de 12 hämtade bröd för magen. Hennes vittnesbörd väckte dem men Jesus förvandlade dem: “Vi har själva hört och vet att detta är sannerligen världens frälsare.” Förut trodde de – nu vet de. Själva avslöjade och med en avslöjad frälsare inför sina ögon.
Jesus är inte vem som helst. Alla ser inte det. Men vi som är avslöjade bär ett vittnesbörd om det eviga livet, till världens frälsning. Fälten har vitnat till skörd.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, januari 20, 2007 0 comments
Uppdrag: Grunda en stad
Jag behövde ett avbrott från mina försök att vara effektiv med uppsatsförbättringsarbetet som jag försökt komma igång med under hela veckan. Tog en sväng bort till Sveriges första stad, Sigtuna. Tror ni att det fanns några öppna caféer en fredagförmiddag i januari? Jajamensan, tre stycken hann jag räkna till. På Myntet åt jag årets första semla.
Sigtuna grundades på 980-talet av Erik Segersäll, samtidigt som kristendomen kom och Sverige formades. Han bestämde sig helt enkelt för att grunda en stad, bjöd dit svearnas mäktiga män att få en tomt längs huvudgatan och vips fanns Sigtuna. Dominikanmunkar byggde St. Maria kyrka 1247 som fortfarande nyttjas dagligen. Kloster och fler kyrkor anlades. Den världsliga makten och den kyrkliga, som också motsvarade akademiskt kunnande och internationella kontakter var samlade.
Jag har funderat på vad som skulle hända om det ekonomiska samhället kollapsade och grundläggande samhällsfunktioner upphörde. Om städerna enligt den urbana kulturens mönster de senaste 150 åren förändrades, skulle då nya uppstå? Om jag fick uppdraget att grunda ett nytt samhälle, en ny stad, var skulle jag lägga den då? Vad skulle jag få för roll i ett nytt samhälle med 100-500 människor? Vilka funktioner skulle man börja med? Hur skulle den styras? Hur upprätthålls ordning och rätt? Hur sker kommunikationen med omkringliggande samhällen?
För mig är det mycket stimulerande att fundera över sådant. Man hamnar snart i grundläggande frågor. Vilka grundläggande värderingar måste planteras och hållas vid liv? Var kommer tron in? Eriks son, Olof Skötkonung lär ha varit den första kung som till fullo anammade den kristna tron och gjorde den till Sveriges. Det lär ha fått konsekvenser i avskaffandet av slaveri och blodshämnd som var en självklarhet i det tidigare asatroende Sverige.
> Jag skulle placera staden vid vatten. En större sjö eller vid kusten. Nära till bördigt slättland och skog. Ett samhälle med frivilligt medlemstillhörighet. En man/kvinna en röst. Tydliga ledare väljs. En folkförsamling där 1 av 50 är med. Tillverkning av redskap och utvecklande av odlingsmetoder. Samlande till bibliotek, skolväsende, sjukvård, lärlingsutbildning. Polis, tvistedomstol. Regler för områdestilldelning. Kyrka, begravningsplats, lediga söndagar. Visst delande av tillgångar och ansvar för fattiga, sjuka. Få specialiserade funktioner, många ska kunna hjälpa till med mycket. Viss arbetsplikt. ... ja så kan man fortsätta.
Mitt viktigaste bidrag till ett sådant samhälle skulle nog vara av mer humanistisk art. Värderingar, beslutsfattande, livsangelägenheter, en god och samlad stämning.
Var skulle du komma in, vad skulle du kunna bidra med? POSTLINK fredag, januari 19, 2007 4 comments
Jag behövde ett avbrott från mina försök att vara effektiv med uppsatsförbättringsarbetet som jag försökt komma igång med under hela veckan. Tog en sväng bort till Sveriges första stad, Sigtuna. Tror ni att det fanns några öppna caféer en fredagförmiddag i januari? Jajamensan, tre stycken hann jag räkna till. På Myntet åt jag årets första semla. Sigtuna grundades på 980-talet av Erik Segersäll, samtidigt som kristendomen kom och Sverige formades. Han bestämde sig helt enkelt för att grunda en stad, bjöd dit svearnas mäktiga män att få en tomt längs huvudgatan och vips fanns Sigtuna. Dominikanmunkar byggde St. Maria kyrka 1247 som fortfarande nyttjas dagligen. Kloster och fler kyrkor anlades. Den världsliga makten och den kyrkliga, som också motsvarade akademiskt kunnande och internationella kontakter var samlade.
Jag har funderat på vad som skulle hända om det ekonomiska samhället kollapsade och grundläggande samhällsfunktioner upphörde. Om städerna enligt den urbana kulturens mönster de senaste 150 åren förändrades, skulle då nya uppstå? Om jag fick uppdraget att grunda ett nytt samhälle, en ny stad, var skulle jag lägga den då? Vad skulle jag få för roll i ett nytt samhälle med 100-500 människor? Vilka funktioner skulle man börja med? Hur skulle den styras? Hur upprätthålls ordning och rätt? Hur sker kommunikationen med omkringliggande samhällen?
För mig är det mycket stimulerande att fundera över sådant. Man hamnar snart i grundläggande frågor. Vilka grundläggande värderingar måste planteras och hållas vid liv? Var kommer tron in? Eriks son, Olof Skötkonung lär ha varit den första kung som till fullo anammade den kristna tron och gjorde den till Sveriges. Det lär ha fått konsekvenser i avskaffandet av slaveri och blodshämnd som var en självklarhet i det tidigare asatroende Sverige.
> Jag skulle placera staden vid vatten. En större sjö eller vid kusten. Nära till bördigt slättland och skog. Ett samhälle med frivilligt medlemstillhörighet. En man/kvinna en röst. Tydliga ledare väljs. En folkförsamling där 1 av 50 är med. Tillverkning av redskap och utvecklande av odlingsmetoder. Samlande till bibliotek, skolväsende, sjukvård, lärlingsutbildning. Polis, tvistedomstol. Regler för områdestilldelning. Kyrka, begravningsplats, lediga söndagar. Visst delande av tillgångar och ansvar för fattiga, sjuka. Få specialiserade funktioner, många ska kunna hjälpa till med mycket. Viss arbetsplikt. ... ja så kan man fortsätta.
Mitt viktigaste bidrag till ett sådant samhälle skulle nog vara av mer humanistisk art. Värderingar, beslutsfattande, livsangelägenheter, en god och samlad stämning.
Var skulle du komma in, vad skulle du kunna bidra med? POSTLINK fredag, januari 19, 2007 4 comments
Känner du dig lite deppig?
Då tycker jag att du ska lyssna på lite musik. Och vad passar bättre om man vill komma i skön och go helyllestämning om inte I'm from Barcelona?
Här finns också utrymme för en liten "Jag mötte Lassie". Upptäckte just att jag har faktiskt sovit över hos en av medlemmarna i bandet (med tanke på hur stort bandet är så är det sannolikt att du också har gjort det...). En vineyardkompis och en Sollenbergare Vad annars?
___________
Barnen och jag dansade till We´re from Barcelona innan vi åkte till skolan/dagis i morse. Effektfullt!
Hela konceptet är så tidstypiskt, i god bemärkelse. Ett gäng vänner i en inkluderande, ickehierarkisk gemenskap sjunger glada sånger där var och en bidrar med sitt instrument. Samtidigt som man verkligen menar det. POSTLINK fredag, januari 19, 2007 3 comments
Då tycker jag att du ska lyssna på lite musik. Och vad passar bättre om man vill komma i skön och go helyllestämning om inte I'm from Barcelona? Här finns också utrymme för en liten "Jag mötte Lassie". Upptäckte just att jag har faktiskt sovit över hos en av medlemmarna i bandet (med tanke på hur stort bandet är så är det sannolikt att du också har gjort det...). En vineyardkompis och en Sollenbergare Vad annars?
___________
Barnen och jag dansade till We´re from Barcelona innan vi åkte till skolan/dagis i morse. Effektfullt!
Hela konceptet är så tidstypiskt, i god bemärkelse. Ett gäng vänner i en inkluderande, ickehierarkisk gemenskap sjunger glada sånger där var och en bidrar med sitt instrument. Samtidigt som man verkligen menar det. POSTLINK fredag, januari 19, 2007 3 comments
Advent
Vi minns från december att Advent betyder ankomst. Den som varit barn själv vet att advent också betyder väntan. Det är förunderligt hur tiden kan bli så viktig och fyllas med så mycket mening som när man väntar på något. Man väntar på tomten, man väntar på snön, man väntar på att få lägga fram sin uppsats, man väntar på besked från Missionskyrkans antagningsnämnd, man väntar på sommarlov, man väntar på en ankomst. I väntan på ankomsten finns alltså en för-väntan.
Jag vet, det är lite nördigt att leka med ord. Men, som någon sa: "Jag vill våldföra mig på språket..." Hursomhelst går vår familj och väntar på en ankomst. I mitten av juni kommer han eller hon. I väntan på detta går vi och för-väntar. Det är en mycket meningsfull sysselsättning. Graviditet är en mycket speciell tid, som spelar en viktig roll. Tänk om man liksom fick barnet inom några minuter istället. Hur annorlunda världen skulle te sig då. Instant coffee, instant baby...
När man väntar bereder man ett rum för det som komma skall. Vi pratar med Hanna och Jona om bäbisar och hur de fungerar. Att de är mysiga, men att de också skriker ibland. I amerikanska filmer brukar man förebereda ett rum rent fysiskt. Ett rosa eller ett blått. Nu har vi inte så många extra rum stående, som vi kan förbereda, men egentligen är det ju inte så dumt att också rent konkret ställa i ordning ett rum. Rosa eller blått. Ingen aning. Man vill ju inte veta. Det hör ju till det som man väntar på. Att få veta vem som gör kullerbytta på bilden. POSTLINK tisdag, januari 16, 2007 4 comments
Vi minns från december att Advent betyder ankomst. Den som varit barn själv vet att advent också betyder väntan. Det är förunderligt hur tiden kan bli så viktig och fyllas med så mycket mening som när man väntar på något. Man väntar på tomten, man väntar på snön, man väntar på att få lägga fram sin uppsats, man väntar på besked från Missionskyrkans antagningsnämnd, man väntar på sommarlov, man väntar på en ankomst. I väntan på ankomsten finns alltså en för-väntan. Jag vet, det är lite nördigt att leka med ord. Men, som någon sa: "Jag vill våldföra mig på språket..." Hursomhelst går vår familj och väntar på en ankomst. I mitten av juni kommer han eller hon. I väntan på detta går vi och för-väntar. Det är en mycket meningsfull sysselsättning. Graviditet är en mycket speciell tid, som spelar en viktig roll. Tänk om man liksom fick barnet inom några minuter istället. Hur annorlunda världen skulle te sig då. Instant coffee, instant baby...
När man väntar bereder man ett rum för det som komma skall. Vi pratar med Hanna och Jona om bäbisar och hur de fungerar. Att de är mysiga, men att de också skriker ibland. I amerikanska filmer brukar man förebereda ett rum rent fysiskt. Ett rosa eller ett blått. Nu har vi inte så många extra rum stående, som vi kan förbereda, men egentligen är det ju inte så dumt att också rent konkret ställa i ordning ett rum. Rosa eller blått. Ingen aning. Man vill ju inte veta. Det hör ju till det som man väntar på. Att få veta vem som gör kullerbytta på bilden. POSTLINK tisdag, januari 16, 2007 4 comments
Hur firar man sin 100-årsdag?
Frågan fick jag av en 88-åring häromdagen. Han satt vid busshållplatsen och diskuterade med en yngre man (70-årsåldern) som invandrat till Sverige från mellanöstern. De verkade ha bestämt sig för att lösa världsproblemen, vilket de i princip också gjorde under bussresan till Uppsala resecentrum.
88-åringen (som rubrikerna skulle kallat honom) hade grå, välansad skepparkrans och käck basker. Han förklarade att han skrivit en bok under 90-talet. En politisk bok som inte alls vunnit gehör. "Är man inte socialist så är det ingen som bryr sig om vad man säger i det här landet!" Jag uppmuntrade honom att ge ut boken på nytt, men 88-åringen verkade skeptisk.
Den första bussen passerade oss och vi diskuterade varför. Jag föreslog att busschaufören tyckte att vi såg farliga ut. 88-åringen hade rollator och 70-åringen krycka. Förslaget väckte herrarnas gillande.
Väl på 5:ans buss kom 70-åringen snart in på orsaken till världens problem: USA och George Bush. Här mötte han på patrull hos skepparkransen. Men visst var de lite för ivriga ibland och Bush har ett problem: "Han har inte lärt sig att låta bli." Här följer en lång utläggning om vikten av 'att kunna låta bli'. "Jag var begiven på cigarrer i min ungdom. Men så en dag kom jag på att det är jag som bestämmer", förklarade han. "Jag har lärt mig att låta bli allt utom kvinnor." Herrarna delade ett gott och ljudligt skratt. Jag som vid det här laget satt bredvid och låtsades titta ut genom fönstret, blev ivrigt påknuffad av 70-åringen. "Hörde du, han låter bli allt utom kvinnor!" Jag delade glädjen.
Det är inte så dumt att åka buss ibland. Man kan lära sig ett och annat. Och det kan man nog behöva för att riktigt kunna fira sin 100-årsdag. 'Att kunna låta bli', bara en sådan sak. POSTLINK tisdag, januari 16, 2007 1 comments
Frågan fick jag av en 88-åring häromdagen. Han satt vid busshållplatsen och diskuterade med en yngre man (70-årsåldern) som invandrat till Sverige från mellanöstern. De verkade ha bestämt sig för att lösa världsproblemen, vilket de i princip också gjorde under bussresan till Uppsala resecentrum.
88-åringen (som rubrikerna skulle kallat honom) hade grå, välansad skepparkrans och käck basker. Han förklarade att han skrivit en bok under 90-talet. En politisk bok som inte alls vunnit gehör. "Är man inte socialist så är det ingen som bryr sig om vad man säger i det här landet!" Jag uppmuntrade honom att ge ut boken på nytt, men 88-åringen verkade skeptisk.
Den första bussen passerade oss och vi diskuterade varför. Jag föreslog att busschaufören tyckte att vi såg farliga ut. 88-åringen hade rollator och 70-åringen krycka. Förslaget väckte herrarnas gillande.
Väl på 5:ans buss kom 70-åringen snart in på orsaken till världens problem: USA och George Bush. Här mötte han på patrull hos skepparkransen. Men visst var de lite för ivriga ibland och Bush har ett problem: "Han har inte lärt sig att låta bli." Här följer en lång utläggning om vikten av 'att kunna låta bli'. "Jag var begiven på cigarrer i min ungdom. Men så en dag kom jag på att det är jag som bestämmer", förklarade han. "Jag har lärt mig att låta bli allt utom kvinnor." Herrarna delade ett gott och ljudligt skratt. Jag som vid det här laget satt bredvid och låtsades titta ut genom fönstret, blev ivrigt påknuffad av 70-åringen. "Hörde du, han låter bli allt utom kvinnor!" Jag delade glädjen.
Det är inte så dumt att åka buss ibland. Man kan lära sig ett och annat. Och det kan man nog behöva för att riktigt kunna fira sin 100-årsdag. 'Att kunna låta bli', bara en sådan sak. POSTLINK tisdag, januari 16, 2007 1 comments
lugnet efter stormen?
Veckan som gått har inte varit en dussinvecka direkt. Den har präglats av uppsatsarbete.
Först det grundliga studiet och oppositionen av Ingrid Renhorns uppsats Människosonen och makten i tisdags. Jag visste inte att det var så krävande att opponera. 4 dagars granskande toppades med en timmes urladdning där min uppgift var att vara konstruktiv. Men, som Ingrid sa (innan jul, dock): "Kan du vara annat än snäll, Björn?" Jag lämnar det som en öppen fråga. :)
Sedan fredagens framläggning av min egen uppsats. Natten innan tillbringade jag i sovsäck ho Cajo, i hans omöblerade lägenhet. Jag hade sovit hårt och gott om det inte varit för kylan och rethostan... och uppsatsframläggningen.
Min kära svärmor hade, trots min avrådan (framläggningar är inte den yppersta formen av entertainment) rest till Stockholm för att vara med under denna, min högtidsstund. Eftersom hon hjälpt mig med korrläsning var hon insatt. Hela proceduren avlöpte utan några större överaskningar från opponentens sida. Patrik hade förberett sig mycket väl och gav ett välbehövligt kritiskt öga på mitt arbete. Jag kunde dock försvara det mesta, tyckte jag.
När detta väl var över och det högsta betyget examinerats (YES!) så var det direkt iväg till bussen söderut. Jönköping ligger vackert vid Vätterns södra strand. Jag fick låna Joelssons hus för övernattning. Det kändes oerhört privilegierat att få kliva in till en bäddad säng och ett välfyllt kylskåp. Vilka vänner man har!
Föreläsningar om Waldenström och Ekman tog lördagen i anspråk. Man förundras över likheter mellan oss och dem. Även om de var 150 år innan oss. I natt har jag sovit 11 välbehövliga timmar hos Svärföräldrarna i Norrköping. Förmiddagen har jag gjort inget förutom att se Anna-Carin Olofsson vinna masstarten. Om ett par timmar ska jag träffa en distriksföreståndare i Missionskyrkan. Ett samtal som jag ser fram emot.
Sist men inte minst hoppas jag att jag kommer hem ikväll, den tilltagande stormen till trots!
Först det grundliga studiet och oppositionen av Ingrid Renhorns uppsats Människosonen och makten i tisdags. Jag visste inte att det var så krävande att opponera. 4 dagars granskande toppades med en timmes urladdning där min uppgift var att vara konstruktiv. Men, som Ingrid sa (innan jul, dock): "Kan du vara annat än snäll, Björn?" Jag lämnar det som en öppen fråga. :)
Sedan fredagens framläggning av min egen uppsats. Natten innan tillbringade jag i sovsäck ho Cajo, i hans omöblerade lägenhet. Jag hade sovit hårt och gott om det inte varit för kylan och rethostan... och uppsatsframläggningen.
Min kära svärmor hade, trots min avrådan (framläggningar är inte den yppersta formen av entertainment) rest till Stockholm för att vara med under denna, min högtidsstund. Eftersom hon hjälpt mig med korrläsning var hon insatt. Hela proceduren avlöpte utan några större överaskningar från opponentens sida. Patrik hade förberett sig mycket väl och gav ett välbehövligt kritiskt öga på mitt arbete. Jag kunde dock försvara det mesta, tyckte jag.
När detta väl var över och det högsta betyget examinerats (YES!) så var det direkt iväg till bussen söderut. Jönköping ligger vackert vid Vätterns södra strand. Jag fick låna Joelssons hus för övernattning. Det kändes oerhört privilegierat att få kliva in till en bäddad säng och ett välfyllt kylskåp. Vilka vänner man har!
Föreläsningar om Waldenström och Ekman tog lördagen i anspråk. Man förundras över likheter mellan oss och dem. Även om de var 150 år innan oss. I natt har jag sovit 11 välbehövliga timmar hos Svärföräldrarna i Norrköping. Förmiddagen har jag gjort inget förutom att se Anna-Carin Olofsson vinna masstarten. Om ett par timmar ska jag träffa en distriksföreståndare i Missionskyrkan. Ett samtal som jag ser fram emot.
Sist men inte minst hoppas jag att jag kommer hem ikväll, den tilltagande stormen till trots!
Etiketter: Resan
POSTLINK söndag, januari 14, 2007 2 comments
Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del IV
Omkring dig tränges hela världen i avskedsstunden och ropar och säger:
”Du behöver inte gå så långt – Du behöver inte lämna allt. Du kan stanna här, allt är redan så bra.
Sanningen är en sanning med modifikation. Det är en konjuktursak, en temperamentssak, en modesak.
Det här är inte den enda vägen. Det finns mycket säkrare och bredare vägar, fina och trädplanterade vägar, skuggrika vägar och vagnar att åka i: angenämaste ressällskap – professorer och bankdirektörer, kardinaler och ärkebiskopar, präster och predikanter, kejsare och kungar, premiärministrar och prinsar.
Det är vår väg – vägen som vi själva byggt – den breda vägen – en väg efter vårt eget val – vägen till vår himmel – helvetets väg.
Du behöver helt enkelt inte gå, sitt ner och se på! Det är bekväma soffor här vid vägen. Det är roligt och lärorikt att iakttaga de promenerande. Låt oss prata och konversera om det intressanta som sker, om frälsningens problem och det gudomligas väsen och människosläktets kärleksbehov!
Låt oss sitta och se på och låta tungan gå!”
Men går du på, trots allt, blir de smeksamt och kärleksfullt kvarhållande händerna till klolika fingrar med giftigt klösande naglar, och smekande läppar väsa som ormar.
Det är riktigt och rätt, ty det kan ej gå lätt: verkligehetens väg är en lidandets väg. Det är hat och förföljelse, det är smälek och skam: det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
”Du behöver inte gå så långt – Du behöver inte lämna allt. Du kan stanna här, allt är redan så bra.
Sanningen är en sanning med modifikation. Det är en konjuktursak, en temperamentssak, en modesak.
Det här är inte den enda vägen. Det finns mycket säkrare och bredare vägar, fina och trädplanterade vägar, skuggrika vägar och vagnar att åka i: angenämaste ressällskap – professorer och bankdirektörer, kardinaler och ärkebiskopar, präster och predikanter, kejsare och kungar, premiärministrar och prinsar.
Det är vår väg – vägen som vi själva byggt – den breda vägen – en väg efter vårt eget val – vägen till vår himmel – helvetets väg.
Du behöver helt enkelt inte gå, sitt ner och se på! Det är bekväma soffor här vid vägen. Det är roligt och lärorikt att iakttaga de promenerande. Låt oss prata och konversera om det intressanta som sker, om frälsningens problem och det gudomligas väsen och människosläktets kärleksbehov!
Låt oss sitta och se på och låta tungan gå!”
Men går du på, trots allt, blir de smeksamt och kärleksfullt kvarhållande händerna till klolika fingrar med giftigt klösande naglar, och smekande läppar väsa som ormar.
Det är riktigt och rätt, ty det kan ej gå lätt: verkligehetens väg är en lidandets väg. Det är hat och förföljelse, det är smälek och skam: det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK söndag, januari 14, 2007 0 comments
Livets källa
Jesaja 55:1-4
Upp 22:16-17
Joh 4:5-26
2:a söndagen efter trettondedagen: Livets källa
Det är jag, Jesus, som har sänt min ängel för att vittna för er om församlingarna. Jag är roten och Davids avkomma, den skinande morgonstjärnan. Anden och bruden säger: kom! Och de som hör må säga: kom! Den som är törstig må komma och låt den som önskar ta emot levande vatten som en gåva.
[Upp 22:16-17] Egen översättning från grekiskan.
Det finns en obeveklig passion i orden från bibelns avslutande rader. Det är kärlekens språk. Men Uppenbarelseboken är väl snarare känd för sitt domsspråk? Syndarna ska kastas i sjön som brinner av eld och svavel. Hur kan kärleken och domen samsas på detta sätt? Hur kan jag älska den som dömer mig? Hur kan jag bejaka denna dom och kalla den rättvis? Hur kan jag älska den som på denna jord låter mig gå igenom så mycket smärta som ryms i en människas liv?
Jag är övertygad om att svaret på den frågan är tro.
När vi använder detta ord till vardags menar vi oftast något helt annat. Jag tror att bilnyckeln ligger under högen av leksaker bakom soffan, men den kan i princip finnas var som helst. Jag tror att klockan kan vara kvart i, men jag är inte säker. Tro representerar min säkraste gissning. Ett antagande efter ett finger i vädret. Men denna tro kan inte överbrygga den avgrund som Uppenbarelseboken erbjuder.
Credo! Jag tror! Har kyrkan sagt i alla tider. Det är hennes vittnesbörd. Men detta vittnesbörd har oftast varit utblandat med ett av ett helt annat slag. Hur har kyrkan agerat i tider då man haft makt? Hur har man själv efterlevt sin predikan? Har man älskat sin nästa som sig själv? Har man satt Gud främst? Knappast alla, men alltid några.
Bara Gud själv kan övertyga en människa om att han är värd hennes tillit intill döden. Bara Jesu död kan så definitivt grunda vårt förtroende. Bara Anden kan så koppla vårt liv samman med Jesu liv och död att vi också längtar efter att uppstå med honom. Tron är relation. Tron bejakar sanningen. Sanningen om mig. Sanningen om Jesus. Tron är verklig.
När vi inser detta väcks vår glädje, vaknar vårt hopp. Livet kommer till den döde åter och kärleken har segrat. Den dom som dödade oss var också den kärlek som gav oss liv.
När vi hör ängelns vittnesbörd, när vi ser Jesus Kristus, Davids son, den skinande morgonstjärnan, hur kan vi då annat än kapitulera för tron och säga: Kom! Livet ges som gåva, fri att dricka, ur livets källa.
Upp 22:16-17
Joh 4:5-26
2:a söndagen efter trettondedagen: Livets källa
Det är jag, Jesus, som har sänt min ängel för att vittna för er om församlingarna. Jag är roten och Davids avkomma, den skinande morgonstjärnan. Anden och bruden säger: kom! Och de som hör må säga: kom! Den som är törstig må komma och låt den som önskar ta emot levande vatten som en gåva.
[Upp 22:16-17] Egen översättning från grekiskan.
Det finns en obeveklig passion i orden från bibelns avslutande rader. Det är kärlekens språk. Men Uppenbarelseboken är väl snarare känd för sitt domsspråk? Syndarna ska kastas i sjön som brinner av eld och svavel. Hur kan kärleken och domen samsas på detta sätt? Hur kan jag älska den som dömer mig? Hur kan jag bejaka denna dom och kalla den rättvis? Hur kan jag älska den som på denna jord låter mig gå igenom så mycket smärta som ryms i en människas liv?
Jag är övertygad om att svaret på den frågan är tro.
När vi använder detta ord till vardags menar vi oftast något helt annat. Jag tror att bilnyckeln ligger under högen av leksaker bakom soffan, men den kan i princip finnas var som helst. Jag tror att klockan kan vara kvart i, men jag är inte säker. Tro representerar min säkraste gissning. Ett antagande efter ett finger i vädret. Men denna tro kan inte överbrygga den avgrund som Uppenbarelseboken erbjuder.
Credo! Jag tror! Har kyrkan sagt i alla tider. Det är hennes vittnesbörd. Men detta vittnesbörd har oftast varit utblandat med ett av ett helt annat slag. Hur har kyrkan agerat i tider då man haft makt? Hur har man själv efterlevt sin predikan? Har man älskat sin nästa som sig själv? Har man satt Gud främst? Knappast alla, men alltid några.
Bara Gud själv kan övertyga en människa om att han är värd hennes tillit intill döden. Bara Jesu död kan så definitivt grunda vårt förtroende. Bara Anden kan så koppla vårt liv samman med Jesu liv och död att vi också längtar efter att uppstå med honom. Tron är relation. Tron bejakar sanningen. Sanningen om mig. Sanningen om Jesus. Tron är verklig.
När vi inser detta väcks vår glädje, vaknar vårt hopp. Livet kommer till den döde åter och kärleken har segrat. Den dom som dödade oss var också den kärlek som gav oss liv.
När vi hör ängelns vittnesbörd, när vi ser Jesus Kristus, Davids son, den skinande morgonstjärnan, hur kan vi då annat än kapitulera för tron och säga: Kom! Livet ges som gåva, fri att dricka, ur livets källa.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK torsdag, januari 11, 2007 1 comments
Melkisedek?
Jag har som sagt skrivit uppsats i höst och förbereder mig som bäst för framläggningen i morgon. Jag har skrivit om Melkisedek som en förebild till Jesus i Hebreerbrevet 7. Jag hamnade här eftersom jag var nyfiken på hur Nya testamentet använder Gamla testamentet. Få i NT använder, citerar, refererar alluderar på GT som Hebreerbrevets författare. Kristologi är ett ständigt närvarande tema i brevet varför Melkisedek i kapitel 7 blir en förebild till Kristus. Hur och varför? Det är har jag försökt att besvara i denna uppsats.
Uppsatsens format är ju inte alltid så lätt att ta till sig. För den som är intresserad vill jag ändå erbjuda möjligheten att läsa, bläddra och förundras över mitt bidrag. Skicka mig ett mail (till bjorn snabel-a asserhed punkt com), så får du en PDF i retur. Vill du ha den utskriven så går det också att ordna. Ett par veckor tar det eftersom jag räknar med att göra en del rättningar efter granskingen. POSTLINK torsdag, januari 11, 2007 0 comments
Jag har som sagt skrivit uppsats i höst och förbereder mig som bäst för framläggningen i morgon. Jag har skrivit om Melkisedek som en förebild till Jesus i Hebreerbrevet 7. Jag hamnade här eftersom jag var nyfiken på hur Nya testamentet använder Gamla testamentet. Få i NT använder, citerar, refererar alluderar på GT som Hebreerbrevets författare. Kristologi är ett ständigt närvarande tema i brevet varför Melkisedek i kapitel 7 blir en förebild till Kristus. Hur och varför? Det är har jag försökt att besvara i denna uppsats.Uppsatsens format är ju inte alltid så lätt att ta till sig. För den som är intresserad vill jag ändå erbjuda möjligheten att läsa, bläddra och förundras över mitt bidrag. Skicka mig ett mail (till bjorn snabel-a asserhed punkt com), så får du en PDF i retur. Vill du ha den utskriven så går det också att ordna. Ett par veckor tar det eftersom jag räknar med att göra en del rättningar efter granskingen. POSTLINK torsdag, januari 11, 2007 0 comments
Resan och Resorna
De kommande dagarna innebär en hel del resor. Från Uppsala till Stockholm (tors) till Jönköping (fre) till Norrköping (lör) till Uppsala (sön).
En etapp på den större resan är min pastorskandidatansökan till Missionskyrkan som jag lämnar in idag. Denna får en del konsekvenser:
* Kurs (Missionskyrkans historia och identitet) som av någon outgrundlig anledning går i Jönköping.
* Träff med distriktsföreståndare Lennart Johansson (östra Götaland).
Med andra ord orsakar den större resan ett antal resor med Swebus (som jag är alldeles för lång för att resa med, men vad gör man som fattig student?)
En annan etapp klarar jag av imorgon då jag lägger fram min uppsats på Teologiska Högskolan Stockholm. "Kristologi i kampen mellan gammalt och nytt: Melkisedek som förebild till Jesus i Hebreerbrevet". Jag hoppas att min kära opponent Patrik är nådig och vaknar på rätt sida.
En etapp på den större resan är min pastorskandidatansökan till Missionskyrkan som jag lämnar in idag. Denna får en del konsekvenser:
* Kurs (Missionskyrkans historia och identitet) som av någon outgrundlig anledning går i Jönköping.
* Träff med distriktsföreståndare Lennart Johansson (östra Götaland).
Med andra ord orsakar den större resan ett antal resor med Swebus (som jag är alldeles för lång för att resa med, men vad gör man som fattig student?)
En annan etapp klarar jag av imorgon då jag lägger fram min uppsats på Teologiska Högskolan Stockholm. "Kristologi i kampen mellan gammalt och nytt: Melkisedek som förebild till Jesus i Hebreerbrevet". Jag hoppas att min kära opponent Patrik är nådig och vaknar på rätt sida.
Etiketter: Resan
POSTLINK torsdag, januari 11, 2007 2 comments
Inte en gång till!
Matt 13:44 Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
I söndagens predikan hörde jag det numera klassiska greppen en gång till. Fördelen eller problemet med predikan är att man inte kan begära ordet och ge motargument. Förmodligen var det tur för mig.
"Allt är beroende av vilket perspektiv vi har. Fyra personer som stirrar på en stenbumling i en åker beskriver helt olika eftersom de har olika perspektiv. Inget gör mig så vansinnig som om någon påstår att det finns något som är oberoende av perspektiv."
Jag hör: Allt flyter, allt är relativt, inget är fast, kaos råder. Det finns ingen skatt i åkern! Det du byggt ditt liv på existerar inte. Och det gör mig vansinnig.
"Man blir ju mer tolerant med åren" (mannen var i 70-års åldern)
Det klassiska i detta grepp är:
> Jag är tolerant, du är intolerant
> Jag tolererar inte att du inte tolererar allt
Lyssna och du ska se att detta är mycket vanligt. Det gör mig inte vansinnig, men trött.
Visst är det meningsfullt att bejaka olika perspektiv. Så långt är jag med. Men att säga att det inte finns något som är oberoende av perspektiv är ju absurt. Är detta påstående oberoende av perspektiv???
Min kristna tro innebär att jag funnit skatten i åkern, något fast i en flytande värld. Kaos hotar min tillvaro, men Jesus är min klippa. POSTLINK tisdag, januari 09, 2007 4 comments
I söndagens predikan hörde jag det numera klassiska greppen en gång till. Fördelen eller problemet med predikan är att man inte kan begära ordet och ge motargument. Förmodligen var det tur för mig.
"Allt är beroende av vilket perspektiv vi har. Fyra personer som stirrar på en stenbumling i en åker beskriver helt olika eftersom de har olika perspektiv. Inget gör mig så vansinnig som om någon påstår att det finns något som är oberoende av perspektiv."
Jag hör: Allt flyter, allt är relativt, inget är fast, kaos råder. Det finns ingen skatt i åkern! Det du byggt ditt liv på existerar inte. Och det gör mig vansinnig.
"Man blir ju mer tolerant med åren" (mannen var i 70-års åldern)
Det klassiska i detta grepp är:
> Jag är tolerant, du är intolerant
> Jag tolererar inte att du inte tolererar allt
Lyssna och du ska se att detta är mycket vanligt. Det gör mig inte vansinnig, men trött.
Visst är det meningsfullt att bejaka olika perspektiv. Så långt är jag med. Men att säga att det inte finns något som är oberoende av perspektiv är ju absurt. Är detta påstående oberoende av perspektiv???
Min kristna tro innebär att jag funnit skatten i åkern, något fast i en flytande värld. Kaos hotar min tillvaro, men Jesus är min klippa. POSTLINK tisdag, januari 09, 2007 4 comments
Jesu dop
2 Mos 1:22-2:10
1 Joh 5:6-12
Luk 3:15-17, 21-22
Första söndagen efter trettondedagen: Jesu dop
När det förväntansfulla folket funderade över om inte Johannes kunde vara Messias svarade han dem: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är mäktigare än jag. Jag är inte värdig ens att knyta upp hans sandalremmar. Han ska döpa er med helig Ande och eld. Han har kastskoveln i sin hand för att rensa säden och samla vetet i sin lada. Agnarna däremot ska han bränna på en eld som inte kan släckas.”
När alla ur folket döpts och när Jesus som också blivit döpt var i bön, öppnade sig himlen och den helige Anden sänkte sig över honom, i en duvas skepnad. En röst ljöd från himlen: ”Du är min son, min älskade. I dig har jag min glädje!”
[Luk 3:15-17, 21-22] Egen översättning från grekiskan.
Kan det inte vara så att Jesus bara är en vanlig människa? Den åsikten framförs ibland på olika sätt. Om så varit fallet hade Johannes definitivt varit en toppkandidat. Han blev ledare för en enorm väckelserörelse i sin tid. Han lär ha döpt flera miljoner människor. Få, även i våra dagar, har detta inflytande i folkets liv. Men Johannes vet vem han är och vem han inte är. Han är inte den de förväntar sig – Messias, Guds Sände. Det är en kvalitativ skillnad. Johannes döper i vatten, den som han går före i helig Ande och eld.
Messias dopuppdrag är dubbelt. Både dopet i Anden och dopet i eld. Dopet i Anden betyder nytt liv i Kristus. Gåvan att bli Guds barn. Dopet i eld är domen i Guds barns liv. Allt kan inte bestå inför Gud. En förändrings- och förädlingsprocess påbörjas. Äppelträdet ansas för att blomstringen om våren ska bli än vackrare och höstskörden än rikare.
Men även Messias underordnade sig Johannes dop. Om inte stafettpinnen lämnas över diskas hela laget. Också våra liv innehåller moment som bär mening på Guds väg för oss. Förutom de handlingar som vi kallar sakrament, dop och nattvard, så kan möten med särskilda människor, förbön och handpåläggning, profetiska hälsningar i gudstjänsten och många andra konkreta händelser spela stor roll för våra livsresor.
Guds glädje över sin son kan förvåna oss. Pappans glädje över sina barn, leendet i hans ögon när han ser dem leka värmer även den känslokalle. Men även Gud Fader gläder sig över sina barn och bland dem mest av allt sin enfödde son, Jesus. Han bara måste berätta detta och trotsar den tystnad som oftast hörs från Gud i människors värld.
> Vi bekänner Jesus som vår Herre. Vi är inte värdiga att knyta upp hans sandalremmar.
> Vi ber om att ständigt få bli fyllda med Anden och att Guds eld ska göra oss vackrare och rikare.
> Vi ber om öppnade ögon för Guds särskilda moment på vår livsväg, och mod att vandra.
> Vi tar emot Guds fadersglädje över oss.
1 Joh 5:6-12
Luk 3:15-17, 21-22
Första söndagen efter trettondedagen: Jesu dop
När det förväntansfulla folket funderade över om inte Johannes kunde vara Messias svarade han dem: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är mäktigare än jag. Jag är inte värdig ens att knyta upp hans sandalremmar. Han ska döpa er med helig Ande och eld. Han har kastskoveln i sin hand för att rensa säden och samla vetet i sin lada. Agnarna däremot ska han bränna på en eld som inte kan släckas.”
När alla ur folket döpts och när Jesus som också blivit döpt var i bön, öppnade sig himlen och den helige Anden sänkte sig över honom, i en duvas skepnad. En röst ljöd från himlen: ”Du är min son, min älskade. I dig har jag min glädje!”
[Luk 3:15-17, 21-22] Egen översättning från grekiskan.
Kan det inte vara så att Jesus bara är en vanlig människa? Den åsikten framförs ibland på olika sätt. Om så varit fallet hade Johannes definitivt varit en toppkandidat. Han blev ledare för en enorm väckelserörelse i sin tid. Han lär ha döpt flera miljoner människor. Få, även i våra dagar, har detta inflytande i folkets liv. Men Johannes vet vem han är och vem han inte är. Han är inte den de förväntar sig – Messias, Guds Sände. Det är en kvalitativ skillnad. Johannes döper i vatten, den som han går före i helig Ande och eld.
Messias dopuppdrag är dubbelt. Både dopet i Anden och dopet i eld. Dopet i Anden betyder nytt liv i Kristus. Gåvan att bli Guds barn. Dopet i eld är domen i Guds barns liv. Allt kan inte bestå inför Gud. En förändrings- och förädlingsprocess påbörjas. Äppelträdet ansas för att blomstringen om våren ska bli än vackrare och höstskörden än rikare.
Men även Messias underordnade sig Johannes dop. Om inte stafettpinnen lämnas över diskas hela laget. Också våra liv innehåller moment som bär mening på Guds väg för oss. Förutom de handlingar som vi kallar sakrament, dop och nattvard, så kan möten med särskilda människor, förbön och handpåläggning, profetiska hälsningar i gudstjänsten och många andra konkreta händelser spela stor roll för våra livsresor.
Guds glädje över sin son kan förvåna oss. Pappans glädje över sina barn, leendet i hans ögon när han ser dem leka värmer även den känslokalle. Men även Gud Fader gläder sig över sina barn och bland dem mest av allt sin enfödde son, Jesus. Han bara måste berätta detta och trotsar den tystnad som oftast hörs från Gud i människors värld.
> Vi bekänner Jesus som vår Herre. Vi är inte värdiga att knyta upp hans sandalremmar.
> Vi ber om att ständigt få bli fyllda med Anden och att Guds eld ska göra oss vackrare och rikare.
> Vi ber om öppnade ögon för Guds särskilda moment på vår livsväg, och mod att vandra.
> Vi tar emot Guds fadersglädje över oss.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, januari 07, 2007 0 comments
Skrämma upp en sås
En dag med mangel tar jag lunch och skrämmer upp en gammal sås. Eller snarare en köttgryta som var riktigt otroligt seg förra gången jag åt av den. Mangeln? Jag manglar en uppsats som jag ska opponera på. Jag försöker helt enkelt göra den plattare utan att den tappar mönstret. Det är ju faktiskt så att mönstret syns tydligare om det är slätt.
Det finns många sköna uttryck. Det här var två. Vi tar det igen: Skrämma upp en sås... Mangla en uppsats. POSTLINK fredag, januari 05, 2007 2 comments
Det finns många sköna uttryck. Det här var två. Vi tar det igen: Skrämma upp en sås... Mangla en uppsats. POSTLINK fredag, januari 05, 2007 2 comments
Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del III
Så älskade Gud världen, att Han utgav Sin Enfödde Son, på det att var och en som tror på Honom ocke skall förgås utan hava evigt liv.
Men hela världen är i den ondes våld, och världen sände allt vad den ägde av lögn till denna hotade punkt för att försvara sig själv och sitt eget – en jätte mobilisering av alla världens krafter:
En folkvandring av bedragare och bedragna, kejsare och konungar, prinsar och prelater, präster och predikanter, hädare och hycklare, ljumma och kalla, blinda och skevögda, hedningar och skenkristna.
Alla hava de lämnat sitt bidrag: nitton seklers hopade lögn –en alpkedja av lögn.
Men över den reser sig alltjämt höjden med Korset på, väntar dörren, öppnar sig vägen.
Och omkring var och en, som vill gå den, är den stora skaran av vittnen i skyn, en skara som ingen kan räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål.
Och över hela lögnvärldens anskri hörs sanningsfolket rop:
Frälsningen tillhör vår Gud, Honom som sitter på tronen och Lammet.
Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Men hela världen är i den ondes våld, och världen sände allt vad den ägde av lögn till denna hotade punkt för att försvara sig själv och sitt eget – en jätte mobilisering av alla världens krafter:
En folkvandring av bedragare och bedragna, kejsare och konungar, prinsar och prelater, präster och predikanter, hädare och hycklare, ljumma och kalla, blinda och skevögda, hedningar och skenkristna.
Alla hava de lämnat sitt bidrag: nitton seklers hopade lögn –en alpkedja av lögn.
Men över den reser sig alltjämt höjden med Korset på, väntar dörren, öppnar sig vägen.
Och omkring var och en, som vill gå den, är den stora skaran av vittnen i skyn, en skara som ingen kan räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål.
Och över hela lögnvärldens anskri hörs sanningsfolket rop:
Frälsningen tillhör vår Gud, Honom som sitter på tronen och Lammet.
Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK torsdag, januari 04, 2007 0 comments
Bönehus eller gravkammare
Jag är barnsligt förtjust i stora fina kyrkor. Domkyrkor inte minst. Eftersom jag bor i Uppsala så känner jag en viss stolthet över vår katedral här. Jag har vid ett par tillfällen haft möjlighet att gå på äventyr med mina barn i staden. Gå på café, titta på fina hus och naturligtvis domkyrkan. Jona (snart 3,5 år) var mycket fascinerad över den enorma takhöjden. Efteråt fick jag dock förklara att det inte var riktiga människor som låg ovanpå Gustav Wasas kista längst fram i kyrkan. Bara skulpturer. 
Ett problem med Uppsalas domkyrka är att den är just mycket av en gravkammare. Runt om längs kyrkans väggar finns ett antal kor, men det är inte många som bevarats för det ändamål de var avsedda för, nämligen bön. Många av dessa kor har istället blivit gravrum för personer som Stureätten, Gustav Wasa och Emanuel Swedenborg. Det hela blir lite absurt. Bönen och tillbedjan till Gud ersätts av ett monument till en människas ära. Hur ärbara dessa människor än må vara (och frågar du mig så står de inte särskilt högt i kurs) så är det snudd på avguderi. Gudstjänsten fortgår alltjämt i denna mycket vackra byggnad med sina två röda torn.
En annan fantastisk katedral är Linköpings domkyrka. Här finns inga kor-gravar. Ljuset faller in i byggnaden på ett mycket speciellt sätt. Det vita taket gör att det så karaktäristiska katedraldunklet här istället blir till ett skönt vårljus. Gör ett besök nästa gång du är på väg förbi Linköping. Den går inte att missa. Kyrkans gråa enkeltorn med grönt tak syns på mils avstånd.
Jag har länge tänk på kyrkor mer som muséer än böneplatser. Jag skulle dock önska att jag varje gång jag såg ett kyrktorn eller hörde klockor ringa vände mitt hjärta till Herren i bön. Signaler som pekar på Jesus. Gud talar genom byggnader uppförda av människor:
"Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor"
POSTLINK onsdag, januari 03, 2007 0 comments
Ett problem med Uppsalas domkyrka är att den är just mycket av en gravkammare. Runt om längs kyrkans väggar finns ett antal kor, men det är inte många som bevarats för det ändamål de var avsedda för, nämligen bön. Många av dessa kor har istället blivit gravrum för personer som Stureätten, Gustav Wasa och Emanuel Swedenborg. Det hela blir lite absurt. Bönen och tillbedjan till Gud ersätts av ett monument till en människas ära. Hur ärbara dessa människor än må vara (och frågar du mig så står de inte särskilt högt i kurs) så är det snudd på avguderi. Gudstjänsten fortgår alltjämt i denna mycket vackra byggnad med sina två röda torn.
En annan fantastisk katedral är Linköpings domkyrka. Här finns inga kor-gravar. Ljuset faller in i byggnaden på ett mycket speciellt sätt. Det vita taket gör att det så karaktäristiska katedraldunklet här istället blir till ett skönt vårljus. Gör ett besök nästa gång du är på väg förbi Linköping. Den går inte att missa. Kyrkans gråa enkeltorn med grönt tak syns på mils avstånd.
Jag har länge tänk på kyrkor mer som muséer än böneplatser. Jag skulle dock önska att jag varje gång jag såg ett kyrktorn eller hörde klockor ringa vände mitt hjärta till Herren i bön. Signaler som pekar på Jesus. Gud talar genom byggnader uppförda av människor:
"Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor"
POSTLINK onsdag, januari 03, 2007 0 comments
Till dig som upplever normen som en tyrann
Jag skrev i en tidigare post om Normen och ifrågasättandet av den.
Jag vill skänka några ord till dig som upplever normen som en tyrann. Jag gör det som en medresenär. För oss mer än för många generationer är det upp till var och en att forma sin livsväg. Det är inte enkelt eller smärtfritt. Det innebär ofta ifrågasättande av just normer och går ända in i en människas personliga identitet.
1. Vem har sagt att du måste följa normen?
Normer bygger ofta på etiska ställningstaganden. I ett samhälle och en värld där man lever tillsammans med varandra behöver vi komma överens om hur vi lever och bemöter varandra. För att inte alltid konflikter ska uppstå behöver vi ett sätt att kommunicera. Ett uppgjort signalsystem som vi följer under normala omständigheter. Ju tätare samhälle, ju mer vi har med varandra att göra, desto viktigare blir dessa normer. Varje avvikelse bör förklaras. Ett system för avvikelser är nödvändigt. Den som väljer att inte följa en norm behöver ofta förklara sig. Det är priset man får ta. Men normer är inga lagar. Om du inte följer en norm och det får någon att agera verbalt eller fysiskt mot dig så är det den personen och inte du som begår ett brott.
2. Har du rätt att tvinga någon att ändra sig för att göra det bekvämare för dig?
Alla kan inte vara öppna för allting. Särskilt inte om man har en etisk förankring. Om du upplever det besvärligt att vara en normbrytare, av egen övertygelse, för att andra beter sig konstigt mot dig så är det priset du får betala för att stå upp för denna övertygelse. Alternativet är att dra dig undan samhället och människorna. Hålla distans så att du inte blir sårad. Men att kräva att andra ska överge sina övertygelser för att du ska slippa betala priset för din är inte ett alternativ.
3. Bara du kan ta ansvar för hur du lever ditt liv.
Varför ska du behöva bry dig om vad andra tycker om dina tankar och ditt sätt att leva? Jag tror många av oss går omkring och lever andras liv ibland. Föräldrarna, vänner vi ser upp till, offentliga eller historiska förebilder – de påverkar oss på olika sätt. Vi tar avstånd från dem eller följer dem. Vi tycker att de befinner sig i ett dike och vi hoppar därför i det andra. Men vi kan inte forma våra liv utifrån vad andra tycker eller inte tycker. Bara jag kan ta ansvar för mitt eget liv.
4. Kanske behöver du ändra ditt sätt att leva och tänka.
Är du öppen för att du kan ha fel? Är du beredd att förändras? Det kanske inte är så genomtänkt. Det kanske inte är så sunt. Det kanske inte är så viktigt för dig som du egentligen trodde. Det kanske finns andra vägar. Du kanske kan lära dig något. Du kanske kan vinna något du inte hade. Men är din väg inte förhandlingsbar så är det ju inget som hindrar att du håller fast vid den.
5. Många normer är förhandlingsbara.
Det är lätt att reagera för snabbt när vi avviker från normen och blir ifrågasatta. Vi upplever att vi är i underläge och försvarar oss. Det är ju inte så konstigt. Men det är inte så konstruktivt och det hjälper oss sällan. Om du positivt kan formulera varför du vill tänka och leva som du gör så kan du bli en förändrare. Har du goda skäl så kommer andra att lyssna och kanske till och med ta till sig och förändra sitt eget tänkande. POSTLINK tisdag, januari 02, 2007 0 comments
Jag vill skänka några ord till dig som upplever normen som en tyrann. Jag gör det som en medresenär. För oss mer än för många generationer är det upp till var och en att forma sin livsväg. Det är inte enkelt eller smärtfritt. Det innebär ofta ifrågasättande av just normer och går ända in i en människas personliga identitet.
1. Vem har sagt att du måste följa normen?
Normer bygger ofta på etiska ställningstaganden. I ett samhälle och en värld där man lever tillsammans med varandra behöver vi komma överens om hur vi lever och bemöter varandra. För att inte alltid konflikter ska uppstå behöver vi ett sätt att kommunicera. Ett uppgjort signalsystem som vi följer under normala omständigheter. Ju tätare samhälle, ju mer vi har med varandra att göra, desto viktigare blir dessa normer. Varje avvikelse bör förklaras. Ett system för avvikelser är nödvändigt. Den som väljer att inte följa en norm behöver ofta förklara sig. Det är priset man får ta. Men normer är inga lagar. Om du inte följer en norm och det får någon att agera verbalt eller fysiskt mot dig så är det den personen och inte du som begår ett brott.
2. Har du rätt att tvinga någon att ändra sig för att göra det bekvämare för dig?
Alla kan inte vara öppna för allting. Särskilt inte om man har en etisk förankring. Om du upplever det besvärligt att vara en normbrytare, av egen övertygelse, för att andra beter sig konstigt mot dig så är det priset du får betala för att stå upp för denna övertygelse. Alternativet är att dra dig undan samhället och människorna. Hålla distans så att du inte blir sårad. Men att kräva att andra ska överge sina övertygelser för att du ska slippa betala priset för din är inte ett alternativ.
3. Bara du kan ta ansvar för hur du lever ditt liv.
Varför ska du behöva bry dig om vad andra tycker om dina tankar och ditt sätt att leva? Jag tror många av oss går omkring och lever andras liv ibland. Föräldrarna, vänner vi ser upp till, offentliga eller historiska förebilder – de påverkar oss på olika sätt. Vi tar avstånd från dem eller följer dem. Vi tycker att de befinner sig i ett dike och vi hoppar därför i det andra. Men vi kan inte forma våra liv utifrån vad andra tycker eller inte tycker. Bara jag kan ta ansvar för mitt eget liv.
4. Kanske behöver du ändra ditt sätt att leva och tänka.
Är du öppen för att du kan ha fel? Är du beredd att förändras? Det kanske inte är så genomtänkt. Det kanske inte är så sunt. Det kanske inte är så viktigt för dig som du egentligen trodde. Det kanske finns andra vägar. Du kanske kan lära dig något. Du kanske kan vinna något du inte hade. Men är din väg inte förhandlingsbar så är det ju inget som hindrar att du håller fast vid den.
5. Många normer är förhandlingsbara.
Det är lätt att reagera för snabbt när vi avviker från normen och blir ifrågasatta. Vi upplever att vi är i underläge och försvarar oss. Det är ju inte så konstigt. Men det är inte så konstruktivt och det hjälper oss sällan. Om du positivt kan formulera varför du vill tänka och leva som du gör så kan du bli en förändrare. Har du goda skäl så kommer andra att lyssna och kanske till och med ta till sig och förändra sitt eget tänkande. POSTLINK tisdag, januari 02, 2007 0 comments
Gott nytt år!
Det har spikats och fixats. Likt Noa med arken har små tomtar jobbat i nästan 12 månader för att få till det.
Och nu var det då dax att sjösätta det nya året.
Gott nytt år! POSTLINK måndag, januari 01, 2007 0 comments
Och nu var det då dax att sjösätta det nya året.
Gott nytt år! POSTLINK måndag, januari 01, 2007 0 comments