Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del IV
Omkring dig tränges hela världen i avskedsstunden och ropar och säger:
”Du behöver inte gå så långt – Du behöver inte lämna allt. Du kan stanna här, allt är redan så bra.
Sanningen är en sanning med modifikation. Det är en konjuktursak, en temperamentssak, en modesak.
Det här är inte den enda vägen. Det finns mycket säkrare och bredare vägar, fina och trädplanterade vägar, skuggrika vägar och vagnar att åka i: angenämaste ressällskap – professorer och bankdirektörer, kardinaler och ärkebiskopar, präster och predikanter, kejsare och kungar, premiärministrar och prinsar.
Det är vår väg – vägen som vi själva byggt – den breda vägen – en väg efter vårt eget val – vägen till vår himmel – helvetets väg.
Du behöver helt enkelt inte gå, sitt ner och se på! Det är bekväma soffor här vid vägen. Det är roligt och lärorikt att iakttaga de promenerande. Låt oss prata och konversera om det intressanta som sker, om frälsningens problem och det gudomligas väsen och människosläktets kärleksbehov!
Låt oss sitta och se på och låta tungan gå!”
Men går du på, trots allt, blir de smeksamt och kärleksfullt kvarhållande händerna till klolika fingrar med giftigt klösande naglar, och smekande läppar väsa som ormar.
Det är riktigt och rätt, ty det kan ej gå lätt: verkligehetens väg är en lidandets väg. Det är hat och förföljelse, det är smälek och skam: det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
”Du behöver inte gå så långt – Du behöver inte lämna allt. Du kan stanna här, allt är redan så bra.
Sanningen är en sanning med modifikation. Det är en konjuktursak, en temperamentssak, en modesak.
Det här är inte den enda vägen. Det finns mycket säkrare och bredare vägar, fina och trädplanterade vägar, skuggrika vägar och vagnar att åka i: angenämaste ressällskap – professorer och bankdirektörer, kardinaler och ärkebiskopar, präster och predikanter, kejsare och kungar, premiärministrar och prinsar.
Det är vår väg – vägen som vi själva byggt – den breda vägen – en väg efter vårt eget val – vägen till vår himmel – helvetets väg.
Du behöver helt enkelt inte gå, sitt ner och se på! Det är bekväma soffor här vid vägen. Det är roligt och lärorikt att iakttaga de promenerande. Låt oss prata och konversera om det intressanta som sker, om frälsningens problem och det gudomligas väsen och människosläktets kärleksbehov!
Låt oss sitta och se på och låta tungan gå!”
Men går du på, trots allt, blir de smeksamt och kärleksfullt kvarhållande händerna till klolika fingrar med giftigt klösande naglar, och smekande läppar väsa som ormar.
Det är riktigt och rätt, ty det kan ej gå lätt: verkligehetens väg är en lidandets väg. Det är hat och förföljelse, det är smälek och skam: det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK söndag, januari 14, 2007