Sankt Björns resa
Guds barn
2 Mos 1:15-21
2 Tim 3:14-15
Mark 10:13-16
Söndagen efter jul: Guds barn
Nu har du uppmärksamt tagit emot min undervisning, du har sett min livsväg, min målsättning, min tro, mitt tålamod, min kärlek och min fasthet. Du har också sett mina lidanden och hur jag förföljs, som i Antiochia, Ikonion och Lystra. Sådana förföljelser har jag uthärdat. I alla dessa har Herren räddat mig. Var och en som vill leva ett gudfruktigt liv i Kristus Jesus kommer att få uthärda förföljelser. Onda människor och bedragare ska bli allt ondare och än mer bedrägliga.
Men du, håll fast vid det du lärt och trott och kom ihåg vem som lärt upp dig. Från födelsen har du känt de heliga skrifterna. De har kraft att göra dig kunnig om frälsning genom tron i Kristus Jesus. Varje skrift är gudaandad och kan med fördel användas för undervisning, vederläggande av felaktigheter, korrigering och fostran till ett rättfärdigt liv så att allt Guds folk blir skickliga och rustade för allt god arbete.
[2 Tim 3:10-17] egen översättning från grekiskan.
Texten (som jag valt att presentera i ett något längre stycke än det föreslagna) finns med eftersom den talar om barndom och fostran i tron. Paulus känner Timoteus sedan barndomen. Det är den lärde mästaren som talar till sin lärjunge. Det är inte den rent teoretiska kunskapen om vad som står i skrifterna som Paulus betonar i sitt brev. Han påminner om sin egen livsväg som inneburit mycket lidande och förföljelse. Mästarens väg är också lärjungens. Paulus är mycket medveten om att hans 'barn' kommer att få lida mycket. Men de har samma slutmål med sina liv, de vill utgjuta sina liv som välbehagliga offer:
Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud. [Ef 5:1-2]
Att frivilligt utgjuta sitt liv betyder att inte längre leva för sin egen skull. Det är det kristna, Kristuspräglade livet. Och var och en som vill leva detta liv får utöver den eventuella rikedom man avstått också lida förföljelse, säger Paulus.
Detta är utmaningen inför det nya året. Här finns plats för nyårslöften. Hur går vägen och hur klarar man att vandra den. Skriften kommer som ett svar på den frågan från mäster Paulus. Den är gudaandad. Gud andas genom den. Guds Ande talar genom den. Rätt vördad och brukad kan den få dramatiska effekter på vårt liv.
Jag föreslår inga överdådiga läsplaner för det nya året. Jag föreslår en förnyad hållning till Bibeln. Vi tar emot bibeln som Guds Ord, i ödmjukhet. Vi bjuder den att vara Guds tilltal och välkomnar effekten av Guds tilltal på våra liv i en längtan att leva med Gud som föredöme, som hans älskade barn. Att liksom Kristus leva i kärlek och ge livet som ett offer åt Gud.
Gott nytt år!
2 Tim 3:14-15
Mark 10:13-16
Söndagen efter jul: Guds barn
Nu har du uppmärksamt tagit emot min undervisning, du har sett min livsväg, min målsättning, min tro, mitt tålamod, min kärlek och min fasthet. Du har också sett mina lidanden och hur jag förföljs, som i Antiochia, Ikonion och Lystra. Sådana förföljelser har jag uthärdat. I alla dessa har Herren räddat mig. Var och en som vill leva ett gudfruktigt liv i Kristus Jesus kommer att få uthärda förföljelser. Onda människor och bedragare ska bli allt ondare och än mer bedrägliga.
Men du, håll fast vid det du lärt och trott och kom ihåg vem som lärt upp dig. Från födelsen har du känt de heliga skrifterna. De har kraft att göra dig kunnig om frälsning genom tron i Kristus Jesus. Varje skrift är gudaandad och kan med fördel användas för undervisning, vederläggande av felaktigheter, korrigering och fostran till ett rättfärdigt liv så att allt Guds folk blir skickliga och rustade för allt god arbete.
[2 Tim 3:10-17] egen översättning från grekiskan.
Texten (som jag valt att presentera i ett något längre stycke än det föreslagna) finns med eftersom den talar om barndom och fostran i tron. Paulus känner Timoteus sedan barndomen. Det är den lärde mästaren som talar till sin lärjunge. Det är inte den rent teoretiska kunskapen om vad som står i skrifterna som Paulus betonar i sitt brev. Han påminner om sin egen livsväg som inneburit mycket lidande och förföljelse. Mästarens väg är också lärjungens. Paulus är mycket medveten om att hans 'barn' kommer att få lida mycket. Men de har samma slutmål med sina liv, de vill utgjuta sina liv som välbehagliga offer:
Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud. [Ef 5:1-2]
Att frivilligt utgjuta sitt liv betyder att inte längre leva för sin egen skull. Det är det kristna, Kristuspräglade livet. Och var och en som vill leva detta liv får utöver den eventuella rikedom man avstått också lida förföljelse, säger Paulus.
Detta är utmaningen inför det nya året. Här finns plats för nyårslöften. Hur går vägen och hur klarar man att vandra den. Skriften kommer som ett svar på den frågan från mäster Paulus. Den är gudaandad. Gud andas genom den. Guds Ande talar genom den. Rätt vördad och brukad kan den få dramatiska effekter på vårt liv.
Jag föreslår inga överdådiga läsplaner för det nya året. Jag föreslår en förnyad hållning till Bibeln. Vi tar emot bibeln som Guds Ord, i ödmjukhet. Vi bjuder den att vara Guds tilltal och välkomnar effekten av Guds tilltal på våra liv i en längtan att leva med Gud som föredöme, som hans älskade barn. Att liksom Kristus leva i kärlek och ge livet som ett offer åt Gud.
Gott nytt år!
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, december 30, 2006 0 comments
Rättvisa vs kärlek
Rättvisa utgår från att den totala mängden resurser är statisk, 100% som delas. Får en mer så får en annan mindre. Principen är att alla får lika.
Kärlek utgår från att de totala resurserna (100%) kan växa och alla kan få mer. Min generositet är nyckeln, kärleken vill ge där den ser behov.
Kärleksprincipen går inte att göra till ett politiskt program eftersom synd förstör förutsättningarna för den.
Rättviseprincipen används politiskt, men är helt otillräcklig eftersom den lever av misstänksamheten mot den andre, motverkar kärlekens generositet och alltså kan föda synden. POSTLINK fredag, december 29, 2006 3 comments
Kärlek utgår från att de totala resurserna (100%) kan växa och alla kan få mer. Min generositet är nyckeln, kärleken vill ge där den ser behov.
Kärleksprincipen går inte att göra till ett politiskt program eftersom synd förstör förutsättningarna för den.
Rättviseprincipen används politiskt, men är helt otillräcklig eftersom den lever av misstänksamheten mot den andre, motverkar kärlekens generositet och alltså kan föda synden. POSTLINK fredag, december 29, 2006 3 comments
Vänner
De senaste dagarna har jag träffat flera gamla vänner. Sådana jag känt i tio femton år. Någon som jag tog de första stegen i tron med. Någon med vilken jag delade de första årens löften till Gud om att vandra kallelsens väg. Någon som delat mina erfarenheter av Gudsrikets framgångar, motgångar och stunder av Guds heliga närvaro. Det räcker med en blick, några ord. Man delar berättelse och historia. Finns det något jag äger som är så värdefullt?
POSTLINK torsdag, december 28, 2006 0 comments
Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del II
Det är den omutliga verkligheten.
Det är det ofrånkomliga vägskälet – det är det fruktansvärdaste avgörandet – det är det oåterkalleliga avskedet.
Det är den skoningslösa elden – det är det eviga allvaret: det är frihet och frid.
Där finns inget mörker – ingen skugga – ingen möjlighet till undanflykt: det är den omutliga klarheten, det är dörren till verkligheten.
Och det är mötesplatsen för all världens motstånd och lögn: Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Det är det ofrånkomliga vägskälet – det är det fruktansvärdaste avgörandet – det är det oåterkalleliga avskedet.
Det är den skoningslösa elden – det är det eviga allvaret: det är frihet och frid.
Där finns inget mörker – ingen skugga – ingen möjlighet till undanflykt: det är den omutliga klarheten, det är dörren till verkligheten.
Och det är mötesplatsen för all världens motstånd och lögn: Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK torsdag, december 28, 2006 0 comments
Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del I
Jag vill presentera en litterär superman: Sven Lidman.
Jag har inte kommit längre än till hans inledning till Augustinus bekännelser. Och när jag läst inledningen börjar jag om igen. Otroligt bra.
Min julklapp till er, mina kära bloggläsare.
________________________________
Jesus – det är människosjälens och människosläktets djupaste och starkaste rop på kärlek, på trofasthet, på allvar, på sanning, på verklighet.
I Jesus ber människohjärtat om ett mål och en mening för sin tillvaro – och det får Honom själv: Jesus Kristus – och Honom som korsfäst.
Det är fruktansvärt enkelt – fruktansvärt verkligt – fruktansvärt farligt.
Det är A och O, begynnelsen och änden – begynnelsen på Guds verk och änden på ditt eget – det är den arkimediska punkten från vilken världen lyftes – det är den levande dynamiten, som spränger sönder en varelse för att hon skall få leva och ge liv.
Det är stötestenen och hörnstenen.
Det är den yttersta spetsen av en knivsegg, som klyver världen – som är skarpare än något tveeggat svärd, så att den åtskiljer själ och ande, märg och ben, och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Det är Kärleken – barmhärtig och sträng – omutlig och förlåtande – mjukare än vaxet och hårdare än diamanten.
Det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Jag har inte kommit längre än till hans inledning till Augustinus bekännelser. Och när jag läst inledningen börjar jag om igen. Otroligt bra.
Min julklapp till er, mina kära bloggläsare.
________________________________
Jesus – det är människosjälens och människosläktets djupaste och starkaste rop på kärlek, på trofasthet, på allvar, på sanning, på verklighet.
I Jesus ber människohjärtat om ett mål och en mening för sin tillvaro – och det får Honom själv: Jesus Kristus – och Honom som korsfäst.
Det är fruktansvärt enkelt – fruktansvärt verkligt – fruktansvärt farligt.
Det är A och O, begynnelsen och änden – begynnelsen på Guds verk och änden på ditt eget – det är den arkimediska punkten från vilken världen lyftes – det är den levande dynamiten, som spränger sönder en varelse för att hon skall få leva och ge liv.
Det är stötestenen och hörnstenen.
Det är den yttersta spetsen av en knivsegg, som klyver världen – som är skarpare än något tveeggat svärd, så att den åtskiljer själ och ande, märg och ben, och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Det är Kärleken – barmhärtig och sträng – omutlig och förlåtande – mjukare än vaxet och hårdare än diamanten.
Det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK lördag, december 23, 2006 0 comments
Herrens moder
Sefanja 3:14-17
Fil 4:4-7
Luk 1:30-35
4:e sön i advent: Herrens moder
Ängeln sade till henne: "Var inte rädd, Mariam. Du har funnit nåd inför Gud. Se, du ska bli havande och föda en son. Du ska kalla honom Jesus. Han ska bli stor och ska kallas den högstes son. Och Herren Gud ska ge åt honom hans fader Davids tron och han ska regera över Jakobs hus för evigt. Hans rike ska inte ha någon ände."
Mariam sade till ängeln: "Hur ska detta gå till, när jag inte har en man?"
Ängeln svarade henne: "Helig Ande ska komma över dig och den högstes kraft överskugga dig. Därför ska barnet vara heligt och kallas Guds Son."
[Luk 1:30-35] egen översättning från grekiskan.
Gud gör det vanliga heligt
På en plats långt härifrån utspelade sig denna scen en dag, tillsynes, vilken som helst. En tjej med namnet Mariam i Nasaret. Säkerligen en bland många med detta namn. Knappa 15 år hjälpte hon till med arbetet i hemmet. Hon var trolovad med en man som säkert var några år äldre och som jobbade med snickeri.
Ur Guds perspektiv var detta en särskild dag. Han sände ut en ärkeängel från det himmelska hovet med ett viktigt budskap som skulle komma att påverka hela mänskligheten. Gud skulle låta sin son bli människa. För detta projekt var hela treenigheten engagerad. Fadern låter Sonen bli människa genom Andens ingripande i en ung kvinnas moderliv.
För Mairam är det omöjligt att förstå hur hon ska kunna bli gravid utan en man. Hon vet hur det går till, hon är ju en upplyst och intelligent kvinna. Och visst har hon rätt. Men ingenting är omöjligt för Gud (som ängeln säger i v. 37). Gud väljer tid, plats och tillvägagångssätt. Inte alltid med respekt för vad vi tycker passar sig, är praktiskt eller ens möjligt.
Det förvånande i denna händelse är inte att Mariam får se en ängel. Det skulle nog överraska mig mer än henne. Det Lukas vill låta oss förstå är att Gud väljer vem han vill, när han vill och som han vill, för att utföra sina planer. Han har världen och historien i sin hand. Han agerar för att rädda alla människor. Klart Gud sänder en ängel med ett sådant budskap.
Maria är den första, men inte den sista. Genom sin Ande, visar Lukas, är Gud aktiv i den nya tid som kommer med Jesus. Det är den tiden vi själva lever i. Vi tycker ibland att våra dagar och vi själva är tråkigt vanliga. Vardagen rinner fram som en lervälling i historiens menlösa landskap. Men Gud gör det vanliga heligt. Varje stund får mening när vi ger den åt Gud.
Fil 4:4-7
Luk 1:30-35
4:e sön i advent: Herrens moder
Ängeln sade till henne: "Var inte rädd, Mariam. Du har funnit nåd inför Gud. Se, du ska bli havande och föda en son. Du ska kalla honom Jesus. Han ska bli stor och ska kallas den högstes son. Och Herren Gud ska ge åt honom hans fader Davids tron och han ska regera över Jakobs hus för evigt. Hans rike ska inte ha någon ände."
Mariam sade till ängeln: "Hur ska detta gå till, när jag inte har en man?"
Ängeln svarade henne: "Helig Ande ska komma över dig och den högstes kraft överskugga dig. Därför ska barnet vara heligt och kallas Guds Son."
[Luk 1:30-35] egen översättning från grekiskan.
Gud gör det vanliga heligt
På en plats långt härifrån utspelade sig denna scen en dag, tillsynes, vilken som helst. En tjej med namnet Mariam i Nasaret. Säkerligen en bland många med detta namn. Knappa 15 år hjälpte hon till med arbetet i hemmet. Hon var trolovad med en man som säkert var några år äldre och som jobbade med snickeri.
Ur Guds perspektiv var detta en särskild dag. Han sände ut en ärkeängel från det himmelska hovet med ett viktigt budskap som skulle komma att påverka hela mänskligheten. Gud skulle låta sin son bli människa. För detta projekt var hela treenigheten engagerad. Fadern låter Sonen bli människa genom Andens ingripande i en ung kvinnas moderliv.
För Mairam är det omöjligt att förstå hur hon ska kunna bli gravid utan en man. Hon vet hur det går till, hon är ju en upplyst och intelligent kvinna. Och visst har hon rätt. Men ingenting är omöjligt för Gud (som ängeln säger i v. 37). Gud väljer tid, plats och tillvägagångssätt. Inte alltid med respekt för vad vi tycker passar sig, är praktiskt eller ens möjligt.
Det förvånande i denna händelse är inte att Mariam får se en ängel. Det skulle nog överraska mig mer än henne. Det Lukas vill låta oss förstå är att Gud väljer vem han vill, när han vill och som han vill, för att utföra sina planer. Han har världen och historien i sin hand. Han agerar för att rädda alla människor. Klart Gud sänder en ängel med ett sådant budskap.
Maria är den första, men inte den sista. Genom sin Ande, visar Lukas, är Gud aktiv i den nya tid som kommer med Jesus. Det är den tiden vi själva lever i. Vi tycker ibland att våra dagar och vi själva är tråkigt vanliga. Vardagen rinner fram som en lervälling i historiens menlösa landskap. Men Gud gör det vanliga heligt. Varje stund får mening när vi ger den åt Gud.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK fredag, december 22, 2006 0 comments
Guds rättvisa
Rättvisan kräver
Kärleken ger
Vilken kärlek kräver
Vem älskar rättvist
Guds rättvisa är ett mysterium dolt i hans kärleks låga POSTLINK torsdag, december 21, 2006 0 comments
Kärleken ger
Vilken kärlek kräver
Vem älskar rättvist
Guds rättvisa är ett mysterium dolt i hans kärleks låga POSTLINK torsdag, december 21, 2006 0 comments
Normen: befriare eller tyrann?
Ett genomgående tema i vårt mångfaldssamhälle just nu är ifrågasättandet av alla tänkbara normer. Är det verkligen fel att slå barn? Är äktenskap bara mellan man och kvinna? Är inte välgörenhet egentligen ett uttryck för den starkes makt över den svage? Etc.
Dekonstruktion:
1. Makt för vem på vems bekostnad?
2. Acceptera och värna de svaga och marginella rösterna, som ofta varit förföljda och skambelagda i samhället.
3. Bejaka det skambelagda.
4. Misstänkliggör och "klä av" normen. ("företeelsen/strukturen X är ju egentligen bara ett uttryck för den starkes makt över den svage")
5. Agera aktivt mot normernas strukturer.
Detta tänkande har rötter i det marxistiska klasstänkandet:
1. De som har makten utgör överklassen.
2. Överklassen har tolkningsprivilegiet.
3. Med tolkningen sätter makten normer.
4. Överklassen underkuvar underklassen med hjälp av dessa normer.
5. Makten agerar endast i sitt eget intresse.
Vi ser att det bakom detta dekonstruktivistiska tänkande finns:
1. Extrem individualism: Alla sociala strukturer som begränsar individens totala frihet förkastas.
2. Kamptänkande: Motsättningen mellan olika grupper är en förutsättning som inte kan tänkas bort (Den enes bröd är med nödvändighet den andres död).
Jag menar att denna trend, vad vi nu ska kalla den, är destruktiv och odemokratisk eftersom:
* Den framtvingar grupperingar och motsättningar mellan dessa grupper genom sin analys (destruktiv).
* Den river ner gränser och konventioner som är nödvändiga för att människor ska kunna leva tillsamman (odemokratisk).
Kyrkan är, enligt detta sätt att tänka, en maktstruktur som håller individer fångna genom nedärvda ideal och normer. Jesus är, i bästa fall, den som befriar från kyrkans normer.
Är det en bra beskrivning av kyrkan, tycker du? POSTLINK tisdag, december 19, 2006 8 comments
Dekonstruktion:
1. Makt för vem på vems bekostnad?
2. Acceptera och värna de svaga och marginella rösterna, som ofta varit förföljda och skambelagda i samhället.
3. Bejaka det skambelagda.
4. Misstänkliggör och "klä av" normen. ("företeelsen/strukturen X är ju egentligen bara ett uttryck för den starkes makt över den svage")
5. Agera aktivt mot normernas strukturer.
Detta tänkande har rötter i det marxistiska klasstänkandet:
1. De som har makten utgör överklassen.
2. Överklassen har tolkningsprivilegiet.
3. Med tolkningen sätter makten normer.
4. Överklassen underkuvar underklassen med hjälp av dessa normer.
5. Makten agerar endast i sitt eget intresse.
Vi ser att det bakom detta dekonstruktivistiska tänkande finns:
1. Extrem individualism: Alla sociala strukturer som begränsar individens totala frihet förkastas.
2. Kamptänkande: Motsättningen mellan olika grupper är en förutsättning som inte kan tänkas bort (Den enes bröd är med nödvändighet den andres död).
Jag menar att denna trend, vad vi nu ska kalla den, är destruktiv och odemokratisk eftersom:
* Den framtvingar grupperingar och motsättningar mellan dessa grupper genom sin analys (destruktiv).
* Den river ner gränser och konventioner som är nödvändiga för att människor ska kunna leva tillsamman (odemokratisk).
Kyrkan är, enligt detta sätt att tänka, en maktstruktur som håller individer fångna genom nedärvda ideal och normer. Jesus är, i bästa fall, den som befriar från kyrkans normer.
Är det en bra beskrivning av kyrkan, tycker du? POSTLINK tisdag, december 19, 2006 8 comments
-1 °C och barrträdsjakt
Nu undrar kanske Du, min trogne bloggläsare om SNÖ har hjälpt mig att finna julstämning så här en vecka före julafton tjugohundrasex. Jag ska tillägga att jag har en mycket lämplig skrivbordsbakgrund som stöd för det hela. 
Och jag tycker att det hela funkar bra. Men visst är the real thing alltid bäst.
Därför gick jag ut med barnen i skogen i dag på barrträdsjakt. Julgran tänker du, men icke. Vi har inte riktigt plats för det på våra 76 kvadrat. Vi övade på de olika barrträden. Det är bara lärkträd som fattas. Övriga finns inom 10 m från vårt kök (Och nu när lövträden avlövats ser man längre från vårt kök). Vi fick till slut en tjusig tallkvistsamling som vi fyllt med julstämningshöjande medel (småtomtar och halmhjärtan).
Dagen till ära fick vi minusgrader i Uppsala idag. Nåja, åtminstone -1 °C. Det är härligt att höra skogsleran frasa under fötterna.
Kanske är det inte bara kyrkoåret som rör sig framåt. Kanske är det faktiskt julafton om 7 dagar.
Thats all for now. Snart ska vi på församlingens julfest. POSTLINK söndag, december 17, 2006 0 comments
Och jag tycker att det hela funkar bra. Men visst är the real thing alltid bäst. Därför gick jag ut med barnen i skogen i dag på barrträdsjakt. Julgran tänker du, men icke. Vi har inte riktigt plats för det på våra 76 kvadrat. Vi övade på de olika barrträden. Det är bara lärkträd som fattas. Övriga finns inom 10 m från vårt kök (Och nu när lövträden avlövats ser man längre från vårt kök). Vi fick till slut en tjusig tallkvistsamling som vi fyllt med julstämningshöjande medel (småtomtar och halmhjärtan).
Dagen till ära fick vi minusgrader i Uppsala idag. Nåja, åtminstone -1 °C. Det är härligt att höra skogsleran frasa under fötterna.
Kanske är det inte bara kyrkoåret som rör sig framåt. Kanske är det faktiskt julafton om 7 dagar.
Thats all for now. Snart ska vi på församlingens julfest. POSTLINK söndag, december 17, 2006 0 comments
If this is the way...
Jag vill använda ord från Iona och genom dem vara mycket personlig:
Beyond these shores
Into the darkness
Beyond these shores
This boat may sail
And if this is the way
Then there will be
A path across this sea
And if I sail beyond
The farthest ocean
Or lose myself in depths below
Wherever I may go
Your love surrounds me
For you have been before
Beyond these shores
© Iona 1993 > Beyond these shores
Beyond these shores
Into the darkness
Beyond these shores
This boat may sail
And if this is the way
Then there will be
A path across this sea
And if I sail beyond
The farthest ocean
Or lose myself in depths below
Wherever I may go
Your love surrounds me
For you have been before
Beyond these shores
© Iona 1993 > Beyond these shores
Etiketter: Resan
POSTLINK fredag, december 15, 2006 0 comments
Bana väg för Herren
Malaki 4:4-6
2 Petr 1:19-21
Matt 11:12-19
3:e sön i advent: Bana väg för Herren
Vi följde inte visa myter när vi gav er kännedom om vår Herre Jesu Kristi kraft och hans återkomst. Vi var ögonvittnen till hans majestät. För han mottog ära och härlighet från Gud fadern när en röst hördes från denna Majestätets härlighet: "Han är min son, min älskade, min glädje!" Vi hörde denna röst från himlen när vi var med honom på det heliga berget.
Vi har också det säkra profetordet. Ni gör gott i att fästa er uppmärksamhet vid detta som vid en flammande lampa i ett mörkt rum, tills dagen nalkas och morgonstjärnan stiger upp i era hjärtan. Framför allt vet ni att profetiska skrifter inte kan tolkas i ensamhet. För ingen profetia har någonsin förts fram på mänskligt initiativ, utan det är människor som talat från Gud under helig Ande.
[2 Petr 1:16-21] i egen översättning från den grekiska texten
Ögonvittnen
Petrus var tillsammans med Jakob och Johannes, med på berget när Jesus förvandlades inför deras ögon. Denna händelse går inte att utplåna från hans minne. De var tre som delade erfarenheten. Säkerligen såg de Jesus på ett nytt sätt efter detta. Han visste och de visste. Jesus log, som en som just delat en fantastisk hemlighet, mot dem när han sa: ”Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.” (matt 17:9).
De inte bara såg, de hörde också. Mullret över berget kom direkt från himlen. Inte bara uppifrån, från det blåa med moln på som vi kallar himlen, utan från Majestätets härlighet, från Gud Fadern. Orden etsade sig fast för de liknade inga andra ord.
Redan innan händelsen har Petrus anat att Jesus är speciell: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” (matt 16:6) Nu får han verkligheten uppenbarad och hans värld växer. Nu är allt möjligt.
Många är vi idag på denna jord som, liksom Petrus fått vår bild av världen omskakad i ett nu. Hur ska vi nu förstå vårt liv och våra år på denna vackra planet? Livet blir aldrig mer detsamma. Vi får ett uppdrag – vi blir ögonvittnen.
Petrus är snabb att koppla sin erfarenhet till Skriften. Han uppmanar oss att göra detsamma, men att göra det med försiktighet. Profetorden är som lampor i ett mörkt rum. De avslöjar det som funnits hela tiden, men dolts av omständigheterna. Så kan bibeln avslöja den verklighet som vi först anat och ibland fått en kort, helig erfarenhet av.
Skriftorden ska förstås i gemenskap. Boken tillhör kyrkan. Mänsklig kunskap räcker inte. Teologiska studier, i ensamhet, är gott, men kan lika väl vilseleda som vägleda i förståelse. Den helige Ande bor i de troende, som utgör kyrkan. Andens folk är vittne i varje tid om hur Fadern, Sonen och Anden talar, verkar och lever på det sätt som Petrus beskriver.
2 Petr 1:19-21
Matt 11:12-19
3:e sön i advent: Bana väg för Herren
Vi följde inte visa myter när vi gav er kännedom om vår Herre Jesu Kristi kraft och hans återkomst. Vi var ögonvittnen till hans majestät. För han mottog ära och härlighet från Gud fadern när en röst hördes från denna Majestätets härlighet: "Han är min son, min älskade, min glädje!" Vi hörde denna röst från himlen när vi var med honom på det heliga berget.
Vi har också det säkra profetordet. Ni gör gott i att fästa er uppmärksamhet vid detta som vid en flammande lampa i ett mörkt rum, tills dagen nalkas och morgonstjärnan stiger upp i era hjärtan. Framför allt vet ni att profetiska skrifter inte kan tolkas i ensamhet. För ingen profetia har någonsin förts fram på mänskligt initiativ, utan det är människor som talat från Gud under helig Ande.[2 Petr 1:16-21] i egen översättning från den grekiska texten
Ögonvittnen
Petrus var tillsammans med Jakob och Johannes, med på berget när Jesus förvandlades inför deras ögon. Denna händelse går inte att utplåna från hans minne. De var tre som delade erfarenheten. Säkerligen såg de Jesus på ett nytt sätt efter detta. Han visste och de visste. Jesus log, som en som just delat en fantastisk hemlighet, mot dem när han sa: ”Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.” (matt 17:9).
De inte bara såg, de hörde också. Mullret över berget kom direkt från himlen. Inte bara uppifrån, från det blåa med moln på som vi kallar himlen, utan från Majestätets härlighet, från Gud Fadern. Orden etsade sig fast för de liknade inga andra ord.
Redan innan händelsen har Petrus anat att Jesus är speciell: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” (matt 16:6) Nu får han verkligheten uppenbarad och hans värld växer. Nu är allt möjligt.
Många är vi idag på denna jord som, liksom Petrus fått vår bild av världen omskakad i ett nu. Hur ska vi nu förstå vårt liv och våra år på denna vackra planet? Livet blir aldrig mer detsamma. Vi får ett uppdrag – vi blir ögonvittnen.
Petrus är snabb att koppla sin erfarenhet till Skriften. Han uppmanar oss att göra detsamma, men att göra det med försiktighet. Profetorden är som lampor i ett mörkt rum. De avslöjar det som funnits hela tiden, men dolts av omständigheterna. Så kan bibeln avslöja den verklighet som vi först anat och ibland fått en kort, helig erfarenhet av.
Skriftorden ska förstås i gemenskap. Boken tillhör kyrkan. Mänsklig kunskap räcker inte. Teologiska studier, i ensamhet, är gott, men kan lika väl vilseleda som vägleda i förståelse. Den helige Ande bor i de troende, som utgör kyrkan. Andens folk är vittne i varje tid om hur Fadern, Sonen och Anden talar, verkar och lever på det sätt som Petrus beskriver.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK fredag, december 15, 2006 2 comments
Domare
Jag var nämndeman vid Norrköpings tingsrätt under ca ett år. Som nämndeman utgör man rätten. Tre politiskt valda nämndemän och en proffessionell domare utgör samhället i miniatyr och avgör det som två parter inte själva kan lösa på annat sätt.
Ibland har jag fått frågan varför tre amatörer kan sitta som rätt och avgöra sådant som inte sällan kräver specialistkometens. Och varför är man tre och den som verkligen kan detta, lagmannen eller domaren bara en.
Vårt samhälle byggs upp av tre maktpelare; 1. Den lagstiftande makten (folkvalda politiker), 2. Den lagtolkande och lagutövande makten (den juridiska makten), 3. Den granskande makten (media). De tre balanserar varandra och förhindrar korruption och att någon utnyttjar sin ställning.
I rätten är både den lagstiftande och den juridiska makten representerad. Nämndemännen garanterar att domare och åklagare inte sätter sig över lagen. Samtidigt garanterar lagmannen att den lagstiftande makten (nämndemännen) utnyttjar den lag de själva skrivit. De fyra (plus en tingsnotarie, som inte medverkar i domen) drar sig undan och bedömer allt som lagts fram i rättssalen och endast det som är framlagt. De representerar samhället.
Ofta sätter vi stor tilltro till denna instans. Men det är mycket de inte vet och inte kan veta. Rättvisan är långt ifrån självklar.
Vid tidens slut kommer en dom att ske. Då kommer Gud att ensam vara domare. Gud dömer efter våra handlingar. Han vet allt som skett genom hela historien, för han var där. Detta är en stor trygghet. Guds dom är alltid rättvis. Och Gud är kärlek. Därför är domen något att se fram emot.
Därför ropar kyrkan: Maranatha, Kom Herre! POSTLINK torsdag, december 14, 2006 0 comments
Ibland har jag fått frågan varför tre amatörer kan sitta som rätt och avgöra sådant som inte sällan kräver specialistkometens. Och varför är man tre och den som verkligen kan detta, lagmannen eller domaren bara en.
Vårt samhälle byggs upp av tre maktpelare; 1. Den lagstiftande makten (folkvalda politiker), 2. Den lagtolkande och lagutövande makten (den juridiska makten), 3. Den granskande makten (media). De tre balanserar varandra och förhindrar korruption och att någon utnyttjar sin ställning.
I rätten är både den lagstiftande och den juridiska makten representerad. Nämndemännen garanterar att domare och åklagare inte sätter sig över lagen. Samtidigt garanterar lagmannen att den lagstiftande makten (nämndemännen) utnyttjar den lag de själva skrivit. De fyra (plus en tingsnotarie, som inte medverkar i domen) drar sig undan och bedömer allt som lagts fram i rättssalen och endast det som är framlagt. De representerar samhället.
Ofta sätter vi stor tilltro till denna instans. Men det är mycket de inte vet och inte kan veta. Rättvisan är långt ifrån självklar.
Vid tidens slut kommer en dom att ske. Då kommer Gud att ensam vara domare. Gud dömer efter våra handlingar. Han vet allt som skett genom hela historien, för han var där. Detta är en stor trygghet. Guds dom är alltid rättvis. Och Gud är kärlek. Därför är domen något att se fram emot.
Därför ropar kyrkan: Maranatha, Kom Herre! POSTLINK torsdag, december 14, 2006 0 comments
Mer snö
Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö.
mitt bland lampställen såg jag någon som var lik en människoson, i fotsid klädnad och med ett bälte av guld om bröstet. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.
Som snö om sommaren och regn vid skörden, lika illa passar ära för dåren.
När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö?
Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, får den att grönska och bära frukt, och ger säd att så och bröd att äta, så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.
Matt 28:3, Upp 1:14, Ords 26:1, Jes 1:18, 55:10-11 POSTLINK onsdag, december 13, 2006 0 comments
mitt bland lampställen såg jag någon som var lik en människoson, i fotsid klädnad och med ett bälte av guld om bröstet. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.
Som snö om sommaren och regn vid skörden, lika illa passar ära för dåren.
När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö?
Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, får den att grönska och bära frukt, och ger säd att så och bröd att äta, så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.
Matt 28:3, Upp 1:14, Ords 26:1, Jes 1:18, 55:10-11 POSTLINK onsdag, december 13, 2006 0 comments
Snö på macen
Visst är det trist att det är varmt och regnigt. Det skulle vara alldeles utmärkt med några decimenter vit härlig snö på marken. Det tycker både jag och mina barn.
För den som kör mac (och det gör man ju!) finns hjälp att få. När man ändå sitter och stirrar på sin skärm hela dagarna (för det gör man ju?) kan man lätta upp lite med ett fridsamt snöfall. Lösningen heter SNÖ. POSTLINK tisdag, december 12, 2006 2 comments
För den som kör mac (och det gör man ju!) finns hjälp att få. När man ändå sitter och stirrar på sin skärm hela dagarna (för det gör man ju?) kan man lätta upp lite med ett fridsamt snöfall. Lösningen heter SNÖ. POSTLINK tisdag, december 12, 2006 2 comments
Vacker skapelse
En bild från NASAs Live TV.
Det har blivit några timmar framför skärmen senaste dygnet.
POSTLINK måndag, december 11, 2006 1 comments
Det har blivit några timmar framför skärmen senaste dygnet.
POSTLINK måndag, december 11, 2006 1 comments
Guds rike är nära
Jesaja 35:1-10
Jak 5:7-11
Matt 13:31-34
2:a söndagen i advent: Guds rike är nära
Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”
Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem
Jesus talade i liknelser. Liknelsens väsen är att klarlägga något svårgripligt med något lättillgängligt. Hur det funkar med bakning, trädgårdsodling och senap hörde (hör?) till det vardagliga. Det som inte behöver förklaras. Varje människa hade (har?) sett ett senapskorn växa till full form och känt värmen av en växande bröddeg under sina händer. Här snurrar det för lyssnarna. Hur kan dessa vardagliga principer om hur buskar, träd och jäst växer till säga något om det andliga, det som kan kännas så abstrakt?
Kärleken är Guds väsen. Inte kärlek som en angenäm känsla utan som den yttersta drivkraft som söker den andres bästa. När Gud beskrivs som en förtärande eld (Heb 12:29) är det något som går utöver blek snällhet. Gud kärlek får skapelsen att blomma och att dö. Guds kärlek får universum att expandera och explodera och att dra ihop sig och krossas. Guds kärlek får människor att bli till och förgöras. Fader, Son och Ande lever kärleken i en aldrig tröttnande dans. Allt är till i förhållande till Guds kärlek.
När Jesus förkunnar Guds rike genom undervisning som här eller genom att demonstrera det genom att hela och befria människor från sjukdomar och demoner innebär det en startsignal för en ny tidsålder. Han säger "Tiden är inne, Guds rike är nära! Omvänd er och tro det glada budskapet." (Mark 1:15) Tid och rum kommer i rörelse. Tillvarons kvarnar börjar vridas. Guds kärlek kan inte hejdas längre. Det är ett glatt budskap! "En hämndens dag från vår Gud" (Jes 61:2) ska drabba Guds kärleks motståndare.
Principerna för detta gudsrike är att det är smått i början men växer och går inte att stoppa. Som en tändsticka i en oljecistern får en tydlig effekt så får Guds rike garanterat effekt i en brusten och fallen värld. Bara så mycket långsammare.
Jak 5:7-11
Matt 13:31-34
2:a söndagen i advent: Guds rike är nära
Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”
Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem
Jesus talade i liknelser. Liknelsens väsen är att klarlägga något svårgripligt med något lättillgängligt. Hur det funkar med bakning, trädgårdsodling och senap hörde (hör?) till det vardagliga. Det som inte behöver förklaras. Varje människa hade (har?) sett ett senapskorn växa till full form och känt värmen av en växande bröddeg under sina händer. Här snurrar det för lyssnarna. Hur kan dessa vardagliga principer om hur buskar, träd och jäst växer till säga något om det andliga, det som kan kännas så abstrakt?
Kärleken är Guds väsen. Inte kärlek som en angenäm känsla utan som den yttersta drivkraft som söker den andres bästa. När Gud beskrivs som en förtärande eld (Heb 12:29) är det något som går utöver blek snällhet. Gud kärlek får skapelsen att blomma och att dö. Guds kärlek får universum att expandera och explodera och att dra ihop sig och krossas. Guds kärlek får människor att bli till och förgöras. Fader, Son och Ande lever kärleken i en aldrig tröttnande dans. Allt är till i förhållande till Guds kärlek.
När Jesus förkunnar Guds rike genom undervisning som här eller genom att demonstrera det genom att hela och befria människor från sjukdomar och demoner innebär det en startsignal för en ny tidsålder. Han säger "Tiden är inne, Guds rike är nära! Omvänd er och tro det glada budskapet." (Mark 1:15) Tid och rum kommer i rörelse. Tillvarons kvarnar börjar vridas. Guds kärlek kan inte hejdas längre. Det är ett glatt budskap! "En hämndens dag från vår Gud" (Jes 61:2) ska drabba Guds kärleks motståndare.
Principerna för detta gudsrike är att det är smått i början men växer och går inte att stoppa. Som en tändsticka i en oljecistern får en tydlig effekt så får Guds rike garanterat effekt i en brusten och fallen värld. Bara så mycket långsammare.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, december 09, 2006 2 comments
Open Sky
By a river crystal bright
There's a tree where waters flow
Leaves that fall for our healing
Scattered on the world below
Where angels dance
And the people sing
A song of hope
That's come my way
And turns me round
To face the sky
The rhythm of this world
The gift of life
The essence that can never die
© 2000 Iona > Open Sky
Iona på MySpace
There's a tree where waters flow
Leaves that fall for our healing
Scattered on the world below
Where angels dance
And the people sing
A song of hope
That's come my way
And turns me round
To face the sky
The rhythm of this world
The gift of life
The essence that can never die
© 2000 Iona > Open Sky
Iona på MySpace
Etiketter: Resan
POSTLINK torsdag, december 07, 2006 0 comments
Årets C S Lewispristagare - en profet!
Det finns ett litteraturpris som utdelas till minne av C S Lewis. Årets pristagare heter Magnus Malm och skriver enligt motiveringen alltid med nyvässad penna. Många är de som funnit visdom i hans klassiker Vägvisare, en bok om kristet ledarskap.
Viskningar från katakomberna, skisser för en kristen motkultur heter Malms senaste bok. Jag har inte läst den än, men i programmet blir det uppenbart att författaren kan göra skäl för epitetet "profet". Han utgår från att tron i Jesu efterföljelse naturligen får konsekvenser.
Appropå att George W. kallar sig kristen:
"Hur har det varit möjligt att utveckla en form av kristendom som är så radikalt frikopplad från Jesus från Nazaret och det som Jesus står för? ... en kristendom som är så totalt privatiserad, som är instäng i det inre och som gör att helt andra makter sätter agendan."
När kommer motkulturen?
"Jag hoppas och ber att människor ska finna varann tvärs över samfundsgränser och börja gestalta ett annat sätt att leva som kan ge människor hopp"
Hur ser kyrkans identitet ut?
"Kyrkan i romarriket förföljdes aldrig för vad den sa ja till utan för vad den sa nej till. ... Det som drev de kristna i döden var att de vägrade att erkänna att kejsaren är Gud. ... 'Behåll det som en privatsak, men utmana inte de offentliga gudarna.' Det vägrade kyrkan göra. Vilka gudar är det som samhället, politken, företagen ställer upp idag? När man säger:'Böj dig för den här guden!'. Då måste kyrkan säga: 'Nej, det är Jesus som är Herre!'"
Insiktsfullt.
Människor och tro 1 dec POSTLINK måndag, december 04, 2006 0 comments
Viskningar från katakomberna, skisser för en kristen motkultur heter Malms senaste bok. Jag har inte läst den än, men i programmet blir det uppenbart att författaren kan göra skäl för epitetet "profet". Han utgår från att tron i Jesu efterföljelse naturligen får konsekvenser.
Appropå att George W. kallar sig kristen:
"Hur har det varit möjligt att utveckla en form av kristendom som är så radikalt frikopplad från Jesus från Nazaret och det som Jesus står för? ... en kristendom som är så totalt privatiserad, som är instäng i det inre och som gör att helt andra makter sätter agendan."
När kommer motkulturen?
"Jag hoppas och ber att människor ska finna varann tvärs över samfundsgränser och börja gestalta ett annat sätt att leva som kan ge människor hopp"
Hur ser kyrkans identitet ut?
"Kyrkan i romarriket förföljdes aldrig för vad den sa ja till utan för vad den sa nej till. ... Det som drev de kristna i döden var att de vägrade att erkänna att kejsaren är Gud. ... 'Behåll det som en privatsak, men utmana inte de offentliga gudarna.' Det vägrade kyrkan göra. Vilka gudar är det som samhället, politken, företagen ställer upp idag? När man säger:'Böj dig för den här guden!'. Då måste kyrkan säga: 'Nej, det är Jesus som är Herre!'"
Insiktsfullt.
Människor och tro 1 dec POSTLINK måndag, december 04, 2006 0 comments
Stöpa ljus och stoppa korv eller tvärtom
Visst har vi många fina traditioner! Jultiden är väl den mest traditionstyngda. Vi har både officiella, gemensamma traditioner och mycket personliga och familjära. Jag vet precis hur jag vill att julupplägget ska vara. Snö, på landet (släktgården), helt tyst, lungt och skönt, absolut inga resor, sovmorgon, julbrunch, julpromenad i skogen, lutfisk, eftermiddagsfika (där pappa vill att jag ska läsa julevangeliet), eld i öppna spisen etc. etc. ...
Till de mer gemensamma och svenska traditionerna hör det årliga reportaget om kungafamiljens julstök. Det brukar väl sändas på nyårsdagen? Av alla de som sänts är det ett som lever starkast i minnet:
En svensk klassiker POSTLINK måndag, december 04, 2006 5 comments
Till de mer gemensamma och svenska traditionerna hör det årliga reportaget om kungafamiljens julstök. Det brukar väl sändas på nyårsdagen? Av alla de som sänts är det ett som lever starkast i minnet:
En svensk klassiker POSTLINK måndag, december 04, 2006 5 comments
Förnyelse eller förvanskande?
Nu vill jag jättegärna höra vad du tänker igen!
En viss Halldorf skriver om gudstjänsten:
Ingenstans går sekulariseringen att avläsa så tydligt som i gudstjänsten. Och aldrig blir den mer förödande. Lättsinniga och pratiga gudstjänster, dränerade på vördnad och helighet, är den främsta orsaken till att många som växt upp inom kyrkan distanserar sig från församlingen. Och till att seriösa sökare vänder i dörren. Vem vill ha en gudstjänst med fernissa från populärkulturen när allt annat redan gjorts till underhållning? Vem önskar en vitsande pastor eller en präst att applådera när alla andra lockar till skratt och beundran?
Hela artikeln
Om jag förstått saken rätt så går här en skiljellinje i kyrkligheten. Å ena sidan de som vill förnyelse av former med modernare ton, ordning och ord. De referenser som vi vänder oss till för att att få idéer till en nyare utformning finns ofta utanför kyrkan och syns inte sällan i TV. "Det ska vara lätttillgängligt. Vi ska riva ner hinder för människor som inte är vana med kyrkan." Man vänder sig mot stela, gamla, unkna och oattraktiva former.
Å andra sidan finns de som ser denna utveckling som ett förvanskande av gudstjänsten i en sekulariserande anda. Man hänvisar ofta till den tidiga kyrkan, till traditionen, till den judaism som Jesus växte upp med.
Hur ska vi ställa oss i detta? Behöver förnyelse innebära förvanskande? Finns en gyllene medelväg? Ska gudstjänsten vara lättillgänglig eller följa traditionen? POSTLINK fredag, december 01, 2006 3 comments
En viss Halldorf skriver om gudstjänsten:
Ingenstans går sekulariseringen att avläsa så tydligt som i gudstjänsten. Och aldrig blir den mer förödande. Lättsinniga och pratiga gudstjänster, dränerade på vördnad och helighet, är den främsta orsaken till att många som växt upp inom kyrkan distanserar sig från församlingen. Och till att seriösa sökare vänder i dörren. Vem vill ha en gudstjänst med fernissa från populärkulturen när allt annat redan gjorts till underhållning? Vem önskar en vitsande pastor eller en präst att applådera när alla andra lockar till skratt och beundran?
Hela artikeln
Om jag förstått saken rätt så går här en skiljellinje i kyrkligheten. Å ena sidan de som vill förnyelse av former med modernare ton, ordning och ord. De referenser som vi vänder oss till för att att få idéer till en nyare utformning finns ofta utanför kyrkan och syns inte sällan i TV. "Det ska vara lätttillgängligt. Vi ska riva ner hinder för människor som inte är vana med kyrkan." Man vänder sig mot stela, gamla, unkna och oattraktiva former.
Å andra sidan finns de som ser denna utveckling som ett förvanskande av gudstjänsten i en sekulariserande anda. Man hänvisar ofta till den tidiga kyrkan, till traditionen, till den judaism som Jesus växte upp med.
Hur ska vi ställa oss i detta? Behöver förnyelse innebära förvanskande? Finns en gyllene medelväg? Ska gudstjänsten vara lättillgänglig eller följa traditionen? POSTLINK fredag, december 01, 2006 3 comments
Post scriptum
Håller på att skriva färdigt en uppsats om Hebreerbrevet och Melkisedek. Filar på ett slutord som jag inte vet om det kommer med. Ett utkast:
Det vi ser tecken på i Hebreerbrevets sjunde kapitel är den judiskkristna församlingens kamp mellan judisk identitet och kristen bekännelse. En kamp mellan gammalt och nytt. Detta är en den troendes lott i världen. Även om den kristna bekännelsen har en annan motpol än de vi skymtat i texten så måste varje generations kristna hitta sin pedagogiska ram, vad som faktiskt kan sägas idag (så länge man kan säga idag) och ändå vara troget bekännelsen. Det finns sådant som måste sägas också. Historien har visat att det kan ha sitt pris att vara kristen, men ibland måste församlingen träda upp i apologetik mot rådande ordningar. Och församlingen måste få höra Guds levande och ledande ord. POSTLINK fredag, december 01, 2006 0 comments
Det vi ser tecken på i Hebreerbrevets sjunde kapitel är den judiskkristna församlingens kamp mellan judisk identitet och kristen bekännelse. En kamp mellan gammalt och nytt. Detta är en den troendes lott i världen. Även om den kristna bekännelsen har en annan motpol än de vi skymtat i texten så måste varje generations kristna hitta sin pedagogiska ram, vad som faktiskt kan sägas idag (så länge man kan säga idag) och ändå vara troget bekännelsen. Det finns sådant som måste sägas också. Historien har visat att det kan ha sitt pris att vara kristen, men ibland måste församlingen träda upp i apologetik mot rådande ordningar. Och församlingen måste få höra Guds levande och ledande ord. POSTLINK fredag, december 01, 2006 0 comments