Sankt Björns resa
Korsets kung
Förnekad av Petrus
– "Klippan"
Förhärligad av Fadern
Förrådd av Judas
– Lärjungen
Förkastad av Judarna – Hans egna
Förnedrad av Romarna – Rättvisans garant
Förnedrad av Romarna – Rättvisans garant
Förhärligad av Fadern
Låt oss följa korsets kung på vägen till härlighet
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK torsdag, april 09, 2009 0 comments
Nyårspredikan i Mjölby kyrka
Ikväll predikar jag i nyårsbönen i Mjölby kyrka. Detta är mitt utkast, som jag för en gång skull tänker följa för att hålla tiden någorlunda ;)
Texläsning: Matt 5:1-16
Inledning
Om två veckor är det 80 år sedan Martin Luther King Jr föddes i Atlanta.
Den svarte baptistiske teologen och pastorn vägrade att acceptera sakernas tillstånd i 1900-talets USA. Han är berömd för talen. Han kunde verkligen beröra och övertyga en publik. Men det fanns någonting bakom orden. Han gick i främsta ledet för "Walk for freedom" Den bussbojkott som startades av att Rosa Parks vägrade sitta på de "Svarta sätena" längst bak i bussen.
King är en kandidat till vår tids helgon. Ett föredöme genom sitt sätt att leva. Det får oss att fundera. Varifrån fick han sin inspiration, sin glöd, sin obevekliga vilja och sitt stora mod? Jag är också pastor i en baptistkyrka så jag tror att jag har en aning om vad det handlar om.
Sälta
Jesus går upp på berget, sätter sig ner med sina lärjungar och beskriver ...sälta?
Salt har en förmåga att påverka sin omgivning. I Norrland, hörde jag på radion härom morgonen, pågår ett folkligt uppror mot att vägverket saltar vägarna. Men det finns inga bättre alternativ, förklarar vägverkets representant. Innan kylskåp och frysar var saltet det bästa sättet att bevara köttet från att ruttna. Saltet gör vägen säkrare och födan fräschare.
Ödmjukhet, barmhärtighet och ett rent hjärta har samma effekt på Mjölby.
När Jesu lärjungar anno 2009 ser sin andliga fattigdom och sörjer över den inför Gud så är det salt för Mjölby.
När du och jag vägrar våldet får förruttnelsens mörker vika, för det är salt för Mjölby.
Dr King mördades den 4 april 1968. Kvällen innan höll han ett tal som andas hopp.
Jag har stått på bergets topp och sett ut över det förlovade landet. Kanske kommer jag inte att nå landet tillsammans med er, men ikväll vill jag att ni ska veta att vi som ett folk kommer att nå dit. Så ikväll glädjer jag mig. Jag oroar mig inte för något. Jag fruktar inga människor. Mina ögon har skådat den härlighet som finns i Herrens närhet.
Han står på berget som Mose. Och som Jesus, hans egen Herre. Den man som dagen efter fick betala med sitt liv för de praktiska följder hans kristna liv tvingade honom till manar oss till uppbrott när vi slumrar och till handling när vi står handfallna.
Motstånd
Det finns en religion som inte stör någon och som inte berör någon på djupet. Den är harmlös och kraftlös, väldigt söt men inte salt. Här finner vi i bästa fall lite ro för sinnet, lite sabbatsvila. Men Jesus går längre. Och kallelsen Jesus skickar ut är inte bara till kalas utan till ett annorlunda liv. Den vise beräknar kostnaden.
När Jesus gör reklam för sin rörelse så är det med varningar om motstånd och förföljelser. Inte med framgång och lycka.
Fattig i Anden, Sörjande, hungrande och törstande, de som förföljs för min skull.
Det låter ju inget kul, men Jesus säger: Gläd er och jubla!?
Ja, gläd er och jubla. För även om det finns ett pris att betala så är det värt det. Ett riktigt fynd jämfört med vad du får.
Bekvämligheten får stryka på fötterna. TVn får stå otittad lite oftare. Vi väntar ett år extra med att byta bil.
Tid, pengar, energi. Det är vad du fått att förvalta. Förvalta dem väl. Göd dem med kärlek och med bön. Då ska du upptäcka att saltet börjar verka. Gud kliver ner i din vardag och drygar ut dit bidrag och låter det bära frukt.
Bryt upp
Det har skrivits en del om ungdomsstöket i Mjölby. Men det finns mer än ungomsstök. Kvinnomisshandel, gatuvåld, droger, missbruk, främlingsfientlighet. Vi, som bor i Sveriges vagga, i Östergyllens småstadsidyll, är inte förskonade från detta. Det ropas på polis och polisen kan göra något. Men jag tror att det behövs något mycket större, bredare och djupare än så. Det som behövs är salt. Salt och ljus.
Inför det år som kommer, bestäm dig för att bryta upp från ett osältat liv och låta ditt ljus lysa. Det är vi som är Mjölby, vi och våra grannar, vänner och arbetskamrater.
Avslutning
När Martin Luther King går mot slutet av sitt berömda tal: I have a dream, så säger han "Let freedom ring!" – låt frihetens klockor ringa.
Om några timmar kommer klockorna ringa åter i vårt land och i vår värld. Låt klockans genljudande klang, var gång du hör den, påminna dig om att du lever i uppbrott.
Låt frihetens klockor ringa för uppbrott från mörkret till ljuset
för de som hungrar och törstar efter Guds rättfärdighet ska bli mättade
Låt frihetens klockor ringa för uppbrott från våldet till Guds fred
för de som håller fred ska kallas Guds söner
Låt frihetens klockor ringa för uppbrott till ett liv efter Guds hjärta
för de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket
Ikväll predikar jag i nyårsbönen i Mjölby kyrka. Detta är mitt utkast, som jag för en gång skull tänker följa för att hålla tiden någorlunda ;)
Med detta vill jag önska er alla ett Gott Nytt År!
------------------
Inledning
Om två veckor är det 80 år sedan Martin Luther King Jr föddes i Atlanta.
Den svarte baptistiske teologen och pastorn vägrade att acceptera sakernas tillstånd i 1900-talets USA. Han är berömd för talen. Han kunde verkligen beröra och övertyga en publik. Men det fanns någonting bakom orden. Han gick i främsta ledet för "Walk for freedom" Den bussbojkott som startades av att Rosa Parks vägrade sitta på de "Svarta sätena" längst bak i bussen.
King är en kandidat till vår tids helgon. Ett föredöme genom sitt sätt att leva. Det får oss att fundera. Varifrån fick han sin inspiration, sin glöd, sin obevekliga vilja och sitt stora mod? Jag är också pastor i en baptistkyrka så jag tror att jag har en aning om vad det handlar om.
Sälta
Jesus går upp på berget, sätter sig ner med sina lärjungar och beskriver ...sälta?
Salt har en förmåga att påverka sin omgivning. I Norrland, hörde jag på radion härom morgonen, pågår ett folkligt uppror mot att vägverket saltar vägarna. Men det finns inga bättre alternativ, förklarar vägverkets representant. Innan kylskåp och frysar var saltet det bästa sättet att bevara köttet från att ruttna. Saltet gör vägen säkrare och födan fräschare.
Ödmjukhet, barmhärtighet och ett rent hjärta har samma effekt på Mjölby.
När Jesu lärjungar anno 2009 ser sin andliga fattigdom och sörjer över den inför Gud så är det salt för Mjölby.
När du och jag vägrar våldet får förruttnelsens mörker vika, för det är salt för Mjölby.
Dr King mördades den 4 april 1968. Kvällen innan höll han ett tal som andas hopp.
Jag har stått på bergets topp och sett ut över det förlovade landet. Kanske kommer jag inte att nå landet tillsammans med er, men ikväll vill jag att ni ska veta att vi som ett folk kommer att nå dit. Så ikväll glädjer jag mig. Jag oroar mig inte för något. Jag fruktar inga människor. Mina ögon har skådat den härlighet som finns i Herrens närhet.
Han står på berget som Mose. Och som Jesus, hans egen Herre. Den man som dagen efter fick betala med sitt liv för de praktiska följder hans kristna liv tvingade honom till manar oss till uppbrott när vi slumrar och till handling när vi står handfallna.
Motstånd
Det finns en religion som inte stör någon och som inte berör någon på djupet. Den är harmlös och kraftlös, väldigt söt men inte salt. Här finner vi i bästa fall lite ro för sinnet, lite sabbatsvila. Men Jesus går längre. Och kallelsen Jesus skickar ut är inte bara till kalas utan till ett annorlunda liv. Den vise beräknar kostnaden.
När Jesus gör reklam för sin rörelse så är det med varningar om motstånd och förföljelser. Inte med framgång och lycka.
Fattig i Anden, Sörjande, hungrande och törstande, de som förföljs för min skull.
Det låter ju inget kul, men Jesus säger: Gläd er och jubla!?
Ja, gläd er och jubla. För även om det finns ett pris att betala så är det värt det. Ett riktigt fynd jämfört med vad du får.
Bekvämligheten får stryka på fötterna. TVn får stå otittad lite oftare. Vi väntar ett år extra med att byta bil.
Tid, pengar, energi. Det är vad du fått att förvalta. Förvalta dem väl. Göd dem med kärlek och med bön. Då ska du upptäcka att saltet börjar verka. Gud kliver ner i din vardag och drygar ut dit bidrag och låter det bära frukt.
Bryt upp
Det har skrivits en del om ungdomsstöket i Mjölby. Men det finns mer än ungomsstök. Kvinnomisshandel, gatuvåld, droger, missbruk, främlingsfientlighet. Vi, som bor i Sveriges vagga, i Östergyllens småstadsidyll, är inte förskonade från detta. Det ropas på polis och polisen kan göra något. Men jag tror att det behövs något mycket större, bredare och djupare än så. Det som behövs är salt. Salt och ljus.
Inför det år som kommer, bestäm dig för att bryta upp från ett osältat liv och låta ditt ljus lysa. Det är vi som är Mjölby, vi och våra grannar, vänner och arbetskamrater.
Avslutning
När Martin Luther King går mot slutet av sitt berömda tal: I have a dream, så säger han "Let freedom ring!" – låt frihetens klockor ringa.
Om några timmar kommer klockorna ringa åter i vårt land och i vår värld. Låt klockans genljudande klang, var gång du hör den, påminna dig om att du lever i uppbrott.
Låt frihetens klockor ringa för uppbrott från mörkret till ljuset
för de som hungrar och törstar efter Guds rättfärdighet ska bli mättade
Låt frihetens klockor ringa för uppbrott från våldet till Guds fred
för de som håller fred ska kallas Guds söner
Låt frihetens klockor ringa för uppbrott till ett liv efter Guds hjärta
för de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK onsdag, december 31, 2008 1 comments
1:a Advent: Ett nådens år
Det nya kyrkoåret inleds med en text där Jesus proklamerar sin konungastatus för sitt folk. Men han visar samtidigt att han är kung i ett annorlunda rike.
När de närmat sig Jerusalem och och kommit till Betfage vid Olivberget, sände Jesus iväg två lärjungar. Han sa till dem: Bege er till byn framför er. Ni kommer finna en åsna stå bunden med sitt föl. Gör loss dem och för dem till mig. Om någon frågar er vad ni håller på med, säg då att Herren behöver dem. Då kommer han låta er gå.
Detta har skett för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas.
Säg till dotter Sion:
Din konung kommer till dig
ödmjuk, sittande på en åsna
och på ett åsneföl
Lärjungarna gav sig av och gjorde så som Jesus hade instruerat dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem. Han satte sig på dem. Den stora folkskara bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter ropade:
Hosianna, Davids Son
Välsignad är han, som kommer i Herrens namn
Hosianna i höjden!
Det nya kyrkoåret inleds med en text där Jesus proklamerar sin konungastatus för sitt folk. Men han visar samtidigt att han är kung i ett annorlunda rike.
Detta har skett för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas.
Säg till dotter Sion:
Din konung kommer till dig
ödmjuk, sittande på en åsna
och på ett åsneföl
Lärjungarna gav sig av och gjorde så som Jesus hade instruerat dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem. Han satte sig på dem. Den stora folkskara bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter ropade:
Hosianna, Davids Son
Välsignad är han, som kommer i Herrens namn
Hosianna i höjden!
[Matt 21:1-9] egen översättning
Guds rike och kungen
Det var inte Jesus idé. Han hade kommit för att uppfylla det profeterna redan pekat ut genom århundraden. Sakarja skrev om hur Herren Gud kommer tillbaka till sitt folk som konung, men ridande på en åsna. I enkelhet, ödmjukhet, ringhet ...men kung. Allt var förutsagt, allt var nu förberett. Jerusalem låg framför hans fötter. Tiden var inne!
Guds folk
Men var kom folket ifrån? Det var en stor skara av efterföljare som följt honom på resan från Galileen till Jerusalem. För varje by och för varje stad anslöt sig fler som hört ryktet eller själva fått uppleva Guds rikes konkreta närvaro genom Honom. Ju närmare Sion de kom dessto större blev skaran av efterföljare – och nyfikna!
Det lilla undret och det stora
Inte undra på att det blev uppståndelse när inmarschen satte igång. Pengen trillar ner, det rasslar till och det verkar som att alla ser tecknet och minns sin Sakarja. Kungen kommer, bered vägen! Mantlar och klädnader tillsammans med gröna kvistar bildar en färdväg för den stolta åsnemamman och hennes son med bagage. Hur kom de in i bilden? Hur hamnade de här? Det stora undret är inte det mest imponerande. Två av lärjungarna får vara med om en "Divine appointment". En nyckelhändelse som säkert kommer att förbrylla dem lång tid framöver. Hur visste han vad som väntade i byn? Jesus är ingen vanlig konung!
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK tisdag, november 25, 2008 0 comments
Sön e. allahelgonadagen: vårt evighetshopp
Jos 1:10-11
Heb 11:113-16
Luk 20:38
Vad kommer sedan?
Novelltävlingar Skriv slutet
Exempel
Story: En handelsresande tar in på ett skånskt hotell. Där bor en äldre dam som bara spelar kort och dricker punch, en ung tystlåten man med en krigsskada, som talar i sömnen samt ett medelålders par som ständigt får nya gäster till sitt rum till hotellreceptionistens förtret. En dag hittas en väska full med brittiska pund. Den nervöse hotellägaren samlar samtliga gäster i det lilla hotellets matsal för att ta reda på var pengarna kommer ifrån.
A: Är det den handelsresande som fått en stororder från 10 Downing Street?
B: Är det Paret som fått betalning för smuggelgods med anonym avsändare?
C: Hyser receptionisten en förmögen okänd gäst i det lediga rummet på vinden?
Några saker i berättelsen vet vi, men mycket är okänt. Det lämnar öppet för vilda fantasier och spekulationer. Hur skriver du slutet på den historien?
Människan – en berättelse
Att vara människa rymmer många dimensioner och perspektiv.
Varje människa är en berättelse som rymmer mer än den mest välskrivna och spännande roman.
Och berättelsen om ditt liv är inte färdig. Hur den skrivs påverkar du själv i viss mån. Andra människors berättelser påverkar din berättelse. Våra livsberättelser vävs ihop till ett makalöst stycke.
Mellan raderna anar vi, ibland tydligare än annars, att det finns en författare,
... som gett förutsättningarna för hela storyn
... scenerna, nyckelhändelser längre bak i historien
... som placerat varje karaktär i sitt sammanhang och deras gränser i tid och rum
Det finns sådant vi vet om den stora berättelsen och det finns sådant som är okänt.
Är det något vi vet så är det att vi ska dö
Är det något vi inte vet så är det vad som händer sedan
Slutet är oskrivet
Vi har läst några av bakgrundsberättelserna till våra egna liv.
Josua
som står inför sin stora uppgift, att leda folket över floden, gränsen till det land som Gud lovat. De vet lite om vad som väntar. Det är både faror och möjligheter. Minns du spejarna som kom med underrättelser om landet. Josua var en av dem som såg möjligheterna före farorna.
Men mycket var oskrivet i deras berättelse. Mycket stod på spel. Ett folk stod inför äventyret. Men de vågade att lita på hoppet. På möjligheten att Gud faktiskt var med dem och skulle besegra alla fiender som väntade.
Läser vi vidare om vad som händer med folket Israel så ser vi att inget var färdigt bara för att kommit in i landet. Israels historia är en del av den stora historien. Folkets uppgift blev att hålla hoppet levande. Så länge folket fanns kvar så levde hoppet om ett lyckligt slut. Israels uppgift är att peka på Jesus. Hoppet personifierat. Abraham Isak och Jakob tillsammans med många andra var vittnen om en Gud som var närvarande och hade kraft att påverka allt i berättelsen.
Jesus
Det hör till karaktärernas villkor att de inte vet något om hur berättelsen kommer att sluta. Författaren däremot är allsmäktig. Allt är möjligt. Vi ser i evangelietexten att Jesus sitter inne med information om hur intrigen kommer att utvecklas. Att något avgörande väntar och att förutsättningarna för de stora berättelsen, som vi alla lever i, kommer att förändras.
Jesus avslöjar något: Uppståndelsen.
Vad säger han egentligen? Lyssna nu noga för detta gäller fortsättningen på berättelsen om ditt liv. Han säger att döden inte är en slutlig gräns! Döden är inte en slutlig gräns.
Med denna nya kunskap, hur ska vi då förhålla oss till fortsättningen på historien om våra liv – Uppståndelsen?
Jos 1:10-11Heb 11:113-16
Luk 20:38
Vad kommer sedan?
Novelltävlingar Skriv slutet
Exempel
Story: En handelsresande tar in på ett skånskt hotell. Där bor en äldre dam som bara spelar kort och dricker punch, en ung tystlåten man med en krigsskada, som talar i sömnen samt ett medelålders par som ständigt får nya gäster till sitt rum till hotellreceptionistens förtret. En dag hittas en väska full med brittiska pund. Den nervöse hotellägaren samlar samtliga gäster i det lilla hotellets matsal för att ta reda på var pengarna kommer ifrån.
A: Är det den handelsresande som fått en stororder från 10 Downing Street?
B: Är det Paret som fått betalning för smuggelgods med anonym avsändare?
C: Hyser receptionisten en förmögen okänd gäst i det lediga rummet på vinden?
Några saker i berättelsen vet vi, men mycket är okänt. Det lämnar öppet för vilda fantasier och spekulationer. Hur skriver du slutet på den historien?
Människan – en berättelse
Att vara människa rymmer många dimensioner och perspektiv.
Varje människa är en berättelse som rymmer mer än den mest välskrivna och spännande roman.
Och berättelsen om ditt liv är inte färdig. Hur den skrivs påverkar du själv i viss mån. Andra människors berättelser påverkar din berättelse. Våra livsberättelser vävs ihop till ett makalöst stycke.
Mellan raderna anar vi, ibland tydligare än annars, att det finns en författare,
... som gett förutsättningarna för hela storyn
... scenerna, nyckelhändelser längre bak i historien
... som placerat varje karaktär i sitt sammanhang och deras gränser i tid och rum
Det finns sådant vi vet om den stora berättelsen och det finns sådant som är okänt.
Är det något vi vet så är det att vi ska dö
Är det något vi inte vet så är det vad som händer sedan
Slutet är oskrivet
Vi har läst några av bakgrundsberättelserna till våra egna liv.
Josua
som står inför sin stora uppgift, att leda folket över floden, gränsen till det land som Gud lovat. De vet lite om vad som väntar. Det är både faror och möjligheter. Minns du spejarna som kom med underrättelser om landet. Josua var en av dem som såg möjligheterna före farorna.
Men mycket var oskrivet i deras berättelse. Mycket stod på spel. Ett folk stod inför äventyret. Men de vågade att lita på hoppet. På möjligheten att Gud faktiskt var med dem och skulle besegra alla fiender som väntade.
Läser vi vidare om vad som händer med folket Israel så ser vi att inget var färdigt bara för att kommit in i landet. Israels historia är en del av den stora historien. Folkets uppgift blev att hålla hoppet levande. Så länge folket fanns kvar så levde hoppet om ett lyckligt slut. Israels uppgift är att peka på Jesus. Hoppet personifierat. Abraham Isak och Jakob tillsammans med många andra var vittnen om en Gud som var närvarande och hade kraft att påverka allt i berättelsen.
Jesus
Det hör till karaktärernas villkor att de inte vet något om hur berättelsen kommer att sluta. Författaren däremot är allsmäktig. Allt är möjligt. Vi ser i evangelietexten att Jesus sitter inne med information om hur intrigen kommer att utvecklas. Att något avgörande väntar och att förutsättningarna för de stora berättelsen, som vi alla lever i, kommer att förändras.
Jesus avslöjar något: Uppståndelsen.
Vad säger han egentligen? Lyssna nu noga för detta gäller fortsättningen på berättelsen om ditt liv. Han säger att döden inte är en slutlig gräns! Döden är inte en slutlig gräns.
Med denna nya kunskap, hur ska vi då förhålla oss till fortsättningen på historien om våra liv – Uppståndelsen?
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, november 02, 2008 0 comments
23:e söndagen e. trefaldighet: Förlåtelse utan gräns
Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat. (HUR?)
10Låt ditt rike komma.(HUR?)
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen. (HUR?)
11Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
12Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
13Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
14Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader
också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er
fader förlåta er era överträdelser.
Finns det sann religion för moderna människor?
Jag skulle vilja ställa en ganska grundläggande fråga. jag tror att de flesta människor funderar över denna fråga åtminstone någon gång i livet.
Myror
Sociobiologi [Edward Wilson 70-tal] Myror> Apor> Människor
Ekologi, beteende och genetik
Är sociologins bild av människan felaktig? Nä
Är biologins människobild fel? Nä
Inte heller psykologins bild. Men dessa bilder är inte fullständiga.
När vi studerar religion får vi en bild av människan som “Homo Religiosus”
Hon skapar mening i sin värld genom förklarande myter. Var kommer vi ifrån? Varför finns vi?
Hon skapar riter för att leva sin religion.
detta ger ytterligare en vetenskaplig aspekt av vad det är att vara människa, men....
Är bilden fullständig? Vad är vetenskap?
Lådan - vår vetenskapliga världsbild
Ett antal metoder och överenskomna kategorier genom vilka allting bedöms. Accepteras eller förkastas.
Idag är kanske det största hindret för vår tro, inte vetenskapen som sådan, utan att Gud som är oändlig, outsäglig och outgrundlig blir så liten och futtig när vi mäter efter den “objektiva måttstocken”.
Vi börjar prata om Kristendomen som en delkategori av religionerna.
Sann religion
För att religionen ska bli meningsfull idag krävs
att man möter någonting inne i lådan som har förmåga * att spränga dess väggar, golv och tak
* att förstås och levas i lådan
* att förändra lådan
Gud går in i lådan
Kommer du ihåg stallet?!
Vi brukar kalla det för inkarnation. Jesus Kristus Guds son, en människa på människors villkor.
Herrens Ande är över mig för att förkunna en ny tidsålder. Guds rike.
Guds rike är som jästen i degen. Den förvandlar degen.
När Jesus dör och uppstår bryter kan sprängs lådan för första gången.
Kyrkan i den helige Andes kraft. Jesus andas på sina lärjungar.
Bergspredikan Matt 5-7 Rätt praxis och rätt hjärta
En del säger att Gud kunde använt vilken religion som helst och framträtt som frälsargestalt i den. En del menar att han gjort det. Hur vet dom det? Gud är inte en abstraktion av några fina attribut. Han är inte ett mönster för det vi hoppas.
Han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Därför är det viktigt att lyssna till vad han säger och noga studera vad han gör. För han kommer utanifrån lådan!
Bergspredikan är Jesus presentation av sann religion.
Vilket kommer först? Hjärta eller praxis? Det ena ger det andra.
Jesus undervisar om bönen, fastan och att ge allmosor.
Förlåtelse
"Förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss"
Vad är det att stå i skuld?
Att leva av något som inte tillhör mig.
Att inte leva upp till det som rätteligen förväntas av mig.
Att inte förlåta, är att kräva sin rätt.
Jesus talar om
att vända andra kinden till
att gå den andra milen
att ge manteln om någon tar skjortan
Han berättar liknelsen om den obarmhärtige förvaltaren
som väcker kungens medlidande, men kräver av andra.
Jesus själv när han är oskyldigt dömd och spikats upp på korset säger:
Förlåt dem Fader för de vet inte vad de gör. Det är att leva i fullständig förlåtelse.
Förlåtelse kostar alltid. För Jesus kostade det livet.
Praxis: Bönen
Jag är förlåten <-> jag förlåter
Här ser vi hur hjärta och praxis samverkar.
När jag förlåter
förändras mitt hjärta
förlåter Fadern mig
När jag blir förlåten
förändras mitt hjärta
får jag kraft att förlåta andra
Men om jag inte ser min egen skuld inför Gud eller andra
Kan jag inte bli förlåten.
Förlåtelsen är en kraft som kan förändra världen
Tänk dig vad som händer när denna kraft kommer i rörelse
Vad skulle hända om världen började att följa Jesus
att se världen och andra människor med Guds ögon...
Jesus visar på en religion
som har kraft att spränga lådan
att öppna din och min värld för skönheten i skapelsen och gemenskapen med Gud
som kan levas och förstås
det finns praxis, det finns en gemenskap att vandra tillsammans med
det finns undervisning om livet, Gud och vägen till honom
det finns en gåva, den helige Ande, som ger kraft till vandringen
som kan förändra världen
Förlåtelsen praktiserad i vår vardag kan göra den här världen helt förändrad.
Som Moder Theresa sa:
"Små handlingar som görs med stor kärlek kan förändra världen"
Men denna religion fångas inte i en vetenskaplig låda.
Livet med Jesus vänder allt upp och ner.
För första gången på ganska länge har jag ett nästan färdigskrivet manus till morgondagens predikan.
Texten är Matt 6:9-15
9Så skall ni be:
Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat. (HUR?)
10Låt ditt rike komma.(HUR?)
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen. (HUR?)
11Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
12Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
13Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
14Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader
också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er
fader förlåta er era överträdelser.
[Bibel 2000]
Jag skulle vilja ställa en ganska grundläggande fråga. jag tror att de flesta människor funderar över denna fråga åtminstone någon gång i livet.
Myror
Sociobiologi [Edward Wilson 70-tal] Myror> Apor> Människor
Ekologi, beteende och genetik
Är sociologins bild av människan felaktig? Nä
Är biologins människobild fel? Nä
Inte heller psykologins bild. Men dessa bilder är inte fullständiga.
När vi studerar religion får vi en bild av människan som “Homo Religiosus”
Hon skapar mening i sin värld genom förklarande myter. Var kommer vi ifrån? Varför finns vi?
Hon skapar riter för att leva sin religion.
detta ger ytterligare en vetenskaplig aspekt av vad det är att vara människa, men....
Är bilden fullständig? Vad är vetenskap?
Lådan - vår vetenskapliga världsbild
Ett antal metoder och överenskomna kategorier genom vilka allting bedöms. Accepteras eller förkastas.
Idag är kanske det största hindret för vår tro, inte vetenskapen som sådan, utan att Gud som är oändlig, outsäglig och outgrundlig blir så liten och futtig när vi mäter efter den “objektiva måttstocken”.
Vi börjar prata om Kristendomen som en delkategori av religionerna.
Sann religion
För att religionen ska bli meningsfull idag krävs
att man möter någonting inne i lådan som har förmåga * att spränga dess väggar, golv och tak
* att förstås och levas i lådan
* att förändra lådan
Gud går in i lådan
Kommer du ihåg stallet?!
Vi brukar kalla det för inkarnation. Jesus Kristus Guds son, en människa på människors villkor.
Herrens Ande är över mig för att förkunna en ny tidsålder. Guds rike.
Guds rike är som jästen i degen. Den förvandlar degen.
När Jesus dör och uppstår bryter kan sprängs lådan för första gången.
Kyrkan i den helige Andes kraft. Jesus andas på sina lärjungar.
Bergspredikan Matt 5-7 Rätt praxis och rätt hjärta
En del säger att Gud kunde använt vilken religion som helst och framträtt som frälsargestalt i den. En del menar att han gjort det. Hur vet dom det? Gud är inte en abstraktion av några fina attribut. Han är inte ett mönster för det vi hoppas.
Han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Därför är det viktigt att lyssna till vad han säger och noga studera vad han gör. För han kommer utanifrån lådan!
Bergspredikan är Jesus presentation av sann religion.
Vilket kommer först? Hjärta eller praxis? Det ena ger det andra.
Jesus undervisar om bönen, fastan och att ge allmosor.
Förlåtelse
"Förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss"
Vad är det att stå i skuld?
Att leva av något som inte tillhör mig.
Att inte leva upp till det som rätteligen förväntas av mig.
Att inte förlåta, är att kräva sin rätt.
Jesus talar om
att vända andra kinden till
att gå den andra milen
att ge manteln om någon tar skjortan
Han berättar liknelsen om den obarmhärtige förvaltaren
som väcker kungens medlidande, men kräver av andra.
Jesus själv när han är oskyldigt dömd och spikats upp på korset säger:
Förlåt dem Fader för de vet inte vad de gör. Det är att leva i fullständig förlåtelse.
Förlåtelse kostar alltid. För Jesus kostade det livet.
Praxis: Bönen
Jag är förlåten <-> jag förlåter
Här ser vi hur hjärta och praxis samverkar.
När jag förlåter
förändras mitt hjärta
förlåter Fadern mig
När jag blir förlåten
förändras mitt hjärta
får jag kraft att förlåta andra
Men om jag inte ser min egen skuld inför Gud eller andra
Kan jag inte bli förlåten.
Förlåtelsen är en kraft som kan förändra världen
Tänk dig vad som händer när denna kraft kommer i rörelse
Vad skulle hända om världen började att följa Jesus
att se världen och andra människor med Guds ögon...
Jesus visar på en religion
som har kraft att spränga lådan
att öppna din och min värld för skönheten i skapelsen och gemenskapen med Gud
som kan levas och förstås
det finns praxis, det finns en gemenskap att vandra tillsammans med
det finns undervisning om livet, Gud och vägen till honom
det finns en gåva, den helige Ande, som ger kraft till vandringen
som kan förändra världen
Förlåtelsen praktiserad i vår vardag kan göra den här världen helt förändrad.
Som Moder Theresa sa:
"Små handlingar som görs med stor kärlek kan förändra världen"
Men denna religion fångas inte i en vetenskaplig låda.
Livet med Jesus vänder allt upp och ner.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, oktober 25, 2008 0 comments
16:e e trefaldighet: Döden och livet
Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.” Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han gick in till dem och sade: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och sade: ”Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast reste sig flickan och gick om- kring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.
[Markus 5:35-42] Bibel 2000
Varför Jesus reser upp flickan från de döda
[Markus 5:35-42] Bibel 2000
Varför Jesus reser upp flickan från de döda
1. Jesus handlar av kärlek till flickan och hennes föräldrar
Gud älskar alla människor. Det är rätt startpunkt. Jairos söker upp Jesus i ett sista desperat försök att rädda sin dotter. Han vet att det är omöjligt, men gör det ändå. Jesus svarar på hans tro och börjar gå mot synagogföreståndarens hus. Han blir hindrad på vägen och flickan dör. Men döden hindrar honom inte. Kärleken är starkare än döden. Jesus verkar inte vara bunden av världens lagar.
Gud agerar aldrig utifrån kallt beräknande. Han är passionerat förälskad i skapelsen och allra mest dig och mig.
2. Jesus handlar som ett exempel för lärjungarna
Han tar med de närmaste in. Petrus är en av dem. Petrus tar starkt intryck av detta. En liknande händelse där Petrus följer Jesu exempel finns rapporterad i Apostlagärningarna 9. Lärjungarna förstår så småningom att de är utsända med samma kraft som verkade i Jesus. Inte heller de är bundna vid världens lagar. Så är det att vara Jesu lärjunge, att vara hans kyrka.
Också idag händer det att vi hör rapporter om att människor blivit friska från obotliga sjukdomar eller väcks upp från döden. Det handlar inte om oss. Det handlar om Guds rike. Alla blir inte friska eller uppväckta. Men några blir det som tecken på Guds rike och för att visa vem Jesus är.
3. Jesus handlar för att visa vem han är
Jesus är inte död. Det är det mest kaxiga statement denna värld fått höra. Men det är vad vi har erfarit som tror. Elia (1 Konungaboken 17) väcker upp en änkas son. Det finns likheter så stora mellan berättelserna att det knappast är en tillfälighet. Markus – och Jesus – känner väl till berättelsen om Elia. Genom att berätta om hur Jesus uppväcker flickan visar han vem Jesus är. Någon som är en profet, ja, större än en profet! Budskapet går fram med största tydlighet till de samtida läsarna.
Och till oss. Jesus lever och vill berätta för oss att han är Herre över allt. Till och med över döden.
4. Jesus handlar profetiskt
Jesus är Herre över döden eftersom han övervunnit den. Paulus skriver: ”Död, var är din seger? Död, var är din udd?” (1 Kor 15:55). När Jesus dör dör han för alla som bekänner honom. När han uppstår till liv gör han det för alla som dött i honom. Dopet är en mycket stark handling där just detta kan ske. I dopet bekänner vi att vi är döda genom hans död. Och därmed fria från våra synder! Får jag ett Halleluja? Och med honom uppstår vi till liv.
Här handlar det inte bara om bildligt och abstrakt tal. Detta är ontologiska symboler. Dopet är verkligt. När han uppväcker flickan och andra så är det fas 2 på den profetiska handling Elia får utföra. Det pekar på honom själv och med honom alla de som tror. Här finns överflödande liv.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK tisdag, september 02, 2008 0 comments
15:e e. trefaldighet: Ett är nödvändigt
Detta tema är nog ett av årets höjdare. Äntligen rakt på de ontologiska väsentligheterna!
Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd
honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid
Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade
att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du
dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne
att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer
och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är
bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
Luk 10:3-42
Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd
honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid
Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade
att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du
dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne
att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer
och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är
bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
Marta - ingen kvinnosakskvinna
Så mycket enklare det varit om det hade varit lärjungarna eller Jesus eller ännu hellre, Paulus, som hade sagt det: ”Säg åt Maria att hjälpa till!” Jesus vandrar sällan ensam. Många är där för att lyssna. Tänk på alla kaffekoppar, bullar och bakverk som ska dukas fram. Men Maria tänker efter, gör ett val och sätter sig framför Jesus Kristus.
Marias val
Maria lyssnar på Jesus ord. De är som balsam för en pliktgärningsdriven kvinna som hon. "Varför far Marta runt så. Detta skulle hon verkligen behöva höra!" Livet vänder, livet lever, livet får mening i Jesus. Hon tror och hon börjar följa. Lyssna och lära, leva och vandra.
Life according to Jesus
Jesus hör Martas klagan och tittar ner på Maria, som sitter vid hans fötter. Blicken går från syster till syster. Vem har valt rätt? Maria är, Marta gör. Har Marta egentligen valt överhuvud taget? Ännu? Vara går före göra för Jesus.
Detta är evangelium för oss. Ditt och mitt värde ligger inte i prestationen. Hur många mikrovågsugnar vi monterat i dag. Det ligger i det faktum att du och jag är till. Skapade, älskade, värdefulla. Och kallade till gemenskap, relation med Gud genom Jesus Kristus. Sitta vid hans fötter och lyssna till hans ord.
Gud samlar ett folk och sänder ut det. Väl hos honom har vi ett uppdrag att utföra. I glädje och tillsammans med varandra och honom.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK fredag, augusti 29, 2008 0 comments
14:e söndagen efter trefaldighet: Enheten i Kristus
Som du du har sänt mig till världen, så sänder jag dem till världen. Och för deras skull helgar jag mig, för att också de ska vara helgade i sanningen. Jag ber inte bara för deras del, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord, för att de ska vara ett. Liksom du, Fader är i mig och jag är i dig också de ska vara i oss så att världen ska tro att du har sänt mig. Den härlighet som du givit mig har jag också givit dem, för att de ska vara ett såsom vi är ett. Jag i dem och du i mig, för att världen ska veta att du har sänt mig och älskar dem som du har älskat mig.
Johannes 17:18-23 i egen översättning
__________
Även om man kan tycka att Johannes krånglar till det (och inte blir min översättning enklare) så är det ändå något skönt över "flätandet" i han sätt att uttrycka sig.
Det mönster som utkristaliserar sig är: [Jag i dig, de i mig -> de i dig]
Världen, dvs alla människor, ska tro genom att de ser enheten i vittnesbördet om Jesus.
Och visst är det otroligt fascinerande att träffa människor från en helt annan kultur som kan berätta om samma typ av möte, samma Jesus. Det hade inte varit möjligt utan uppenbarelsen.
För att världen ska tro och för att världen ska veta...
Något av treenighetens väsen visar sig i de troendes enhet. Jesus är länken mellan treenighet och trons enighetsfolk. Genom Jesus är de troende inbjudna i treenighetens rörelse. Vackert!
Utifrån dagens texter talar vi ofta om ekumenik. Ekumeniken är dock bara ett organiserat uttryck för enhetens väsen och att kyrkan inser att den är en i Kristus. Det betyder inte att ordnad ekumenik är oviktig. Den är viktig. Ja, mer än så – den är naturlig.
Men den svåraste enheten är den närmaste. Inom en kyrka. Mellan människor. Inte sällan med en lång historia tillsammans. Man har känt och erfarit varandras svagheter under 10, 20 eller 50 år. Men man är ändå kvar. Vackert!
Hur odlar man detta? Och i vår tid?! Här hjälper Johannes oss att lyfta fram det sköna i det. Och Guds djupa plan med de kristnas enhet. Den är dubbel:
* För att ni ska få verklig gemenskap med Fader, Son och Ande.
* För att världen ska läsa Guds avsikt i er och tro.
Det ligger en matematisk skönhet i siffran 1. Det estetiska vittnesbördet bär på en viktig teologisk hemlighet. Kan man annat än fläta?
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK tisdag, augusti 19, 2008 2 comments
11:e söndagen efter trefaldighet: Tro & liv
Men ni ska inte kalla er Rabbi, för en är er lärare och ni är alla bröder. Och kalla ingen Fader på jorden, för en är er himmelske Fader. Och kalla inte heller någon Vägledare, för er enda Vägledare är Kristus. Den störste bland er ska vara er tjänare. Den som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.
En ny jämställd Jesusgemenskap driven av kärlek
Matt 23:1-12 Texten i egen översättning
Då sade Jesus till folket och sina lärjungar: De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Lyssna därför och gör allt vad de säger åt er, men handla inte som de, för de talar, men handlar inte. De binder tunga och svårhanterliga bördor på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger. Alla handlingar gör de för att de ska synas av människorna. De gör sina böneremsor extra stora och skryter över sina manteltofsar. De älskar att sitta på hedersplatsen på middagarna och i synagogan och att beundras på torget och kallas Rabbi.
Men ni ska inte kalla er Rabbi, för en är er lärare och ni är alla bröder. Och kalla ingen Fader på jorden, för en är er himmelske Fader. Och kalla inte heller någon Vägledare, för er enda Vägledare är Kristus. Den störste bland er ska vara er tjänare. Den som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.
A. Fromhetseliten
Jesus diskuterar med fariseerna och de skriftlärde – de som vet hur det ska vara och som alla vet är de mest överlåtna åt den judiska religionen. De är de verkligt fromma.
Men Jesus verkar inte helt nöjd med dem ändå. Tänk att de som är fromhetselit inte räcker till, hur ska det då vara med vanligt folk?!
Han beskriver dem såhär:
* De är sådana som lägger bördor på andra, men inte gör något själva. Varken för att själva leva upp till vad de lär eller för att befria människorna från de bördor de bär.
* De handlar för att att synas. De spelar på rätt signaler och svänger sig med de rätta attributen för att verka mer fromma än de är. Vackert och städat yttre, men tomma inuti.
* De drivs av människors beundran och respekt.
Med andra ord personer som präglas av människofruktan och dålig självkänsla. De är för rädda för att vara generösa. De är för små inombords för att kunna ge kärlek. Och som inte sällan sker råkar just de vara satta att vara ledare. Kanske för att de har det rätta snacket? Eller för att de begåvats med ett attraktivt utseende?
Två reflexioner
1. Är det inte ganska lätt att känna igen sig i vår tid? Vilka personer har inflytande i vår kultur? Vilka definierar vad en människa är och vilka ideal vi ska leva upp till?
2. Är inte du och jag likadana som de innerst inne? När vi stannar upp i vår ensamhet är vi inte små som de? Rädda som de? själviska som de? Även vi som är satta att leda i olika sammanhang.
B. Men ni...
Men Jesus är inte där för att döma. När han beskrivit fromhetselitskulturens innersta väsen vänder han sig till sina efterföljare. Men ni...
Här skapar Jesus något nytt. Han som är Gudsrikets konung vänder sig till de sina och definierar vad de är och förklarar gudsrikets värderingar:
* En jämställd gemenskap. De är Jesu bröder och systrar. Ingen är egentligen högre än någon andra. Alla lever de inför Gud. De är Guds barn. Hans folk. De ledarfunktioner som finns handlar om att bygga upp gemenskapen. Ett tjänarskap.
”Den störste bland er ska vara er tjänare.” Jesus vänder upp och ner på världens sätt att tänka. Jag är inte så viktig i min tjänst. Du är viktigt i min tjänst.
* Endast Fadern är upphöjd. Det är ett Gudstillbedjande folk. Gemenskapen kan bara var jämställd för att Gud är över allt. Tryggheten finns bara på klippan. Rädslan binder. Tryggheten i Guds kärlek och barmhärtighet gör dem fria. De kan vara generösa för att han är generös. De kan ge kärlek för att de tagit emot kärlek av Gud den högste!
* Följer Kristus. Det finns gott om själutnämnda gurus. Mat, hälsa, andlighet, framgångsrikt ledarskap ... Men all andlig vägledning hänvisar till Jesus Kristus. Den som kallar sig andlig vägledare får inte falla i fällan att börja styra människors liv. Bara att peka på Kristus. Allt annat skulle förneka att Jesus lever. Förneka hans uppståndelse. Men han är uppstånden! Därför kan han vägleda dem. Sitt folk, sina bröder och systrar.
Detta är det folk Jesus skapar när han står med fromhetseliten på ena sidan och lärjungarna på den andra. En jämställd brödragemenskap som tillber Gud Fader och följer honom, Jesus Kristus, den uppståndne Herren. De är hans folk och han är deras konung. Han leder dem till liv och befriar dem att älska.
Vill du vara en del av det folket? Han frågar inte efter de yttre attributen eller din meritförteckning. Han mäter inte hur väl du lyckats med dina andliga försök. Han säger bara ”Kom, följ mig!”
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK fredag, augusti 01, 2008 0 comments
Den gode herden
Johannes 10:22-30 i egen översättning:
Vid den tiden firades Hanukkahfesten i Jerusalem. Det var vinter och Jesus gick omkring vid Salomos port i templet. Judarna omringade honom och frågade: ”Hur länge tänker du låta oss sväva i ovisshet? Om du är Messias, säg oss det rakt ut!” Jesus svarade dem: ”Jag har sagt er, men ni har inte trott mig. Gärningarna som jag gjort i min faders namn vittnar för mig, men ni tror inte eftersom ni inte hör till mina får. Mina får hör min röst, de känner den och följer mig. Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin förgås – ingen ska kunna rycka dem ur min hand. Det som min fader har gett mig är större än allt som är och ingen kan rycka det ur faderns hand. Jag och fadern är ett.”
Vid den tiden firades Hanukkahfesten i Jerusalem. Det var vinter och Jesus gick omkring vid Salomos port i templet. Judarna omringade honom och frågade: ”Hur länge tänker du låta oss sväva i ovisshet? Om du är Messias, säg oss det rakt ut!” Jesus svarade dem: ”Jag har sagt er, men ni har inte trott mig. Gärningarna som jag gjort i min faders namn vittnar för mig, men ni tror inte eftersom ni inte hör till mina får. Mina får hör min röst, de känner den och följer mig. Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin förgås – ingen ska kunna rycka dem ur min hand. Det som min fader har gett mig är större än allt som är och ingen kan rycka det ur faderns hand. Jag och fadern är ett.”
Jesus är den gode herden. Han är exemplet för församlingens ledarskap. Tidigare i kapitlet talar han om dem som 'spelar herdar' och kliver över staketet. Troligen refererar Johannes till självutnämnda församlingsledare som har sin ära i att skina starkare än dem som blivit kallade, tränade, synade, utvalda och tillsatta under handpåläggning. Kanske kan någon bli bedragen och följa de falska ledarna, tjuvarna som vill stjäla flocken, men fåren som känner Herden hör Hans röst. Den herde som själv följer, är inte herde för sin egen skull. Har ingenting att försvara – utom hjorden, Guds hjord. En sådan herde är inte en köpt daglönare. Herdeskapet kan aldrig bli ett jobb som vilket som helst. Det är att stå i Kristi ställe. Inte som en mellanhand, men som en vägledare till Herden med stort H.
1 Petrus 5:1-5 i egen översättning:
Som med-äldste och vittne till Kristi lidande, och likaså delaktig i den härlighet som ska uppenbaras, förmanar jag nu de äldste ibland er: var herdar för den hjord Gud gett er och var föreståndare för dem. Inte av tvång, utan av fri vilja, som Gud bestämt. Inte för vinnings skull, utan av passion. Agera inte som herrar över flocken ni fått att vårda er om, utan var exempel för dem. När herdarnas herde kommer ska han ha med sig den segerkrans som aldrig vissnar.
På samma sätt, ni unga, underordna er de äldste. Ikläd er ödmjukhet gentemot varandra, för Gud står emot de stolta, men de ödmjuka ger han nåd.
På samma sätt, ni unga, underordna er de äldste. Ikläd er ödmjukhet gentemot varandra, för Gud står emot de stolta, men de ödmjuka ger han nåd.
'Underordnande' är inget ord som är på modet. Men först när detta fungerar i församlingen kan den bli Kristi kropp. Petrus, som bevittnat Jesu Kristi kropp plågas och dö, ger instruktioner om det goda herdeskapet. Att vara ett exempel, att tjäna villigt och av hela hjärtat är kvalifikationer han lyfter fram. En föreståndare kan inte tjäna utan underordnande. Alternativet är då att hänvisa till makt: ”Gör som jag säger, jag är din föreståndare!” Men där underordnandet finns kan kärleken växa till. Underordnande är egentligen aldrig under människor utan Gud, men att underordna sig Gud innebär nästan alltid att böja sin egen vilja till förmån för någon annan människas. Detta är att ge förtroende. Och när detta förtroende förvaltas väl, detta stavas ödmjukhet, kan kärleken växa och Kristi kropp blir synlig i världen.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK torsdag, april 03, 2008 0 comments
Att inte döma
Sak 7:8-10
Rom 14:11-14
Joh 8:1-11
Fjärde söndagen efter trefaldighet: Att inte döma
Jesus färdades till Olivberget. Tidigt på morgonen gick han igen till templet. Hela folket kom till honom och han satte sig ner och undervisade dem. Då kom de skriftlärda och fariseerna som förde fram en äktenskapsbryterska ibland dem. De sa till honom: ”Lärare, denna kvinna togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I vår lag föreskriver Mose att en sådan ska stenas. Vad säger du om det?” Detta sade de för att testa honom, så att de skulle ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ned och skrev med fingret på marken. När de frågade igen reste han sig och sa till dem: ”Den av er som är syndfri, kasta den första stenen på henne!” Så böjde han sig ned igen och ritade på marken. De som lyssnade gick därifrån, en efter en och Jesus blev ensam kvar med kvinnan framför honom. Då ställde sig Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” Hon sa: ”Ingen, Herre.” Då sa Jesus: ”Jag dömer dig inte heller. Gå och från denna stund, synda inte!”
[Joh 8:1-11] Egen översättning från grekiskan
Synd är inte ok
Det är lätt att säga: ”Vi är alla syndare”. Det är också sant. Johannes menar att om vi bestrider detta påstående så ljuger vi och vips så har vi syndat. Men det gör inte synden till osynd. Jesus har inte öppnat vägen för oss så att vi kan njuta av synden. Han har öppnat vägen till Fadern så att vi kan njuta i hans närvaro – trots vår synd. Synd förstör. Synd dödar. Synd är bedrägligt. Synd är ont.
Endast Gud kan döma rättfärdigt
Rättfärdig betyder att stå utanför och med klar blick se in och som kemisten i labbet notera vad som sker. Temperaturen i provröret ökar. Det bubblar. En frän doft sprider sig. Den verkar giftig. Jag dör. etc. Denna position är inte möjlig eftersom alla människor delar samma läge. Mänskligheten är för evigt böjd. Endast Gud är rät. Endast Gud kan därför döma och hans dom är rättfärdig.
Jesus metod för att bota synd
Gud möter kvinnan med en tvåstegslösning. För det första stryker han ett streck över hennes synd. Det var något av det värsta Jesu motståndare visste när Jesus förlät synd. Ingen förlåter ju synd utom Gud. För det andra sänder han tillbaka henne in i hennes liv med en ny möjlighet: Omvändelsen.
Hur gör du?
När vi avslöjats förs även vi fram inför Jesus. Du kan försvara dig eller skylla på andra. Du kan förneka alltihop mena dig vara i full rätt – som Gud. Men det håller inte länge. Bekännelse och blottläggelse svider i såret, men krävs för helande. Då är du i ett gott läge för Jesu tvåstegslösning.
1. ”Jag dömer dig inte!” Jesus befriar. Han kan befria dig eftersom han är Gud. Men om du inte ser att Jesus är Gud blir dess ord tomma. Men om Anden öppnar ditt öga så vi ser du han är så blir orden fulla av kraft och vi blir fria.
2. ”Gå och från denna stund, synda inte!” Omvändelsens möjlighet. Ett struket skuldebrev ger dig makt att handla som förut inte fanns. Den är dig av Gud given. Inte för att dra på dig ny skuld utan för att bli annorlunda. Att bli en människa i Jesu efterföljd.
Rom 14:11-14
Joh 8:1-11
Fjärde söndagen efter trefaldighet: Att inte döma
Jesus färdades till Olivberget. Tidigt på morgonen gick han igen till templet. Hela folket kom till honom och han satte sig ner och undervisade dem. Då kom de skriftlärda och fariseerna som förde fram en äktenskapsbryterska ibland dem. De sa till honom: ”Lärare, denna kvinna togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I vår lag föreskriver Mose att en sådan ska stenas. Vad säger du om det?” Detta sade de för att testa honom, så att de skulle ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ned och skrev med fingret på marken. När de frågade igen reste han sig och sa till dem: ”Den av er som är syndfri, kasta den första stenen på henne!” Så böjde han sig ned igen och ritade på marken. De som lyssnade gick därifrån, en efter en och Jesus blev ensam kvar med kvinnan framför honom. Då ställde sig Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” Hon sa: ”Ingen, Herre.” Då sa Jesus: ”Jag dömer dig inte heller. Gå och från denna stund, synda inte!”
[Joh 8:1-11] Egen översättning från grekiskan
Synd är inte ok
Det är lätt att säga: ”Vi är alla syndare”. Det är också sant. Johannes menar att om vi bestrider detta påstående så ljuger vi och vips så har vi syndat. Men det gör inte synden till osynd. Jesus har inte öppnat vägen för oss så att vi kan njuta av synden. Han har öppnat vägen till Fadern så att vi kan njuta i hans närvaro – trots vår synd. Synd förstör. Synd dödar. Synd är bedrägligt. Synd är ont.
Endast Gud kan döma rättfärdigt
Rättfärdig betyder att stå utanför och med klar blick se in och som kemisten i labbet notera vad som sker. Temperaturen i provröret ökar. Det bubblar. En frän doft sprider sig. Den verkar giftig. Jag dör. etc. Denna position är inte möjlig eftersom alla människor delar samma läge. Mänskligheten är för evigt böjd. Endast Gud är rät. Endast Gud kan därför döma och hans dom är rättfärdig.
Jesus metod för att bota synd
Gud möter kvinnan med en tvåstegslösning. För det första stryker han ett streck över hennes synd. Det var något av det värsta Jesu motståndare visste när Jesus förlät synd. Ingen förlåter ju synd utom Gud. För det andra sänder han tillbaka henne in i hennes liv med en ny möjlighet: Omvändelsen.
Hur gör du?
När vi avslöjats förs även vi fram inför Jesus. Du kan försvara dig eller skylla på andra. Du kan förneka alltihop mena dig vara i full rätt – som Gud. Men det håller inte länge. Bekännelse och blottläggelse svider i såret, men krävs för helande. Då är du i ett gott läge för Jesu tvåstegslösning.
1. ”Jag dömer dig inte!” Jesus befriar. Han kan befria dig eftersom han är Gud. Men om du inte ser att Jesus är Gud blir dess ord tomma. Men om Anden öppnar ditt öga så vi ser du han är så blir orden fulla av kraft och vi blir fria.
2. ”Gå och från denna stund, synda inte!” Omvändelsens möjlighet. Ett struket skuldebrev ger dig makt att handla som förut inte fanns. Den är dig av Gud given. Inte för att dra på dig ny skuld utan för att bli annorlunda. Att bli en människa i Jesu efterföljd.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, juli 01, 2007 0 comments
Förlorad och återfunnen
Jes 51:1-3
Ef 2:1-10
Luk 15:8-10
Tredje söndagen efter trefaldighet: Förlorad och återfunnen
vilken kvinna som har tio drachmer, om hon skulle förlora en av dem, söker inte igenom huset ordentligt tills hon finner det? Och när hon finner det kallar hon till sig sina grannar och vänner och säger: ”Gläds med mig över att jag fann det mynt som jag förlorade!” Jag säger er, så stiger glädje bland Guds änglar över att en syndare omvänder sig.
[Luk 15:8-10] Egen översättning från grekiskan
Att vara på skogs villoväg, åt fel håll i skymningen kan vara förenat med livsfara. Att närma sig fara är fyrfallt farligare i främmande trakter. Värre ändå när man tror att stigen leder till lyckans land. Först lätt utför. Solen är ännu uppe. Bergslandskapet blir allt kargare. Stigen smalnar och försvinner med det sista ljuset. Snart är det brant och svart natt.
Har Gud övergivit mig eller har jag övergivit Gud? Synden lockade mig bort och jag trodde dess fagra löften som kunde den upphäva jordens gång runt solen och nattens obevekliga ankomst. Jag vågar bryta den mörka, kalla tystnaden med en direkt fråga om Guds närvaro till Gud själv. ”Finns du här, mitt i synden – min synd?” Han svarar med knappt hörbar stämma: ”Jag är, följ mig.”
När syndaren omvänder sig är Treenig Gud och hela den himmelska hären med om hur livets glädje föds mitt ibland dem. Den glädjen får också syndaren del av genom Guds löfte, närvaro och förlåtelse.
Ef 2:1-10
Luk 15:8-10
Tredje söndagen efter trefaldighet: Förlorad och återfunnen
vilken kvinna som har tio drachmer, om hon skulle förlora en av dem, söker inte igenom huset ordentligt tills hon finner det? Och när hon finner det kallar hon till sig sina grannar och vänner och säger: ”Gläds med mig över att jag fann det mynt som jag förlorade!” Jag säger er, så stiger glädje bland Guds änglar över att en syndare omvänder sig.
[Luk 15:8-10] Egen översättning från grekiskan
Att vara på skogs villoväg, åt fel håll i skymningen kan vara förenat med livsfara. Att närma sig fara är fyrfallt farligare i främmande trakter. Värre ändå när man tror att stigen leder till lyckans land. Först lätt utför. Solen är ännu uppe. Bergslandskapet blir allt kargare. Stigen smalnar och försvinner med det sista ljuset. Snart är det brant och svart natt.
Har Gud övergivit mig eller har jag övergivit Gud? Synden lockade mig bort och jag trodde dess fagra löften som kunde den upphäva jordens gång runt solen och nattens obevekliga ankomst. Jag vågar bryta den mörka, kalla tystnaden med en direkt fråga om Guds närvaro till Gud själv. ”Finns du här, mitt i synden – min synd?” Han svarar med knappt hörbar stämma: ”Jag är, följ mig.”
När syndaren omvänder sig är Treenig Gud och hela den himmelska hären med om hur livets glädje föds mitt ibland dem. Den glädjen får också syndaren del av genom Guds löfte, närvaro och förlåtelse.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, juni 24, 2007 0 comments
Kallelsen till Guds rike
5 Mos 7:6-9
Rom 8:28-30
Joh 1:35-46
Andra söndagen efter trefaldighet: Kallelsen till Guds rike
Nästa dag stod Johannes med två av hans lärjungar och när han såg Jesus gå förbi sade han: ”Se, Guds lamm!” De två lärjungarna hörde vad han sade och de följde Jesus. Men när Jesus vände sig om och såg på de efterföljande sade han till dem: ”Vem söker ni?” De svarade honom: ”Rabbi” (som betyder lärare) ”var bor du?” Han svarade:”Följ med och se!” Och de följde med och såg var han bodde och de stannade hos honom denna dag. Det var vid 16-tiden. En av de två som hörde Johannes och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
Andreas fann först sin bror Simon och sade till honom: Vi har funnit Messias (det betyder ‘den smorde’). Han förde honom till Jesus. Jesus betraktade honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du ska kallas Kefas” (det betyder Petrus).
Nästa dag ville han gå till Galileen och hitta Filippos. Jesus sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, Andreas och Simons stad. Filippos fann Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som Mose i lagen och profeterna talar om, Jesus, son till Josef i Nasaret.” Och Natanael sade till honom: ”Vad gott kan komma från Nasaret?” Filippos svarade: ”Kom och se!”
[Joh 1:35-46] Egen översättning från grekiskan
Av två Johanneslärjungar får vi följa en som byter mästare, till synes på Johannes uppmaning. Andreas Johannesson från Betsaida. En plats som låg nära Jordans utlopp i Genesarets sjö, inte långt från Jesus bostadsort Kapernaum. Jordan var gräns mellan Galileen och Itureen. I detta gränsområde får vi 'följa med och se' hur Andreas vittnar för sin bror Simon och sedan Filippos och hur Jesus kallar dem till efterföljelse. Sedan får vi se hur Filippos i sin tur vittnar för Natanael om Jesus.
Rom 8:28-30
Joh 1:35-46
Andra söndagen efter trefaldighet: Kallelsen till Guds rike
Nästa dag stod Johannes med två av hans lärjungar och när han såg Jesus gå förbi sade han: ”Se, Guds lamm!” De två lärjungarna hörde vad han sade och de följde Jesus. Men när Jesus vände sig om och såg på de efterföljande sade han till dem: ”Vem söker ni?” De svarade honom: ”Rabbi” (som betyder lärare) ”var bor du?” Han svarade:”Följ med och se!” Och de följde med och såg var han bodde och de stannade hos honom denna dag. Det var vid 16-tiden. En av de två som hörde Johannes och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
Andreas fann först sin bror Simon och sade till honom: Vi har funnit Messias (det betyder ‘den smorde’). Han förde honom till Jesus. Jesus betraktade honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du ska kallas Kefas” (det betyder Petrus).
Nästa dag ville han gå till Galileen och hitta Filippos. Jesus sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, Andreas och Simons stad. Filippos fann Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som Mose i lagen och profeterna talar om, Jesus, son till Josef i Nasaret.” Och Natanael sade till honom: ”Vad gott kan komma från Nasaret?” Filippos svarade: ”Kom och se!”
[Joh 1:35-46] Egen översättning från grekiskan
Av två Johanneslärjungar får vi följa en som byter mästare, till synes på Johannes uppmaning. Andreas Johannesson från Betsaida. En plats som låg nära Jordans utlopp i Genesarets sjö, inte långt från Jesus bostadsort Kapernaum. Jordan var gräns mellan Galileen och Itureen. I detta gränsområde får vi 'följa med och se' hur Andreas vittnar för sin bror Simon och sedan Filippos och hur Jesus kallar dem till efterföljelse. Sedan får vi se hur Filippos i sin tur vittnar för Natanael om Jesus.
En sten släpps i vattnet i och med Johannes och hans dop av Jesus. Vi ser sedan hur vågorna fortplantar sig från detta möte och väcker lärjungar som följer Messias, han som döper i helig Ande.
Vad kallas de till?
Att se Jesus – han som Mose, lagen och profeterna pekar ut tillsammans med Johannes.
Att följa med Jesus.
Att genom detta få se vad Guds rike betyder i Jesu exempel, liv och död.
inte bara till en uppgift utan att 'kallas' få ett nytt, sannare, namn. (”Du ska kallas Kefas”)
Vi ser mönstret för vårt eget liv. Vittnesbördets uppdrag. Efterföljelsen och Jesusstudiet, i lagen och profeternas ljus. Ett sannare namn över våra liv. Ett namn som överensstämmer med den person Gud skapat oss till. Och ett liv som springer ur detta namn, denna brunn av uppenbarelse av Guds skaparkärlek och visdom.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, juni 17, 2007 0 comments
Vårt dop
2 Mos 14:21-22
Tit 3:4-8
Joh 1:29-34
Första söndagen efter trefaldighet: Vårt dop
Nästa dag såg han Jesus komma mot honom och säga: ”Se, Guds lamm som lyfter upp världens synd. Det är denne om vilken jag sa: Efter mig kommer en man som blev till före mig eftersom han var större än mig. Och jag kände honom inte, utan kom och döpte med vatten för detta, att han skulle uppenbaras för Israel.” Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Och jag kände honom inte, utan han som sände mig att döpa i vatten, denne sade till mig: honom över vilken du ska se Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i helig Ande. Och jag har sett och vittnat att denne är Guds son.”
[Joh 1:29-34] Egen översättning från grekiskan
Frälsningens tid är inne
Johannes gick före som ett tecken för Israel på Guds tröst och att frälsningens tid är inne.
Han fick uppdraget enligt orden i Jes 40:
Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.
En röst ropar:
Bana väg för Herren genom öknen,
gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!
Rösten var Johannes.
Frälsningen var Jesus.
”Du ska kallas den högstes profet, ty du ska gå före Herren och bana väg för honom” profeterar Sakarias över sin son Johannes i Luk 1.
Tit 3:4-8
Joh 1:29-34
Första söndagen efter trefaldighet: Vårt dop
Nästa dag såg han Jesus komma mot honom och säga: ”Se, Guds lamm som lyfter upp världens synd. Det är denne om vilken jag sa: Efter mig kommer en man som blev till före mig eftersom han var större än mig. Och jag kände honom inte, utan kom och döpte med vatten för detta, att han skulle uppenbaras för Israel.” Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Och jag kände honom inte, utan han som sände mig att döpa i vatten, denne sade till mig: honom över vilken du ska se Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i helig Ande. Och jag har sett och vittnat att denne är Guds son.”
[Joh 1:29-34] Egen översättning från grekiskan
Frälsningens tid är inne
Johannes gick före som ett tecken för Israel på Guds tröst och att frälsningens tid är inne.
Han fick uppdraget enligt orden i Jes 40:
Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.
En röst ropar:
Bana väg för Herren genom öknen,
gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!
Rösten var Johannes.
Frälsningen var Jesus.
”Du ska kallas den högstes profet, ty du ska gå före Herren och bana väg för honom” profeterar Sakarias över sin son Johannes i Luk 1.
Johannes vittnar
Jesus träder fram
Jesus döps av Johannes i Jordan. Johannes visste att bland alla dessa han döpte, vissa menar att det var flera miljoner, fanns en person som var Israels hopp. Var det miljonerna han döpte som var hans största glädje eller sökandet efter den som skulle komma mot honom i mängderna av folk? Bestod uppdraget att bereda en väg för Herren i att predika för och döpa massorna eller att döpa och peka ut denne ende? kanske kan vi svara genom att vända perspektivet något. Vem var Jesus i förhållande till Israels folk? Han var en representant för Gudsfolket och den främste bland många. Men samtidigt var han den ende, Israel personifierat.
Johannes döper i vatten
Jesus döper i helig Ande
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, juni 16, 2007 0 comments
Gud – Fader, Son och Ande
2 Mos 3:1-15
Rom 11:33-36
Matt 28:16-20
Heliga Trefaldighets dag: Gud – Fader, Son och Ande
De elva lärjungarna gick till Galiléen, till det berg som Jesus hade pekat ut. När de såg honom tillbad de honom, men några tvivlade. Och Jesus kom fram och sade till dem: ”All makt i himlen och över jorden är given till mig. Gå därför och gör alla folk till lärjungar och döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar tills tidsålderns fulländande.”
[Matt 28:16-20] Egen översättning från grekiskan
Några tvivlade
Jag känner flera personer som är mycket rationella till sinnet, färgade av 1900-talets tidsanda att endast det som syns – i någon bemärkelse – är. Det handlar inte så mycket om tvivel som behov av kontroll, tror jag. Ett desperat letande efter fullständigt fast mark under fötterna. Och vem vill inte ha det? Men förr eller senare i livet inser vi att denna fasta mark inte finns, eller inte finns där vi trodde att den skulle finnas och inte ser ut som vi tänkt oss. Vi hittar den inte i oss själva. Vi tvingas att lita på något utomvarande – någon annan, den Andre. Tillit är tro. De såg honom allihop men för några var det inte tillräckligt att se. Så är det fortfarande syns det.
All makt
1. Gå ut, 2. gör lärjungar och döp, 3. lär dem. I tolkiens trilogi finns en helt annan trestegsraket som syftar till att vinna alla makt: One Ring to rule them all, One Ring to find them, One Ring to bring them all, and in the darkness bind them
Också lärjungaskapsprocessen är ett 'maktspel'. Det handlar om att föra människor in i Guds rike. Att 1. find them 2. bind them 3. grow them. Guds rike är inte av denna världen. Makten är inte ond. Att tro är tilliten till den Andres godhet och att underordna sig den. Trestegsraketen är den lärjungaskapsprocess som är församlingens uppdrag – i Faderns Sonens och Andens namn.
Guds folk i Guds närvaro
Ett av Guds stora löften är Jesu närvaro hos sina lärjungar. Där han är är rätt plats att vara. Men Hans närvaro kan vi inte ta för given. Vi behöver söka Guds rike, den plats där Jesus är. Det för oss till nattvardsbordet och dopvattnet, till de fattiga och svaga och till jordens yttersta gräns. Och vi kan säga med Mose:
”Om du inte själv går med så låt oss få stanna här. Hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har din gunst om inte du går med oss, så att jag och ditt folk utmärks framför alla andra folk på jorden?” [2 Mos 33:15-16]
2 Mos 3:1-15
Rom 11:33-36
Matt 28:16-20
Heliga Trefaldighets dag: Gud – Fader, Son och Ande
De elva lärjungarna gick till Galiléen, till det berg som Jesus hade pekat ut. När de såg honom tillbad de honom, men några tvivlade. Och Jesus kom fram och sade till dem: ”All makt i himlen och över jorden är given till mig. Gå därför och gör alla folk till lärjungar och döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar tills tidsålderns fulländande.”
[Matt 28:16-20] Egen översättning från grekiskan
Några tvivlade
Jag känner flera personer som är mycket rationella till sinnet, färgade av 1900-talets tidsanda att endast det som syns – i någon bemärkelse – är. Det handlar inte så mycket om tvivel som behov av kontroll, tror jag. Ett desperat letande efter fullständigt fast mark under fötterna. Och vem vill inte ha det? Men förr eller senare i livet inser vi att denna fasta mark inte finns, eller inte finns där vi trodde att den skulle finnas och inte ser ut som vi tänkt oss. Vi hittar den inte i oss själva. Vi tvingas att lita på något utomvarande – någon annan, den Andre. Tillit är tro. De såg honom allihop men för några var det inte tillräckligt att se. Så är det fortfarande syns det.
All makt
1. Gå ut, 2. gör lärjungar och döp, 3. lär dem. I tolkiens trilogi finns en helt annan trestegsraket som syftar till att vinna alla makt: One Ring to rule them all, One Ring to find them, One Ring to bring them all, and in the darkness bind them
Också lärjungaskapsprocessen är ett 'maktspel'. Det handlar om att föra människor in i Guds rike. Att 1. find them 2. bind them 3. grow them. Guds rike är inte av denna världen. Makten är inte ond. Att tro är tilliten till den Andres godhet och att underordna sig den. Trestegsraketen är den lärjungaskapsprocess som är församlingens uppdrag – i Faderns Sonens och Andens namn.
Guds folk i Guds närvaro
Ett av Guds stora löften är Jesu närvaro hos sina lärjungar. Där han är är rätt plats att vara. Men Hans närvaro kan vi inte ta för given. Vi behöver söka Guds rike, den plats där Jesus är. Det för oss till nattvardsbordet och dopvattnet, till de fattiga och svaga och till jordens yttersta gräns. Och vi kan säga med Mose:
”Om du inte själv går med så låt oss få stanna här. Hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har din gunst om inte du går med oss, så att jag och ditt folk utmärks framför alla andra folk på jorden?” [2 Mos 33:15-16]
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK måndag, maj 28, 2007 0 comments
Den heliga Anden
Joel 2:28-29
Joh 14:15-21
Apg 2:14-21
Pingstdagen: Den heliga Anden
Men Petrus, som stod tillsammans med de elva, lyfte sin stämma och yttrade följande: ”Män från Judeen och alla invånare i Jerusalem, detta ska ni känna till och lyssna därför på mina ord. Det är inte så som ni förmodar att dessa är druckna. Klockan är ju bara nio på morgonen. Utan detta är vad som sagts genom profeten Joel:
Det ska ske i de sista dagarna, förkunnar Gud, att jag ska utgjuta av min ande över allt kött och era söner och döttrar ska profetera. Era ynglingar ska få visioner och era åldringar drömma drömmar. Till och med över mina slavar och tjänare ska jag utgjuta av min ande och de ska profetera. Och jag ska låta underverk synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök. Solen ska vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fantastiska. Och det ska ske att alla som kallar på Herrens namn ska bli räddade.”
[Apg 2:14-21] Egen översättning från grekiskan
Att tolka tidens tecken
När märkliga saker sker vill vi försöka förstå. Nu inträffar det konstiga saker i Jerusalem. Och förklaringen är given. De måste vara berusade – som de beter sig. Petrus och de andra måste varit överväldigade av situationen. De hade fått en helt annan karta att leva efter under de tre år som gått. Därför visste de bättre. Detta var den utlovade Anden, hjälparen som mästaren talat om skulle komma ”...om bara några dagar”.
Att aktualisera gamla texter
Joels bok skrevs i en annan tid. Men orden bevarades som Israels skatt. En del av Israels livskarta kallad Skriften. De var flitigt studerade och i långa stycken memorerade för att folket skulle bevara sin identitet och minnas varifrån man kom. Vem som var deras befriare och ledare. Löften sedan gammalt uttalade väntade också på sin uppfyllelse. Petrus, fylld av Anden, känner igen Guds väg i det märkliga som sker.
Att vandra i Andens kraft
Från denna punkt i historien är förutsättningarna annorlunda. Det finns ett tydligt före och efter. Vi lever efter, de levde i skiftet och kände igen det. Läs fortsättningen och du ska se att lärjungarna började göra Jesu gärningar. Helande, befrielse från demoner, uppväckande av döda, liksom förföljelse. Men mest av allt evangeliets förkunnelse med profetisk skärpa och en kraft som inget kan stoppa.
I Andens kraft får vi vandra, av Skriften får vi leva. I den sista tiden.
Joel 2:28-29
Joh 14:15-21
Apg 2:14-21
Pingstdagen: Den heliga Anden
Men Petrus, som stod tillsammans med de elva, lyfte sin stämma och yttrade följande: ”Män från Judeen och alla invånare i Jerusalem, detta ska ni känna till och lyssna därför på mina ord. Det är inte så som ni förmodar att dessa är druckna. Klockan är ju bara nio på morgonen. Utan detta är vad som sagts genom profeten Joel:
Det ska ske i de sista dagarna, förkunnar Gud, att jag ska utgjuta av min ande över allt kött och era söner och döttrar ska profetera. Era ynglingar ska få visioner och era åldringar drömma drömmar. Till och med över mina slavar och tjänare ska jag utgjuta av min ande och de ska profetera. Och jag ska låta underverk synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök. Solen ska vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fantastiska. Och det ska ske att alla som kallar på Herrens namn ska bli räddade.”
[Apg 2:14-21] Egen översättning från grekiskan
Att tolka tidens tecken
När märkliga saker sker vill vi försöka förstå. Nu inträffar det konstiga saker i Jerusalem. Och förklaringen är given. De måste vara berusade – som de beter sig. Petrus och de andra måste varit överväldigade av situationen. De hade fått en helt annan karta att leva efter under de tre år som gått. Därför visste de bättre. Detta var den utlovade Anden, hjälparen som mästaren talat om skulle komma ”...om bara några dagar”.
Att aktualisera gamla texter
Joels bok skrevs i en annan tid. Men orden bevarades som Israels skatt. En del av Israels livskarta kallad Skriften. De var flitigt studerade och i långa stycken memorerade för att folket skulle bevara sin identitet och minnas varifrån man kom. Vem som var deras befriare och ledare. Löften sedan gammalt uttalade väntade också på sin uppfyllelse. Petrus, fylld av Anden, känner igen Guds väg i det märkliga som sker.
Att vandra i Andens kraft
Från denna punkt i historien är förutsättningarna annorlunda. Det finns ett tydligt före och efter. Vi lever efter, de levde i skiftet och kände igen det. Läs fortsättningen och du ska se att lärjungarna började göra Jesu gärningar. Helande, befrielse från demoner, uppväckande av döda, liksom förföljelse. Men mest av allt evangeliets förkunnelse med profetisk skärpa och en kraft som inget kan stoppa.
I Andens kraft får vi vandra, av Skriften får vi leva. I den sista tiden.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK onsdag, maj 23, 2007 0 comments
Hjälparen kommer
5 Mos 31:6-8
Rom 8:31-39
Joh 16:23-33
Söndagen före pingst: Hjälparen kommer
Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.”
Lärjungarna sade: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.”
Jesus svarade: ”Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”
[Joh 16:23-33] Bibel 2000
Jag önskar jag hade ord
En mycket märklig konversation där den ena parten, den som vet hur det ligger till, försöker att säga allt på en gång. Man kan nästan se framför sig hur de andra står på tå för att försöka hänga med. Det är så svårt att förklara med begränsade ord, verkar han säga. Men ni kommer att förstå sedan... När?
- När Jesus uppstår och undervisare dem om riket i 40 dagar?
- När Anden faller över er och 'smörjelsen' undervisare er?
- När jag kommer tillbaka med rikets förklarade fullhet?
Allt de får är ett Sedan!
Förändring
Men först ska de prövas. Deras nya familj, de gamla hade de lämnat, skulle skingras. Han själv skulle föras bort med våld och gemenskapen upplösas. I världen får ni lida. Men världen är inte allt. Den är som en karta som man snart passerar över kanten på och rullar ihop för att gå över på nästa. Jag har besegrat världen. Frid.
Barnaskapets Ande
Min fader är er fader, eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Älskat och trott. Han ger dem ett barnaskap grundat på deras kärlek och tro. Vår kärlek till Jesus och tron på Gud förändrar vår position i sidled. Den ihoprullade kartan är då inte längre relevant för oss. Vi navigerar i nya domäner. Nya himlar och en ny jord.
Rom 8:31-39
Joh 16:23-33
Söndagen före pingst: Hjälparen kommer
Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.”
Lärjungarna sade: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.”
Jesus svarade: ”Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”
[Joh 16:23-33] Bibel 2000
Jag önskar jag hade ord
En mycket märklig konversation där den ena parten, den som vet hur det ligger till, försöker att säga allt på en gång. Man kan nästan se framför sig hur de andra står på tå för att försöka hänga med. Det är så svårt att förklara med begränsade ord, verkar han säga. Men ni kommer att förstå sedan... När?
- När Jesus uppstår och undervisare dem om riket i 40 dagar?
- När Anden faller över er och 'smörjelsen' undervisare er?
- När jag kommer tillbaka med rikets förklarade fullhet?
Allt de får är ett Sedan!
Förändring
Men först ska de prövas. Deras nya familj, de gamla hade de lämnat, skulle skingras. Han själv skulle föras bort med våld och gemenskapen upplösas. I världen får ni lida. Men världen är inte allt. Den är som en karta som man snart passerar över kanten på och rullar ihop för att gå över på nästa. Jag har besegrat världen. Frid.
Barnaskapets Ande
Min fader är er fader, eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Älskat och trott. Han ger dem ett barnaskap grundat på deras kärlek och tro. Vår kärlek till Jesus och tron på Gud förändrar vår position i sidled. Den ihoprullade kartan är då inte längre relevant för oss. Vi navigerar i nya domäner. Nya himlar och en ny jord.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, maj 20, 2007 0 comments
Bönen
Jer 29:11-14
1 Joh 5:13-15
Luk 11:1-13
Bönsöndagen
En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga:
Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.”
Han sade till dem: ”Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?”
[Luk 11:1-13] Bibel 2000
Om Herren dröjer: tre lektioner om bön
Jag växte upp i kalla krigets två sista decennium. Kanske kommer ni ihåg att det i varje telefonkatalog fanns ett par sidor "om kriget kommer" som berättade vad varje person behövde veta och vara förberedd på om Sovjetunionen en dag genomförde sin plan på att expandera västerut. Man behövde veta hur tutorna på taket skulle låta. Man behövde veta var närmaste skyddsrum fanns. Man behövde veta vad man skulle ta med sig. Ficklampa, batteriradio och mat och vatten för några dagar. Men det fanns också information om att en motståndsrörelse skulle byggas upp om landet skulle bli invaderat.
"Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt!
”Om nu ni som är onda...”, säger Jesus. Vi som är kristna lever som en Herrens motståndsrörelse i en värld som är invaderad av ondska. Vår övertygelse är att ondska aldrig kan bemötas med ondska utan bara kan övervinnas med kärlek. Vi vet dessutom att denna "invasion" kommer att få ett slut. Vi väntar på dagen när Herren ska komma tillbaka och upprätta Gudsriket helt och fullt och Gud ska bli allt i alla. Gudsfolket lever alltså i väntan. Vad gör vi av denna väntan? Det är inte en passiv väntan. Vi har en kallelse att sprida kärleksbudskapet. Att agera motståndsrörelse.
"Utan mig kan ni ingenting göra”, säger Jesus. Gudsfolket lever mitt i världen men med rötterna i det himmelska. Som barn till Fadern, I gemenskap med Jesus Kristus och i den Heliga Anden.
Lektion 1: Orden
Det finns tillfällen i livet när allt man trott och tänkt verkar falla i bitar. När personer man litat på sviker. När det inte finns ork att tala ord fritt av hjärtat till Gud. När man inte förstår. Då har man i alla fall orden. De kan bli ett sätt att söka Guds ansikte. Skrivna böner, kanske tidegärden, blir bröd i öknen. Ord att hänga på.
Den bön Herren själv har lärt oss innehåller väldigt mycket.
Fader - Jesus, Guds Son delar sitt sonskap med oss så att vi kan vara Guds barn. Helgat - En bekännelse att Gud är större högre och vackrare än allt i världen Riket - Mer plats åt åt Gud och Guds kärleks väg i världen Bröd - Vad vi behöver Förlåt - Förlåt oss för vi behöver det Och vi vet att vi behöver förlåta andra Prövning - Beskydda oss från livets okontrollerbara
Lektion 2: Bed sök bulta
Jesus berättar en liknelse som handlar om bönens inre väsen. 1. att se sin brist 2. att söka hjälp hos den andre i tro att hjälp finns 3. att vara uthållig även om man det är motigt
> Att praktisera barnets attityd.
Jesus gör barnet till ett föredöme. Här beskrivs inte ett barn, men väl barnets attityd. Enkel förtröstan och uthållig tro. Att lita på en annan. Det kan bara ske i relation. Det finns ingen automatik i bön. Men Jesus ger oss en minnesregel: Bed sök bulta. > Ihärdig tro.
Lektion 3: Gud är god!
Varför skulle vi be till Gud om hjälp om vi inte trodde att han ville hjälpa. Gud kan och vill hjälpa. Faktum är att det kan ske alltmer redan nu i och genom våra egna liv. Inte minst genom att vi ber.
Det finns en fras i texten som kan upplevas svårare för oss att läsa än andra. ”Ni som är onda”. Vad menar Jesus? Menar han att människorna är onda? Att lärjungarna är onda?
I Luk 6 förklarar Jesus att ”En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd.”
I Luk 18 säger han att ingen är god utom Gud.
På samma sätt ställer han här människorna som ger sina barn vad de ber om mot Gud som ger helig Ande. Jag tror att Guds Son kommer till en värld som bär spår av ondska ända in i hjärtat på varje människa. Hur vi än försöker att bli goda människor så är ändå våra hjärtan och våra motiv så ofta blandade. Så inte med Gud. Därför är bönen så mycket mer nödvändig. Dels för att man blir som den man umgås med, som man brukar säga. Han ger av sig själv, Helig Ande. Och dels för att vår bön väcker Guds handlande.
En del personer brukar vi kalla bedjare, gärna äldre damer i kyrkan. För vi vet att dom ber mycket. Kanske känner du dig inte som en bedjare. Det gör jag oftast inte heller. Men det hindrar inte att vi gemensamt som Guds folk kan vara ett bedjande folk. Jag tror att det handlar om att vi börjar värdera på ett annat sätt. Att varje liten bön är en legobit som behövs för att Gudsriket ska ske. Det som gör legobiten större är inte de många timmarna eller våra bönetekniker utan att vi kommer med barnets attityd. Barnets enkla och ihärdiga tro att Gud, vår far är en god Gud som vill ge oss det vi ber om.
Om Herren dröjer
I telefonkatalogen stod det saker som var viktiga under rubriken "Om kriget kommer". I den tid vi lever i kan vi ibland överväldigas av allt lidande omkring oss. Alla bilder och berättelser av trasighet som väller mot oss. Det handlar inte om kriget kommer. Kriget är redan här på olika plan i vår värld. När vi ser detta kan vi önska att Herren kom nu direkt och upprättade fridsriket. Jesu undervisning om bön trycks inte i telefonkatalogen, men gjorde den det så tror jag att rubriken istället skulle vara "Om Herren dröjer".
Så om Herren dröjer så vet vi att vi har en uppgift som hans bedjande folk. Vi behöver mer av Guds rike. I våra egna liv och i vår omvärld. Och det är vår uppgift att be om detta.
1 Joh 5:13-15
Luk 11:1-13
Bönsöndagen
En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga:
Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.”
Han sade till dem: ”Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?”
[Luk 11:1-13] Bibel 2000
Om Herren dröjer: tre lektioner om bön
Jag växte upp i kalla krigets två sista decennium. Kanske kommer ni ihåg att det i varje telefonkatalog fanns ett par sidor "om kriget kommer" som berättade vad varje person behövde veta och vara förberedd på om Sovjetunionen en dag genomförde sin plan på att expandera västerut. Man behövde veta hur tutorna på taket skulle låta. Man behövde veta var närmaste skyddsrum fanns. Man behövde veta vad man skulle ta med sig. Ficklampa, batteriradio och mat och vatten för några dagar. Men det fanns också information om att en motståndsrörelse skulle byggas upp om landet skulle bli invaderat.
"Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt!
”Om nu ni som är onda...”, säger Jesus. Vi som är kristna lever som en Herrens motståndsrörelse i en värld som är invaderad av ondska. Vår övertygelse är att ondska aldrig kan bemötas med ondska utan bara kan övervinnas med kärlek. Vi vet dessutom att denna "invasion" kommer att få ett slut. Vi väntar på dagen när Herren ska komma tillbaka och upprätta Gudsriket helt och fullt och Gud ska bli allt i alla. Gudsfolket lever alltså i väntan. Vad gör vi av denna väntan? Det är inte en passiv väntan. Vi har en kallelse att sprida kärleksbudskapet. Att agera motståndsrörelse.
"Utan mig kan ni ingenting göra”, säger Jesus. Gudsfolket lever mitt i världen men med rötterna i det himmelska. Som barn till Fadern, I gemenskap med Jesus Kristus och i den Heliga Anden.
Lektion 1: Orden
Det finns tillfällen i livet när allt man trott och tänkt verkar falla i bitar. När personer man litat på sviker. När det inte finns ork att tala ord fritt av hjärtat till Gud. När man inte förstår. Då har man i alla fall orden. De kan bli ett sätt att söka Guds ansikte. Skrivna böner, kanske tidegärden, blir bröd i öknen. Ord att hänga på.
Den bön Herren själv har lärt oss innehåller väldigt mycket.
Fader - Jesus, Guds Son delar sitt sonskap med oss så att vi kan vara Guds barn. Helgat - En bekännelse att Gud är större högre och vackrare än allt i världen Riket - Mer plats åt åt Gud och Guds kärleks väg i världen Bröd - Vad vi behöver Förlåt - Förlåt oss för vi behöver det Och vi vet att vi behöver förlåta andra Prövning - Beskydda oss från livets okontrollerbara
Lektion 2: Bed sök bulta
Jesus berättar en liknelse som handlar om bönens inre väsen. 1. att se sin brist 2. att söka hjälp hos den andre i tro att hjälp finns 3. att vara uthållig även om man det är motigt
> Att praktisera barnets attityd.
Jesus gör barnet till ett föredöme. Här beskrivs inte ett barn, men väl barnets attityd. Enkel förtröstan och uthållig tro. Att lita på en annan. Det kan bara ske i relation. Det finns ingen automatik i bön. Men Jesus ger oss en minnesregel: Bed sök bulta. > Ihärdig tro.
Lektion 3: Gud är god!
Varför skulle vi be till Gud om hjälp om vi inte trodde att han ville hjälpa. Gud kan och vill hjälpa. Faktum är att det kan ske alltmer redan nu i och genom våra egna liv. Inte minst genom att vi ber.
Det finns en fras i texten som kan upplevas svårare för oss att läsa än andra. ”Ni som är onda”. Vad menar Jesus? Menar han att människorna är onda? Att lärjungarna är onda?
I Luk 6 förklarar Jesus att ”En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd.”
I Luk 18 säger han att ingen är god utom Gud.
På samma sätt ställer han här människorna som ger sina barn vad de ber om mot Gud som ger helig Ande. Jag tror att Guds Son kommer till en värld som bär spår av ondska ända in i hjärtat på varje människa. Hur vi än försöker att bli goda människor så är ändå våra hjärtan och våra motiv så ofta blandade. Så inte med Gud. Därför är bönen så mycket mer nödvändig. Dels för att man blir som den man umgås med, som man brukar säga. Han ger av sig själv, Helig Ande. Och dels för att vår bön väcker Guds handlande.
En del personer brukar vi kalla bedjare, gärna äldre damer i kyrkan. För vi vet att dom ber mycket. Kanske känner du dig inte som en bedjare. Det gör jag oftast inte heller. Men det hindrar inte att vi gemensamt som Guds folk kan vara ett bedjande folk. Jag tror att det handlar om att vi börjar värdera på ett annat sätt. Att varje liten bön är en legobit som behövs för att Gudsriket ska ske. Det som gör legobiten större är inte de många timmarna eller våra bönetekniker utan att vi kommer med barnets attityd. Barnets enkla och ihärdiga tro att Gud, vår far är en god Gud som vill ge oss det vi ber om.
Om Herren dröjer
I telefonkatalogen stod det saker som var viktiga under rubriken "Om kriget kommer". I den tid vi lever i kan vi ibland överväldigas av allt lidande omkring oss. Alla bilder och berättelser av trasighet som väller mot oss. Det handlar inte om kriget kommer. Kriget är redan här på olika plan i vår värld. När vi ser detta kan vi önska att Herren kom nu direkt och upprättade fridsriket. Jesu undervisning om bön trycks inte i telefonkatalogen, men gjorde den det så tror jag att rubriken istället skulle vara "Om Herren dröjer".
Så om Herren dröjer så vet vi att vi har en uppgift som hans bedjande folk. Vi behöver mer av Guds rike. I våra egna liv och i vår omvärld. Och det är vår uppgift att be om detta.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, maj 12, 2007 0 comments
Att växa i tro
Hos 14:5-9
1 Joh 3:18-24
Joh 15:10-17
5:e söndagen i påsktiden: Att växa i tro
Om ni håller mina bud förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och er glädje ska bli fullständig.
Detta är mitt bud, att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er. Ingen har större kärlek än så – att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre slavar eftersom en slav inte vet vad hans herre gör. Men jag kallar er vänner eftersom jag låtit er veta allt vad jag hört av min fader. Ni har inte utvalt mig utan jag har utvalt er. Och jag har satt er att gå ut och bära frukt. Frukt som består, för att ni ska få det som ni ber min fader om i mitt namn. Detta befaller jag er, att ni ska älska varandra.
[Joh 15:10-17] Egen översättning från grekiskan
Vännernas gemenskap
Jesu vän är den som älskar hans vänner. Kärleken bygger Kristi gemenskap. Slav är den som saknar kärleken. Som kommer till gemenskapen av andra motiv.
Därför är det avgörande vad vi har för bild av gemenskapen. Är gemenskapen ett företag, ett nöjesfält, en välgörenhetsorganisation, en plattform för påverkan på samhället? Då förblir vi främlingar för Fadern och Sonen.
Men kommer vi för att underordna oss varandra i kärlek kommer vi upptäcka att Guds Ande bor ibland oss i gemenskapen. Jesus kommer nära och Hans fader blir vår fader.
När vi finner vår identitet i fader, Son och Ande i gemenskap med andra finner vi också vårt uppdrag. Uppdraget att gå ut och bära frukt. Frukt är en växande gemenskap, en djupare gemenskap, en vackrare gemenskap och en gladare gemenskap. För där gemenskapen lever i kärlek vaknar den djupa och sanna glädjen.
Hos 14:5-91 Joh 3:18-24
Joh 15:10-17
5:e söndagen i påsktiden: Att växa i tro
Om ni håller mina bud förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och er glädje ska bli fullständig.
Detta är mitt bud, att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er. Ingen har större kärlek än så – att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre slavar eftersom en slav inte vet vad hans herre gör. Men jag kallar er vänner eftersom jag låtit er veta allt vad jag hört av min fader. Ni har inte utvalt mig utan jag har utvalt er. Och jag har satt er att gå ut och bära frukt. Frukt som består, för att ni ska få det som ni ber min fader om i mitt namn. Detta befaller jag er, att ni ska älska varandra.
[Joh 15:10-17] Egen översättning från grekiskan
Vännernas gemenskap
Jesu vän är den som älskar hans vänner. Kärleken bygger Kristi gemenskap. Slav är den som saknar kärleken. Som kommer till gemenskapen av andra motiv.
Därför är det avgörande vad vi har för bild av gemenskapen. Är gemenskapen ett företag, ett nöjesfält, en välgörenhetsorganisation, en plattform för påverkan på samhället? Då förblir vi främlingar för Fadern och Sonen.
Men kommer vi för att underordna oss varandra i kärlek kommer vi upptäcka att Guds Ande bor ibland oss i gemenskapen. Jesus kommer nära och Hans fader blir vår fader.
När vi finner vår identitet i fader, Son och Ande i gemenskap med andra finner vi också vårt uppdrag. Uppdraget att gå ut och bära frukt. Frukt är en växande gemenskap, en djupare gemenskap, en vackrare gemenskap och en gladare gemenskap. För där gemenskapen lever i kärlek vaknar den djupa och sanna glädjen.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, maj 05, 2007 0 comments
Vägen till livet
Syr 28:3-7
2 Kor 4:16-18
Joh 14:1-14
4:e söndagen i påsktiden: Vägen till livet
Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa vittrar ner så förnyas vår inre människa från dag till dag. För detta vårt begränsade och kortvariga lidande verkar en evig härlighets tyngd i oss i överväldigande mått. Vi fäster inte vår uppmärksamhet vid det man kan se utan vid det man inte kan se. För det synliga är tidsbegränsat men det osynliga är evigt.
[2 Kor 4:16-18] Egen översättning från grekiskan
Dödlig Kropp – levande hopp
Vägen till liv går genom att dö. Det kristna livet är fullt av paradoxer. Denna text är bara början på ett resonemang om den åldrande kroppen som ska dö och läggas i en grav och förmultna. Vi kommer att få nya himmelska kroppar som passar för det himmelska och eviga livet. Paulus jämför det tabernakel (tält) som var Guds boning under Israels ökenvandring med det tempel som finns i himlen.
Döden, som vi dagligen kan känna och se verkar i våra kroppar är något djupt onaturligt för människan. Det är inte kroppen i sig som är ond. Det är inte ett själsligt liv som en abstrakt och kroppslös idé som är idealet. Nej, bort det! Det är den högst konkreta döden som är onaturlig och omänsklig. Den hör inte till skapelsen. Detta är en svår tanke för oss som knappt vet av något annat.
Men vad gör vi då av vårt kroppsliga lidande i den här världen? Jag går sedan några månader runt med ett värkande knä. Det blir långsamt bättre, men fortsätter det i den här takten kommer jag känna av smärta om ett år också. Vad ska jag göra av detta onda? Paulus menar i sitt brev till bröderna och systrarna i Korint att smärta och lidande är kan förändra oss på ett sätt som har förtjänster till evigheten.
”En evig härlighets tyngd”: Det låter bra, men vad är det? Doxa, härligheten, som i sin hebreiska motsvarighet betyder tyngd. Ett ord som för tankarna till det strålande och himmelska och till Gud. Detta stora som människan gått miste om och som kläddes av Sonen när Gud blev människa i Jesus från Nasaret.
Denna härlighets tyngd som hör evigheten till väntar Guds barn efter detta. En möjlighet att se något meningsfullt i lidandet. Ett hopp som inte är ett önsketänkande eller en dröm utan verkligt och närvarande genom Guds Ande. ”Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden” [Bibel 2000] skriver Paulus några verser senare.
>Så vår bön är denna: Att Gud ska vända smärta och lidande till glädje och liv och att detta hopp ska bli levande för oss redan nu. I den helige Ande.
Amen
2 Kor 4:16-18
Joh 14:1-14
4:e söndagen i påsktiden: Vägen till livet
Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa vittrar ner så förnyas vår inre människa från dag till dag. För detta vårt begränsade och kortvariga lidande verkar en evig härlighets tyngd i oss i överväldigande mått. Vi fäster inte vår uppmärksamhet vid det man kan se utan vid det man inte kan se. För det synliga är tidsbegränsat men det osynliga är evigt.
[2 Kor 4:16-18] Egen översättning från grekiskan
Dödlig Kropp – levande hopp
Vägen till liv går genom att dö. Det kristna livet är fullt av paradoxer. Denna text är bara början på ett resonemang om den åldrande kroppen som ska dö och läggas i en grav och förmultna. Vi kommer att få nya himmelska kroppar som passar för det himmelska och eviga livet. Paulus jämför det tabernakel (tält) som var Guds boning under Israels ökenvandring med det tempel som finns i himlen.
Döden, som vi dagligen kan känna och se verkar i våra kroppar är något djupt onaturligt för människan. Det är inte kroppen i sig som är ond. Det är inte ett själsligt liv som en abstrakt och kroppslös idé som är idealet. Nej, bort det! Det är den högst konkreta döden som är onaturlig och omänsklig. Den hör inte till skapelsen. Detta är en svår tanke för oss som knappt vet av något annat.
Men vad gör vi då av vårt kroppsliga lidande i den här världen? Jag går sedan några månader runt med ett värkande knä. Det blir långsamt bättre, men fortsätter det i den här takten kommer jag känna av smärta om ett år också. Vad ska jag göra av detta onda? Paulus menar i sitt brev till bröderna och systrarna i Korint att smärta och lidande är kan förändra oss på ett sätt som har förtjänster till evigheten.
”En evig härlighets tyngd”: Det låter bra, men vad är det? Doxa, härligheten, som i sin hebreiska motsvarighet betyder tyngd. Ett ord som för tankarna till det strålande och himmelska och till Gud. Detta stora som människan gått miste om och som kläddes av Sonen när Gud blev människa i Jesus från Nasaret.
Denna härlighets tyngd som hör evigheten till väntar Guds barn efter detta. En möjlighet att se något meningsfullt i lidandet. Ett hopp som inte är ett önsketänkande eller en dröm utan verkligt och närvarande genom Guds Ande. ”Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden” [Bibel 2000] skriver Paulus några verser senare.
>Så vår bön är denna: Att Gud ska vända smärta och lidande till glädje och liv och att detta hopp ska bli levande för oss redan nu. I den helige Ande.
Amen
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, april 29, 2007 2 comments