Förlorad och återfunnen
Jes 51:1-3
Ef 2:1-10
Luk 15:8-10
Tredje söndagen efter trefaldighet: Förlorad och återfunnen
vilken kvinna som har tio drachmer, om hon skulle förlora en av dem, söker inte igenom huset ordentligt tills hon finner det? Och när hon finner det kallar hon till sig sina grannar och vänner och säger: ”Gläds med mig över att jag fann det mynt som jag förlorade!” Jag säger er, så stiger glädje bland Guds änglar över att en syndare omvänder sig.
[Luk 15:8-10] Egen översättning från grekiskan
Att vara på skogs villoväg, åt fel håll i skymningen kan vara förenat med livsfara. Att närma sig fara är fyrfallt farligare i främmande trakter. Värre ändå när man tror att stigen leder till lyckans land. Först lätt utför. Solen är ännu uppe. Bergslandskapet blir allt kargare. Stigen smalnar och försvinner med det sista ljuset. Snart är det brant och svart natt.
Har Gud övergivit mig eller har jag övergivit Gud? Synden lockade mig bort och jag trodde dess fagra löften som kunde den upphäva jordens gång runt solen och nattens obevekliga ankomst. Jag vågar bryta den mörka, kalla tystnaden med en direkt fråga om Guds närvaro till Gud själv. ”Finns du här, mitt i synden – min synd?” Han svarar med knappt hörbar stämma: ”Jag är, följ mig.”
När syndaren omvänder sig är Treenig Gud och hela den himmelska hären med om hur livets glädje föds mitt ibland dem. Den glädjen får också syndaren del av genom Guds löfte, närvaro och förlåtelse.
Ef 2:1-10
Luk 15:8-10
Tredje söndagen efter trefaldighet: Förlorad och återfunnen
vilken kvinna som har tio drachmer, om hon skulle förlora en av dem, söker inte igenom huset ordentligt tills hon finner det? Och när hon finner det kallar hon till sig sina grannar och vänner och säger: ”Gläds med mig över att jag fann det mynt som jag förlorade!” Jag säger er, så stiger glädje bland Guds änglar över att en syndare omvänder sig.
[Luk 15:8-10] Egen översättning från grekiskan
Att vara på skogs villoväg, åt fel håll i skymningen kan vara förenat med livsfara. Att närma sig fara är fyrfallt farligare i främmande trakter. Värre ändå när man tror att stigen leder till lyckans land. Först lätt utför. Solen är ännu uppe. Bergslandskapet blir allt kargare. Stigen smalnar och försvinner med det sista ljuset. Snart är det brant och svart natt.
Har Gud övergivit mig eller har jag övergivit Gud? Synden lockade mig bort och jag trodde dess fagra löften som kunde den upphäva jordens gång runt solen och nattens obevekliga ankomst. Jag vågar bryta den mörka, kalla tystnaden med en direkt fråga om Guds närvaro till Gud själv. ”Finns du här, mitt i synden – min synd?” Han svarar med knappt hörbar stämma: ”Jag är, följ mig.”
När syndaren omvänder sig är Treenig Gud och hela den himmelska hären med om hur livets glädje föds mitt ibland dem. Den glädjen får också syndaren del av genom Guds löfte, närvaro och förlåtelse.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, juni 24, 2007