Sankt Björns resa
Vackra namn
Vi har just lyckats finna det namn som vårt tredje barn ska få bära.
POSTLINK torsdag, juni 28, 2007 0 comments
Det är svårt att hitta namn. Namn bär med sig så mycket. Även om vi väljer ganska fritt i dag så för ett visst namn tankarna till någon namne. Hur vackert tex. Torsten än är så vill du inte ge ditt barn det namn som din mellanstadiemobbare bar. Om din granne heter Sofia och talar högt och bullrigt så kan man inte ge sitt späda nyfödda barn detsamma. Om alla dina vänners barn heter Isak så känns det lite krystat. Så måste man ta hänsyn till sitt efternamn. Hur gärna man än vill att ens barn ska heta Hasse, Assar eller Azis så funkar det inte till Asserhed. Slutligen så måste man ju komma överens. Vi har egentligen inte försökt att hitta bibliska namn. Men så har det blivit. Och ett namns betydelse spelar ju också sin roll.
| Hanna (nådefull, barmhärtig, den som ger) |
 |
| Jona (Duva) |
 |
| Daniel (Gud är min domare). |
 |
St Björn fyller 34!
Jag blev uppvaktad med frukost på sängen av familjen, men jag fick själv laga lunch-lasagnen eftersom Daniel (ja så heter han) skulle ammas (igen).
Jag blev uppvaktad med frukost på sängen av familjen, men jag fick själv laga lunch-lasagnen eftersom Daniel (ja så heter han) skulle ammas (igen). Jag gratulerade min pappa på förmiddagen eftersom jag föddes på hans 30-årsdag! Om en timme kommer min syster med tåget från Göteborg för att fira mig! Då ska vi äta pannkakstårta med jordgubbar och glass.
Som om inte detta vore nog så har jag beställt en Creamware Minimax ASB idag!
POSTLINK torsdag, juni 28, 2007 4 comments
Förlorad och återfunnen
Jes 51:1-3
Ef 2:1-10
Luk 15:8-10
Tredje söndagen efter trefaldighet: Förlorad och återfunnen
vilken kvinna som har tio drachmer, om hon skulle förlora en av dem, söker inte igenom huset ordentligt tills hon finner det? Och när hon finner det kallar hon till sig sina grannar och vänner och säger: ”Gläds med mig över att jag fann det mynt som jag förlorade!” Jag säger er, så stiger glädje bland Guds änglar över att en syndare omvänder sig.
[Luk 15:8-10] Egen översättning från grekiskan
Att vara på skogs villoväg, åt fel håll i skymningen kan vara förenat med livsfara. Att närma sig fara är fyrfallt farligare i främmande trakter. Värre ändå när man tror att stigen leder till lyckans land. Först lätt utför. Solen är ännu uppe. Bergslandskapet blir allt kargare. Stigen smalnar och försvinner med det sista ljuset. Snart är det brant och svart natt.
Har Gud övergivit mig eller har jag övergivit Gud? Synden lockade mig bort och jag trodde dess fagra löften som kunde den upphäva jordens gång runt solen och nattens obevekliga ankomst. Jag vågar bryta den mörka, kalla tystnaden med en direkt fråga om Guds närvaro till Gud själv. ”Finns du här, mitt i synden – min synd?” Han svarar med knappt hörbar stämma: ”Jag är, följ mig.”
När syndaren omvänder sig är Treenig Gud och hela den himmelska hären med om hur livets glädje föds mitt ibland dem. Den glädjen får också syndaren del av genom Guds löfte, närvaro och förlåtelse.
Ef 2:1-10
Luk 15:8-10
Tredje söndagen efter trefaldighet: Förlorad och återfunnen
vilken kvinna som har tio drachmer, om hon skulle förlora en av dem, söker inte igenom huset ordentligt tills hon finner det? Och när hon finner det kallar hon till sig sina grannar och vänner och säger: ”Gläds med mig över att jag fann det mynt som jag förlorade!” Jag säger er, så stiger glädje bland Guds änglar över att en syndare omvänder sig.
[Luk 15:8-10] Egen översättning från grekiskan
Att vara på skogs villoväg, åt fel håll i skymningen kan vara förenat med livsfara. Att närma sig fara är fyrfallt farligare i främmande trakter. Värre ändå när man tror att stigen leder till lyckans land. Först lätt utför. Solen är ännu uppe. Bergslandskapet blir allt kargare. Stigen smalnar och försvinner med det sista ljuset. Snart är det brant och svart natt.
Har Gud övergivit mig eller har jag övergivit Gud? Synden lockade mig bort och jag trodde dess fagra löften som kunde den upphäva jordens gång runt solen och nattens obevekliga ankomst. Jag vågar bryta den mörka, kalla tystnaden med en direkt fråga om Guds närvaro till Gud själv. ”Finns du här, mitt i synden – min synd?” Han svarar med knappt hörbar stämma: ”Jag är, följ mig.”
När syndaren omvänder sig är Treenig Gud och hela den himmelska hären med om hur livets glädje föds mitt ibland dem. Den glädjen får också syndaren del av genom Guds löfte, närvaro och förlåtelse.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, juni 24, 2007 0 comments
Kallelsen till Guds rike
5 Mos 7:6-9
Rom 8:28-30
Joh 1:35-46
Andra söndagen efter trefaldighet: Kallelsen till Guds rike
Nästa dag stod Johannes med två av hans lärjungar och när han såg Jesus gå förbi sade han: ”Se, Guds lamm!” De två lärjungarna hörde vad han sade och de följde Jesus. Men när Jesus vände sig om och såg på de efterföljande sade han till dem: ”Vem söker ni?” De svarade honom: ”Rabbi” (som betyder lärare) ”var bor du?” Han svarade:”Följ med och se!” Och de följde med och såg var han bodde och de stannade hos honom denna dag. Det var vid 16-tiden. En av de två som hörde Johannes och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
Andreas fann först sin bror Simon och sade till honom: Vi har funnit Messias (det betyder ‘den smorde’). Han förde honom till Jesus. Jesus betraktade honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du ska kallas Kefas” (det betyder Petrus).
Nästa dag ville han gå till Galileen och hitta Filippos. Jesus sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, Andreas och Simons stad. Filippos fann Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som Mose i lagen och profeterna talar om, Jesus, son till Josef i Nasaret.” Och Natanael sade till honom: ”Vad gott kan komma från Nasaret?” Filippos svarade: ”Kom och se!”
[Joh 1:35-46] Egen översättning från grekiskan
Av två Johanneslärjungar får vi följa en som byter mästare, till synes på Johannes uppmaning. Andreas Johannesson från Betsaida. En plats som låg nära Jordans utlopp i Genesarets sjö, inte långt från Jesus bostadsort Kapernaum. Jordan var gräns mellan Galileen och Itureen. I detta gränsområde får vi 'följa med och se' hur Andreas vittnar för sin bror Simon och sedan Filippos och hur Jesus kallar dem till efterföljelse. Sedan får vi se hur Filippos i sin tur vittnar för Natanael om Jesus.
Rom 8:28-30
Joh 1:35-46
Andra söndagen efter trefaldighet: Kallelsen till Guds rike
Nästa dag stod Johannes med två av hans lärjungar och när han såg Jesus gå förbi sade han: ”Se, Guds lamm!” De två lärjungarna hörde vad han sade och de följde Jesus. Men när Jesus vände sig om och såg på de efterföljande sade han till dem: ”Vem söker ni?” De svarade honom: ”Rabbi” (som betyder lärare) ”var bor du?” Han svarade:”Följ med och se!” Och de följde med och såg var han bodde och de stannade hos honom denna dag. Det var vid 16-tiden. En av de två som hörde Johannes och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
Andreas fann först sin bror Simon och sade till honom: Vi har funnit Messias (det betyder ‘den smorde’). Han förde honom till Jesus. Jesus betraktade honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du ska kallas Kefas” (det betyder Petrus).
Nästa dag ville han gå till Galileen och hitta Filippos. Jesus sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, Andreas och Simons stad. Filippos fann Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som Mose i lagen och profeterna talar om, Jesus, son till Josef i Nasaret.” Och Natanael sade till honom: ”Vad gott kan komma från Nasaret?” Filippos svarade: ”Kom och se!”
[Joh 1:35-46] Egen översättning från grekiskan
Av två Johanneslärjungar får vi följa en som byter mästare, till synes på Johannes uppmaning. Andreas Johannesson från Betsaida. En plats som låg nära Jordans utlopp i Genesarets sjö, inte långt från Jesus bostadsort Kapernaum. Jordan var gräns mellan Galileen och Itureen. I detta gränsområde får vi 'följa med och se' hur Andreas vittnar för sin bror Simon och sedan Filippos och hur Jesus kallar dem till efterföljelse. Sedan får vi se hur Filippos i sin tur vittnar för Natanael om Jesus.
En sten släpps i vattnet i och med Johannes och hans dop av Jesus. Vi ser sedan hur vågorna fortplantar sig från detta möte och väcker lärjungar som följer Messias, han som döper i helig Ande.
Vad kallas de till?
Att se Jesus – han som Mose, lagen och profeterna pekar ut tillsammans med Johannes.
Att följa med Jesus.
Att genom detta få se vad Guds rike betyder i Jesu exempel, liv och död.
inte bara till en uppgift utan att 'kallas' få ett nytt, sannare, namn. (”Du ska kallas Kefas”)
Vi ser mönstret för vårt eget liv. Vittnesbördets uppdrag. Efterföljelsen och Jesusstudiet, i lagen och profeternas ljus. Ett sannare namn över våra liv. Ett namn som överensstämmer med den person Gud skapat oss till. Och ett liv som springer ur detta namn, denna brunn av uppenbarelse av Guds skaparkärlek och visdom.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, juni 17, 2007 0 comments
Vårt dop
2 Mos 14:21-22
Tit 3:4-8
Joh 1:29-34
Första söndagen efter trefaldighet: Vårt dop
Nästa dag såg han Jesus komma mot honom och säga: ”Se, Guds lamm som lyfter upp världens synd. Det är denne om vilken jag sa: Efter mig kommer en man som blev till före mig eftersom han var större än mig. Och jag kände honom inte, utan kom och döpte med vatten för detta, att han skulle uppenbaras för Israel.” Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Och jag kände honom inte, utan han som sände mig att döpa i vatten, denne sade till mig: honom över vilken du ska se Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i helig Ande. Och jag har sett och vittnat att denne är Guds son.”
[Joh 1:29-34] Egen översättning från grekiskan
Frälsningens tid är inne
Johannes gick före som ett tecken för Israel på Guds tröst och att frälsningens tid är inne.
Han fick uppdraget enligt orden i Jes 40:
Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.
En röst ropar:
Bana väg för Herren genom öknen,
gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!
Rösten var Johannes.
Frälsningen var Jesus.
”Du ska kallas den högstes profet, ty du ska gå före Herren och bana väg för honom” profeterar Sakarias över sin son Johannes i Luk 1.
Tit 3:4-8
Joh 1:29-34
Första söndagen efter trefaldighet: Vårt dop
Nästa dag såg han Jesus komma mot honom och säga: ”Se, Guds lamm som lyfter upp världens synd. Det är denne om vilken jag sa: Efter mig kommer en man som blev till före mig eftersom han var större än mig. Och jag kände honom inte, utan kom och döpte med vatten för detta, att han skulle uppenbaras för Israel.” Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Och jag kände honom inte, utan han som sände mig att döpa i vatten, denne sade till mig: honom över vilken du ska se Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i helig Ande. Och jag har sett och vittnat att denne är Guds son.”
[Joh 1:29-34] Egen översättning från grekiskan
Frälsningens tid är inne
Johannes gick före som ett tecken för Israel på Guds tröst och att frälsningens tid är inne.
Han fick uppdraget enligt orden i Jes 40:
Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.
En röst ropar:
Bana väg för Herren genom öknen,
gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!
Rösten var Johannes.
Frälsningen var Jesus.
”Du ska kallas den högstes profet, ty du ska gå före Herren och bana väg för honom” profeterar Sakarias över sin son Johannes i Luk 1.
Johannes vittnar
Jesus träder fram
Jesus döps av Johannes i Jordan. Johannes visste att bland alla dessa han döpte, vissa menar att det var flera miljoner, fanns en person som var Israels hopp. Var det miljonerna han döpte som var hans största glädje eller sökandet efter den som skulle komma mot honom i mängderna av folk? Bestod uppdraget att bereda en väg för Herren i att predika för och döpa massorna eller att döpa och peka ut denne ende? kanske kan vi svara genom att vända perspektivet något. Vem var Jesus i förhållande till Israels folk? Han var en representant för Gudsfolket och den främste bland många. Men samtidigt var han den ende, Israel personifierat.
Johannes döper i vatten
Jesus döper i helig Ande
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, juni 16, 2007 0 comments
Teol. Kand.
Så var det alltså klart. I förmiddags fick jag det skriftliga beviset på att jag har en Teologie kandidatexamen.
Av den klass som började hösten 2003 på nästan 40 personer så var vi idag 3 (!) som tog vår examen.
Nå: har jag nu lärt mig något dessa 160p? Ja, det har jag. Mycket. Men jag tror att man ofta fokuserar lite väl mycket på en viss typ av kunskap. Nämligen den som står i kursböckerna: årtal, verbformer, begrepp, tekniker. Visst har jag dem också – om inte annat i böckerna. Men det som är ovärderligt är ju den kunskap som själva läroprocessen givit. interaktion med kurskamrater under fikastunderna, att argumentera, att skriva bra, att uttrycka sig så andra förstår, vänskapen med lärarna. Det är nästan omöjligt att lära sig sådant på distans.
Har jag förändrats teologiskt? Ja och nej. Mer fördjupats, tror jag. Jag kan argumenten och har prövat dem. I några frågor är flera hållningar möjliga för mig än vad jag tänkte tidigare. Komplexiteten har ökat. Tidigare ansåg jag mig vara evangelikal. I dag skulle jag nog hellre välja ordet evangelisk. Det känns mer förankrat i min svenska historia, i min släkt av missionsförbundare och baptister. Fast särskilt oevangelikal är jag inte.
Jag förstår också hur otillräckligt det vetenskapliga angreppssättet är i livets viktiga frågor. Tron är absurd, men det är också livet, och kärleken. Vad kan jag då göra annat än att tro – det är mitt val – om jag har något.
Så var det alltså klart. I förmiddags fick jag det skriftliga beviset på att jag har en Teologie kandidatexamen. Av den klass som började hösten 2003 på nästan 40 personer så var vi idag 3 (!) som tog vår examen.
Nå: har jag nu lärt mig något dessa 160p? Ja, det har jag. Mycket. Men jag tror att man ofta fokuserar lite väl mycket på en viss typ av kunskap. Nämligen den som står i kursböckerna: årtal, verbformer, begrepp, tekniker. Visst har jag dem också – om inte annat i böckerna. Men det som är ovärderligt är ju den kunskap som själva läroprocessen givit. interaktion med kurskamrater under fikastunderna, att argumentera, att skriva bra, att uttrycka sig så andra förstår, vänskapen med lärarna. Det är nästan omöjligt att lära sig sådant på distans.
Har jag förändrats teologiskt? Ja och nej. Mer fördjupats, tror jag. Jag kan argumenten och har prövat dem. I några frågor är flera hållningar möjliga för mig än vad jag tänkte tidigare. Komplexiteten har ökat. Tidigare ansåg jag mig vara evangelikal. I dag skulle jag nog hellre välja ordet evangelisk. Det känns mer förankrat i min svenska historia, i min släkt av missionsförbundare och baptister. Fast särskilt oevangelikal är jag inte.
Jag förstår också hur otillräckligt det vetenskapliga angreppssättet är i livets viktiga frågor. Tron är absurd, men det är också livet, och kärleken. Vad kan jag då göra annat än att tro – det är mitt val – om jag har något.
Etiketter: Resan
POSTLINK fredag, juni 08, 2007 3 comments
St. Björn hedrar Povel Ramel
En stor estradör har lämnat den jordiska scenen. Jag minns hur töntig jag tyckte han var, som liten när jag lekte med bilar i min dagmammas kök. Radion stod ofta på och Påvel återkom med mellanrum nästa lika jämna som dagens eko. Men han har vuxit i mina ögon sedan dess. Han var en driven ordvitsare. Putslustig ord och ton-kulspruta med händer som levde sitt eget liv på pianot.
Idag tar vi av våra hattar, blottar våra egna flintar (om vi har några) och hedrar Påvel Ramel. POSTLINK onsdag, juni 06, 2007 0 comments
En stor estradör har lämnat den jordiska scenen. Jag minns hur töntig jag tyckte han var, som liten när jag lekte med bilar i min dagmammas kök. Radion stod ofta på och Påvel återkom med mellanrum nästa lika jämna som dagens eko. Men han har vuxit i mina ögon sedan dess. Han var en driven ordvitsare. Putslustig ord och ton-kulspruta med händer som levde sitt eget liv på pianot.
Idag tar vi av våra hattar, blottar våra egna flintar (om vi har några) och hedrar Påvel Ramel. POSTLINK onsdag, juni 06, 2007 0 comments
Fest efter sista PM
I går kväll 21:00 lämnade jag in mitt sista PM på min fyraåriga teologiutbildning. På fredag får jag mottaga det skriftliga beviset på att jag är Teologie kandidat.
I eftermiddag och kväll har jag firats av familj, släkt och vänner. Denna gång passade jag på att bjuda till examensfest. Tyckte att det var länge sedan jag gick på en sådan och jag fyller år lite illa (28/6, mitt i sommarn när alla är bortresta) så någon vidare fördelsedagsfest brukar jag inte få till. Jättekul att samla folk man känner väl från olika håll och lägga dem i en burk, skaka om lite och se vad som händer.
Fest och högtid behövs för att förstå när man lämnar det gamla och går in i något nytt. Liminala livserfarenheter kallas det av själavårdaren. Oftast medför detta en viss ångest och stress. Någon som känner igen sig? POSTLINK lördag, juni 02, 2007 1 comments
I går kväll 21:00 lämnade jag in mitt sista PM på min fyraåriga teologiutbildning. På fredag får jag mottaga det skriftliga beviset på att jag är Teologie kandidat.
I eftermiddag och kväll har jag firats av familj, släkt och vänner. Denna gång passade jag på att bjuda till examensfest. Tyckte att det var länge sedan jag gick på en sådan och jag fyller år lite illa (28/6, mitt i sommarn när alla är bortresta) så någon vidare fördelsedagsfest brukar jag inte få till. Jättekul att samla folk man känner väl från olika håll och lägga dem i en burk, skaka om lite och se vad som händer.
Fest och högtid behövs för att förstå när man lämnar det gamla och går in i något nytt. Liminala livserfarenheter kallas det av själavårdaren. Oftast medför detta en viss ångest och stress. Någon som känner igen sig? POSTLINK lördag, juni 02, 2007 1 comments