Gud – Fader, Son och Ande
2 Mos 3:1-15Rom 11:33-36Matt 28:16-20Heliga Trefaldighets dag: Gud – Fader, Son och AndeDe elva lärjungarna gick till Galiléen, till det berg som Jesus hade pekat ut. När de såg honom tillbad de honom, men några tvivlade. Och Jesus kom fram och sade till dem: ”All makt i himlen och över jorden är given till mig. Gå därför och gör alla folk till lärjungar och döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar tills tidsålderns fulländande.”[Matt 28:16-20] Egen översättning från grekiskan
Några tvivladeJag känner flera personer som är mycket rationella till sinnet, färgade av 1900-talets tidsanda att endast det som syns – i någon bemärkelse – är. Det handlar inte så mycket om tvivel som behov av kontroll, tror jag. Ett desperat letande efter fullständigt fast mark under fötterna. Och vem vill inte ha det? Men förr eller senare i livet inser vi att denna fasta mark inte finns, eller inte finns där vi trodde att den skulle finnas och inte ser ut som vi tänkt oss. Vi hittar den inte i oss själva. Vi tvingas att lita på något utomvarande – någon annan, den Andre. Tillit är tro. De såg honom allihop men för några var det inte tillräckligt att se. Så är det fortfarande syns det.
All makt1. Gå ut, 2. gör lärjungar och döp, 3. lär dem. I tolkiens trilogi finns en helt annan trestegsraket som syftar till att vinna alla makt:
One Ring to rule them all, One Ring to find them, One Ring to bring them all, and in the darkness bind them Också lärjungaskapsprocessen är ett 'maktspel'. Det handlar om att föra människor in i Guds rike. Att 1. find them 2. bind them 3. grow them. Guds rike är inte av denna världen. Makten är inte ond. Att tro är tilliten till den Andres godhet och att underordna sig den. Trestegsraketen är den lärjungaskapsprocess som är församlingens uppdrag – i Faderns Sonens och Andens namn.
Guds folk i Guds närvaroEtt av Guds stora löften är Jesu närvaro hos sina lärjungar. Där han är är rätt plats att vara. Men Hans närvaro kan vi inte ta för given. Vi behöver söka Guds rike, den plats där Jesus är. Det för oss till nattvardsbordet och dopvattnet, till de fattiga och svaga och till jordens yttersta gräns. Och vi kan säga med Mose:
”Om du inte själv går med så låt oss få stanna här. Hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har din gunst om inte du går med oss, så att jag och ditt folk utmärks framför alla andra folk på jorden?” [2 Mos 33:15-16]
Etiketter: kyrkoåret