1:a Advent: Ett nådens år
Det nya kyrkoåret inleds med en text där Jesus proklamerar sin konungastatus för sitt folk. Men han visar samtidigt att han är kung i ett annorlunda rike.
När de närmat sig Jerusalem och och kommit till Betfage vid Olivberget, sände Jesus iväg två lärjungar. Han sa till dem: Bege er till byn framför er. Ni kommer finna en åsna stå bunden med sitt föl. Gör loss dem och för dem till mig. Om någon frågar er vad ni håller på med, säg då att Herren behöver dem. Då kommer han låta er gå.
Detta har skett för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas.
Säg till dotter Sion:
Din konung kommer till dig
ödmjuk, sittande på en åsna
och på ett åsneföl
Lärjungarna gav sig av och gjorde så som Jesus hade instruerat dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem. Han satte sig på dem. Den stora folkskara bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter ropade:
Hosianna, Davids Son
Välsignad är han, som kommer i Herrens namn
Hosianna i höjden!
[Matt 21:1-9] egen översättning
Guds rike och kungen
Det var inte Jesus idé. Han hade kommit för att uppfylla det profeterna redan pekat ut genom århundraden. Sakarja skrev om hur Herren Gud kommer tillbaka till sitt folk som konung, men ridande på en åsna. I enkelhet, ödmjukhet, ringhet ...men kung. Allt var förutsagt, allt var nu förberett. Jerusalem låg framför hans fötter. Tiden var inne!
Guds folk
Men var kom folket ifrån? Det var en stor skara av efterföljare som följt honom på resan från Galileen till Jerusalem. För varje by och för varje stad anslöt sig fler som hört ryktet eller själva fått uppleva Guds rikes konkreta närvaro genom Honom. Ju närmare Sion de kom dessto större blev skaran av efterföljare – och nyfikna!
Det lilla undret och det stora
Inte undra på att det blev uppståndelse när inmarschen satte igång. Pengen trillar ner, det rasslar till och det verkar som att alla ser tecknet och minns sin Sakarja. Kungen kommer, bered vägen! Mantlar och klädnader tillsammans med gröna kvistar bildar en färdväg för den stolta åsnemamman och hennes son med bagage. Hur kom de in i bilden? Hur hamnade de här? Det stora undret är inte det mest imponerande. Två av lärjungarna får vara med om en "Divine appointment". En nyckelhändelse som säkert kommer att förbrylla dem lång tid framöver. Hur visste han vad som väntade i byn? Jesus är ingen vanlig konung!
Etiketter: kyrkoåret