Sankt Björns resa


11:e söndagen efter trefaldighet: Tro & liv
Matt 23:1-12 Texten i egen översättning

Då sade Jesus till folket och sina lärjungar: De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Lyssna därför och gör allt vad de säger åt er, men handla inte som de, för de talar, men handlar inte. De binder tunga och svårhanterliga bördor på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger. Alla handlingar gör de för att de ska synas av människorna. De gör sina böneremsor extra stora och skryter över sina manteltofsar. De älskar att sitta på hedersplatsen på middagarna och i synagogan och att beundras på torget och kallas Rabbi. 

Men ni ska inte kalla er Rabbi, för en är er lärare och ni är alla bröder. Och kalla ingen Fader på jorden, för en är er himmelske Fader. Och kalla inte heller någon Vägledare, för er enda Vägledare är Kristus. Den störste bland er ska vara er tjänare. Den som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

En ny jämställd Jesusgemenskap driven av kärlek

A. Fromhetseliten
Jesus diskuterar med fariseerna och de skriftlärde – de som vet hur det ska vara och som alla vet är de mest överlåtna åt den judiska religionen. De är de verkligt fromma. 
Men Jesus verkar inte helt nöjd med dem ändå. Tänk att de som är fromhetselit inte räcker till, hur ska det då vara med vanligt folk?!

Han beskriver dem såhär:
* De är sådana som lägger bördor på andra, men inte gör något själva. Varken för att själva leva upp till vad de lär eller för att befria människorna från de bördor de bär.

* De handlar för att att synas. De spelar på rätt signaler och svänger sig med de rätta attributen för att verka mer fromma än de är. Vackert och städat yttre, men tomma inuti.

* De drivs av människors beundran och respekt. 

Med andra ord personer som präglas av människofruktan och dålig självkänsla. De är för rädda för att vara generösa. De är för små inombords för att kunna ge kärlek. Och som inte sällan sker råkar just de vara satta att vara ledare. Kanske för att de har det rätta snacket? Eller för att de begåvats med ett attraktivt utseende?

Två reflexioner
1. Är det inte ganska lätt att känna igen sig i vår tid? Vilka personer har inflytande i vår kultur? Vilka definierar vad en människa är och vilka ideal vi ska leva upp till? 

2.  Är inte du och jag likadana som de innerst inne? När vi stannar upp i vår ensamhet är vi inte små som de? Rädda som de? själviska som de? Även vi som är satta att leda i olika sammanhang.

B. Men ni...
Men Jesus är inte där för att döma. När han beskrivit fromhetselitskulturens innersta väsen vänder han sig till sina efterföljare. Men ni...

Här skapar Jesus något nytt.  Han som är Gudsrikets konung vänder sig till de sina och definierar vad de är och förklarar gudsrikets värderingar:

* En jämställd gemenskap. De är Jesu bröder och systrar. Ingen är egentligen högre än någon andra. Alla lever de inför Gud. De är Guds barn. Hans folk. De ledarfunktioner som finns handlar om att bygga upp gemenskapen. Ett tjänarskap. 
”Den störste bland er ska vara er tjänare.” Jesus vänder upp och ner på världens sätt att tänka. Jag är inte så viktig i min tjänst. Du är viktigt i min tjänst. 

* Endast Fadern är upphöjd. Det är ett Gudstillbedjande folk. Gemenskapen kan bara var jämställd för att Gud är över allt. Tryggheten finns bara på klippan. Rädslan binder. Tryggheten i Guds kärlek och barmhärtighet gör dem fria. De kan vara generösa för att han är generös. De kan ge kärlek för att de tagit emot kärlek av Gud den högste!

* Följer Kristus. Det finns gott om själutnämnda gurus. Mat, hälsa, andlighet, framgångsrikt ledarskap ... Men all andlig vägledning hänvisar till Jesus Kristus. Den som kallar sig andlig vägledare får inte falla i fällan att börja styra människors liv. Bara att peka på Kristus. Allt annat skulle förneka att Jesus lever. Förneka hans uppståndelse. Men han är uppstånden! Därför kan han vägleda dem. Sitt folk, sina bröder och systrar. 

Detta är det folk Jesus skapar när han står med fromhetseliten på ena sidan och lärjungarna på den andra. En jämställd brödragemenskap som tillber Gud Fader och följer honom, Jesus Kristus, den uppståndne Herren. De är hans folk och han är deras konung. Han leder dem till liv och befriar dem att älska. 

Vill du vara en del av det folket? Han frågar inte efter de yttre attributen eller din meritförteckning. Han mäter inte hur väl du lyckats med dina andliga försök. Han säger bara ”Kom, följ mig!” 

Etiketter:

Kommentarer: Skicka en kommentar



<< Home

"Sankt Björns resa går över den existensmättade teologins högsta höjder och på de banalaste anekdoternas smalaste stigar. Resans början är kallelsen och dess mål är de heligas tjänst. Följ gärna med ett stycke. Glöm för all del inte att Vägen är målet."
OM MIG
Sankt Björn är en lyckligen gift trebarnsfar med ambitionen att leva och dö till Guds ära och glädja sig i Honom för evigt

St. Björns kyrkoårsvandring
El Salvador
Polykarpus

VÄNNER
Patrik
Jenny
Erik
Sköna lördag
Ingemar
Annika

VÄRLDAR
THS
Johannelund
Pilgrim
eTHS

"Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg"
- Aposteln Paulus

ARKIV
november 2006 / december 2006 / januari 2007 / februari 2007 / mars 2007 / april 2007 / maj 2007 / juni 2007 / juli 2007 / augusti 2007 / november 2007 / januari 2008 / februari 2008 / mars 2008 / april 2008 / augusti 2008 / september 2008 / oktober 2008 / november 2008 / december 2008 / februari 2009 / mars 2009 / april 2009 /