Domare Jag var nämndeman vid Norrköpings tingsrätt under ca ett år. Som nämndeman utgör man rätten. Tre politiskt valda nämndemän och en proffessionell domare utgör samhället i miniatyr och avgör det som två parter inte själva kan lösa på annat sätt.

Ibland har jag fått frågan varför tre amatörer kan sitta som rätt och avgöra sådant som inte sällan kräver specialistkometens. Och varför är man tre och den som verkligen kan detta, lagmannen eller domaren bara en.

Vårt samhälle byggs upp av tre maktpelare; 1. Den lagstiftande makten (folkvalda politiker), 2. Den lagtolkande och lagutövande makten (den juridiska makten), 3. Den granskande makten (media). De tre balanserar varandra och förhindrar korruption och att någon utnyttjar sin ställning.

I rätten är både den lagstiftande och den juridiska makten representerad. Nämndemännen garanterar att domare och åklagare inte sätter sig över lagen. Samtidigt garanterar lagmannen att den lagstiftande makten (nämndemännen) utnyttjar den lag de själva skrivit. De fyra (plus en tingsnotarie, som inte medverkar i domen) drar sig undan och bedömer allt som lagts fram i rättssalen och endast det som är framlagt. De representerar samhället.

Ofta sätter vi stor tilltro till denna instans. Men det är mycket de inte vet och inte kan veta. Rättvisan är långt ifrån självklar.

Vid tidens slut kommer en dom att ske. Då kommer Gud att ensam vara domare. Gud dömer efter våra handlingar. Han vet allt som skett genom hela historien, för han var där. Detta är en stor trygghet. Guds dom är alltid rättvis. Och Gud är kärlek. Därför är domen något att se fram emot.

Därför ropar kyrkan: Maranatha, Kom Herre! POSTLINK torsdag, december 14, 2006