Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del I
Jag vill presentera en litterär superman: Sven Lidman.
Jag har inte kommit längre än till hans inledning till Augustinus bekännelser. Och när jag läst inledningen börjar jag om igen. Otroligt bra.
Min julklapp till er, mina kära bloggläsare.
________________________________
Jesus – det är människosjälens och människosläktets djupaste och starkaste rop på kärlek, på trofasthet, på allvar, på sanning, på verklighet.
I Jesus ber människohjärtat om ett mål och en mening för sin tillvaro – och det får Honom själv: Jesus Kristus – och Honom som korsfäst.
Det är fruktansvärt enkelt – fruktansvärt verkligt – fruktansvärt farligt.
Det är A och O, begynnelsen och änden – begynnelsen på Guds verk och änden på ditt eget – det är den arkimediska punkten från vilken världen lyftes – det är den levande dynamiten, som spränger sönder en varelse för att hon skall få leva och ge liv.
Det är stötestenen och hörnstenen.
Det är den yttersta spetsen av en knivsegg, som klyver världen – som är skarpare än något tveeggat svärd, så att den åtskiljer själ och ande, märg och ben, och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Det är Kärleken – barmhärtig och sträng – omutlig och förlåtande – mjukare än vaxet och hårdare än diamanten.
Det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Jag har inte kommit längre än till hans inledning till Augustinus bekännelser. Och när jag läst inledningen börjar jag om igen. Otroligt bra.
Min julklapp till er, mina kära bloggläsare.
________________________________
Jesus – det är människosjälens och människosläktets djupaste och starkaste rop på kärlek, på trofasthet, på allvar, på sanning, på verklighet.
I Jesus ber människohjärtat om ett mål och en mening för sin tillvaro – och det får Honom själv: Jesus Kristus – och Honom som korsfäst.
Det är fruktansvärt enkelt – fruktansvärt verkligt – fruktansvärt farligt.
Det är A och O, begynnelsen och änden – begynnelsen på Guds verk och änden på ditt eget – det är den arkimediska punkten från vilken världen lyftes – det är den levande dynamiten, som spränger sönder en varelse för att hon skall få leva och ge liv.
Det är stötestenen och hörnstenen.
Det är den yttersta spetsen av en knivsegg, som klyver världen – som är skarpare än något tveeggat svärd, så att den åtskiljer själ och ande, märg och ben, och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Det är Kärleken – barmhärtig och sträng – omutlig och förlåtande – mjukare än vaxet och hårdare än diamanten.
Det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK lördag, december 23, 2006