Bana väg för Herren
Malaki 4:4-62 Petr 1:19-21 Matt 11:12-193:e sön i advent: Bana väg för HerrenVi följde inte visa myter när vi gav er kännedom om vår Herre Jesu Kristi kraft och hans återkomst. Vi var ögonvittnen till hans majestät. För han mottog ära och härlighet från Gud fadern när en röst hördes från denna Majestätets härlighet: "Han är min son, min älskade, min glädje!" Vi hörde denna röst från himlen när vi var med honom på det heliga berget.
Vi har också det säkra profetordet. Ni gör gott i att fästa er uppmärksamhet vid detta som vid en flammande lampa i ett mörkt rum, tills dagen nalkas och morgonstjärnan stiger upp i era hjärtan. Framför allt vet ni att profetiska skrifter inte kan tolkas i ensamhet. För ingen profetia har någonsin förts fram på mänskligt initiativ, utan det är människor som talat från Gud under helig Ande.[2 Petr 1:16-21] i egen översättning från den grekiska texten
ÖgonvittnenPetrus var tillsammans med Jakob och Johannes, med på berget när Jesus förvandlades inför deras ögon. Denna händelse går inte att utplåna från hans minne. De var tre som delade erfarenheten. Säkerligen såg de Jesus på ett nytt sätt efter detta. Han visste och de visste. Jesus log, som en som just delat en fantastisk hemlighet, mot dem när han sa: ”Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.” (matt 17:9).
De inte bara såg, de hörde också. Mullret över berget kom direkt från himlen. Inte bara uppifrån, från det blåa med moln på som vi kallar himlen, utan från Majestätets härlighet, från Gud Fadern. Orden etsade sig fast för de liknade inga andra ord.
Redan innan händelsen har Petrus anat att Jesus är speciell: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” (matt 16:6) Nu får han verkligheten uppenbarad och hans värld växer. Nu är allt möjligt.
Många är vi idag på denna jord som, liksom Petrus fått vår bild av världen omskakad i ett nu. Hur ska vi nu förstå vårt liv och våra år på denna vackra planet? Livet blir aldrig mer detsamma. Vi får ett uppdrag – vi blir ögonvittnen.
Petrus är snabb att koppla sin erfarenhet till Skriften. Han uppmanar oss att göra detsamma, men att göra det med försiktighet. Profetorden är som lampor i ett mörkt rum. De avslöjar det som funnits hela tiden, men dolts av omständigheterna. Så kan bibeln avslöja den verklighet som vi först anat och ibland fått en kort, helig erfarenhet av.
Skriftorden ska förstås i gemenskap. Boken tillhör kyrkan. Mänsklig kunskap räcker inte. Teologiska studier, i ensamhet, är gott, men kan lika väl vilseleda som vägleda i förståelse. Den helige Ande bor i de troende, som utgör kyrkan. Andens folk är vittne i varje tid om hur Fadern, Sonen och Anden talar, verkar och lever på det sätt som Petrus beskriver.
Etiketter: kyrkoåret