Jesu dop
2 Mos 1:22-2:10
1 Joh 5:6-12
Luk 3:15-17, 21-22
Första söndagen efter trettondedagen: Jesu dop
När det förväntansfulla folket funderade över om inte Johannes kunde vara Messias svarade han dem: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är mäktigare än jag. Jag är inte värdig ens att knyta upp hans sandalremmar. Han ska döpa er med helig Ande och eld. Han har kastskoveln i sin hand för att rensa säden och samla vetet i sin lada. Agnarna däremot ska han bränna på en eld som inte kan släckas.”
När alla ur folket döpts och när Jesus som också blivit döpt var i bön, öppnade sig himlen och den helige Anden sänkte sig över honom, i en duvas skepnad. En röst ljöd från himlen: ”Du är min son, min älskade. I dig har jag min glädje!”
[Luk 3:15-17, 21-22] Egen översättning från grekiskan.
Kan det inte vara så att Jesus bara är en vanlig människa? Den åsikten framförs ibland på olika sätt. Om så varit fallet hade Johannes definitivt varit en toppkandidat. Han blev ledare för en enorm väckelserörelse i sin tid. Han lär ha döpt flera miljoner människor. Få, även i våra dagar, har detta inflytande i folkets liv. Men Johannes vet vem han är och vem han inte är. Han är inte den de förväntar sig – Messias, Guds Sände. Det är en kvalitativ skillnad. Johannes döper i vatten, den som han går före i helig Ande och eld.
Messias dopuppdrag är dubbelt. Både dopet i Anden och dopet i eld. Dopet i Anden betyder nytt liv i Kristus. Gåvan att bli Guds barn. Dopet i eld är domen i Guds barns liv. Allt kan inte bestå inför Gud. En förändrings- och förädlingsprocess påbörjas. Äppelträdet ansas för att blomstringen om våren ska bli än vackrare och höstskörden än rikare.
Men även Messias underordnade sig Johannes dop. Om inte stafettpinnen lämnas över diskas hela laget. Också våra liv innehåller moment som bär mening på Guds väg för oss. Förutom de handlingar som vi kallar sakrament, dop och nattvard, så kan möten med särskilda människor, förbön och handpåläggning, profetiska hälsningar i gudstjänsten och många andra konkreta händelser spela stor roll för våra livsresor.
Guds glädje över sin son kan förvåna oss. Pappans glädje över sina barn, leendet i hans ögon när han ser dem leka värmer även den känslokalle. Men även Gud Fader gläder sig över sina barn och bland dem mest av allt sin enfödde son, Jesus. Han bara måste berätta detta och trotsar den tystnad som oftast hörs från Gud i människors värld.
> Vi bekänner Jesus som vår Herre. Vi är inte värdiga att knyta upp hans sandalremmar.
> Vi ber om att ständigt få bli fyllda med Anden och att Guds eld ska göra oss vackrare och rikare.
> Vi ber om öppnade ögon för Guds särskilda moment på vår livsväg, och mod att vandra.
> Vi tar emot Guds fadersglädje över oss.
1 Joh 5:6-12
Luk 3:15-17, 21-22
Första söndagen efter trettondedagen: Jesu dop
När det förväntansfulla folket funderade över om inte Johannes kunde vara Messias svarade han dem: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är mäktigare än jag. Jag är inte värdig ens att knyta upp hans sandalremmar. Han ska döpa er med helig Ande och eld. Han har kastskoveln i sin hand för att rensa säden och samla vetet i sin lada. Agnarna däremot ska han bränna på en eld som inte kan släckas.”
När alla ur folket döpts och när Jesus som också blivit döpt var i bön, öppnade sig himlen och den helige Anden sänkte sig över honom, i en duvas skepnad. En röst ljöd från himlen: ”Du är min son, min älskade. I dig har jag min glädje!”
[Luk 3:15-17, 21-22] Egen översättning från grekiskan.
Kan det inte vara så att Jesus bara är en vanlig människa? Den åsikten framförs ibland på olika sätt. Om så varit fallet hade Johannes definitivt varit en toppkandidat. Han blev ledare för en enorm väckelserörelse i sin tid. Han lär ha döpt flera miljoner människor. Få, även i våra dagar, har detta inflytande i folkets liv. Men Johannes vet vem han är och vem han inte är. Han är inte den de förväntar sig – Messias, Guds Sände. Det är en kvalitativ skillnad. Johannes döper i vatten, den som han går före i helig Ande och eld.
Messias dopuppdrag är dubbelt. Både dopet i Anden och dopet i eld. Dopet i Anden betyder nytt liv i Kristus. Gåvan att bli Guds barn. Dopet i eld är domen i Guds barns liv. Allt kan inte bestå inför Gud. En förändrings- och förädlingsprocess påbörjas. Äppelträdet ansas för att blomstringen om våren ska bli än vackrare och höstskörden än rikare.
Men även Messias underordnade sig Johannes dop. Om inte stafettpinnen lämnas över diskas hela laget. Också våra liv innehåller moment som bär mening på Guds väg för oss. Förutom de handlingar som vi kallar sakrament, dop och nattvard, så kan möten med särskilda människor, förbön och handpåläggning, profetiska hälsningar i gudstjänsten och många andra konkreta händelser spela stor roll för våra livsresor.
Guds glädje över sin son kan förvåna oss. Pappans glädje över sina barn, leendet i hans ögon när han ser dem leka värmer även den känslokalle. Men även Gud Fader gläder sig över sina barn och bland dem mest av allt sin enfödde son, Jesus. Han bara måste berätta detta och trotsar den tystnad som oftast hörs från Gud i människors värld.
> Vi bekänner Jesus som vår Herre. Vi är inte värdiga att knyta upp hans sandalremmar.
> Vi ber om att ständigt få bli fyllda med Anden och att Guds eld ska göra oss vackrare och rikare.
> Vi ber om öppnade ögon för Guds särskilda moment på vår livsväg, och mod att vandra.
> Vi tar emot Guds fadersglädje över oss.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK söndag, januari 07, 2007