Till dig som upplever normen som en tyrann
Jag skrev i en tidigare post om Normen och ifrågasättandet av den.
Jag vill skänka några ord till dig som upplever normen som en tyrann. Jag gör det som en medresenär. För oss mer än för många generationer är det upp till var och en att forma sin livsväg. Det är inte enkelt eller smärtfritt. Det innebär ofta ifrågasättande av just normer och går ända in i en människas personliga identitet.
1. Vem har sagt att du måste följa normen?
Normer bygger ofta på etiska ställningstaganden. I ett samhälle och en värld där man lever tillsammans med varandra behöver vi komma överens om hur vi lever och bemöter varandra. För att inte alltid konflikter ska uppstå behöver vi ett sätt att kommunicera. Ett uppgjort signalsystem som vi följer under normala omständigheter. Ju tätare samhälle, ju mer vi har med varandra att göra, desto viktigare blir dessa normer. Varje avvikelse bör förklaras. Ett system för avvikelser är nödvändigt. Den som väljer att inte följa en norm behöver ofta förklara sig. Det är priset man får ta. Men normer är inga lagar. Om du inte följer en norm och det får någon att agera verbalt eller fysiskt mot dig så är det den personen och inte du som begår ett brott.
2. Har du rätt att tvinga någon att ändra sig för att göra det bekvämare för dig?
Alla kan inte vara öppna för allting. Särskilt inte om man har en etisk förankring. Om du upplever det besvärligt att vara en normbrytare, av egen övertygelse, för att andra beter sig konstigt mot dig så är det priset du får betala för att stå upp för denna övertygelse. Alternativet är att dra dig undan samhället och människorna. Hålla distans så att du inte blir sårad. Men att kräva att andra ska överge sina övertygelser för att du ska slippa betala priset för din är inte ett alternativ.
3. Bara du kan ta ansvar för hur du lever ditt liv.
Varför ska du behöva bry dig om vad andra tycker om dina tankar och ditt sätt att leva? Jag tror många av oss går omkring och lever andras liv ibland. Föräldrarna, vänner vi ser upp till, offentliga eller historiska förebilder – de påverkar oss på olika sätt. Vi tar avstånd från dem eller följer dem. Vi tycker att de befinner sig i ett dike och vi hoppar därför i det andra. Men vi kan inte forma våra liv utifrån vad andra tycker eller inte tycker. Bara jag kan ta ansvar för mitt eget liv.
4. Kanske behöver du ändra ditt sätt att leva och tänka.
Är du öppen för att du kan ha fel? Är du beredd att förändras? Det kanske inte är så genomtänkt. Det kanske inte är så sunt. Det kanske inte är så viktigt för dig som du egentligen trodde. Det kanske finns andra vägar. Du kanske kan lära dig något. Du kanske kan vinna något du inte hade. Men är din väg inte förhandlingsbar så är det ju inget som hindrar att du håller fast vid den.
5. Många normer är förhandlingsbara.
Det är lätt att reagera för snabbt när vi avviker från normen och blir ifrågasatta. Vi upplever att vi är i underläge och försvarar oss. Det är ju inte så konstigt. Men det är inte så konstruktivt och det hjälper oss sällan. Om du positivt kan formulera varför du vill tänka och leva som du gör så kan du bli en förändrare. Har du goda skäl så kommer andra att lyssna och kanske till och med ta till sig och förändra sitt eget tänkande. POSTLINK tisdag, januari 02, 2007
Jag vill skänka några ord till dig som upplever normen som en tyrann. Jag gör det som en medresenär. För oss mer än för många generationer är det upp till var och en att forma sin livsväg. Det är inte enkelt eller smärtfritt. Det innebär ofta ifrågasättande av just normer och går ända in i en människas personliga identitet.
1. Vem har sagt att du måste följa normen?
Normer bygger ofta på etiska ställningstaganden. I ett samhälle och en värld där man lever tillsammans med varandra behöver vi komma överens om hur vi lever och bemöter varandra. För att inte alltid konflikter ska uppstå behöver vi ett sätt att kommunicera. Ett uppgjort signalsystem som vi följer under normala omständigheter. Ju tätare samhälle, ju mer vi har med varandra att göra, desto viktigare blir dessa normer. Varje avvikelse bör förklaras. Ett system för avvikelser är nödvändigt. Den som väljer att inte följa en norm behöver ofta förklara sig. Det är priset man får ta. Men normer är inga lagar. Om du inte följer en norm och det får någon att agera verbalt eller fysiskt mot dig så är det den personen och inte du som begår ett brott.
2. Har du rätt att tvinga någon att ändra sig för att göra det bekvämare för dig?
Alla kan inte vara öppna för allting. Särskilt inte om man har en etisk förankring. Om du upplever det besvärligt att vara en normbrytare, av egen övertygelse, för att andra beter sig konstigt mot dig så är det priset du får betala för att stå upp för denna övertygelse. Alternativet är att dra dig undan samhället och människorna. Hålla distans så att du inte blir sårad. Men att kräva att andra ska överge sina övertygelser för att du ska slippa betala priset för din är inte ett alternativ.
3. Bara du kan ta ansvar för hur du lever ditt liv.
Varför ska du behöva bry dig om vad andra tycker om dina tankar och ditt sätt att leva? Jag tror många av oss går omkring och lever andras liv ibland. Föräldrarna, vänner vi ser upp till, offentliga eller historiska förebilder – de påverkar oss på olika sätt. Vi tar avstånd från dem eller följer dem. Vi tycker att de befinner sig i ett dike och vi hoppar därför i det andra. Men vi kan inte forma våra liv utifrån vad andra tycker eller inte tycker. Bara jag kan ta ansvar för mitt eget liv.
4. Kanske behöver du ändra ditt sätt att leva och tänka.
Är du öppen för att du kan ha fel? Är du beredd att förändras? Det kanske inte är så genomtänkt. Det kanske inte är så sunt. Det kanske inte är så viktigt för dig som du egentligen trodde. Det kanske finns andra vägar. Du kanske kan lära dig något. Du kanske kan vinna något du inte hade. Men är din väg inte förhandlingsbar så är det ju inget som hindrar att du håller fast vid den.
5. Många normer är förhandlingsbara.
Det är lätt att reagera för snabbt när vi avviker från normen och blir ifrågasatta. Vi upplever att vi är i underläge och försvarar oss. Det är ju inte så konstigt. Men det är inte så konstruktivt och det hjälper oss sällan. Om du positivt kan formulera varför du vill tänka och leva som du gör så kan du bli en förändrare. Har du goda skäl så kommer andra att lyssna och kanske till och med ta till sig och förändra sitt eget tänkande. POSTLINK tisdag, januari 02, 2007