Augustinus bekännelser – Sven Lidmans inledning Del VI
Valde han verkligen Honom? Var det verkligen han som valde Honom.
Ja, ett val var det och valet var fritt. Ära vare vår Gud därför! Fritt fick han välja Jesus till sin herre, fritt fick han kora den Korsfäste till sin konung.
Det var ingen som tvingade och ingen som förförde. Människan har fri vilja vid valet av Herre.
Men frågan är ej, hur jag ska få ett grepp om Jesus utan hur Jesus ska få ett grepp om mig. Det är något helt annat: jag – jag är inte med längre – jag har kommit ur räkningen, är satt ur spelet – jaget har bara en möjlighet i denna tillvaro: att välja Herre.
Detta är verkligen – en oerhörd och fruktansvärd verklighet – den eviga källan till frid och förtvivlan: människans enda fri- och rättighet som människa är, att hon rätt och frihet att på eget ansvar efter egen vilja välja sig Herre.
Större är inte den mångbesjungna och mångomtalade individuella friheten: man får välja Herre.
Var och en av oss är inspännd, inlänkad i ett oerhört, vidlyftigt, ödesbestämt sammanhang, som vi med våra skumma ögon och sömniga sinnen sent och alltför sällan urskilja verkligheten och betydelsen av.
Inget slavfängelse, inget tukthus, ingen gummiplantage rymde mer hopplöst fjättrade arbetshjon än vi äro, som i materiens värld till händer och fötter kedjade i kausalitetens ändlösa slavkedjor, framsläpa en till synes värdelös börda från en okänd avsändare till ett okänt mål.
Men människan blir fri genom att välja sig Honom till herre, som en gång har betalt lösepenningen med det enda gångbara mynt som livet känner: lidande och blod.
Men den som icke väljer Jesus Kristus, Guds korfäste Son, han väljer därmed denna världens furste. Ty valets fruktansvärdaste och farligaste hemlighet är den att det är ett val endast mellan två möjligheter: mellan denna världens furste och Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Ja, ett val var det och valet var fritt. Ära vare vår Gud därför! Fritt fick han välja Jesus till sin herre, fritt fick han kora den Korsfäste till sin konung.
Det var ingen som tvingade och ingen som förförde. Människan har fri vilja vid valet av Herre.
Men frågan är ej, hur jag ska få ett grepp om Jesus utan hur Jesus ska få ett grepp om mig. Det är något helt annat: jag – jag är inte med längre – jag har kommit ur räkningen, är satt ur spelet – jaget har bara en möjlighet i denna tillvaro: att välja Herre.
Detta är verkligen – en oerhörd och fruktansvärd verklighet – den eviga källan till frid och förtvivlan: människans enda fri- och rättighet som människa är, att hon rätt och frihet att på eget ansvar efter egen vilja välja sig Herre.
Större är inte den mångbesjungna och mångomtalade individuella friheten: man får välja Herre.
Var och en av oss är inspännd, inlänkad i ett oerhört, vidlyftigt, ödesbestämt sammanhang, som vi med våra skumma ögon och sömniga sinnen sent och alltför sällan urskilja verkligheten och betydelsen av.
Inget slavfängelse, inget tukthus, ingen gummiplantage rymde mer hopplöst fjättrade arbetshjon än vi äro, som i materiens värld till händer och fötter kedjade i kausalitetens ändlösa slavkedjor, framsläpa en till synes värdelös börda från en okänd avsändare till ett okänt mål.
Men människan blir fri genom att välja sig Honom till herre, som en gång har betalt lösepenningen med det enda gångbara mynt som livet känner: lidande och blod.
Men den som icke väljer Jesus Kristus, Guds korfäste Son, han väljer därmed denna världens furste. Ty valets fruktansvärdaste och farligaste hemlighet är den att det är ett val endast mellan två möjligheter: mellan denna världens furste och Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Etiketter: Lidman
POSTLINK tisdag, januari 30, 2007