Kärlekens väg
Ester 4:12-17
1 Tim 2:4-6
Joh 12:20-33
Fastlagssöndagen: Kärlekens väg
Bland dem som rest upp för att tillbe på högtiden fanns det några greker. De kom till Filippos från Betsaida i Galiléen och framförde en önskan till honom: “Bäste Herre, vi önskar se Jesus.” Filippos gick till Andreas och berättade detta för honom och de gick tillsammans till Jesus och framförde deras önskan. Jesus svarade dem: “Tiden har kommit för människosonen att förhärligas. Sannerligen säger jag er, om inte fröet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt frö. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt eget liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv i den här världen ska bevara det. Den som tjänar mig måste följa mig och där JAG ÄR ska också den som tjänar mig vara. Den som tjänar mig ska Fadern ge ära.”
“Nu är min själ bedrövad och vad skulle jag säga? Fader, rädda mig från denna stund!? Nej, det är för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: “Jag har förhärligat det och jag ska åter göra det!” Folket som stod där och lyssnade sade att det var åska. Andra sade: “En ängel har talat till honom” Jesus responderade:”Det var inte för min utan för er skull som den rösten talade. Nu är denna världens dom. Nu ska denna världens herre kastas ut. Och jag, när jag lyfts upp över jorden, ska jag dra alla människor till mig.” Detta sade han för att indikera det sätt på vilket han skulle dö.
[Joh 12:20-33] Egen översättning från grekiskan
Jesus går före på kärlekens väg
Jesus talar om sig själv och sin egen väg. Om han älskade sitt eget liv och levde för sig själv skulle hans liv vara fruktlöst och meningslöst. Frukt och mening bär ett liv som går kärlekens väg, i tjänst för andra och i livets tjänst. Jesu eget uppdrag är att dö för alla för att deras liv ska ha mening och kunna bära frukt i Livets tjänst. Att han utför sitt uppdrag är en förutsättning för att alla andra ska kunna göra det. Att tjäna livet är att tjäna Jesus, Livets Herre, och den som tjänar Honom får ärva livet med honom. Får vara där Han är.
Att Jesus fullgör sitt uppdrag får dramatiska konsekvenser för det kosmos vi känner som vår värld. Domen över världen är Guds åtskillnad av liv och död. Liv och död går genom hela skapelsen. I domen måste Livet svälja döden. Därför måste Livets Herre utmana världens herre. Hans väg går genom döden. Han vet det, men tvekar inte. Varför inte rädda sitt liv? För att kärlekens Gud älskar och vandrar kärlekens väg.
I den stundande fastan följer vi Jesu förberedelse för hans uppdrag och betänker vår egen efterföljelse på kärlekens väg
Ester 4:12-171 Tim 2:4-6
Joh 12:20-33
Fastlagssöndagen: Kärlekens väg
Bland dem som rest upp för att tillbe på högtiden fanns det några greker. De kom till Filippos från Betsaida i Galiléen och framförde en önskan till honom: “Bäste Herre, vi önskar se Jesus.” Filippos gick till Andreas och berättade detta för honom och de gick tillsammans till Jesus och framförde deras önskan. Jesus svarade dem: “Tiden har kommit för människosonen att förhärligas. Sannerligen säger jag er, om inte fröet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt frö. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt eget liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv i den här världen ska bevara det. Den som tjänar mig måste följa mig och där JAG ÄR ska också den som tjänar mig vara. Den som tjänar mig ska Fadern ge ära.”
“Nu är min själ bedrövad och vad skulle jag säga? Fader, rädda mig från denna stund!? Nej, det är för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: “Jag har förhärligat det och jag ska åter göra det!” Folket som stod där och lyssnade sade att det var åska. Andra sade: “En ängel har talat till honom” Jesus responderade:”Det var inte för min utan för er skull som den rösten talade. Nu är denna världens dom. Nu ska denna världens herre kastas ut. Och jag, när jag lyfts upp över jorden, ska jag dra alla människor till mig.” Detta sade han för att indikera det sätt på vilket han skulle dö.
[Joh 12:20-33] Egen översättning från grekiskan
Jesus går före på kärlekens väg
Jesus talar om sig själv och sin egen väg. Om han älskade sitt eget liv och levde för sig själv skulle hans liv vara fruktlöst och meningslöst. Frukt och mening bär ett liv som går kärlekens väg, i tjänst för andra och i livets tjänst. Jesu eget uppdrag är att dö för alla för att deras liv ska ha mening och kunna bära frukt i Livets tjänst. Att han utför sitt uppdrag är en förutsättning för att alla andra ska kunna göra det. Att tjäna livet är att tjäna Jesus, Livets Herre, och den som tjänar Honom får ärva livet med honom. Får vara där Han är.
Att Jesus fullgör sitt uppdrag får dramatiska konsekvenser för det kosmos vi känner som vår värld. Domen över världen är Guds åtskillnad av liv och död. Liv och död går genom hela skapelsen. I domen måste Livet svälja döden. Därför måste Livets Herre utmana världens herre. Hans väg går genom döden. Han vet det, men tvekar inte. Varför inte rädda sitt liv? För att kärlekens Gud älskar och vandrar kärlekens väg.
I den stundande fastan följer vi Jesu förberedelse för hans uppdrag och betänker vår egen efterföljelse på kärlekens väg
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK lördag, februari 17, 2007