Är USA redo för en svart/kvinnlig president?
Det drar ihop sig för partierna att utse sin kandidat till presidentposten efter "Billy the kid" (skjuter först frågar sen). Demokraternas alternativ är en f.d First Lady, dock på egna meriter, eller en skön svart 2000-talets JFK (som röker).
Då frågar man i media: Är USA redo för en kvinnlig president? Är USA redo för en svart president? Deessa frågor tycker jag är mycket märkliga. Vaddå redo? Vad skulle det vara för speciellt med en viss hudfärg, som gör att man måste förbereda sig extra mycket? Är det några speciellt kvinnliga gener eller hjärnstrukturer som gör att landet måste förändras för att passa henne?
Visst, ledarskap bygger på förtroende. Förtroende är inte alltid rationellt. Men vad tror man skulle kunna hända? Är det inte politiken man för och förmågan att genomföra den som det handlar om? Såväl Hillarys som Baracks politiska agenda har presenterats i media och ingen av dem kommer från okändheten.
Kanske kan man säga att Bush berett vägen för både Clinton och Obama. USAs förtroende i omvärlden, och därmed landets förmåga att leda och påverka internationellt har halverats. USA längtar efter ett en president som kan lyssna. Någon som inte är van att alla lyder, som vet vad det är att bli motarbetad för den man är, men inte fallit till föga utan stått pall.
Klarar USA av en manlig, vit president?
Det drar ihop sig för partierna att utse sin kandidat till presidentposten efter "Billy the kid" (skjuter först frågar sen). Demokraternas alternativ är en f.d First Lady, dock på egna meriter, eller en skön svart 2000-talets JFK (som röker).
Då frågar man i media: Är USA redo för en kvinnlig president? Är USA redo för en svart president? Deessa frågor tycker jag är mycket märkliga. Vaddå redo? Vad skulle det vara för speciellt med en viss hudfärg, som gör att man måste förbereda sig extra mycket? Är det några speciellt kvinnliga gener eller hjärnstrukturer som gör att landet måste förändras för att passa henne?
Visst, ledarskap bygger på förtroende. Förtroende är inte alltid rationellt. Men vad tror man skulle kunna hända? Är det inte politiken man för och förmågan att genomföra den som det handlar om? Såväl Hillarys som Baracks politiska agenda har presenterats i media och ingen av dem kommer från okändheten.
Kanske kan man säga att Bush berett vägen för både Clinton och Obama. USAs förtroende i omvärlden, och därmed landets förmåga att leda och påverka internationellt har halverats. USA längtar efter ett en president som kan lyssna. Någon som inte är van att alla lyder, som vet vad det är att bli motarbetad för den man är, men inte fallit till föga utan stått pall.
Klarar USA av en manlig, vit president?
Etiketter: Politik
POSTLINK onsdag, februari 21, 2007