Prövningens stund
1 Mos 4:3-7
Jak 1:12-15
Matt 16:21-23
1:a söndagen i fastan: Prövningens stund
Från denna stund började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket under de äldste, översteprästerna och de skriftlärda och dödas och uppstå på tredje dagen. Men Petrus tog honom åt sidan och började att tala vett med honom: “Bevare dig väl! Herre, detta ska aldrig någonsin hända dig!” Men han vände sig mot Petrus och sade: “Håll dig undan, Satan. Du försöker hindra mig, för du tänker inte Guds tankar utan människors.”
[Matt 16:21-23] Egen översättning från grekiskan
Vem tänker egentligen Guds tankar? Det verkar ibland vara omöjligt att förstå sig på Gud. I går såg jag X-Men 3 "The last stand". I denna fenomenala berättelse finns en gestalt som helt oväntat återuppstår, efter att i 2:an offrat sitt liv för sina vänner. Men hon är inte densamme. Hon, som tidigare var en vänskaplig kämpe på de godas sida är nu en tvådelad personlighet där det goda ibland slår över i okontrollerad ondska. Det som gör detta till ett stort problem är att hon besitter långt mer utvecklade "gåvor" än någon annan mutant.
Jag tror att hon representerar en ganska vanlig Gudsbild. En allsmäktig Gud, som visserligen älskar genuint, men också har en okontrollerad ondskefull vrede som drabbar skapelsen. I slutstriden är Jean, som hon heter, en passiv betraktare av den våldsamma kamp som onda och goda mutanter utkämpar med sina "gåvor". Människorna går åt som smör i solsken, medan hon bara betraktar. Är det inte så som Gud betraktas av många. En cynisk, allsmäktig Gud som trots att han besitter kraft att hindra ondskan att drabba oskyldiga bara står vid sidan av och betraktar. Deism brukar det kallas.
I texten gör Jesus något märkligt. Petrus vill föra Jesus på bättre tankar. Gud är ju med honom, inte ska han behöva utstå allt detta onda. Han om någon är väl mäktigt beskyddad? Men Jesus identifierar denna tanke som demonisk, ja direkt från Satan själv. Kan Jesus vilja bli slagen av lidande och död? Det är en absurd, nästan sjuk tanke. Kan Jesus, som själv är Gud, välja lidandets väg. Varför skulle han göra det. Petrus förstår inte och uppenbarligen förstår inte heller Satan det.
I slutstriden i X-Men 3 agerar till slut Jean när hon själv är det enda hot som återstår. Hon låter person efter person gå upp i atomer. Detta måste stoppas. Hennes svaga punkt är den besvarade kärlek hon har till Wolverine, som lyckas ta sig fram till henne eftersom han har en förmåga att kunna självläka sin kropp mellan hennes upprepade angrepp. När de möts väcks den goda Jean av hans kärlek. Hon ber honom: "Save me!" Och trots sin innerliga kärlek till henne fäller han ut sina oförstörbara adamantklor rakt in i hennes hjärta. Budskapet: En cynisk, ond Gud dör av kärlek till de sina.
Guds tankar är högre än våra tankar, säger Jesaja. Petrus får erfara just detta. Och vi kan väl ibland ställa frågor till Gud som vi inte får besvarade. Frågor om ondskan och Guds godhet, inte minst.
Jag tror inte på en Gud som är ond, cynisk och frånvarande. Den Gud jag lär känna är god, kärlek, närvaro. Det är den Gud som söker det förlorade, som vill allas räddning. Jag har inte hela bilden, men litar på Guds Godhet. Jag tror på en Gud som valt lidandet och gått i döden i stället för mig.
1 Mos 4:3-7 Jak 1:12-15
Matt 16:21-23
1:a söndagen i fastan: Prövningens stund
Från denna stund började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket under de äldste, översteprästerna och de skriftlärda och dödas och uppstå på tredje dagen. Men Petrus tog honom åt sidan och började att tala vett med honom: “Bevare dig väl! Herre, detta ska aldrig någonsin hända dig!” Men han vände sig mot Petrus och sade: “Håll dig undan, Satan. Du försöker hindra mig, för du tänker inte Guds tankar utan människors.”
[Matt 16:21-23] Egen översättning från grekiskan
Vem tänker egentligen Guds tankar? Det verkar ibland vara omöjligt att förstå sig på Gud. I går såg jag X-Men 3 "The last stand". I denna fenomenala berättelse finns en gestalt som helt oväntat återuppstår, efter att i 2:an offrat sitt liv för sina vänner. Men hon är inte densamme. Hon, som tidigare var en vänskaplig kämpe på de godas sida är nu en tvådelad personlighet där det goda ibland slår över i okontrollerad ondska. Det som gör detta till ett stort problem är att hon besitter långt mer utvecklade "gåvor" än någon annan mutant.
Jag tror att hon representerar en ganska vanlig Gudsbild. En allsmäktig Gud, som visserligen älskar genuint, men också har en okontrollerad ondskefull vrede som drabbar skapelsen. I slutstriden är Jean, som hon heter, en passiv betraktare av den våldsamma kamp som onda och goda mutanter utkämpar med sina "gåvor". Människorna går åt som smör i solsken, medan hon bara betraktar. Är det inte så som Gud betraktas av många. En cynisk, allsmäktig Gud som trots att han besitter kraft att hindra ondskan att drabba oskyldiga bara står vid sidan av och betraktar. Deism brukar det kallas.
I texten gör Jesus något märkligt. Petrus vill föra Jesus på bättre tankar. Gud är ju med honom, inte ska han behöva utstå allt detta onda. Han om någon är väl mäktigt beskyddad? Men Jesus identifierar denna tanke som demonisk, ja direkt från Satan själv. Kan Jesus vilja bli slagen av lidande och död? Det är en absurd, nästan sjuk tanke. Kan Jesus, som själv är Gud, välja lidandets väg. Varför skulle han göra det. Petrus förstår inte och uppenbarligen förstår inte heller Satan det.
I slutstriden i X-Men 3 agerar till slut Jean när hon själv är det enda hot som återstår. Hon låter person efter person gå upp i atomer. Detta måste stoppas. Hennes svaga punkt är den besvarade kärlek hon har till Wolverine, som lyckas ta sig fram till henne eftersom han har en förmåga att kunna självläka sin kropp mellan hennes upprepade angrepp. När de möts väcks den goda Jean av hans kärlek. Hon ber honom: "Save me!" Och trots sin innerliga kärlek till henne fäller han ut sina oförstörbara adamantklor rakt in i hennes hjärta. Budskapet: En cynisk, ond Gud dör av kärlek till de sina.
Guds tankar är högre än våra tankar, säger Jesaja. Petrus får erfara just detta. Och vi kan väl ibland ställa frågor till Gud som vi inte får besvarade. Frågor om ondskan och Guds godhet, inte minst.
Jag tror inte på en Gud som är ond, cynisk och frånvarande. Den Gud jag lär känna är god, kärlek, närvaro. Det är den Gud som söker det förlorade, som vill allas räddning. Jag har inte hela bilden, men litar på Guds Godhet. Jag tror på en Gud som valt lidandet och gått i döden i stället för mig.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK fredag, februari 23, 2007