Den kämpande tron
1 Kungab 19:1-8
1 Kor 10:12-13
Luk 7:36-8:3
2:a söndagen i fastan: Den kämpande tron
En av fariséerna bjöd hem honom på en måltid och han gick in i fariséns hus och lade sig till bords. Det fanns nu en kvinna i staden som var en synderska och när hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon med en flaska balsam och ställde sig bakom honom, vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med tårarna och torkade dem med sitt hår och hon kysste ömt hans fötter och smorde dem med sin balsam.
När farisén som bjudit honom såg detta sade han för sig själv: "om denne man var en profet, skulle han veta vilken slags kvinna det är som rör vid honom. Hon är ju en synderska." Jesus sade som svar till honom: "Simon, jag har något att säga dig". "Säg det, mästare", sade han. "Två män hade skulder hos en penningutlånare, den ene fem hundra denarer och den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han deras skulder. Vem av dem kommer att älska honom mest?"Simon svarade: "Jag antar att det är den som fått mest efterskänkt". "Rätt tänkt", sade han till honom.
Och vänd mot kvinnan sade han till Simon: "Ser du den här kvinnan? Jag kom in i ditt hus och du gav mig inget vatten för fötterna, hon har vätt mina fötter med tårarna och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter sedan jag kom hit. Du har inte smort mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder eftersom hon älskat mycket. Den som får litet förlåtet, älskar litet." Och han sade till henne: "Dina synder är förlåtna!" De andra gästerna sade till varandra: "Vem är denne man som till och med förlåter synder?" Men han sade till kvinnan: "Din tro har räddat dig. Gå i frid!"
Strax efter detta reste han vidare genom byarna och städerna och han predikade och förkunnade Guds rikes goda nyheter. Lärjungarna var med honom liksom några kvinnor som blivit botade från onda andar och krankheter. Maria, kallad Magdalena som blivit befriad från sju demoner, Johanna, Herodes hovmarshalk Chusas hustru och Susanna och många andra som tjänade dem med sina tillgångar.
[Luk 7:36-8:3] Egen översättning från grekiskan
I
I fastans förberedelse följer vi Jesu väg till Jerusalem, lidandet och döden. Kvinnan smörjer Jesu fötter och det blir ett tecken på det som väntar Herren. Jesus vet att han ska dö. Inte för att en läkare sagt att han har en månad kvar att leva, inte för att han beslutat ta sitt eget liv eller drivs av ett stjärnornas öde. Nej, han vet att han har ett uppdrag att utföra, som innebär att ge sig själv till lösen för många. Säkert ligger det en stark Guds glädje i detta uppdrag. Men som avklädd Gud i mänsklig gestalt är nog dödsångesten också där ibland. Kvinnan förstår nog inte vad hon gör, Simon gör det verkligen inte, men Jesus vet. "Snart ska jag mördas".
II
Kvinnan är överväldigad av Jesus. Vad kan hon ge? Hon vill ge det dyraste hon äger. Kanske är hon van vid obekväma blickar, men här verkar det inte längre spela någon roll. Hon förödmjukar sig i en scen som skulle krascha vilket party som helst. Men Jesus tar emot hennes gåva.
III
Simon är en etablerad herre. Han tycker Jesus verkar vara en intressant person. Kanske är han en av de fariseer som beundrar honom på avstånd. I den scen som utspelas kommer bjudningen helt av sig. Denna pinsamma, syndiga kvinna. Här avslöjas Simons hjärta. Han är stolt. Han är nog jättetrevlig. Han är kanske en farisé som gillar Jesus, men han förstår inte att även han behöver Guds nåd.
IV
Jesus, kvinnan och Simon gör var sin resa. De behöver alla Guds nåd, men inte alla av dem vet om det. Jesus lever av den, inte minst inför den stundande uppgiften. Kvinnan kastar sig ut och tas emot av Jesus. Simon tror han har det, men Jesus lär honom.
V
Rent allmänt tror jag vi har ganska lätt för att "se ner på" oss själva. Men Gud vill resa oss upp. Jesus proklamerar Guds rikes glada budskap också för oss. Han säger till dig: "Din tro har räddat dig. Gå i frid!" Det betyder befrielse. Du behöver inte längre kräla i stoftet. Vi får börja vandra med Jesus, i en förnyad tro. I tacksamhet över att Jesus gick i döden för oss, i tacksamhet över att våra synder är förlåtna och att Gud tagit emot oss, i tacksamhet över att vi kommer att få se och förstå nya djup av Guds nåd om vi följer med Jesus.
1 Kor 10:12-13
Luk 7:36-8:3
2:a söndagen i fastan: Den kämpande tron
En av fariséerna bjöd hem honom på en måltid och han gick in i fariséns hus och lade sig till bords. Det fanns nu en kvinna i staden som var en synderska och när hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon med en flaska balsam och ställde sig bakom honom, vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med tårarna och torkade dem med sitt hår och hon kysste ömt hans fötter och smorde dem med sin balsam.
När farisén som bjudit honom såg detta sade han för sig själv: "om denne man var en profet, skulle han veta vilken slags kvinna det är som rör vid honom. Hon är ju en synderska." Jesus sade som svar till honom: "Simon, jag har något att säga dig". "Säg det, mästare", sade han. "Två män hade skulder hos en penningutlånare, den ene fem hundra denarer och den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han deras skulder. Vem av dem kommer att älska honom mest?"Simon svarade: "Jag antar att det är den som fått mest efterskänkt". "Rätt tänkt", sade han till honom.
Och vänd mot kvinnan sade han till Simon: "Ser du den här kvinnan? Jag kom in i ditt hus och du gav mig inget vatten för fötterna, hon har vätt mina fötter med tårarna och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter sedan jag kom hit. Du har inte smort mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder eftersom hon älskat mycket. Den som får litet förlåtet, älskar litet." Och han sade till henne: "Dina synder är förlåtna!" De andra gästerna sade till varandra: "Vem är denne man som till och med förlåter synder?" Men han sade till kvinnan: "Din tro har räddat dig. Gå i frid!"
Strax efter detta reste han vidare genom byarna och städerna och han predikade och förkunnade Guds rikes goda nyheter. Lärjungarna var med honom liksom några kvinnor som blivit botade från onda andar och krankheter. Maria, kallad Magdalena som blivit befriad från sju demoner, Johanna, Herodes hovmarshalk Chusas hustru och Susanna och många andra som tjänade dem med sina tillgångar.
[Luk 7:36-8:3] Egen översättning från grekiskan
I fastans förberedelse följer vi Jesu väg till Jerusalem, lidandet och döden. Kvinnan smörjer Jesu fötter och det blir ett tecken på det som väntar Herren. Jesus vet att han ska dö. Inte för att en läkare sagt att han har en månad kvar att leva, inte för att han beslutat ta sitt eget liv eller drivs av ett stjärnornas öde. Nej, han vet att han har ett uppdrag att utföra, som innebär att ge sig själv till lösen för många. Säkert ligger det en stark Guds glädje i detta uppdrag. Men som avklädd Gud i mänsklig gestalt är nog dödsångesten också där ibland. Kvinnan förstår nog inte vad hon gör, Simon gör det verkligen inte, men Jesus vet. "Snart ska jag mördas".
Kvinnan är överväldigad av Jesus. Vad kan hon ge? Hon vill ge det dyraste hon äger. Kanske är hon van vid obekväma blickar, men här verkar det inte längre spela någon roll. Hon förödmjukar sig i en scen som skulle krascha vilket party som helst. Men Jesus tar emot hennes gåva.
Simon är en etablerad herre. Han tycker Jesus verkar vara en intressant person. Kanske är han en av de fariseer som beundrar honom på avstånd. I den scen som utspelas kommer bjudningen helt av sig. Denna pinsamma, syndiga kvinna. Här avslöjas Simons hjärta. Han är stolt. Han är nog jättetrevlig. Han är kanske en farisé som gillar Jesus, men han förstår inte att även han behöver Guds nåd.
Jesus, kvinnan och Simon gör var sin resa. De behöver alla Guds nåd, men inte alla av dem vet om det. Jesus lever av den, inte minst inför den stundande uppgiften. Kvinnan kastar sig ut och tas emot av Jesus. Simon tror han har det, men Jesus lär honom.
Rent allmänt tror jag vi har ganska lätt för att "se ner på" oss själva. Men Gud vill resa oss upp. Jesus proklamerar Guds rikes glada budskap också för oss. Han säger till dig: "Din tro har räddat dig. Gå i frid!" Det betyder befrielse. Du behöver inte längre kräla i stoftet. Vi får börja vandra med Jesus, i en förnyad tro. I tacksamhet över att Jesus gick i döden för oss, i tacksamhet över att våra synder är förlåtna och att Gud tagit emot oss, i tacksamhet över att vi kommer att få se och förstå nya djup av Guds nåd om vi följer med Jesus.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK onsdag, februari 28, 2007