Mellan Herrljunga och Vårgårda Sitter på ett tåg på väg tvärs över sydsverige.

Att resa är vara i rörelse oupphörligen. Vi tänker ofta från punkt till punkt. Plats till plats. Från Köping till Arboga till Örebro till Laxå ... Vi har namn på dessa punkter och många gånger bilder, erfarenheter och känslor kopplat till dem. Det som är mellan dem är blott testbild, pausmusik, onödig väntan, i bästa fall vila. Det har slagit mig att jag tänker mycket punkt till punkt, på en lång rad efter varandra. Händelse till händelse, datum till datum, plats till plats.

För tio år sedan pluggade jag matte på Linköpings tekniska högskola. I en av kurserna lärde jag mig att räkna, inte bara på punkter i en graf utan också på linjer, areor och sfärer i flera dimensioner.

Vad händer egentligen mellan Herrljunga och Vårgårda? Att leva från punkt till punkt gör livet endimensionellt. Att istället tänka linje och kanske till och med oregelbundna areor och sfärer är något annorlunda. Det är då resan blir målet och livet mellan födelse och död blir meningsfullt. Det oväntade finner en djupare innebörd. Oplanerade händelser och möten med människor jag inte valt öppnar tillvaron. Om jag vågar se, lyssna, känna och ta emot livet mellan punkterna tror jag faktiskt att mitt liv blir längre. Kanske är det där Gud är allestädes närvarande? Jag har börjat misstänka det. POSTLINK lördag, november 25, 2006