Ut ur fodralet Oj, va grönt allting är. Överallt. Uppåt, nedåt... hur jag än vänder mig. Mig, ja... jag finns visst. Det verkar kul. Vad ska det bli av det här. Jag kan rulla runt. Hit och dit och hit igen. Man blir snurrig i huvet. Aj! Jag slog i något. Men... då finns det något mer än jag. Något jag inte kan se. Allt är fortfarande grönt. Det finns någon slags ljus bakom. Om jag bara kunde få hål på den här kokongen. Ett stadigt grepp och så rycker man till. Så där ja. Åååh va ljust det blev. Och svalt mot ansiktet. Nästan kallt. Det var skönt i den sär sovsäcken. Men... det verkar spännande utanför. Om jag drar lite till här. Uuufh! Nu gick alltihop sönder. En sol, blå himmel, moln höga berg som omger mig. Hårda var dom också. Bergen, inte molnen. Dom når jag inte.
Nehej. Dax att utforska omgivningarna lite. Träd, vattendrag. En stig. Var kan den leda, månne?

Man föds och så är man på väg. På väg genom livet. Livet är vägen och tvärtom (Vägen är livet).
I det som följer vill jag ge dig möjlighet att följa mig på en resa som blev av. En resa som jag gissar kommer handla om Kallelse, tjänst, kyrka, sakrament, Gud, universum och allting.

- Kan det va, nåt?
- Följ med och se!

Etiketter: Resan

POSTLINK onsdag, november 01, 2006