Advent
Vi minns från december att Advent betyder ankomst. Den som varit barn själv vet att advent också betyder väntan. Det är förunderligt hur tiden kan bli så viktig och fyllas med så mycket mening som när man väntar på något. Man väntar på tomten, man väntar på snön, man väntar på att få lägga fram sin uppsats, man väntar på besked från Missionskyrkans antagningsnämnd, man väntar på sommarlov, man väntar på en ankomst. I väntan på ankomsten finns alltså en för-väntan.
Jag vet, det är lite nördigt att leka med ord. Men, som någon sa: "Jag vill våldföra mig på språket..." Hursomhelst går vår familj och väntar på en ankomst. I mitten av juni kommer han eller hon. I väntan på detta går vi och för-väntar. Det är en mycket meningsfull sysselsättning. Graviditet är en mycket speciell tid, som spelar en viktig roll. Tänk om man liksom fick barnet inom några minuter istället. Hur annorlunda världen skulle te sig då. Instant coffee, instant baby...
När man väntar bereder man ett rum för det som komma skall. Vi pratar med Hanna och Jona om bäbisar och hur de fungerar. Att de är mysiga, men att de också skriker ibland. I amerikanska filmer brukar man förebereda ett rum rent fysiskt. Ett rosa eller ett blått. Nu har vi inte så många extra rum stående, som vi kan förbereda, men egentligen är det ju inte så dumt att också rent konkret ställa i ordning ett rum. Rosa eller blått. Ingen aning. Man vill ju inte veta. Det hör ju till det som man väntar på. Att få veta vem som gör kullerbytta på bilden.