Inte en gång till!
Matt 13:44 Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
I söndagens predikan hörde jag det numera klassiska greppen en gång till. Fördelen eller problemet med predikan är att man inte kan begära ordet och ge motargument. Förmodligen var det tur för mig.
"Allt är beroende av vilket perspektiv vi har. Fyra personer som stirrar på en stenbumling i en åker beskriver helt olika eftersom de har olika perspektiv. Inget gör mig så vansinnig som om någon påstår att det finns något som är oberoende av perspektiv."
Jag hör: Allt flyter, allt är relativt, inget är fast, kaos råder. Det finns ingen skatt i åkern! Det du byggt ditt liv på existerar inte. Och det gör mig vansinnig.
"Man blir ju mer tolerant med åren" (mannen var i 70-års åldern)
Det klassiska i detta grepp är:
> Jag är tolerant, du är intolerant
> Jag tolererar inte att du inte tolererar allt
Lyssna och du ska se att detta är mycket vanligt. Det gör mig inte vansinnig, men trött.
Visst är det meningsfullt att bejaka olika perspektiv. Så långt är jag med. Men att säga att det inte finns något som är oberoende av perspektiv är ju absurt. Är detta påstående oberoende av perspektiv???
Min kristna tro innebär att jag funnit skatten i åkern, något fast i en flytande värld. Kaos hotar min tillvaro, men Jesus är min klippa. POSTLINK tisdag, januari 09, 2007
I söndagens predikan hörde jag det numera klassiska greppen en gång till. Fördelen eller problemet med predikan är att man inte kan begära ordet och ge motargument. Förmodligen var det tur för mig.
"Allt är beroende av vilket perspektiv vi har. Fyra personer som stirrar på en stenbumling i en åker beskriver helt olika eftersom de har olika perspektiv. Inget gör mig så vansinnig som om någon påstår att det finns något som är oberoende av perspektiv."
Jag hör: Allt flyter, allt är relativt, inget är fast, kaos råder. Det finns ingen skatt i åkern! Det du byggt ditt liv på existerar inte. Och det gör mig vansinnig.
"Man blir ju mer tolerant med åren" (mannen var i 70-års åldern)
Det klassiska i detta grepp är:
> Jag är tolerant, du är intolerant
> Jag tolererar inte att du inte tolererar allt
Lyssna och du ska se att detta är mycket vanligt. Det gör mig inte vansinnig, men trött.
Visst är det meningsfullt att bejaka olika perspektiv. Så långt är jag med. Men att säga att det inte finns något som är oberoende av perspektiv är ju absurt. Är detta påstående oberoende av perspektiv???
Min kristna tro innebär att jag funnit skatten i åkern, något fast i en flytande värld. Kaos hotar min tillvaro, men Jesus är min klippa. POSTLINK tisdag, januari 09, 2007
Kommentarer:
<< Home
Lugn bara lugn, käre vän. Gud är oberoende av våra perspektiv. Möjligen inte våra föreställningar om Gud... ;) Du skötte dig bra idag! Som sagt.
# posted by 
: 11:01 em
: 11:01 em
:) Jag är lugn, min vän.
Ja, Gud är den fasta klippan i en opålitlig värld.
Det är det evangelium som ska predikas.
Tack Sara för glada tillrop! (det handlar om att jag opponerade på en uppsats, för er som inte hänger med)
Lite snuvig idag, undrar om det är kaftan-snuva? Kan du sånt, Sara?
Ja, Gud är den fasta klippan i en opålitlig värld.
Det är det evangelium som ska predikas.
Tack Sara för glada tillrop! (det handlar om att jag opponerade på en uppsats, för er som inte hänger med)
Lite snuvig idag, undrar om det är kaftan-snuva? Kan du sånt, Sara?
Skatten finns, men var uppfatting, var forstaelse av den ar olika beroende pa vilken forforstaelse vi har, var i livet vi befinner oss. Det som gor Gud sa stor ar att Gud ar oberoende av vara perspektiv, eller var i livet vi befinner oss. Gud andrar sig inte, men var forstaelse av honom kan (uppenbarligen) variera fran manniska till manniska, fran tillfalle till tillfalle. Detta handlar inte om att allt ar relativt, det handlar om att akta sig for att stanga in Gud i en box (dar han anda inte stannar).
Jag är helt med på att vi ser ur olika perspektiv, J.
Vi är dock som människor utlämnade till vårt eget perspektiv och jag tror att vi behöver bejaka det.
Varje person som har Gud har honom i en box (låter lite skojigt när man säger det så :) ). Och det är ok. Gud förlorar inget på det. Eftersom Gud är person och möter människan personligt så är boxen föränderlig. Precis som min bild av min mamma, mammaboxen.
Det är inte alltid lätt att bejaka en annans perspektiv, som säger att min mamma inte existerar eller att hon är kort, pratar skånska och slår små barn. Jag kan säga att jag vet att så inte är fallet. Vad kan överbevisa mig. Jag känner ju mamma.
Medveten om att Gudsrelationen och Gudsbilden är lite annorlunda så finns det ändå något viktigt här. Alternativet är att hålla Gud på sådan distans att det inte spelar någon roll (jag bryr mig inte om att mamma slår små, skånska barn...). Men om Gud är en verklighet i mitt liv så kan jag inte hålla denna distans. Det är ju ett problem med teologin, som ofta betraktar Gud som ett teoretiskt objekt om vilket man kan ha en massa teorier. Hur lever man i tro, relation och kärlek med honom då? Men jag håller med om det du säger: att Gud är oberoende av våra perspektiv.
Predikan bör föda och fostra tro på Jesus Kristus och honom Korsfäst (för att alludera på Lidman).
Skicka en kommentar
Vi är dock som människor utlämnade till vårt eget perspektiv och jag tror att vi behöver bejaka det.
Varje person som har Gud har honom i en box (låter lite skojigt när man säger det så :) ). Och det är ok. Gud förlorar inget på det. Eftersom Gud är person och möter människan personligt så är boxen föränderlig. Precis som min bild av min mamma, mammaboxen.
Det är inte alltid lätt att bejaka en annans perspektiv, som säger att min mamma inte existerar eller att hon är kort, pratar skånska och slår små barn. Jag kan säga att jag vet att så inte är fallet. Vad kan överbevisa mig. Jag känner ju mamma.
Medveten om att Gudsrelationen och Gudsbilden är lite annorlunda så finns det ändå något viktigt här. Alternativet är att hålla Gud på sådan distans att det inte spelar någon roll (jag bryr mig inte om att mamma slår små, skånska barn...). Men om Gud är en verklighet i mitt liv så kan jag inte hålla denna distans. Det är ju ett problem med teologin, som ofta betraktar Gud som ett teoretiskt objekt om vilket man kan ha en massa teorier. Hur lever man i tro, relation och kärlek med honom då? Men jag håller med om det du säger: att Gud är oberoende av våra perspektiv.
Predikan bör föda och fostra tro på Jesus Kristus och honom Korsfäst (för att alludera på Lidman).
<< Home