Från Nod till Nåd
I morgon ska jag öva mig på att predika. Det är en möjlighet som bjuds THS-studenter. Det är en andakt i kapellet, men det hela brukar ofta kännas konstlat. Mer som ett övningstillfälle. Det hela filmas, granskas och kritiseras exegetiskt, kommunikativt och homiletiskt. Inget för den känslige alltså... ;)
För er som inte kan komma i morgon finns själva utkastet nedan. Viss inspiration av Waldenströms sköna evangeliska allegori Brukspatron Adamsson eller var bor du?
-------------------------
Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind, till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer. Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
[Heb 12:18-24]
Inledning
Jag förmodar att ingen av er varit i Nod. Det finns ingen plats med det namnet i Sverige. Ändå är det just där som vi alla lever våra liv.
Staden Nod
Vad är det för stad? I texten talas det lite kryptiskt om Abels blod. Hur var nu berättelsen om Kain och Abel?
Kain och Abel offrar var sin offergåva till Herren. Kain tar av markens grödor och Abel det bästa delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Kanske var Gud besviken på Kains vegetariska meny, kanske var det redan då ett förorenat hjärta som gjorde att Kains offer inte behagade Gud. Kain blir vred och varnas av Gud. När begäret blir havande föder det synd, med Jakobs ord. Kain går inte till Herren med denna fråga utan röjer undan sin konkurrens med våld. Han tror nämligen att hans offer var utmärkt, men förkastades i jämförelse med Abels. Han mördar sin egen bror. Denna bestialiska handling överumplar den goda skapelsen och marken ropar i panik inför Gud. Mord! Mord!
Herren hör och Herren ser. Han kommer och ställer obekväma frågor till Kain.
Var är din bror? Ännu finns tid för omvändelse. Här kan han fortfarande säga sanningen och bekänna sitt brott. Men han väljer förnekelsens väg. Vad har du gjort? Kain kläs av det fikonlöv han försökt gömma sig bakom och står naken och skyldig inför sin domare. Han förvisas från edens ljuva lustgård österut till Nod. I staden Nod råder rotlöshet och rastlöshet. Solen går upp här också och man arbetar också här i sitt anletes svett, men den trygghet som finns i Eden är fjärran. Människorna lever i fruktan för våld och död. Av omsorg om mördaren utfärdar därför Gud en lag: Om någon dödar Kain ska Gud hämnas sju gånger om.
I denna rastlöshet, rotlöshet och otrygghet lever vi. Vi vet inget annat. Vi har ju inga sköna minnen från Eden. Lagen reglerar våra samhällen för att våldet och orättvisan ska hållas något på avstånd. Men orättvisa och våld präglar vår jordiska tillvaro även om solen går upp också här i Nod.
Berget Sinai
Texten refererar till vad som hände på berget Sinai. På berget Sinai gavs lagen till Mose och Guds folk. Inte för att Gud gillar att straffa utan av omsorg om människorna. Sinaihändelsen präglades av skräck, fruktan för straff för den som kliver över den gräns Gud har satt ut. Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Guds helighet var för stark. Minnet satt kvar hos Guds folk. Det var en verklig, jordisk, fysisk och historisk händelse. Därför bär Sinai också en temporär och begränsad karaktär, precis som lagen.
Berget Sion
Låt mig få berätta om berget Sion. Det är ett berg, en stad och ett folk.
Sion är den stad där den levande Guden bor. Därför är det tillvarons centralpunkt och vilopunkt. Änglarna kommer och går på sina tjänsteuppdrag, men Gud är kvar i det himmelska Jerusalem. Ingen lag behövs i Guds närvaro. Minnet från Eden väcks till liv, men bleknar i jämförelse.
Sion är ett folk som har fest. Den fruktan som var på Sinai har förbytts i fest och glädje. Folket har sitt hem här, deras namn är skrivna i det himmelska Jerusalem. Vad är det för människor som är invånare här? Det är de "förstfödda". Jesus pekas ut som "Den förstfödde". De som följt honom på den väg han stakat ut till Sion är de förstfödda med honom. För de är i Kristus.
Sion är ett berg som inte kan rubbas. Det vilar på Guds Ord. Det är inte ett jordiskt berg som kan skakas och förgöras med nitroglycerin. Det är inte heller en avgränsad händelse i historien som fladdrar bort i tidens flod. Nej, Sion är Fast och evigt. Det har alltid funnits, kommer alltid att finnas och finns nu, as we´re speaking.
Vägskälet Nöd
Det står om Abraham i Heb 11: Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. ... han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt.
Var och en befinner vi oss på resa, och vi ställs alla inför dessa två berg. Sion och Sinai. På vägen mellan Nod och Nåd befinner vi oss då vid vägskälet Nöd där vi var och en konfronteras med vår egen synd. Hur vi svarar på Guds, allas domares fråga är avgörande för var vi hamnar. Den ena vägen går tillbaka till Nod och berget Sinai och den andra till Sion och Nåd.
Vi kan svara med förnekelse som Kain:
- Det där vet jag inget om!
Vi kan också svara som judarna på pingstdagen efter att Petrus kallat dem för Jesu mördare.
- Vad ska vi göra för att bli räddade?
När vi kommer i Nöd måste vi välja väg. Bara om vi vandrar på bekännelsens väg når vi fram till Guds Nåd.
Staden Nåd
Staden nåd, var ligger den?
Det finns en plats utanför Malå, mellan Skellefteå och Storuman som heter Nåda. Möjligen ligger den på en höjd, men knappast berget Sion. Så hur kommer vi då dit? Vi får gå tillbaka till texten.
I stycket innan refereras till Esau som sålde sin förstfödslorätt för att han var hungrig. Hebreerbrevet varnar för att låta otukt och ogudaktighet lura oss in på fel väg, vägen tillbaka mot Nod. Otukt och ogudaktighet – Varför denna moralpredikan, kanske någon tänker. Är inte det gammalmodigt, konservativt, intolerant. Var tog evangelium vägen?
Men det är inte längre våra synder som är problemet, de tar ju Gud hand om. Det finns förlåtelse för synd. Nej det är i vårt hjärta vägskälet finns. Är hjärtat förorenat som Kains eller tror vi Gud om hans godhet? Så att vi vågar visa oss svaga och ödmjuka.
Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
Inte förrän vi bekänner våra synder möter vi Guds nåd, förlåtelse och barmhärtighet.
När Herren frågar: Vad har du gjort?
kan vi svara honom med undanflykter eller tal om intolerans, men det kommer att leda oss tillbaka till Nod. Hebreerbrevet varnar oss: Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer. Vår Gud är en förtärande eld.
Men den som är ödmjuk och bekänner sin synd som synd, och inget mindre, finner Nåd. Finner sin förstfödslorätt. Finner sitt namn skrivet i Sion. Finner evig glädje och trygghet i det himmelska Jerusalem, den levande Gudens stad. För Jesu blod ropar starkare än Abels. POSTLINK torsdag, februari 15, 2007
I morgon ska jag öva mig på att predika. Det är en möjlighet som bjuds THS-studenter. Det är en andakt i kapellet, men det hela brukar ofta kännas konstlat. Mer som ett övningstillfälle. Det hela filmas, granskas och kritiseras exegetiskt, kommunikativt och homiletiskt. Inget för den känslige alltså... ;)För er som inte kan komma i morgon finns själva utkastet nedan. Viss inspiration av Waldenströms sköna evangeliska allegori Brukspatron Adamsson eller var bor du?
-------------------------
Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind, till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer. Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
[Heb 12:18-24]
Inledning
Jag förmodar att ingen av er varit i Nod. Det finns ingen plats med det namnet i Sverige. Ändå är det just där som vi alla lever våra liv.
Staden Nod
Vad är det för stad? I texten talas det lite kryptiskt om Abels blod. Hur var nu berättelsen om Kain och Abel?
Kain och Abel offrar var sin offergåva till Herren. Kain tar av markens grödor och Abel det bästa delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Kanske var Gud besviken på Kains vegetariska meny, kanske var det redan då ett förorenat hjärta som gjorde att Kains offer inte behagade Gud. Kain blir vred och varnas av Gud. När begäret blir havande föder det synd, med Jakobs ord. Kain går inte till Herren med denna fråga utan röjer undan sin konkurrens med våld. Han tror nämligen att hans offer var utmärkt, men förkastades i jämförelse med Abels. Han mördar sin egen bror. Denna bestialiska handling överumplar den goda skapelsen och marken ropar i panik inför Gud. Mord! Mord!
Herren hör och Herren ser. Han kommer och ställer obekväma frågor till Kain.
Var är din bror? Ännu finns tid för omvändelse. Här kan han fortfarande säga sanningen och bekänna sitt brott. Men han väljer förnekelsens väg. Vad har du gjort? Kain kläs av det fikonlöv han försökt gömma sig bakom och står naken och skyldig inför sin domare. Han förvisas från edens ljuva lustgård österut till Nod. I staden Nod råder rotlöshet och rastlöshet. Solen går upp här också och man arbetar också här i sitt anletes svett, men den trygghet som finns i Eden är fjärran. Människorna lever i fruktan för våld och död. Av omsorg om mördaren utfärdar därför Gud en lag: Om någon dödar Kain ska Gud hämnas sju gånger om.
I denna rastlöshet, rotlöshet och otrygghet lever vi. Vi vet inget annat. Vi har ju inga sköna minnen från Eden. Lagen reglerar våra samhällen för att våldet och orättvisan ska hållas något på avstånd. Men orättvisa och våld präglar vår jordiska tillvaro även om solen går upp också här i Nod.
Berget Sinai
Texten refererar till vad som hände på berget Sinai. På berget Sinai gavs lagen till Mose och Guds folk. Inte för att Gud gillar att straffa utan av omsorg om människorna. Sinaihändelsen präglades av skräck, fruktan för straff för den som kliver över den gräns Gud har satt ut. Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget. Guds helighet var för stark. Minnet satt kvar hos Guds folk. Det var en verklig, jordisk, fysisk och historisk händelse. Därför bär Sinai också en temporär och begränsad karaktär, precis som lagen.
Berget Sion
Låt mig få berätta om berget Sion. Det är ett berg, en stad och ett folk.
Sion är den stad där den levande Guden bor. Därför är det tillvarons centralpunkt och vilopunkt. Änglarna kommer och går på sina tjänsteuppdrag, men Gud är kvar i det himmelska Jerusalem. Ingen lag behövs i Guds närvaro. Minnet från Eden väcks till liv, men bleknar i jämförelse.
Sion är ett folk som har fest. Den fruktan som var på Sinai har förbytts i fest och glädje. Folket har sitt hem här, deras namn är skrivna i det himmelska Jerusalem. Vad är det för människor som är invånare här? Det är de "förstfödda". Jesus pekas ut som "Den förstfödde". De som följt honom på den väg han stakat ut till Sion är de förstfödda med honom. För de är i Kristus.
Sion är ett berg som inte kan rubbas. Det vilar på Guds Ord. Det är inte ett jordiskt berg som kan skakas och förgöras med nitroglycerin. Det är inte heller en avgränsad händelse i historien som fladdrar bort i tidens flod. Nej, Sion är Fast och evigt. Det har alltid funnits, kommer alltid att finnas och finns nu, as we´re speaking.
Vägskälet Nöd
Det står om Abraham i Heb 11: Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. ... han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt.
Var och en befinner vi oss på resa, och vi ställs alla inför dessa två berg. Sion och Sinai. På vägen mellan Nod och Nåd befinner vi oss då vid vägskälet Nöd där vi var och en konfronteras med vår egen synd. Hur vi svarar på Guds, allas domares fråga är avgörande för var vi hamnar. Den ena vägen går tillbaka till Nod och berget Sinai och den andra till Sion och Nåd.
Vi kan svara med förnekelse som Kain:
- Det där vet jag inget om!
Vi kan också svara som judarna på pingstdagen efter att Petrus kallat dem för Jesu mördare.
- Vad ska vi göra för att bli räddade?
När vi kommer i Nöd måste vi välja väg. Bara om vi vandrar på bekännelsens väg når vi fram till Guds Nåd.
Staden Nåd
Staden nåd, var ligger den?
Det finns en plats utanför Malå, mellan Skellefteå och Storuman som heter Nåda. Möjligen ligger den på en höjd, men knappast berget Sion. Så hur kommer vi då dit? Vi får gå tillbaka till texten.
I stycket innan refereras till Esau som sålde sin förstfödslorätt för att han var hungrig. Hebreerbrevet varnar för att låta otukt och ogudaktighet lura oss in på fel väg, vägen tillbaka mot Nod. Otukt och ogudaktighet – Varför denna moralpredikan, kanske någon tänker. Är inte det gammalmodigt, konservativt, intolerant. Var tog evangelium vägen?
Men det är inte längre våra synder som är problemet, de tar ju Gud hand om. Det finns förlåtelse för synd. Nej det är i vårt hjärta vägskälet finns. Är hjärtat förorenat som Kains eller tror vi Gud om hans godhet? Så att vi vågar visa oss svaga och ödmjuka.
Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
Inte förrän vi bekänner våra synder möter vi Guds nåd, förlåtelse och barmhärtighet.
När Herren frågar: Vad har du gjort?
kan vi svara honom med undanflykter eller tal om intolerans, men det kommer att leda oss tillbaka till Nod. Hebreerbrevet varnar oss: Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer. Vår Gud är en förtärande eld.
Men den som är ödmjuk och bekänner sin synd som synd, och inget mindre, finner Nåd. Finner sin förstfödslorätt. Finner sitt namn skrivet i Sion. Finner evig glädje och trygghet i det himmelska Jerusalem, den levande Gudens stad. För Jesu blod ropar starkare än Abels. POSTLINK torsdag, februari 15, 2007
