Att äta sand - den akademiska teologin

Söndagen som gick hade temat: ”Livets bröd”. Att livets bröd är Jesus är helt klart i texten. Att det finns annat, förgängligt bröd är också utan tvivel sant.
I
en krönika skriver Peter Halldorf om den näringslösa kosten som ofta bjuds på teologiska utbildningar. Det är ett svek mot de som bär kallelse till pastorstjänst att inte erbjuda dem en andlig och teologisk formation. De behöver den.
”rimligen borde detta vara ett och detsamma: teologisk och andlig fördjupning. Just här ligger dilemmat. När teologiska studier inte med självklarhet upplivar bönen och gudskärleken, föder självutgivelse och frihet från ambitioner har något gått galet.” Jag har själv frustrerats över det gap som ligger mellan den akademiska teologiska utbildning jag fått och vad jag skulle behöva för att bli en bra pastor. Jag har knappt fått några hintar om var källorna finns eller hur jag kan fördjupa mitt andliga liv. Nu är jag ju inte helt ovetande om Guds Ord, bönen, bikten och vägledningen. Och inte heller trodde jag att jag skulle få så mycket av duglig reskost när det gäller detta i det teologiska studiet.
Jag har gått och funderat på idén att starta någon slags bibelläsnings/böneskola för dem som fundera på pastorskallelsen. Att under ett år grundligt studera bibeln, inte på akademins (statens) villkor, utan det andliga livets (tänk levade bröd). Och parallellt praktisera i församling. Året inleds med "40 dagar i öknen". Bön, avskildhet, vägledning, gemenskap. Vi får väl se hur Gud leder. Som det står i kommande söndags text: ”inget som Gud har sagt är omöjligt”