Ett manifest: Ett levande kristet liv
För något år sedan kände jag behov av att sätta mig och skriva ned något av kärnan i vad jag uppfattar som det kristna livet. Inte för att predika det för någon annan utan bara för mig själv. Kanske skulle jag formulera det en smula annorlunda i dag – det är ett 'historiskt' dokument – men samtidigt finns något personligt, ej tidsbundet, bakom texten, som är svår att fånga med orden.
––––––––
När jag blev kristen var det för att jag såg något attraktivt i Jesus. Något som jag kapitulerade totalt inför. Kärlek som jag aldrig sett kärlek. Liv som jag aldrig sett liv. Ett liv i Anden som var helt annorlunda. Inget pris var för högt. Ju mer jag såg dessto mer önskade jag att jag skulle kunna leva detta Andens liv. Jag såg kristna överallt; Livets ord, mission, pingst som levde detta liv mer än jag själv, med olika betoningar. Men mest såg jag detta i Jesus själv. Det som attraherat mig fortsatte att attrahera. Och gör det än idag. Jag vill sätta fingrarna på något av detta.
Anden
Vi som döpts in i Kristus, leds av Anden
Jag kan lita på att Gud är aktiv genom Anden i min vardag
Dop: Dö från min gamla människa, ikläda mig Kristus
Positionsförändring. Inte nedifrån utan ovanifrån.
Vi som leds av Anden lever ett liv för Guds syften
Ett kristet liv stavas mission
Söker varje tillfälle att vara vittne
Vi som lever för Gud lever i förändring
vilja, tankar, handlingar
Inte längre för oss själva utan för Gud.
Det börjar med att vi bestämmer oss. Det får vi göra dagligen.
Jag inser i mitt allra innersta att synden inte är bra för mig. Den vill döda mig
Jag inser att jag inte längre vill synden. Frestelsen finns kvar, men jag är bara slav under synden om jag vill det.
Lagen som ett yttre bud är död för mig. Den är istället skriven på mitt hjärta.
Bibeln
För oandliga människor är bibeln en vanlig bok, vilken som helst. En historisk skriftsamling.
För den som leds av Anden är bibeln en andlig bok. En gudaandad, inspirerad bok.
Det betyder att Gud talar genom den. Att mitt innersta kan lysas upp av skapelsens Gud med ord som gäller mig nu.
Om jag alltså läser bibeln med den Helige Andes hjälp så har jag en outtömlig källa i mitt liv.
Bönen
Den som lever i Anden kan be i Jesu namn.
Herrens bön Just nu.
Från den stund jag vaknar på morgonen kan jag tacka och prisa Gud.
Jag kan frimodigt komma inför nådens tron och tala med Fadern om det som finns på mitt hjärta.
Den som lever i Guds Ande behöver inte leva i försagdhet. Det gör den som har träldomens ande.
Den Helige Ande är en person. Inte vilken person som helst utan min egen skapare. Alltings skapare.
Om jag ber i den Helige Ande så är denne Gud som jag umgås med. Då blir bönen meningsfull. Det mest meningsfulla jag kan göra.
Både bönen och bibelläsningen tenderar att ge oss dåligt samvete. Hur långt från Guds tanke är inte detta. Det är lagens bokstav som anklagar oss. Men Anden är inte bokstav, inget pekande finger utan LIV. Det mest överflödande liv vi kan tänka oss.
Världen
Den som är i Kristus är en ny skapelse, är aldrig densamme för världen
i dubbel bemärkelse:
a) Jaget är dött för världen, synden
Jag är istället en representant för Kristus med allt jag är (inte helt anonymt)
b) Världen är inte densamma för mig. Den är inte längre en plats där jag föds, gör yrkeskarriär och sedan dör i bara för att glömmas. Jag blir sänd till världen och jag har övervunnit den. Jag får del av Guds kärlek för den och ger resten av mitt liv för den.
Men hela min förståelse av världen. Strukturer, maktförhållanden, naturens ordning, relationer förändras.
Mycket av sådant som förut var självklart ifrågasätts genom att jag fått andliga ögon.
Gemenskapen
Den som lever i Anden är inte ensam.
Man är inympad i ett träd som är Guds folk, en lem i Kristi kropp.
Vi lever inte för oss själva utan för Gud och för varandra.
Var än vi är på jorden så finns det människor som vi har gemenskap med. Människor som delar erfarenheten av att dö med Kristus och bli levande med honom i dopet. Som tagit emot Anden. Som lever i bibeln.
Den som tagit emot Anden genom dopet in i Kristus är Guds barn. Har ett barns relation med Gud. Ingen främling, ingen slav, ingen anställd, ingen fiende, ingen konkurrent, ingen domare. Utan en älskande far. Relationen med Gud är upprättad och ett nytt liv kan levas i den Helige Ande. Här och nu.
Epilog
Ett levande kristet liv händer i den Helige Ande. Anden formar och omformar oss inifrån inte minst genom bibelläsning. Han är Gud som vi har relation med i bön. Den som varit kristen länge, som jag, och som vet detta men knappast lever det fullt ut bär på en sorg, en otillfredsställelse. Man har låtit slaveriets ande utöva sin makt över vår bön och vår bibelläsning. man har låtit försagdhetens ande trycka ned det Guds Ande gör – som när man sitter på någon man brottat ned. Det känns inte alls som att vi har övervunnit världen. Men frälsningens dag är idag. Oavsett hur det var igår så kan morgondagen bli annorlunda. Och Kristus bär.
vi behöver
* igenkänna denna brist i våra liv
* bestämma oss för att vi vill leva i Anden på ett fullt sätt
* be om Guds hjälp och uppfyllelse av Anden
* ta ett första steg i bönen, i bibelläsningen
... i Kristi glädje.
––––––––
När jag blev kristen var det för att jag såg något attraktivt i Jesus. Något som jag kapitulerade totalt inför. Kärlek som jag aldrig sett kärlek. Liv som jag aldrig sett liv. Ett liv i Anden som var helt annorlunda. Inget pris var för högt. Ju mer jag såg dessto mer önskade jag att jag skulle kunna leva detta Andens liv. Jag såg kristna överallt; Livets ord, mission, pingst som levde detta liv mer än jag själv, med olika betoningar. Men mest såg jag detta i Jesus själv. Det som attraherat mig fortsatte att attrahera. Och gör det än idag. Jag vill sätta fingrarna på något av detta.
Anden
Vi som döpts in i Kristus, leds av Anden
Jag kan lita på att Gud är aktiv genom Anden i min vardag
Dop: Dö från min gamla människa, ikläda mig Kristus
Positionsförändring. Inte nedifrån utan ovanifrån.
Vi som leds av Anden lever ett liv för Guds syften
Ett kristet liv stavas mission
Söker varje tillfälle att vara vittne
Vi som lever för Gud lever i förändring
vilja, tankar, handlingar
Inte längre för oss själva utan för Gud.
Det börjar med att vi bestämmer oss. Det får vi göra dagligen.
Jag inser i mitt allra innersta att synden inte är bra för mig. Den vill döda mig
Jag inser att jag inte längre vill synden. Frestelsen finns kvar, men jag är bara slav under synden om jag vill det.
Lagen som ett yttre bud är död för mig. Den är istället skriven på mitt hjärta.
Bibeln
För oandliga människor är bibeln en vanlig bok, vilken som helst. En historisk skriftsamling.
För den som leds av Anden är bibeln en andlig bok. En gudaandad, inspirerad bok.
Det betyder att Gud talar genom den. Att mitt innersta kan lysas upp av skapelsens Gud med ord som gäller mig nu.
Om jag alltså läser bibeln med den Helige Andes hjälp så har jag en outtömlig källa i mitt liv.
Bönen
Den som lever i Anden kan be i Jesu namn.
Herrens bön Just nu.
Från den stund jag vaknar på morgonen kan jag tacka och prisa Gud.
Jag kan frimodigt komma inför nådens tron och tala med Fadern om det som finns på mitt hjärta.
Den som lever i Guds Ande behöver inte leva i försagdhet. Det gör den som har träldomens ande.
Den Helige Ande är en person. Inte vilken person som helst utan min egen skapare. Alltings skapare.
Om jag ber i den Helige Ande så är denne Gud som jag umgås med. Då blir bönen meningsfull. Det mest meningsfulla jag kan göra.
Både bönen och bibelläsningen tenderar att ge oss dåligt samvete. Hur långt från Guds tanke är inte detta. Det är lagens bokstav som anklagar oss. Men Anden är inte bokstav, inget pekande finger utan LIV. Det mest överflödande liv vi kan tänka oss.
Världen
Den som är i Kristus är en ny skapelse, är aldrig densamme för världen
i dubbel bemärkelse:
a) Jaget är dött för världen, synden
Jag är istället en representant för Kristus med allt jag är (inte helt anonymt)
b) Världen är inte densamma för mig. Den är inte längre en plats där jag föds, gör yrkeskarriär och sedan dör i bara för att glömmas. Jag blir sänd till världen och jag har övervunnit den. Jag får del av Guds kärlek för den och ger resten av mitt liv för den.
Men hela min förståelse av världen. Strukturer, maktförhållanden, naturens ordning, relationer förändras.
Mycket av sådant som förut var självklart ifrågasätts genom att jag fått andliga ögon.
Gemenskapen
Den som lever i Anden är inte ensam.
Man är inympad i ett träd som är Guds folk, en lem i Kristi kropp.
Vi lever inte för oss själva utan för Gud och för varandra.
Var än vi är på jorden så finns det människor som vi har gemenskap med. Människor som delar erfarenheten av att dö med Kristus och bli levande med honom i dopet. Som tagit emot Anden. Som lever i bibeln.
Den som tagit emot Anden genom dopet in i Kristus är Guds barn. Har ett barns relation med Gud. Ingen främling, ingen slav, ingen anställd, ingen fiende, ingen konkurrent, ingen domare. Utan en älskande far. Relationen med Gud är upprättad och ett nytt liv kan levas i den Helige Ande. Här och nu.
Epilog
Ett levande kristet liv händer i den Helige Ande. Anden formar och omformar oss inifrån inte minst genom bibelläsning. Han är Gud som vi har relation med i bön. Den som varit kristen länge, som jag, och som vet detta men knappast lever det fullt ut bär på en sorg, en otillfredsställelse. Man har låtit slaveriets ande utöva sin makt över vår bön och vår bibelläsning. man har låtit försagdhetens ande trycka ned det Guds Ande gör – som när man sitter på någon man brottat ned. Det känns inte alls som att vi har övervunnit världen. Men frälsningens dag är idag. Oavsett hur det var igår så kan morgondagen bli annorlunda. Och Kristus bär.
vi behöver
* igenkänna denna brist i våra liv
* bestämma oss för att vi vill leva i Anden på ett fullt sätt
* be om Guds hjälp och uppfyllelse av Anden
* ta ett första steg i bönen, i bibelläsningen
... i Kristi glädje.
Etiketter: Resan
POSTLINK torsdag, april 12, 2007