I vändpunkten När vädret slår om från varmt till kallt, från kallt till varmt så börjar det blåsa. Urladdningar i form av åska är inte ovanligt. Regn och till och med kalla hårda hagel förändrar hela landskap under de mörka molnen. Turbulens. Vindens riktning vänder än hit än dit. Det är som att vädret inte kan bestämma sig.

När Gud kallar vidare i en ny riktning resulterar det inte sällan i turbulens, i känslolivet och viljan. Ena dagen vill jag det ena, nästa dag det andra. Du känner att du tappar fotfästet. Åsikter välter över ända. De ligger och slår som segelbåten mot bryggan i den hamn som förut var så trygg. Andras såväl som dina egna forna tyckanden blir antagonister i den inre debattsalen. Glad men deprimerad.

När du når stormens öga lägger sig allt. Kvar finns en känsla av tomhet, förvirring och uppgivenhet. Att inte ens kunna regera över sin egen vilja. Men just där ligger en skatt gömd. Vid regnbågens fot – tecknet för Guds trofasthet – finns hoppet nedgrävt. Stanna här. Lyssna i stillhet. Var inte rädd. Solen stiger bakom de mörka molnen. Snart är stormens tid förbi.

Andens vind blåser vart den vill. Att följa Anden är att leva av tro.

Etiketter: Resan

POSTLINK måndag, april 23, 2007