Teol. Kand.
Så var det alltså klart. I förmiddags fick jag det skriftliga beviset på att jag har en Teologie kandidatexamen.
Av den klass som började hösten 2003 på nästan 40 personer så var vi idag 3 (!) som tog vår examen.
Nå: har jag nu lärt mig något dessa 160p? Ja, det har jag. Mycket. Men jag tror att man ofta fokuserar lite väl mycket på en viss typ av kunskap. Nämligen den som står i kursböckerna: årtal, verbformer, begrepp, tekniker. Visst har jag dem också – om inte annat i böckerna. Men det som är ovärderligt är ju den kunskap som själva läroprocessen givit. interaktion med kurskamrater under fikastunderna, att argumentera, att skriva bra, att uttrycka sig så andra förstår, vänskapen med lärarna. Det är nästan omöjligt att lära sig sådant på distans.
Har jag förändrats teologiskt? Ja och nej. Mer fördjupats, tror jag. Jag kan argumenten och har prövat dem. I några frågor är flera hållningar möjliga för mig än vad jag tänkte tidigare. Komplexiteten har ökat. Tidigare ansåg jag mig vara evangelikal. I dag skulle jag nog hellre välja ordet evangelisk. Det känns mer förankrat i min svenska historia, i min släkt av missionsförbundare och baptister. Fast särskilt oevangelikal är jag inte.
Jag förstår också hur otillräckligt det vetenskapliga angreppssättet är i livets viktiga frågor. Tron är absurd, men det är också livet, och kärleken. Vad kan jag då göra annat än att tro – det är mitt val – om jag har något.
Etiketter: Resan