Normen: befriare eller tyrann?
Ett genomgående tema i vårt mångfaldssamhälle just nu är ifrågasättandet av alla tänkbara normer. Är det verkligen fel att slå barn? Är äktenskap bara mellan man och kvinna? Är inte välgörenhet egentligen ett uttryck för den starkes makt över den svage? Etc.
Dekonstruktion:
1. Makt för vem på vems bekostnad?
2. Acceptera och värna de svaga och marginella rösterna, som ofta varit förföljda och skambelagda i samhället.
3. Bejaka det skambelagda.
4. Misstänkliggör och "klä av" normen. ("företeelsen/strukturen X är ju egentligen bara ett uttryck för den starkes makt över den svage")
5. Agera aktivt mot normernas strukturer.
Detta tänkande har rötter i det marxistiska klasstänkandet:
1. De som har makten utgör överklassen.
2. Överklassen har tolkningsprivilegiet.
3. Med tolkningen sätter makten normer.
4. Överklassen underkuvar underklassen med hjälp av dessa normer.
5. Makten agerar endast i sitt eget intresse.
Vi ser att det bakom detta dekonstruktivistiska tänkande finns:
1. Extrem individualism: Alla sociala strukturer som begränsar individens totala frihet förkastas.
2. Kamptänkande: Motsättningen mellan olika grupper är en förutsättning som inte kan tänkas bort (Den enes bröd är med nödvändighet den andres död).
Jag menar att denna trend, vad vi nu ska kalla den, är destruktiv och odemokratisk eftersom:
* Den framtvingar grupperingar och motsättningar mellan dessa grupper genom sin analys (destruktiv).
* Den river ner gränser och konventioner som är nödvändiga för att människor ska kunna leva tillsamman (odemokratisk).
Kyrkan är, enligt detta sätt att tänka, en maktstruktur som håller individer fångna genom nedärvda ideal och normer. Jesus är, i bästa fall, den som befriar från kyrkans normer.
Är det en bra beskrivning av kyrkan, tycker du? POSTLINK tisdag, december 19, 2006
Dekonstruktion:
1. Makt för vem på vems bekostnad?
2. Acceptera och värna de svaga och marginella rösterna, som ofta varit förföljda och skambelagda i samhället.
3. Bejaka det skambelagda.
4. Misstänkliggör och "klä av" normen. ("företeelsen/strukturen X är ju egentligen bara ett uttryck för den starkes makt över den svage")
5. Agera aktivt mot normernas strukturer.
Detta tänkande har rötter i det marxistiska klasstänkandet:
1. De som har makten utgör överklassen.
2. Överklassen har tolkningsprivilegiet.
3. Med tolkningen sätter makten normer.
4. Överklassen underkuvar underklassen med hjälp av dessa normer.
5. Makten agerar endast i sitt eget intresse.
Vi ser att det bakom detta dekonstruktivistiska tänkande finns:
1. Extrem individualism: Alla sociala strukturer som begränsar individens totala frihet förkastas.
2. Kamptänkande: Motsättningen mellan olika grupper är en förutsättning som inte kan tänkas bort (Den enes bröd är med nödvändighet den andres död).
Jag menar att denna trend, vad vi nu ska kalla den, är destruktiv och odemokratisk eftersom:
* Den framtvingar grupperingar och motsättningar mellan dessa grupper genom sin analys (destruktiv).
* Den river ner gränser och konventioner som är nödvändiga för att människor ska kunna leva tillsamman (odemokratisk).
Kyrkan är, enligt detta sätt att tänka, en maktstruktur som håller individer fångna genom nedärvda ideal och normer. Jesus är, i bästa fall, den som befriar från kyrkans normer.
Är det en bra beskrivning av kyrkan, tycker du? POSTLINK tisdag, december 19, 2006
Kommentarer:
<< Home
Käre Sankte Björn, jag börjar sakna våra fikarumsdiskussioner. Men du är väl knappast kvar på THS i april när jag kommer tillbaka, eller? Nåja, diskussioner kan vi ju ha ändå:
När du talar om kyrkan, vilken kyrka då? Kyrkan är enligt min uppfattning den som ska ge en röst åt de röstlösa, den som ska stå upp för de förtryckta, den som reagerar mot överhetens förtryck och utsugande av de fattiga. Var det inte just det som Jesus gjorde när han körde ut månglarna ur templet, när han stod upp mot översteprästernas bugande för den romerska staten, vilket innebar fördel för dem men nackdel för folket. Nej, en kyrka som förespråkar status quo, det är en kyrka som är förlegad och inte har något att göra i en värld som ser ut som den vi har. Och hur mycket man än säger att "Nej, det är en kyrka som tillhör Gudsriket", så säger Jesus själv att Gudsriket är här och nu. Men det är klart, tillhör man delen av befolkningen som ånjuter fördelarna (vilket både du och jag gör), så är det ju bekvämast att predika upprätthållande av detta otäcka status quo. Så lyder mina åsikter.
När du talar om kyrkan, vilken kyrka då? Kyrkan är enligt min uppfattning den som ska ge en röst åt de röstlösa, den som ska stå upp för de förtryckta, den som reagerar mot överhetens förtryck och utsugande av de fattiga. Var det inte just det som Jesus gjorde när han körde ut månglarna ur templet, när han stod upp mot översteprästernas bugande för den romerska staten, vilket innebar fördel för dem men nackdel för folket. Nej, en kyrka som förespråkar status quo, det är en kyrka som är förlegad och inte har något att göra i en värld som ser ut som den vi har. Och hur mycket man än säger att "Nej, det är en kyrka som tillhör Gudsriket", så säger Jesus själv att Gudsriket är här och nu. Men det är klart, tillhör man delen av befolkningen som ånjuter fördelarna (vilket både du och jag gör), så är det ju bekvämast att predika upprätthållande av detta otäcka status quo. Så lyder mina åsikter.
Våra fikarumsdiskussioner närmar sig en renässans, jag väntar din ankomst i april.
Med Kyrkan menar jag de heligas samfund som den kommer tilluttryck i historien.
Jag tror att kyrkan i Jesu efterföljd står inte bara på de svagas och fattigas sida utan även på de till synes starka och rikas sida. Eller, rättare sagt, alla bjuds in att stå vid Jesu sida.
Vi bygger Guds rike, här och nu. Inte världsliga riken på vare sig den ena eller andra ideologins sida.
Status quo: När väl rättfärdighet, frid och glädje, syn får de blinda, frihet för de fångna uppnåtts under Jesu Herravälde så ska det förbli. Och dessa sköna ordningar börjar i våra tankebyggnader.
Är man mindre fri för att man har materiellt gott? Ibland undrar jag om inte vår TV-kultur är den mest meningslösa och existentiellt sett fattigaste av alla.
Med Kyrkan menar jag de heligas samfund som den kommer tilluttryck i historien.
Jag tror att kyrkan i Jesu efterföljd står inte bara på de svagas och fattigas sida utan även på de till synes starka och rikas sida. Eller, rättare sagt, alla bjuds in att stå vid Jesu sida.
Vi bygger Guds rike, här och nu. Inte världsliga riken på vare sig den ena eller andra ideologins sida.
Status quo: När väl rättfärdighet, frid och glädje, syn får de blinda, frihet för de fångna uppnåtts under Jesu Herravälde så ska det förbli. Och dessa sköna ordningar börjar i våra tankebyggnader.
Är man mindre fri för att man har materiellt gott? Ibland undrar jag om inte vår TV-kultur är den mest meningslösa och existentiellt sett fattigaste av alla.
JA. Fikarumsdiskussion. Ja!
De heligas samfund som den kommer till uttryck i historien har i min mening väldigt ofta stått på förtryckarnas sida. Fast vi kan ju göra nåt åt saken nu´rå, tycker jag.
Jag tror också att Jesus även står på de rikas och starkas sida, men jag tror alltid att Jesus står upp emot orättvisor. Även när de rika och starka drabbas av dem.
Och meningslösheten och den andliga ofriheten tror jag också kan vara som starkast bland de materiellt välgödda.
See ya.
De heligas samfund som den kommer till uttryck i historien har i min mening väldigt ofta stått på förtryckarnas sida. Fast vi kan ju göra nåt åt saken nu´rå, tycker jag.
Jag tror också att Jesus även står på de rikas och starkas sida, men jag tror alltid att Jesus står upp emot orättvisor. Även när de rika och starka drabbas av dem.
Och meningslösheten och den andliga ofriheten tror jag också kan vara som starkast bland de materiellt välgödda.
See ya.
Hejhej!
du skriver: "Vi ser att det bakom detta dekonstruktivistiska tänkande finns:
1. Extrem individualism: Alla sociala strukturer som begränsar individens totala frihet förkastas."
Om den extrema individualismen resulterar i att folk gör destruktiva saker som drabbar omgivningen är det naturligtvis ett problem. Innan dess är det större problem med att den "vite, västerländska, heterosexuella, mannen" inte ser att samhället är anpassat efter hans behov och önskningar och att han betraktar normbrytande som farligt.
Vilka normbrytningar ÄR farliga?
Du skriver: Jag menar att denna trend, vad vi nu ska kalla den, är destruktiv och odemokratisk eftersom:
* Den framtvingar grupperingar och motsättningar mellan dessa grupper genom sin analys
Såå, vad ska en göra istället? Stilla lida och inte få leva ett liv som gör oss mer fria, lyckliga? När man upptäcker att samhället genom sin uppbyggnad begränsar ens livsmöjligheter så får man väl påskynda processerna att förändra detta? Om man genom detta upptäcker att det finns grupperingar som INTE vill att man ska få leva som man vill så blir det motsättningar mellan dem och en själv, det är väl inte så märkligt?
På vilket sätt kan allas rätt att uttrycka sina behov och sin läggning (så länge det inte faktiskt skadar någon annan) betraktas som odemokratisk? Förstår inte den slutsatsen. Tycker snarare tvärtom... Demokrati förutsätter ju att allas behov/åsikter ska räknas lika mycket (så länge det inte handlar om att skada någon.)
Du skriver också att:* Den river ner gränser och konventioner som är nödvändiga för att människor ska kunna leva tillsamman (odemokratisk).
Då undrar jag, vilka konventioner tänker du på då?
Kyrkan lämnar jag därhän i detta resonemang.
du skriver: "Vi ser att det bakom detta dekonstruktivistiska tänkande finns:
1. Extrem individualism: Alla sociala strukturer som begränsar individens totala frihet förkastas."
Om den extrema individualismen resulterar i att folk gör destruktiva saker som drabbar omgivningen är det naturligtvis ett problem. Innan dess är det större problem med att den "vite, västerländska, heterosexuella, mannen" inte ser att samhället är anpassat efter hans behov och önskningar och att han betraktar normbrytande som farligt.
Vilka normbrytningar ÄR farliga?
Du skriver: Jag menar att denna trend, vad vi nu ska kalla den, är destruktiv och odemokratisk eftersom:
* Den framtvingar grupperingar och motsättningar mellan dessa grupper genom sin analys
Såå, vad ska en göra istället? Stilla lida och inte få leva ett liv som gör oss mer fria, lyckliga? När man upptäcker att samhället genom sin uppbyggnad begränsar ens livsmöjligheter så får man väl påskynda processerna att förändra detta? Om man genom detta upptäcker att det finns grupperingar som INTE vill att man ska få leva som man vill så blir det motsättningar mellan dem och en själv, det är väl inte så märkligt?
På vilket sätt kan allas rätt att uttrycka sina behov och sin läggning (så länge det inte faktiskt skadar någon annan) betraktas som odemokratisk? Förstår inte den slutsatsen. Tycker snarare tvärtom... Demokrati förutsätter ju att allas behov/åsikter ska räknas lika mycket (så länge det inte handlar om att skada någon.)
Du skriver också att:* Den river ner gränser och konventioner som är nödvändiga för att människor ska kunna leva tillsamman (odemokratisk).
Då undrar jag, vilka konventioner tänker du på då?
Kyrkan lämnar jag därhän i detta resonemang.
# posted by 
: 7:19 em
: 7:19 em
En marxistisk analys KRÄVER en motpart att göra ner. Försvinner överklassen måste man uppfinna en ny. Detta är ett destruktivt mönster (Tänk att möta den personligheten i ett terapeutiskt samtal... något att jobba med...)
Jag tänker inte på någon speciell norm här. Du nämner vit, heterosexuell man ... som den som sätter normen OCH ser något problematiskt i detta. Här ser vi dekonstruktivismen i aktion. Vi har gjort oss ett hot mot vår kamp för frihet.
Bakom dekonstruktivismen ligger antagandet att alla sanningar har samma värde. Detta är dock en konstruktion. Allt flyter.
Jag tänker inte på någon speciell norm här. Du nämner vit, heterosexuell man ... som den som sätter normen OCH ser något problematiskt i detta. Här ser vi dekonstruktivismen i aktion. Vi har gjort oss ett hot mot vår kamp för frihet.
Bakom dekonstruktivismen ligger antagandet att alla sanningar har samma värde. Detta är dock en konstruktion. Allt flyter.
Du pratar om Marxism och dekonstruktivism, ledsen om jag inte kan följa dig helt i dina resonemang här då min skolning snarare handlar om pedagogik och metodik... Alltså får jag hålla mig på en mer personlig nivå.
Alltså: Att se olika grupperingar i världen kan vara ett sätt att se världen, men att stirra sig blind på att någon tillhör en annan grupp, eller samma grupp ökar inte förståelsen människor emellan, och det är generellt destruktivt. Absolut. Men, men...
Jag tror att våra olika bakgrunder, utgångspunkter och erfarenheter som människor påverkar oss i hög grad. Självklart kan vi hitta beröringspunkter och finna förståelse för folk oavsett dessa olika erfarenheter, men det är viktigt att försöka se att vi alla i olika hög grad lever vår egen norm. Normen har en tendens att inte synliggöras förrän den stöter på någon som tänker annorlunda. Det var här jag nämnde vit, heterosexuell, västerländsk man som en referenspunkt. (Och, ja - jag upplever att dessa i dagsläget har tolkningsföreträde i denna värld.)
I mitt sätt att se på världen ingår problematiserande av mina egna förutfattade meningar om folk, normer, moral, beteenden (och andras dårå...), att då se att jag färgats av min bakgrund är en förutsättning för att kunna se andra människor tydligare. Här kommer grupperingen in i min värld.
Är du med på vad jag säger?
"Bakom dekonstruktivismen ligger antagandet att alla sanningar har samma värde. Detta är dock en konstruktion. Allt flyter."
Hur menar du då?
Också fortsatt nyfiken på vilka konventioner tänker du på som är nödvändiga för att folk ska kunna leva tillsammans...
Så... hoppas du passar på att njuta av Uppsala-solen, om den sträcker sig så långt som till er!
Alltså: Att se olika grupperingar i världen kan vara ett sätt att se världen, men att stirra sig blind på att någon tillhör en annan grupp, eller samma grupp ökar inte förståelsen människor emellan, och det är generellt destruktivt. Absolut. Men, men...
Jag tror att våra olika bakgrunder, utgångspunkter och erfarenheter som människor påverkar oss i hög grad. Självklart kan vi hitta beröringspunkter och finna förståelse för folk oavsett dessa olika erfarenheter, men det är viktigt att försöka se att vi alla i olika hög grad lever vår egen norm. Normen har en tendens att inte synliggöras förrän den stöter på någon som tänker annorlunda. Det var här jag nämnde vit, heterosexuell, västerländsk man som en referenspunkt. (Och, ja - jag upplever att dessa i dagsläget har tolkningsföreträde i denna värld.)
I mitt sätt att se på världen ingår problematiserande av mina egna förutfattade meningar om folk, normer, moral, beteenden (och andras dårå...), att då se att jag färgats av min bakgrund är en förutsättning för att kunna se andra människor tydligare. Här kommer grupperingen in i min värld.
Är du med på vad jag säger?
"Bakom dekonstruktivismen ligger antagandet att alla sanningar har samma värde. Detta är dock en konstruktion. Allt flyter."
Hur menar du då?
Också fortsatt nyfiken på vilka konventioner tänker du på som är nödvändiga för att folk ska kunna leva tillsammans...
Så... hoppas du passar på att njuta av Uppsala-solen, om den sträcker sig så långt som till er!
# posted by : 1:57 em
: 1:57 em
Jag tänker som sagt inte på några specifika konventioner här. Posten handlar om/ifrågasätter/testar tankesystem.
Ursprunget till mina funderingar var en artikel i Upsala Nya Tidning. Artikeln var en intervju med en Fanny Ambjörnsson om hennes forskning kring queerteori. Intervjun avslutades med frågan om Fanny såg några hinder för fortsatt bejakande av queerteori i samhället. Ambjörnssons svar var intressant. Hon förutspådde att en mer aggressiv kristen rörelse skulle försöka sätta käpparna i hjulet. (minns inte exakt frågan eller orden)
Analysen är intressant och korrekt tror jag. Även om ordet aggressiv säger mer om henne än dem hon tänker på tror jag. Det finns en inbyggd motsättning mellan queerteori/dekonstruktivistiskt paradigm och kristen tro. Mina tankar här är bara försök till att förstå vad denna motsättning består i.
Ursprunget till mina funderingar var en artikel i Upsala Nya Tidning. Artikeln var en intervju med en Fanny Ambjörnsson om hennes forskning kring queerteori. Intervjun avslutades med frågan om Fanny såg några hinder för fortsatt bejakande av queerteori i samhället. Ambjörnssons svar var intressant. Hon förutspådde att en mer aggressiv kristen rörelse skulle försöka sätta käpparna i hjulet. (minns inte exakt frågan eller orden)
Analysen är intressant och korrekt tror jag. Även om ordet aggressiv säger mer om henne än dem hon tänker på tror jag. Det finns en inbyggd motsättning mellan queerteori/dekonstruktivistiskt paradigm och kristen tro. Mina tankar här är bara försök till att förstå vad denna motsättning består i.
Intressant att läsa din text och att följa kommentarerna. Jag hittade din blogg då jag "googlade" orden "kristen queerteori". Jag grubblar nämligen på om dessa två begrepp är oförenliga per definition, eller om det finns några kristna queerteoretiker (vid bara en mycket hastig koll har jag inte sett någon sådan).
Skicka en kommentar
# posted by : 3:00 em
: 3:00 em<< Home