Vägen till korset
Jesaja 56:6-8
Ef 2:12-16
Matt 2:1-11
Palmsöndagen: Vägen till korset
På kung Herodes tid, efter Jesu födelse i Betlehem i Judeen kom magiker från östern till Jerusalem. De sade: ”Var är judarnas nyfödde konung? För vi har sett hans stjärna stiga i öster och kommit för att böja knä för honom.” Men när herodes hörde detta blev han bekymrad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla översteprästerna och folkets skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. Och de sade till honom: ”I Betlehem i Judeen. För, som det står skrivet genom profeten: ‘Och du, Betlehem i Juda land, är ingalunda bland de obetydligaste av Judas hövdingar. Ty från dig ska en hövding komma som ska vara herde för mitt folk, Israel.’” Då kallade Herodes till sig magikerna i hemlighet och frågade dem om vilken tidpunkt stjärnan varit synlig. Han sände dem till Betlehem och sade: ”Gå och sök noggrannt efter barnet. Och när ni finner det, skicka då bud till mig så att också jag kan komma och hedra barnet.” När de hört kungens ord gav de sig av och de fick se stjärnan som stigit i öster gå före dem tills den stod över den plats där barnet fanns. När de såg stjärnan stanna blev de oerhört glada. Och när de gick in i huset fick de se barnet hos Maria, hans mor. De föll ned och hyllade honom. De öppnade sina skattkistor och överlämnade gåvor åt honom, guld, rökelse och myrra.
[Matt 2:1-11] Egen översättning från grekiskan
Aloha, Jesus! eller Vad är palmsöndagen?
Vi, som varit med ett tag tänker oss en ståndsmässig hyllningsorkester rada upp sig längs den slingrande gatan innanför porten. In kommer en kille med skägg ridande på vad som fanns att tillgå. En vit häst? Nej. En nyputsad italiensk vespa? Nej, en åsna. Ful men stark bär den sin last och försöker att inte låtsas om allt oväsen. ”Gå rakt fram. Kolla inte ens på dem. Det här är helt normalt. Han är 'ingalunda obetydligast av hövdingar.' Visst!” Uppståndelsen växer sig starkare allteftersom ekipaget med lärjungarna sturskt gående efter kommer allt längre in i staden. Här är en riktigt god stämning. Festligt och flott. I dag kastas inga stenar.
Palmsöndagen har kanhända fallit i glömska i vår tid. En av min dotters 6-åriga klasskompisar frågade mig vad hon skulle rita som hade med påsk att göra. Ägg, påkkärring, kyckling och påskris hade hon redan klarat av. "Vi firar ju påsk för att Jesus dog och uppstod", försökte jag. "Du kan ju rita Jesus på korset." Glad ritade hon genast vidare. Hanna, min dotter, anmärkte: ”Det där är ju inget kors, det är ett kryss.”
Så 'palmsöndagen' borde kanske ha någonting med Hawaii att göra. Aloha, Jesus! Går man tillräckligt långt österut så blir det väster, det är sant. Men de visa från östern var väl inga surfare. De blev förstås oerhört glada över att träffa Jesus och hans mamma, men det var ingen hula-hula de tog till i glädjeruset. De var där av en enda orsak: Knäböj. De ville böja knän. Varför böjer man knän? En enkel kroppslig pose som innebär underkastande. De visste vem Jesus var, en nyfödd kung över Judeen, Jerusalem och tempelstaten. Herodes ville också göra knäböj, sade han. Men de visa var smarta. De kände igen maktlystnad när de såg den.
I det enkla huset där de mötte Jesus fanns inga folkskaror ackompanjerade med orkester. Inte ens några palmer. Åsnan kanske var där. Kanske till och med en äldre släkting till den vid intåget i Jerusalem 30 år senare. Några män, en nyförlöst kvinna och en liten pojke. Inget hov, inga dyrbarheter eller feta rätter, men en konungslig förväntan. Här böjs knän. Här överlämnas några gåvor värdiga en kung. Jag undrar vad Maria tänkte i den stunden. ”Vad gör dom här? Vad håller dom på med, vuxna karlar... Varför kan jag inte få amma pojken i fred?” Och jag undrar vad hon tänkte den gången då folkskarorna hurrade och lade ned sina mantlar på vägen för samma pojke. På vägen till korset.
Jesaja 56:6-8
Ef 2:12-16
Matt 2:1-11
Palmsöndagen: Vägen till korset
På kung Herodes tid, efter Jesu födelse i Betlehem i Judeen kom magiker från östern till Jerusalem. De sade: ”Var är judarnas nyfödde konung? För vi har sett hans stjärna stiga i öster och kommit för att böja knä för honom.” Men när herodes hörde detta blev han bekymrad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla översteprästerna och folkets skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. Och de sade till honom: ”I Betlehem i Judeen. För, som det står skrivet genom profeten: ‘Och du, Betlehem i Juda land, är ingalunda bland de obetydligaste av Judas hövdingar. Ty från dig ska en hövding komma som ska vara herde för mitt folk, Israel.’” Då kallade Herodes till sig magikerna i hemlighet och frågade dem om vilken tidpunkt stjärnan varit synlig. Han sände dem till Betlehem och sade: ”Gå och sök noggrannt efter barnet. Och när ni finner det, skicka då bud till mig så att också jag kan komma och hedra barnet.” När de hört kungens ord gav de sig av och de fick se stjärnan som stigit i öster gå före dem tills den stod över den plats där barnet fanns. När de såg stjärnan stanna blev de oerhört glada. Och när de gick in i huset fick de se barnet hos Maria, hans mor. De föll ned och hyllade honom. De öppnade sina skattkistor och överlämnade gåvor åt honom, guld, rökelse och myrra.
[Matt 2:1-11] Egen översättning från grekiskan
Aloha, Jesus! eller Vad är palmsöndagen?
Vi, som varit med ett tag tänker oss en ståndsmässig hyllningsorkester rada upp sig längs den slingrande gatan innanför porten. In kommer en kille med skägg ridande på vad som fanns att tillgå. En vit häst? Nej. En nyputsad italiensk vespa? Nej, en åsna. Ful men stark bär den sin last och försöker att inte låtsas om allt oväsen. ”Gå rakt fram. Kolla inte ens på dem. Det här är helt normalt. Han är 'ingalunda obetydligast av hövdingar.' Visst!” Uppståndelsen växer sig starkare allteftersom ekipaget med lärjungarna sturskt gående efter kommer allt längre in i staden. Här är en riktigt god stämning. Festligt och flott. I dag kastas inga stenar.
Palmsöndagen har kanhända fallit i glömska i vår tid. En av min dotters 6-åriga klasskompisar frågade mig vad hon skulle rita som hade med påsk att göra. Ägg, påkkärring, kyckling och påskris hade hon redan klarat av. "Vi firar ju påsk för att Jesus dog och uppstod", försökte jag. "Du kan ju rita Jesus på korset." Glad ritade hon genast vidare. Hanna, min dotter, anmärkte: ”Det där är ju inget kors, det är ett kryss.”
Så 'palmsöndagen' borde kanske ha någonting med Hawaii att göra. Aloha, Jesus! Går man tillräckligt långt österut så blir det väster, det är sant. Men de visa från östern var väl inga surfare. De blev förstås oerhört glada över att träffa Jesus och hans mamma, men det var ingen hula-hula de tog till i glädjeruset. De var där av en enda orsak: Knäböj. De ville böja knän. Varför böjer man knän? En enkel kroppslig pose som innebär underkastande. De visste vem Jesus var, en nyfödd kung över Judeen, Jerusalem och tempelstaten. Herodes ville också göra knäböj, sade han. Men de visa var smarta. De kände igen maktlystnad när de såg den.
I det enkla huset där de mötte Jesus fanns inga folkskaror ackompanjerade med orkester. Inte ens några palmer. Åsnan kanske var där. Kanske till och med en äldre släkting till den vid intåget i Jerusalem 30 år senare. Några män, en nyförlöst kvinna och en liten pojke. Inget hov, inga dyrbarheter eller feta rätter, men en konungslig förväntan. Här böjs knän. Här överlämnas några gåvor värdiga en kung. Jag undrar vad Maria tänkte i den stunden. ”Vad gör dom här? Vad håller dom på med, vuxna karlar... Varför kan jag inte få amma pojken i fred?” Och jag undrar vad hon tänkte den gången då folkskarorna hurrade och lade ned sina mantlar på vägen för samma pojke. På vägen till korset.
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK fredag, mars 30, 2007