14:e söndagen efter trefaldighet: Enheten i Kristus
Som du du har sänt mig till världen, så sänder jag dem till världen. Och för deras skull helgar jag mig, för att också de ska vara helgade i sanningen. Jag ber inte bara för deras del, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord, för att de ska vara ett. Liksom du, Fader är i mig och jag är i dig också de ska vara i oss så att världen ska tro att du har sänt mig. Den härlighet som du givit mig har jag också givit dem, för att de ska vara ett såsom vi är ett. Jag i dem och du i mig, för att världen ska veta att du har sänt mig och älskar dem som du har älskat mig.
Johannes 17:18-23 i egen översättning
__________
Även om man kan tycka att Johannes krånglar till det (och inte blir min översättning enklare) så är det ändå något skönt över "flätandet" i han sätt att uttrycka sig.
Det mönster som utkristaliserar sig är: [Jag i dig, de i mig -> de i dig]
Världen, dvs alla människor, ska tro genom att de ser enheten i vittnesbördet om Jesus.
Och visst är det otroligt fascinerande att träffa människor från en helt annan kultur som kan berätta om samma typ av möte, samma Jesus. Det hade inte varit möjligt utan uppenbarelsen.
För att världen ska tro och för att världen ska veta...
Något av treenighetens väsen visar sig i de troendes enhet. Jesus är länken mellan treenighet och trons enighetsfolk. Genom Jesus är de troende inbjudna i treenighetens rörelse. Vackert!
Utifrån dagens texter talar vi ofta om ekumenik. Ekumeniken är dock bara ett organiserat uttryck för enhetens väsen och att kyrkan inser att den är en i Kristus. Det betyder inte att ordnad ekumenik är oviktig. Den är viktig. Ja, mer än så – den är naturlig.
Men den svåraste enheten är den närmaste. Inom en kyrka. Mellan människor. Inte sällan med en lång historia tillsammans. Man har känt och erfarit varandras svagheter under 10, 20 eller 50 år. Men man är ändå kvar. Vackert!
Hur odlar man detta? Och i vår tid?! Här hjälper Johannes oss att lyfta fram det sköna i det. Och Guds djupa plan med de kristnas enhet. Den är dubbel:
* För att ni ska få verklig gemenskap med Fader, Son och Ande.
* För att världen ska läsa Guds avsikt i er och tro.
Det ligger en matematisk skönhet i siffran 1. Det estetiska vittnesbördet bär på en viktig teologisk hemlighet. Kan man annat än fläta?
Etiketter: kyrkoåret
POSTLINK tisdag, augusti 19, 2008
Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Home
<< Home